1, 2. Vilka personliga konflikter nämns i Första Moseboken, och varför är de av intresse för oss?

HAR du tänkt på att flera berättelser i Bibeln handlar om personliga konflikter? Ta bara de första kapitlen i Första Moseboken. Kain dödar Abel (1 Mos. 4:3–8), Lemek dödar en ung man som slagit honom (1 Mos. 4:23), Abrahams och Lots boskapsherdar grälar (1 Mos. 13:5–7), Hagar ser ner på Sara, som blir förargad på Abraham (1 Mos. 16:3–6), Ismael är emot alla och alla är emot honom. (1 Mos. 16:12)

² Varför nämns sådana här konflikter i Bibeln? Ett av skälen till det är att de hjälper oss ofullkomliga människor att förstå varför det är så viktigt att vi håller fred med varandra. De visar också hur vi kan göra det. Bibeln berättar om verkliga personer som kämpade med verkliga problem. När vi läser de här skildringarna ser vi vad deras ansträngningar ledde till, och då kan vi föra över sensmoralen i skildringarna på vår egen situation. Allt det här hjälper oss att förstå vad vi ska göra – eller inte göra – när vi själva råkar i konflikt med andra. (Rom. 15:4)

3. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

³ I den här artikeln ska vi se närmare på varför det är så viktigt att vi reder ut konflikter och även hur vi kan göra det.  Vi ska också se på några bibliska principer som kan hjälpa oss när det uppstår konflikter, så att vi kan ha bra relationer till våra medmänniskor och till Jehova.

4. Vilken inställning har spritt sig över hela världen, och vad har det lett till?

⁴ Satan är den som ytterst bär skulden till att människor överallt har svårt att hålla sams. I Eden sa han att var och en själv både kan och bör avgöra vad som är gott och ont, oberoende av vad Gud säger. (1 Mos. 3:1–5) Vad har det lett till? Den här oberoende andan genomsyrar hela världen i dag och gör människor stolta, själviska och tävlingslystna. Många har köpt Satans påstående om att det bästa man kan göra är att gå sin egen väg – oavsett hur det påverkar andra. En sådan självisk inställning skapar konflikter. Bibeln har verkligen rätt när den säger att ”en hetlevrad man uppväcker stridigheter, och den som lätt blir vred begår många överträdelser”. (Ords. 29:22)

5. Vilka råd gav Jesus om hur man ska hantera meningsskiljaktigheter?

⁵ Jesus lärde däremot sina lärjungar att vara fridsamma, även om det kunde se ut som att de förlorade på det. I sin bergspredikan gav han dem flera fina råd om hur man kan hantera meningsskiljaktigheter eller potentiella konflikter. Han uppmuntrade dem till exempel att vara milda och vänliga, att aktivt verka för fredliga förhållanden, att ta itu med känslor av vrede, att snabbt lösa konflikter och att älska sina fiender. (Matt. 5:5, 9, 22, 25, 44)

6, 7. a) Varför är det viktigt att vi löser personliga konflikter snabbt? b) Vilka frågor bör vi alla ställa oss?

⁶ Det vi gör i vår tjänst för Jehova – bland annat att vi ber till honom, predikar och är med vid mötena – är inte värt något alls i hans ögon om vi inte anstränger oss för att ha bra relationer till andra. (Mark. 11:25) Vi kan inte vara Guds vänner om vi inte villigt förlåter dem som syndar mot oss. (Läs Lukas 11:4; Efesierna 4:32.)

⁷ Jehova förväntar att alla som tjänar honom ska vara förlåtande och ha fridsamma relationer till andra. Därför behöver vi uppriktigt granska oss själva. Vi kan fråga oss: Är jag snabb att förlåta mina bröder och systrar? Tycker jag om att vara tillsammans med dem? Om ditt samvete säger dig att det finns rum för en del förbättringar på det här området, be då Jehova om hjälp att bli mer förlåtande. Vår himmelske Far kommer att lyssna på och besvara sådana ödmjuka böner. (1 Joh. 5:14, 15)

8, 9. Vad bör vi göra om vi känner oss sårade?

