Lukasevangeliet 13:1–35

13  Vid samma tillfälle var det några som berättade för honom om de galiléer som Pilatus hade dödat medan de offrade, så att deras blod blandades med blodet från offerdjuren.  Jesus sa till dem: ”Tror ni att de här galiléerna var större syndare än alla andra i Galileen eftersom de drabbades av detta?  Nej, inte alls. Ni kommer också att dö om ni inte ändrar er.+  Eller de där 18 som dog när Siloamtornet föll ner på dem, tror ni att de var mer syndiga än alla andra i Jerusalem?  Nej, inte alls. Ni kommer alla att dö, precis som de, om ni inte ändrar er.”  Sedan berättade han den här liknelsen: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han gick och letade efter frukt på det, men det fanns ingen.+  Då sa han till vingårdsarbetaren: ’Nu har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet i tre år utan att hitta något. Hugg ner det! Varför ska det få stå här och ta plats?’+  Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så gräver jag runt det och lägger på gödsel.  Om det börjar bära frukt är det ju bra, men om inte, så är det bara att hugga ner det.’”+ 10  En sabbat undervisade Jesus i en synagoga. 11  Det fanns en kvinna där som hade varit sjuk i 18 år på grund av en ond ande. Hon var helt hopböjd och kunde inte räta på sig. 12  När Jesus fick se henne sa han: ”Min syster, du är botad från din sjukdom”,+ 13  och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och började ära Gud. 14  Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten. Han sa till folket: ”Det finns faktiskt sex dagar som är avsatta för arbete.+ Då kan ni komma och bli botade, men inte på sabbaten.”+ 15  Men Herren svarade: ”Hycklare,+ finns det någon av er som inte löser sin tjur eller åsna från krubban på sabbaten och leder i väg den för att ge den vatten?+ 16  Men här är en kvinna, en dotter till Abraham, som har hållits bunden av Satan i 18 år. Borde inte hon få bli löst från sin boja på sabbaten?” 17  När han sa detta skämdes alla hans motståndare, men folket gladde sig över allt det fantastiska han gjorde.+ 18  Jesus fortsatte: ”Hur ska jag beskriva Guds rike, och vad ska jag jämföra det med? 19  Det är som ett senapskorn som en man sår i sin trädgård. Det växer upp till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.”+ 20  Han sa igen: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? 21  Det är som en surdeg som en kvinna tar och blandar med tre stora mått mjöl så att allt börjar jäsa.”+ 22  Och han färdades från stad till stad och från by till by och undervisade på sin väg till Jerusalem.+ 23  Nu frågade en man: ”Herre, är det bara några få som kommer att bli räddade?” Han sa till dem: 24  ”Kämpa hårt för att komma in genom den trånga dörren,+ för jag säger er att många ska försöka komma in utan att lyckas. 25  När husets herre stiger upp och låser dörren kommer ni att stå där utanför och bulta på och ropa: ’Herre, släpp in oss!’+ Men då kommer han att säga: ’Jag vet inte vilka ni är.’+ 26  Då säger ni: ’Vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra huvudgator.’+ 27  Men han kommer att säga: ’Jag vet inte vilka ni är. Försvinn härifrån, alla ni som gör det som är orätt!’ 28  Ni kommer att gråta och gnissla tänder när ni får se att Abraham, Isak, Jakob och alla profeterna är i Guds rike medan ni själva har blivit utkastade.+ 29  Dessutom ska människor komma från öster och väster och från norr och söder och lägga sig till bords i Guds rike. 30  Och några av de sista ska bli de första, och några av de första ska bli de sista.”+ 31  Just då kom några fariséer och sa till honom: ”Ge dig av härifrån, för Herodes vill döda dig!” 32  Han sa till dem: ”Hälsa den räven att jag driver ut demoner och botar sjuka både i dag och i morgon men att jag är klar i övermorgon. 33  Jag måste fortsätta i dag, i morgon och i övermorgon, för det vore otänkbart att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem.+ 34  Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som sänds ut till dig.+ Tänk så ofta jag har velat samla ihop dina barn precis som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har vägrat.+ 35  Ni kommer att få stå där ensamma med ert hus.+ Jag säger er: Ni kommer inte att se mig förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’”+

Fotnoter

Studienoter

Siloamtornet föll ner på dem: Jesus använder en tragisk händelse som precis hade inträffat, eller som de flesta i varje fall kom ihåg, för att få fram en poäng. Siloamtornet låg tydligtvis nära Siloamdammen i den sydöstra delen av Jerusalem. (Se Tillägg B12, kartan ”Jerusalem med omnejd”.)

ett fikonträd i sin vingård: Det var vanligt att man planterade både fikonträd och olivträd i vingårdarna, så att man fick en viss inkomst även om vinskörden skulle slå fel ett år.

