Betania: En by på Olivbergets östsydöstra sluttning, ca 3 km från Jerusalem. (Joh 11:18) Det var här som Marta, Maria och Lasarus bodde, och deras hem verkar ha varit Jesus bas i Judeen. (Joh 11:1) I dag ligger det en liten by där med ett arabiskt namn som betyder ”Lasarusplatsen”.

När: Händelserna som beskrivs i Mk 11:1–11 äger rum dagtid den 9 nisan. (Se Tillägg A7 och B12.)

Betfage: Den här byn låg på Olivberget, och namnet kommer från hebreiskan och betyder troligen ”de tidiga fikonens hus”. En vanlig uppfattning är att byn låg mellan Jerusalem och Betania på Olivbergets sydöstra sluttning, nära toppen, ca 1 km från Jerusalem. (Mt 21:1; Lu 19:29; se Tillägg A7, Karta 6.)

Betania: Se studienot till Mt 21:17.

ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig: Det är bara i Matteus skildring som både åsnestoet och ungåsnan nämns. (Mk 11:2–7; Lu 19:30–35; Joh 12:14, 15) Markus, Lukas och Johannes nämner endast ungåsnan, tydligtvis eftersom det var den som Jesus red på. (Se studienot till Mt 21:5.)

på en åsna, ja på en ungåsna: Visserligen nämns två djur i Mt 21:2, 7, men enligt profetian i Sak 9:9 rider inte kungen på två djur, utan på ett. (Se studienot till Mt 21:2.)

ungåsna: I Markus, Lukas (19:35) och Johannes (12:14, 15) nämns bara ett djur, en ungåsna, när denna händelse beskrivs. I Matteus skildring (21:2–7) nämns även ett åsnesto. (Se studienoter till Mt 21:2, 5.)

Bevara ... ber vi: Ordagrant ”Hosianna”. Det grekiska ordet (Hōsannạ) kommer från ett hebreiskt uttryck som betyder ”rädda (befria), ber vi”. Här används det som en vädjan till Gud om räddning eller seger och kan också återges med ”vi ber, ge räddning åt”. Med tiden kom detta uttryck att användas i både bön och lovprisning. Det hebreiska uttrycket återfinns i Ps 118:25. Denna vers ingår i Hallelpsalmerna, som brukade sjungas i samband med påsken. Det var därför inte konstigt att detta uttryck dök upp i tankarna vid det här tillfället. Gud besvarade folkets vädjan om att bevara Davids son bland annat genom att uppväcka Jesus från döden. I Mk 12:10, 11 citerar Jesus själv från Ps 118:22, 23 och tillämpar det på Messias.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:25, 26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

vår far Davids kommande rike: De tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna ger stöd för lydelsen i huvudtexten, men några gamla handskrifter har lydelsen: ”vår far Davids kungarike som kommer i Herrens namn”. Den här lydelsen finns i några engelska översättningar. Ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8, 10–12, 14, 16, 17} i Tillägg C) använder här tetragrammet eller en kortform av det och lyder: ”vår far Davids kungarike som kommer i Jehovas namn”.

nästa dag: Dvs. 10 nisan. (Se Tillägg A7 och B12.)

såg han att det bara fanns löv på trädet: Vid den här tiden på året var det ovanligt att det fanns frukt på fikonträd. Men trädet hade löv, och då brukade det finnas tidiga fikon. På det här trädet fanns det inga fikon, utan bara löv, och därför visste Jesus att det inte skulle få någon frukt. Trädet hade alltså ett bedrägligt utseende. Jesus uttalade därför en förbannelse över det och fick det att vissna. (Mk 11:19–21)

templet: Se studienot till Mt 21:12.

köra ut alla som sålde och köpte: Se studienot till Lu 19:45.

dem som växlade pengar: Se studienot till Mt 21:12.

dem som växlade pengar: Mynt i olika valörer var i omlopp, men när man betalade den årliga tempelskatten eller köpte offerdjur var det bara ett särskilt mynt som kunde användas. Judar som reste till Jerusalem behövde därför växla till sig pengar som accepterades vid templet. Jesus tyckte tydligtvis att penningväxlarna tog ut orimligt höga avgifter och att de i grund och botten bedrev utpressning.

köra ut alla försäljare: Den 10 nisan år 33 v.t. renade Jesus templet för andra gången. Det här tillfället beskrivs i Matteus (21:12–17), Markus (11:15–18) och Lukas. Han renade templet första gången i samband med påsken år 30 v.t., vilket beskrivs i Joh 2:13–17.