⁸ Vi är alla ofullkomliga, så förr eller senare kommer någon att säga eller göra något som sårar oss. Det kommer vi inte ifrån. (Pred. 7:20; Matt. 18:7) Frågan är vad vi gör när det väl händer. Fundera på hur det gick när följande situation utspelade sig: Några vittnen var med på en bjudning. En syster kom fram och hälsade på två bröder på ett sätt som gjorde att en av dem blev stött. När de två bröderna var för sig själva började han som kände sig stött att kritisera systern för vad hon hade sagt. Men den andre brodern påminde honom om att systern hade varit lojal mot Jehova trots svåra omständigheter i 40 år, och han sa att han var säker på att hon inte hade menat något illa. Den förste brodern  tänkte efter en stund, sedan sa han: ”Du har rätt.” Sedan valde han att släppa det hela.

⁹ Vad visar det här exemplet? Vi kan faktiskt välja hur vi ska reagera när någon säger något som skulle kunna såra oss. En kärleksfull person är förlåtande och överseende. (Läs Ordspråksboken 10:12; 1 Petrus 4:8.) När vi ”överser med överträdelse” är det något vackert i Jehovas ögon. (Ords. 19:11; Pred. 7:9) Så när någon säger eller gör något som vi skulle kunna ta illa upp för kan vi börja med att fråga oss: Kan jag släppa det här? Behöver jag verkligen göra en stor sak av det?

10. a) Hur reagerade en syster till en början på negativa kommentarer? b) Vilken tanke från Bibeln hjälpte den här systern att bevara sin inre frid?

¹⁰ Ibland är det lättare sagt än gjort att inte ta illa vid sig när man får kritik. Tänk på en pionjär som vi kan kalla Lucy. Hon fick höra negativa kommentarer om sin tjänst och hur hon använde sin tid. Hon blev väldigt ledsen, så hon gick till några mogna bröder och bad om råd. Hon berättar: ”De visade mig tankar från Bibeln som hjälpte mig att inte fokusera på vad andra tycker, utan på det som är viktigast – vad Jehova tycker.” Lucy blev uppmuntrad av att läsa Matteus 6:1–4. (Läs.) De verserna påminde henne om att hennes främsta mål borde vara att göra Jehova glad. ”Även om andra kommer med negativa kommentarer kan jag bevara glädjen eftersom jag vet att jag gör mitt bästa för att göra Jehovas vilja”, säger hon. När hon hade kommit fram till det valde hon att helt enkelt strunta i vad några hade sagt om henne.

11, 12. a) Vad ska vi göra om vi tror att vår broder ”har något emot” oss? b) Vad kan vi lära oss av Abrahams sätt att hantera ett problem? (Se den inledande bilden.)

¹¹ ”Vi felar alla många gånger.” (Jak. 3:2) Tänk om du får reda på att en broder har tagit illa upp för något du sagt eller gjort. Vad ska du göra då? Jesus sa: ”Om du ... kommer med din offergåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder, och sedan, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva.” (Matt. 5:23, 24) Så följ Jesus råd. Gå och prata med din broder. Och kom ihåg vad målet är. Det är inte att få honom att ta på sig en del av skulden, utan att erkänna din egen del i det hela och att sluta fred, att försonas. Att vi bevarar friden med våra bröder och systrar är det viktigaste av allt.

¹² En skildring som visar hur Guds tjänare kunde lösa en konflikt på ett fridsamt sätt är den som handlar om Abraham och hans brorson Lot. Båda två ägde boskap, och deras herdar började tydligen gräla om betesmarkerna. Eftersom läget blev spänt föreslog Abraham att de skulle gå skilda vägar, och han lät Lot välja landområde först. (1 Mos. 13:1, 2, 5–9) Vilket gott exempel! Abraham var mer intresserad av att bevara friden än att få egna fördelar. Förlorade han på att vara så generös? Inte alls! Direkt efter den här händelsen lovade Jehova att Abraham skulle få stora välsignelser. (1 Mos. 13:14–17) Om vi följer Jehovas principer och löser konflikter i en anda av kärlek kommer  Jehova inte att låta oss sakna något i det långa loppet. ^[1]