tre år: Nya fikonträd, som planterades som sticklingar, brukade ge åtminstone några fikon redan under det andra eller tredje året. När Jesus berättade den här liknelsen hade hans tjänst pågått i omkring tre år, vilket tydligtvis är en parallell till de tre år som nämns i liknelsen. I omkring tre år hade Jesus försökt odla judarnas tro. Men det var bara ett relativt litet antal som blev lärjungar och kunde räknas som frukt av hans arbete. Men nu, under det fjärde året av sin tjänst, gör han en extra ansträngning. Han predikar och undervisar i Judeen och Pereen, och därigenom gräver han så att säga runt det bildliga fikonträdet, som representerar den judiska nationen, och lägger på gödsel. Men det är bara ett litet antal judar som reagerar positivt på det arbete han utför. Nationen som helhet går därför mot sin undergång.

som hade varit sjuk i 18 år på grund av en ond ande: Eller ”som hade haft en sjukdomsdemon i 18 år”. I Lu 13:16 säger Jesus att kvinnan hade ”hållits bunden av Satan”.

Min syster: Ordagrant ”Kvinna”. På den tiden var ”kvinna” ett artigt tilltal.

senapskorn: Det finns flera senapsarter som växer vilt i Israel. Den art som vanligtvis odlas är svartsenap (Brassica nigra). Fröna är relativt små, 1–1,6 mm i diameter, och väger 1 mg, men de växer upp till trädliknande växter. En del senapsarter blir uppemot 4,5 m höga. Senapsfröet, som kallas ”det minsta” av alla frön i Mt 13:32 och Mk 4:31, användes i gamla judiska skrifter som ett bildligt uttryck för det minsta man kunde tänka sig. Även om man känner till mindre frön i vår tid, var det tydligtvis det minsta av alla frön som jordbrukarna i Galileen på Jesus tid samlade in och sådde.

stora mått: Det grekiska ord som används här, sạton, motsvarar det hebreiska ordet för seamått. En sea motsvarade 7,33 l. (Se 1Mo 18:6, fotnot; Ordförklaringar under ”Sea” och Tillägg B14.)

stora mått: Ordagrant ”seamått”. (Se studienot till Mt 13:33.)

är det bara några få som kommer att bli räddade?: Hur många som till slut skulle bli räddade var en omdiskuterad fråga bland de judiska religiösa ledarna på den tiden. Senare uppstod det till och med några mystiska sekter som försökte fastställa det exakta antalet genom att ge varje bokstav i heliga texter ett talvärde. Frågan som mannen ställde om Guds dom var filosofisk och spekulativ, men Jesus svar visade att alla har ett personligt ansvar.

Kämpa hårt: Eller ”Fortsätt att anstränga er kraftigt”. Jesus uppmaning betonar att det är viktigt att göra helhjärtade ansträngningar för att komma in genom den trånga dörren. I det här sammanhanget har flera referensverk föreslagit sådana återgivningar som ”Gör ert yttersta”, ”Gör allt ni kan”. Det grekiska verbet agōnịzomai är besläktat med det grekiska substantivet agọ̄n, som ofta syftar på idrottstävlingar. I Heb 12:1 används detta substantiv bildligt om loppet för liv. Det används också i en bredare bemärkelse om en ”kamp”. (Flp 1:30; 1Ti 6:12; 2Ti 4:7) Olika former av det grekiska verb som används i Lu 13:24 återges med ”deltar i en tävling” (1Kor 9:25), ”anstränger mig” (Kol 1:29), ”ger ut av oss själva” (1Ti 4:10) och ”kämpa” (1Ti 6:12). Eftersom detta uttryck har sin bakgrund i idrottstävlingar, menar en del att ansträngningarna som Jesus talade om kan jämföras med hur en idrottsman ger allt och använder sina sista krafter för att vinna priset.

huvudgator: Eller ”breda gator”. Det grekiska ord som används här syftar på en huvudgata som vidgar sig på centrala platser i en stad och bildar torg. Sådana huvudgator skilde sig kraftigt från de smala gator som slingrade sig fram i städer och byar under det första århundradet.

gnissla tänder: Eller ”skära tänder”. Uttrycket kan inbegripa tanken på ångest, förtvivlan och ilska, möjligen i kombination med hårda ord och våldsamma handlingar.

lägga sig till bords: Eller ”äta”. När man hade fest på Bibelns tid placerade man ofta divaner runt bordet. De som deltog i måltiden låg på divanerna med huvudet in mot bordet och stödde ofta vänster armbåge mot en kudde. Maten åt man i regel med högra handen. Att ligga till bords med någon var ett tecken på nära vänskap. Judar på den tiden skulle därför i vanliga fall aldrig ha lagt sig till bords med icke-judar.

från öster och väster och från norr och söder: När Jesus nämner alla fyra väderstrecken innefattar han hela jorden. Detta privilegium skulle alltså stå öppet för människor från alla nationer.

lägga sig till bords: Se studienot till Mt 8:11.

