Kung Herodes: Dvs. Herodes Antipas, Herodes den stores son. (Se Ordförklaringar under ”Herodes”.) Matteus och Lukas använde Antipas officiella romerska titel, ”tetrark”, eller ”landsdelshärskare”. (Se studienoter till Mt 14:1; Lu 3:1.) Han var tetrark över Galileen och Pereen. I dagligt tal omtalades han som ”kung”. Matteus använder den titeln en gång (Mt 14:9), och det är den enda titel som Markus använder om Herodes (Mk 6:22, 25, 26, 27).

landsdelshärskaren: Ordagrant ”tetrarken” (betyder ”härskaren över en fjärdedel”, dvs. en fjärdedel av ett område). Användes om lydfurstar som härskade över ett mindre område eller en landsdel och som var underställda romersk myndighet. Herodes Antipas var tetrark, eller landsdelshärskare, över Galileen och Pereen. (Jämför studienot till Mk 6:14.)

Herodes: Dvs. Herodes Antipas, Herodes den stores son. (Se Ordförklaringar.)

Johannes: Den grekiska formen av det hebreiska namnet Jehohanan eller Johanan, som betyder ”Jehova har visat ynnest”, ”Jehova har varit nådig”.

döparen: Eller ”nedsänkaren”, ”neddopparen”. Användes tydligen som ett slags tillnamn, vilket visar att dop genom nedsänkning i vatten var utmärkande för Johannes. Den judiske historikern Flavius Josefus skrev om ”Johannes med tillnamnet döparen”.

Johannes döparen: Se studienot till Mt 3:1.

Herodes: Dvs. Herodes Antipas. (Se Ordförklaringar.)

gripit Johannes ... och satt honom i fängelse: Bibeln berättar inte var det här skedde. Josefus säger att Johannes fängslades och dödades i fästningen Makerus (Machairous), som låg öster om Döda havet. (Flavii Josephi Judiska historia, tredje delen, s. 235, 236) Det är möjligt att Johannes satt fängslad där en tid. (Mt 4:12) Men när han dog var han troligtvis inspärrad i Tiberias, en stad vid Galileiska sjöns västra strand. Detta är en rimlig slutsats av två anledningar. 1) Det verkar som att Johannes satt fängslad i närheten av det område i Galileen där Jesus predikade. Johannes fick höra om det Jesus gjorde, och från fängelset skickade han sina lärjungar för att de skulle prata med Jesus. (Mt 11:1–3) 2) Markus skriver att ”de främsta männen i Galileen” var närvarande vid Herodes födelsedagsfest, och det tyder på att festen hölls i Herodes residens i Tiberias. Johannes hölls tydligtvis fången på en plats i närheten av den festen. (Mk 6:21–29; Mt 14:6–11)

Herodias, sin bror Filippus hustru: Herodes Antipas blev förälskad i Herodias, som var gift med hans halvbror Herodes Filippus. Herodias skilde sig från Filippus, och Antipas skilde sig från sin hustru, och de gifte sig med varandra. Johannes döparen greps därför att han hade kritiserat detta omoraliska förhållande, som gick stick i stäv med judisk lag.

gripit Johannes ... och satt honom i fängelse: Bibeln berättar inte var det här skedde. Josefus säger att Johannes fängslades och dödades i fästningen Makerus (Machairous), som låg öster om Döda havet. (Flavii Josephi Judiska historia, tredje delen, s. 235, 236) Det är möjligt att Johannes satt fängslad där en tid. (Mt 4:12) Men när han dog var han troligtvis inspärrad i Tiberias, en stad vid Galileiska sjöns västra strand. Detta är en rimlig slutsats av två anledningar. 1) Det verkar som att Johannes satt fängslad i närheten av det område i Galileen där Jesus predikade. Johannes fick höra om det Jesus gjorde, och från fängelset skickade han sina lärjungar för att de skulle prata med Jesus. (Mt 11:1–3) 2) Markus skriver att ”de främsta männen i Galileen” var närvarande vid Herodes födelsedagsfest, och det tyder på att festen hölls i Herodes residens i Tiberias. Johannes hölls tydligtvis fången på en plats i närheten av den festen. (Mk 6:21–29; Mt 14:6–11)

sin födelsedag: Detta utspelade sig troligen i Herodes Antipas residens i Tiberias, en stad vid Galileiska sjöns västra strand. En anledning till att man kan dra den slutsatsen är att Markus berättar att de främsta männen i Galileen var närvarande vid födelsedagsfesten. (Se studienoter till Mt 14:3, 6.) Bibeln nämner bara två födelsedagsfester – den här, när Johannes blev halshuggen, och faraos födelsedag, när chefen för bagarna avrättades. (1Mo 40:18–22) Dessa två skildringar har vissa saker gemensamt: en stor fest hölls, en önskan uppfylldes och någon blev avrättad.

firade ... födelsedag: Festen hölls antagligen i Herodes Antipas residens i Tiberias. (Se studienoter till Mt 14:3; Mk 6:21.) Bibeln nämner bara två födelsedagsfester – den här, när Johannes blev halshuggen, och faraos födelsedag, när chefen för bagarna avrättades. (1Mo 40:18–22) Dessa två skildringar har vissa saker gemensamt: en stor fest hölls, en önskan uppfylldes och någon blev avrättad.

landsdelshärskaren: Ordagrant ”tetrarken” (betyder ”härskaren över en fjärdedel”, dvs. en fjärdedel av ett område). Användes om lydfurstar som härskade över ett mindre område eller en landsdel och som var underställda romersk myndighet. Herodes Antipas var tetrark, eller landsdelshärskare, över Galileen och Pereen. (Jämför studienot till Mk 6:14.)