13. Hur reagerade en tillsyningsman som möttes av hårda ord, och vad kan vi lära oss av hans exempel?

¹³ Vi kan ta ett nutida exempel. En broder som hade fått ansvaret för en avdelning vid en av våra sammankomster ringde upp en annan broder för att fråga om han ville hjälpa till. Men brodern fällde några beska kommentarer och lade på. Han hade blivit sårad av den tidigare avdelningstillsyningsmannen och hade inte kunnat släppa de känslorna. Den nye tillsyningsmannen tog inte illa upp, men kunde inte heller bara låta det passera. Så efter en timme ringde han upp igen, nämnde att de ännu inte hade träffats och föreslog att de skulle ses för att prata igenom saken. En vecka senare träffades de på en Rikets sal. Efter att ha bett en bön tillsammans samtalade de i en timme, och brodern fick berätta sin sida av saken. Tillsyningsmannen lyssnade tålmodigt och tog sedan upp några tankar från Bibeln. De två bröderna skildes som vänner. Brodern hjälpte sedan till under sammankomsten och är nu mycket tacksam för att tillsyningsmannen var så lugn och vänlig mot honom.

14, 15. a) När ska vi tillämpa rådet i Matteus 18:15–17? b) Vilka tre steg nämnde Jesus, och vilket mål bör vi ha när vi tillämpar hans råd?

¹⁴ De flesta problem som uppstår mellan kristna kan och bör lösas privat av de berörda personerna. Men Jesus nämnde att det i vissa situationer krävs att fler i församlingen blir informerade. (Läs Matteus 18:15–17.) Tänk på vad som skulle bli följden om någon som begått en synd vägrade att lyssna till sin broder,  till flera vittnen och till församlingen. Han skulle behandlas ”alldeles som en man av nationerna och som en tullindrivare”. I dag hade vi sagt att han skulle uteslutas ur församlingen. Jesus måste alltså ha syftat på något allvarligare än en liten meningsskiljaktighet. Det handlade i stället om något som 1) kunde redas ut mellan de inblandade men som ändå 2) var så allvarligt att det kunde leda till uteslutning om det inte rättades till. Sådana synder skulle kunna inbegripa någon form av bedrägeri eller handla om förtal som förstör andras goda rykte. De tre steg Jesus tog upp är bara aktuella under just de här omständigheterna. Synden kan inte inbegripa sådant som äktenskapsbrott, homosexuella handlingar, avfällighet, avgudadyrkan eller någon annan allvarlig synd som definitivt behöver behandlas av de äldste.

¹⁵ Tanken med Jesus råd var att vi skulle hjälpa vår broder i en anda av kärlek. (Matt. 18:12–14) Så hur kan vi följa det här rådet? Först av allt försöker vi reda ut saken mellan fyra ögon, utan att blanda in andra. Vi kanske behöver prata med personen flera gånger. Och om inte det hjälper, talar vi med honom tillsammans med andra som har varit vittnen till felsteget eller som kan hjälpa till att avgöra om en synd verkligen har begåtts. Om det här löser problemet har vi ”vunnit ... [vår] broder”. Det är bara om vi har pratat med honom upprepade gånger och han ändå inte vill lyssna som vi bör vända oss till de äldste.

16. Varför är det så kärleksfullt och bra att vi följer Jesus råd?

¹⁶ Det är ovanligt att man behöver ta alla steg som nämns i Matteus 18:15–17. Det är uppmuntrande, eftersom det innebär att man vanligtvis kommer fram till en lösning innan det går så långt att en syndare som inte ångrar sig måste uteslutas ur församlingen. Oftast inser personen att han har gjort fel och rättar till sitt misstag. Den som har tagit illa upp kanske inser att han inte längre har någon orsak till klagomål och väljer kanske att förlåta. I vilket fall som helst antyder Jesus ord att man inte ska ha för bråttom med att blanda in församlingen. De äldste kan ändå inte göra något förrän de två föregående stegen har tagits och det verkligen finns bevis för att något fel har begåtts.

17. Vilka välsignelser får vi när vi anstränger oss för att hålla fred med varandra?

¹⁷ Så länge vi är ofullkomliga och den här gamla världen finns kvar kommer vi att fortsätta att såra varandra. Lärjungen Jakob skrev: ”Om någon inte felar i ord, är han en fullkomlig man, i stånd att också tygla hela sin kropp.” (Jak. 3:2) För att kunna lösa konflikter måste vi ”[söka] friden och jaga efter den”. (Ps. 34:14) När vi är fridsamma leder det till goda relationer med våra bröder och systrar, och det i sin tur bidrar till friden i församlingen. (Ps. 133:1–3) Framför allt får vi ett nära förhållande till Jehova, ”den Gud som ger frid”. (Rom. 15:33) Ja, alla de här välsignelserna får vi när vi löser konflikter i en anda av kärlek.