Herodes: Dvs. Herodes Antipas, Herodes den stores son. (Se Ordförklaringar.)

den räven: Räven är känd för att vara listig och slug, och Jesus kan ha anspelat på dessa karaktärsdrag när han kallade Herodes en räv. En del forskare menar att Jesus kan ha syftat på både slughet, svaghet och obetydlighet när han kallade Herodes för en räv. I judiska skrifter användes nämligen räven bildligt om beräknande och opportunistiska män som var relativt svaga. (Jämför Neh 4:3.) Detta stod i skarp kontrast till lejonet, som representerade stora och mäktiga härskare som var orädda och trygga. (Jämför Ord 28:1; Jer 50:17; Hes 32:2.) Om forskarna har rätt i sina antaganden betyder det att Jesus framställde Herodes som en beräknande härskare som var stor i sina egna ögon, men obetydlig i Guds. Jesus var på väg till Jerusalem och tog tydligtvis vägen genom Pereen, som Herodes styrde över, när fariséerna sa att Herodes ville döda honom. Det kan ha varit Herodes själv som satte i gång det här ryktet i hopp om att Jesus skulle bli rädd och lämna området. Det verkar som att Jesus och hans tjänst gjorde Herodes oroad. Hans fru hade tidigare fått honom att avrätta Johannes döparen, och han kan ha varit rädd för att döda ytterligare en av Guds profeter. (Mt 14:1, 2; Mk 6:16)

både i dag och i morgon men att jag är klar i övermorgon: Jesus ord ska inte tas bokstavligt. Han menade att det inte var långt kvar tills han skulle återvända till Jerusalem, där han skulle dö. Han kanske också ville säga att hans tjänst som Messias var utstakad på förhand och att den inte kunde förkortas, ändras eller påverkas av någon världslig härskare.

det vore otänkbart: Även om det inte finns någon profetia i Bibeln som uttryckligen säger att Messias skulle dö i Jerusalem, antyds detta i Dan 9:24–26. Om judarna dödade en profet, och särskilt Messias, så skulle man kunna förvänta att det skedde just i Jerusalem. De 71 medlemmarna av Sanhedrin, den högsta domstolen, brukade dessutom samlas i Jerusalem, så det var där de som anklagades för att vara falska profeter ställdes inför rätta. Jesus kan också ha tänkt på att det var i Jerusalem som offren frambars till Gud och att det var där påskalammet slaktades. Det visade sig att det blev precis som Jesus hade sagt. Han ställdes inför Sanhedrin i Jerusalem och dömdes. Och det var i Jerusalem, precis utanför stadsmuren, som han dog som påskalammet. (1Kor 5:7)

Jerusalem, Jerusalem: Enligt Mt 23:37 sa Jesus något liknande när han var i Jerusalem den 11 nisan under den sista veckan av sin tjänst på jorden. Men det här säger han vid ett tidigare tillfälle medan han är i Pereen. (Se Tillägg A7.)

hus: Dvs. templet.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

Media

Mynt från Herodes Antipas tid
Mynt från Herodes Antipas tid

Dessa bilder visar båda sidorna av ett kopparmynt, framställt av en kopparlegering och präglat vid tiden för Jesus tjänst. Myntet har tillverkats på uppdrag av Herodes Antipas, som var tetrark, eller landsdelshärskare, över Galileen och Pereen. Jesus var tydligtvis på väg till Jerusalem och passerade Herodes område Pereen när fariséerna berättade att Herodes tänkte döda honom. Jesus replikerade genom att kalla Herodes ”den räven”. (Se studienot till Lu 13:32.) De flesta av Herodes undersåtar var judar, så mynten präglades med t.ex. palmkvistar (1) och kransar (2), eftersom det var bilder som inte skulle väcka anstöt hos judarna.

En höna samlar sina kycklingar
En höna samlar sina kycklingar

Jesus målade upp en rörande bild när han berättade om en höna som gömmer sina kycklingar under sina vingar och jämförde det med hur starkt han kände för människorna i Jerusalem. Vid ett annat tillfälle berättade han om en son som ber sin pappa om ett ägg. (Lu 11:11, 12) Båda de här exemplen tyder på att det var vanligt med tamhöns i Israel under det första århundradet. Det grekiska ordet ọrnis, som används i Mt 23:37 och Lu 13:34, kan beteckna vilka fåglar som helst, både vilda och tama, men av sammanhanget förstår man att det handlar om en höna, den vanligaste och mest användbara tamfågeln.