templet: Syftar förmodligen på den del av tempelområdet som kallades hedningarnas förgård. (Se Tillägg B11.)

bära något redskap genom templet: En del använde tydligtvis templets förgård som en genväg när de bar personliga tillhörigheter eller handelsvaror. Jesus tillät inte detta, eftersom det vanhelgade Guds hus. Den här kommentaren om Jesus finns bara med i Markusevangeliet.

tjuvnäste: Eller ”rövarnäste”. Jesus anspelar här på Jer 7:11. Han kallade köpmännen och penningväxlarna för ”tjuvar”, förmodligen därför att de tog alltför mycket betalt för offerdjuren och tog orimligt höga avgifter för att växla pengar. Något annat som gjorde Jesus upprörd var att Jehovas hus – ett bönens hus, en plats för tillbedjan – med orätt hade blivit en plats för handel.

ett bönens hus för alla nationer: Av de tre evangelieskribenterna som citerar Jes 56:7 är det bara Markus som tar med frasen ”för alla nationer [folk]”. (Mt 21:13; Lu 19:46) Templet i Jerusalem skulle vara en plats där både israeliter och utlänningar kunde tillbe Jehova. (1Ku 8:41–43) Jesus fördömde med rätta de judar som gjorde affärer i templet och förvandlade det till ett tjuvnäste. Detta fick människor från alla nationer att bli avskräckta från att tillbe Jehova i ”bönens hus”, och de berövades möjligheten att lära känna Gud.

tjuvnäste: Se studienot till Mt 21:13.

När det blev sent: Dvs. på eftermiddagen den 10 nisan. Jesus och hans lärjungar gick ... ut ur Jerusalem och tillbaka till Betania, som låg på Olivbergets östra sluttning. Jesus övernattade förmodligen hemma hos sina vänner Lasarus, Maria och Marta. (Se Tillägg A7 och B12.)

tidigt nästa morgon: Dvs. den 11 nisan. Jesus och hans lärjungar är på väg tillbaka till Jerusalem. Detta är den sista dagen i Jesus tjänst innan han firar påsken, instiftar högtiden till minne av sin död och sedan blir dömd och avrättad. (Se Tillägg A7 och B12.)

säger er: Eller ”försäkrar er”, ”säger er i sanning”. ”I sanning” är en återgivning av det grekiska ordet amẹ̄n, en translitterering av det hebreiska ordet ’amẹn, som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. Jesus använde ofta detta uttryck för att introducera ett uttalande, ett löfte eller en profetia, och på så sätt betonade han att det han sa var fullständigt sant. Jesus bruk av ”i sanning”, eller amen, sägs vara unikt i den religiösa litteraturen. I Johannesevangeliet upprepas alltid det grekiska ordet (amẹ̄n amẹ̄n). (Se studienot till Joh 1:51.)

försäkrar er: Se studienot till Mt 5:18.

står och ber: När hebréer och människor av många andra nationaliteter som nämns i Bibeln bad till Gud intog de ingen speciell kroppsställning, men de var alltid väldigt respektfulla. Det var vanligt att man stod upp när man bad.

En del gamla handskrifter har här lydelsen: ”Men om ni inte förlåter, ska inte heller er Far som är i himlen förlåta era överträdelser.” Dessa ord förekommer inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna och är tydligtvis ingen del av den ursprungliga texten till Markus. Men en liknande ordalydelse finns i Mt 6:15 som en del av den inspirerade Skriften. (Se Tillägg A3.)

skriftlärda: Uttrycket syftade ursprungligen på avskrivare som skrev av de heliga skrifterna, men på Jesus tid syftade det på dem som var kunniga i lagen och lärde ut den.

äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna för den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mk 11:27; 14:43, 53; 15:1; se studienot till Mt 16:21 och Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)

främsta prästerna: Se studienot till Mt 2:4.

skriftlärda: Se studienot till Mt 2:4.

äldste: Se studienot till Mk 8:31.

främsta prästerna: Det grekiska uttrycket återges med ”överstepräst” när det står i singular och syftar på den som i första hand representerade folket inför Gud. Men här står det i plural och syftar på de främsta medlemmarna av prästerskapet, däribland tidigare överstepräster och möjligen även överhuvudena för prästernas 24 avdelningar.