Kungen: Herodes Antipas officiella romerska titel var ”tetrark”, som det framgår av studienoten till Mt 14:1. Men i dagligt tal omtalades han som ”kung”.

eden: Eller ”ederna”. I grundtexten står ordet i plural (i kontrast till singularformen i Mt 14:7), och det kan tyda på att Herodes underströk eller bekräftade sitt löfte med fler eder.

kände ... starkt: Det grekiska verbet splagchnịzomai som används här är besläktat med ordet för inälvor (splạgchna) och betecknar en intensiv känsla som kommer djupt inifrån. Det är ett av de starkaste orden för medkänsla på grekiska.

kände ... starkt för: Eller ”kände ... medlidande med”. (Se studienot till Mt 9:36.)

ni kan väl ge dem något att äta: Det här är det enda av Jesus underverk som omnämns i alla fyra evangelier. (Mt 14:15–21; Mk 6:35–44; Lu 9:10–17; Joh 6:1–13)

fiskar: På Bibelns tid tillagade man vanligtvis fisk genom att halstra den eller salta och torka den. Man åt oftast den tillsammans med bröd. Jesus använde förmodligen saltad och torkad fisk.

bad en bön: Eller ”uttalade en välsignelse”. Det här uttrycket syftar tydligtvis på att Jesus bad en bön där han tackade och lovprisade Gud.

bröt bröden i bitar: Bröden var oftast platta och spröda, och det var därför vanligt att man bröt brödet i bitar innan man åt det. (Mt 15:36; 26:26; Mk 6:41; 8:6; Lu 9:16)

korgar: När det berättas om de två tillfällen då Jesus mirakulöst mättade stora folkskaror (se studienoter till Mt 14:20; 15:37; 16:10 och parallellskildringarna i Mk 6:43; 8:8, 19, 20) används konsekvent två olika grekiska ord för att beskriva de korgar som resterna samlades upp i. När han mättade 5 000 används det grekiska ordet kọfinos (återges med ”korg”), och när han mättade de 4 000 används det grekiska ordet sfyrịs (återges med ”stor korg”). Detta tyder på att skribenterna antingen själva var närvarande eller på att de fick sina upplysningar från tillförlitliga ögonvittnen.

stora korgar: Eller ”proviantkorgar”. (Se studienoter till Mt 15:37; 16:9.)

korgar: Det här kan ha varit små videkorgar med ett handtag av snöre. Man tror att de rymde ca 7,5 l. (Se studienoter till Mt 16:9, 10.)

dessutom kvinnor och barn: Det är bara Matteus som nämner kvinnor och barn i samband med detta underverk. Det kan ha varit långt fler än 15 000 som åt sig mätta vid detta tillfälle.

långt: Ordagrant ”många stadier”. Ett stadion motsvarade 185 m, dvs. 1/8 av en romersk mil.

fjärde vaktpass: Dvs. från ca kl. 3 till soluppgången, ca kl. 6. Det här följde grekernas och romarnas indelning av natten i fyra pass. Tidigare hade hebréerna delat in natten i tre pass på omkring fyra timmar vartdera (2Mo 14:24; Dom 7:19), men vid den här tiden hade de anammat den romerska indelningen.

visa honom ära: Eller ”böja oss ner för honom”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. Men astrologerna kom och frågade efter ”en kung åt judarna”. Så det är tydligt att det i det här fallet handlade om att vörda eller visa respekt för en mänsklig kung, inte en gud. Samma verb förekommer också i Mk 15:18, 19 när soldaterna hånfullt ”bugade sig” för Jesus och kallade honom ”judarnas kung”. (Se studienot till Mt 18:26.)

bugade sig för honom: Eller ”visade honom vördnad”. Även personer som nämns i de hebreiska skrifterna bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) Den här mannen förstod tydligen att han talade med en av Guds representanter som hade kraft att kunna bota människor. Det var lämpligt att buga sig för att visa respekt för den kung som Jehova hade utsett. (Mt 9:18; för mer information om det grekiska ord som används här, se studienot till Mt 2:2.)

föll ... ner: Eller ”böjde sig ... ner”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”tillbe”. Men i det här sammanhanget avser det en slav som visar respekt och undergivenhet för någon som hade makt över honom. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2.)

gav ... honom ära: Eller ”böjde sig ... ner för honom”, ”visade ... honom vördnad”. Lärjungarna förstod att Jesus var Guds representant. De gav honom ära, inte för att han var en gud, utan för att han var ”Guds son”. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2; 18:26.)

Gennesaret: En liten slätt (omkring 5 km lång och 2,5 km bred) som ligger vid Galileiska sjöns nordvästra strand. I Lu 5:1 kallas Galileiska sjön för ”Gennesaretsjön”.