Markusevangeliet 11:1–33

11  När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfạge och Betạnia+* Olivberget skickade Jesus i väg två av sina lärjungar+  och sa till dem: ”Gå in i byn som ni ser där borta. Så fort ni kommer dit ser ni en fastbunden ungåsna som ingen har suttit på. Ta den och för den till mig.  Om någon frågar: ’Vad gör ni?’ så ska ni svara: ’Herren behöver den, och han kommer snart att skicka tillbaka den hit igen.’”  Då gav de sig av och såg åsnan som stod bunden utanför en dörr på en sidogata, och de tog den.+  Men några av dem som stod där sa: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?”  De svarade precis som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.  De tog med sig åsnan+ till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig på den.+  Många bredde ut sina mantlar på vägen,+ och andra skar av kvistar med löv ute på fälten.+  Och de som gick framför och de som följde efter ropade: ”Bevara honom, ber vi!+ Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!+ 10  Välsignat är vår far Davids kommande rike!+ Bevara honom, ber vi dig, du som är i höjderna där ovan!”* 11  Jesus kom in i Jerusalem och gick till templet och betraktade allting. Men eftersom det redan var sent gick han ut till Betạnia tillsammans med de tolv.+ 12  När de lämnade Betạnia nästa dag kände han sig hungrig.+ 13  På långt håll fick han se ett fikonträd som hade löv, så han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom fram såg han att det bara fanns löv på trädet. Det var nämligen inte rätt tid för fikon. 14  Då sa han till det: ”Aldrig någonsin ska man äta frukt från dig igen.”+ Och hans lärjungar hörde det. 15  Sedan kom de till Jerusalem, och Jesus gick in i templet och började köra ut alla som sålde och köpte där, och han välte omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor.+ 16  Och han lät ingen bära något redskap genom templet. 17  Han undervisade dem och sa: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus för alla nationer.’+ Men ni har gjort det till ett tjuvnäste.”+ 18  De främsta prästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte komma på ett sätt att döda honom.+ De kände sig nämligen hotade av honom, eftersom folket var så imponerade av hans undervisning.+ 19  När det blev sent gick de ut ur staden, 20  och tidigt nästa morgon gick de förbi fikonträdet igen. Då såg de att det redan hade torkat ända från rötterna.+ 21  Petrus, som kom ihåg vad som hade hänt, sa till Jesus: ”Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade har torkat.”+ 22  Jesus sa till dem: ”Ha tro på Gud. 23  Jag försäkrar er: Om någon säger till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, och han inte tvivlar* utan tror på att det ska bli så, då kommer det att bli så.+ 24  Därför säger jag: Allt ni ber om i era böner – ha tro på att ni redan har fått det, så ska ni få det.+ 25  Och när ni står och ber ska ni förlåta allt som ni har emot era medmänniskor. Då kommer er Far i himlen också att förlåta era synder.”+ 26  —— 27  De kom in till Jerusalem igen. När han gick runt i templet kom de främsta prästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28  och sa: ”Vad har du för rätt att göra det här? Vem har gett dig tillåtelse?”+ 29  Jesus sa: ”Jag tänker också ställa en fråga. Om ni svarar på den ska jag berätta vem som har gett mig tillåtelse att göra allt detta. 30  Kom Johannes myndighet att döpa+ från Gud* eller från människor?* Svara mig.”+ 31  De började diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’ 32  Men vågar vi säga ’från människor’?” De var nämligen rädda för folket, för alla var övertygade om att Johannes hade varit en profet.+ 33  Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta.”

Fotnoter

Eller ”vid”.
Eller ”i de högsta regionerna”.
Eller ”inte tvivlar i sitt hjärta”.
Ordagrant ”himlen”.
Eller ”var det människors påfund”.

Studienoter

Betania: En by på Olivbergets östsydöstra sluttning, ca 3 km från Jerusalem. (Joh 11:18) Det var här som Marta, Maria och Lasarus bodde, och deras hem verkar ha varit Jesus bas i Judeen. (Joh 11:1) I dag ligger det en liten by där med ett arabiskt namn som betyder ”Lasarusplatsen”.

När: Händelserna som beskrivs i Mk 11:1–11 äger rum dagtid den 9 nisan. (Se Tillägg A7 och B12.)

Betfage: Den här byn låg på Olivberget, och namnet kommer från hebreiskan och betyder troligen ”de tidiga fikonens hus”. En vanlig uppfattning är att byn låg mellan Jerusalem och Betania på Olivbergets sydöstra sluttning, nära toppen, ca 1 km från Jerusalem. (Mt 21:1; Lu 19:29; se Tillägg A7, Karta 6.)

Betania: Se studienot till Mt 21:17.

ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig: Det är bara i Matteus skildring som både åsnestoet och ungåsnan nämns. (Mk 11:2–7; Lu 19:30–35; Joh 12:14, 15) Markus, Lukas och Johannes nämner endast ungåsnan, tydligtvis eftersom det var den som Jesus red på. (Se studienot till Mt 21:5.)

på en åsna, ja på en ungåsna: Visserligen nämns två djur i Mt 21:2, 7, men enligt profetian i Sak 9:9 rider inte kungen på två djur, utan på ett. (Se studienot till Mt 21:2.)

ungåsna: I Markus, Lukas (19:35) och Johannes (12:14, 15) nämns bara ett djur, en ungåsna, när denna händelse beskrivs. I Matteus skildring (21:2–7) nämns även ett åsnesto. (Se studienoter till Mt 21:2, 5.)

Bevara ... ber vi: Ordagrant ”Hosianna”. Det grekiska ordet (Hōsannạ) kommer från ett hebreiskt uttryck som betyder ”rädda (befria), ber vi”. Här används det som en vädjan till Gud om räddning eller seger och kan också återges med ”vi ber, ge räddning åt”. Med tiden kom detta uttryck att användas i både bön och lovprisning. Det hebreiska uttrycket återfinns i Ps 118:25. Denna vers ingår i Hallelpsalmerna, som brukade sjungas i samband med påsken. Det var därför inte konstigt att detta uttryck dök upp i tankarna vid det här tillfället. Gud besvarade folkets vädjan om att bevara Davids son bland annat genom att uppväcka Jesus från döden. I Mk 12:10, 11 citerar Jesus själv från Ps 118:22, 23 och tillämpar det på Messias.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:25, 26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

vår far Davids kommande rike: De tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna ger stöd för lydelsen i huvudtexten, men några gamla handskrifter har lydelsen: ”vår far Davids kungarike som kommer i Herrens namn”. Den här lydelsen finns i några engelska översättningar. Ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7, 8, 10–12, 14, 16, 17 i Tillägg C) använder här tetragrammet eller en kortform av det och lyder: ”vår far Davids kungarike som kommer i Jehovas namn”.

nästa dag: Dvs. 10 nisan. (Se Tillägg A7 och B12.)

såg han att det bara fanns löv på trädet: Vid den här tiden på året var det ovanligt att det fanns frukt på fikonträd. Men trädet hade löv, och då brukade det finnas tidiga fikon. På det här trädet fanns det inga fikon, utan bara löv, och därför visste Jesus att det inte skulle få någon frukt. Trädet hade alltså ett bedrägligt utseende. Jesus uttalade därför en förbannelse över det och fick det att vissna. (Mk 11:19–21)

templet: Syftar förmodligen på den del av tempelområdet som kallades hedningarnas förgård. (Se Tillägg B11.)

köra ut alla försäljare: Den 10 nisan år 33 v.t. renade Jesus templet för andra gången. Det här tillfället beskrivs i Matteus (21:12–17), Markus (11:15–18) och Lukas. Han renade templet första gången i samband med påsken år 30 v.t., vilket beskrivs i Joh 2:13–17.

dem som växlade pengar: Mynt i olika valörer var i omlopp, men när man betalade den årliga tempelskatten eller köpte offerdjur var det bara ett särskilt mynt som kunde användas. Judar som reste till Jerusalem behövde därför växla till sig pengar som accepterades vid templet. Jesus tyckte tydligtvis att penningväxlarna tog ut orimligt höga avgifter och att de i grund och botten bedrev utpressning.

templet: Se studienot till Mt 21:12.

köra ut alla som sålde och köpte: Se studienot till Lu 19:45.

dem som växlade pengar: Se studienot till Mt 21:12.

bära något redskap genom templet: En del använde tydligtvis templets förgård som en genväg när de bar personliga tillhörigheter eller handelsvaror. Jesus tillät inte detta, eftersom det vanhelgade Guds hus. Den här kommentaren om Jesus finns bara med i Markusevangeliet.

tjuvnäste: Eller ”rövarnäste”. Jesus anspelar här på Jer 7:11. Han kallade köpmännen och penningväxlarna för ”tjuvar”, förmodligen därför att de tog alltför mycket betalt för offerdjuren och tog orimligt höga avgifter för att växla pengar. Något annat som gjorde Jesus upprörd var att Jehovas hus – ett bönens hus, en plats för tillbedjan – med orätt hade blivit en plats för handel.

ett bönens hus för alla nationer: Av de tre evangelieskribenterna som citerar Jes 56:7 är det bara Markus som tar med frasen ”för alla nationer [folk]”. (Mt 21:13; Lu 19:46) Templet i Jerusalem skulle vara en plats där både israeliter och utlänningar kunde tillbe Jehova. (1Ku 8:41–43) Jesus fördömde med rätta de judar som gjorde affärer i templet och förvandlade det till ett tjuvnäste. Detta fick människor från alla nationer att bli avskräckta från att tillbe Jehova i ”bönens hus”, och de berövades möjligheten att lära känna Gud.

tjuvnäste: Se studienot till Mt 21:13.

När det blev sent: Dvs. på eftermiddagen den 10 nisan. Jesus och hans lärjungar gick ... ut ur Jerusalem och tillbaka till Betania, som låg på Olivbergets östra sluttning. Jesus övernattade förmodligen hemma hos sina vänner Lasarus, Maria och Marta. (Se Tillägg A7 och B12.)

tidigt nästa morgon: Dvs. den 11 nisan. Jesus och hans lärjungar är på väg tillbaka till Jerusalem. Detta är den sista dagen i Jesus tjänst innan han firar påsken, instiftar högtiden till minne av sin död och sedan blir dömd och avrättad. (Se Tillägg A7 och B12.)

säger er: Eller ”försäkrar er”, ”säger er i sanning”. ”I sanning” är en återgivning av det grekiska ordet amẹ̄n, en translitterering av det hebreiska ordet ’amẹn, som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. Jesus använde ofta detta uttryck för att introducera ett uttalande, ett löfte eller en profetia, och på så sätt betonade han att det han sa var fullständigt sant. Jesus bruk av ”i sanning”, eller amen, sägs vara unikt i den religiösa litteraturen. I Johannesevangeliet upprepas alltid det grekiska ordet (amẹ̄n amẹ̄n). (Se studienot till Joh 1:51.)

försäkrar er: Se studienot till Mt 5:18.

står och ber: När hebréer och människor av många andra nationaliteter som nämns i Bibeln bad till Gud intog de ingen speciell kroppsställning, men de var alltid väldigt respektfulla. Det var vanligt att man stod upp när man bad.

En del gamla handskrifter har här lydelsen: ”Men om ni inte förlåter, ska inte heller er Far som är i himlen förlåta era överträdelser.” Dessa ord förekommer inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna och är tydligtvis ingen del av den ursprungliga texten till Markus. Men en liknande ordalydelse finns i Mt 6:15 som en del av den inspirerade Skriften. (Se Tillägg A3.)

främsta prästerna: Det grekiska uttrycket återges med ”överstepräst” när det står i singular och syftar på den som i första hand representerade folket inför Gud. Men här står det i plural och syftar på de främsta medlemmarna av prästerskapet, däribland tidigare överstepräster och möjligen även överhuvudena för prästernas 24 avdelningar.

skriftlärda: Uttrycket syftade ursprungligen på avskrivare som skrev av de heliga skrifterna, men på Jesus tid syftade det på dem som var kunniga i lagen och lärde ut den.

äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna för den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mk 11:27; 14:43, 53; 15:1; se studienot till Mt 16:21 och Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)

främsta prästerna: Se studienot till Mt 2:4.

skriftlärda: Se studienot till Mt 2:4.

äldste: Se studienot till Mk 8:31.

Media

Betfage, Olivberget och Jerusalem
Betfage, Olivberget och Jerusalem

I den här korta videon närmar vi oss Jerusalem från öster via den nutida byn at-Tur, som troligen motsvarar den bibliska staden Betfage, och videon avslutas vid en av de högsta punkterna på Olivberget. Betania ligger öster om Betfage på östra sidan av Olivberget. När Jesus och hans lärjungar var i Jerusalem brukade de övernatta i Betania, där byn al-Azarije (El Eizariya) nu ligger. Namnet är arabiskt och betyder ”Lasarusplatsen”. Jesus övernattade då förmodligen hemma hos Marta, Maria och Lasarus. (Mt 21:17; Mk 11:11; Lu 21:37; Joh 11:1) När Jesus gick från deras hem in till Jerusalem kan han ha tagit ungefär samma väg som den som visas i videon. Och när han red över Olivberget på en åsna den 9 nisan år 33 v.t. kan han mycket väl ha tagit vägen som ledde från Betfage till Jerusalem.

1. Väg från Betania till Betfage

2. Betfage

3. Olivberget

4. Kidrondalen

5. Tempelberget

Ungåsna
Ungåsna

Åsnor är hovdjur och tillhör familjen hästdjur. Åsnan är mindre än hästen, har kortare man, längre öron och en svans som slutar med en hårtofs. I talesätt brukar man säga att åsnan är dum och envis, men den anses faktiskt vara intelligentare än hästen. Vanligtvis är den dessutom tålmodig. Både män och kvinnor, även framträdande personer, red på åsnor. (Jos 15:18; Dom 5:10; 10:3, 4; 12:14; 1Sa 25:42) När Davids son Salomo skulle smörjas red han ut på sin fars mula, en hybrid mellan en åsnehingst och ett häststo. (1Ku 1:33–40) Det var därför mycket passande att Jesus, den större Salomo, uppfyllde profetian i Sak 9:9 genom att rida på ett åsneföl och inte på en häst.