Jehovas ord är levande

Viktiga detaljer från bibelböckerna Haggaj och Sakarja

ÅRET är 520 f.v.t. Sexton år har gått sedan de judar som återvände från landsflykten i Babylon lade grunden till Jehovas tempel i Jerusalem. Men templet är inte färdigt, och byggnadsarbetet är förbjudet. Jehova utser profeten Haggaj och två månader senare profeten Sakarja att tala hans ord.

Haggaj och Sakarja har ett enda mål: att sporra folket att återuppta tempelbygget. Dessa profeter lyckas i sina ansträngningar, och templet fullbordas fem år senare. Det budskap som Haggaj och Sakarja framförde finns nedtecknat i de bibelböcker som bär deras namn. Haggajs bok fullbordades 520 f.v.t. och Sakarjas bok 518 f.v.t. I likhet med de här profeterna har också vi ett gudagivet arbete som måste fullgöras före slutet för den nuvarande världsordningen. Det är arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar. Vi skall nu se vilken uppmuntran vi kan få av Haggajs och Sakarjas böcker.

”LÅT ERT HJÄRTA GE AKT PÅ ERA VÄGAR”

(Haggaj 1:1–2:23)

Inom loppet av 112 dagar framför Haggaj fyra uppmuntrande budskap. Det första lyder: ”’Låt ert hjärta ge akt på era vägar.’ ’Gå upp till berget och hämta timmer. Och bygg huset, så att jag kan finna välbehag i det och bli ärad’, har Jehova sagt.” (Haggaj 1:7, 8) Folket följer uppmaningen. Det andra budskapet innehåller löftet: ”Jag [Jehova] skall fylla detta hus med härlighet.” (Haggaj 2:7)

Enligt det tredje budskapet är folket och ”allt vad deras händer har arbetat med” orent inför Jehova därför att de har försummat tempelbygget. Men från den dag de börjar utföra reparationsarbetet skall Jehova ”skänka välsignelse”. I det fjärde budskapet sägs det att Jehova skall ”förinta styrkan hos nationernas kungariken” och göra ståthållaren Serubbabel till ”en sigillring”. (Haggaj 2:14, 19, 22, 23)

 Svar på bibliska frågor:

1:6 – Vad betyder orden ”man dricker, men inte nog för att bli berusad”? Det här uttalandet visar helt enkelt att det var brist på vin. Eftersom judarna inte hade Jehovas välsignelse var deras förråd av vin begränsat. Det fanns absolut inte tillräckligt för att göra någon berusad.

2:6, 7, 21, 22 – Vem eller vad är det som orsakar gungningen, och vad blir följden? Jehova sätter ”alla nationerna i gungning” med hjälp av det världsvida predikandet om Guds kungarike. Predikoarbetet gör också att ”alla nationernas dyrbara skatter” kommer in i Jehovas hus, så att det fylls med härlighet. Med tiden skall ”härarnas Jehova” sätta ”himlen och jorden och havet och den torra marken i gungning”, så att hela den nuvarande onda tingens ordning skakas och försvinner. (Hebréerna 12:26, 27)

2:9 – På vilka sätt kunde ”härligheten” hos det senare huset ”bli större än hos det förra”? På åtminstone tre sätt: antalet år som templet fanns, vem som undervisade där och vilka som samlades där för att tillbe Jehova. Salomos praktfulla tempel stod i 420 år, från 1027 f.v.t. till 607 f.v.t., men det ”senare huset” användes i mer än 580 år, från 515 f.v.t., då det fullbordades, till år 70 v.t., då det förstördes. Vidare undervisade Messias – Jesus Kristus – i det ”senare huset”, och fler människor kom till det huset än till ”det förra” för att tillbe Gud. (Apostlagärningarna 2:1–11)

Lärdomar för oss:

1:2–4. Motstånd mot vårt predikoarbete bör inte få oss att ändra våra prioriteringar och börja söka våra egna intressen i stället för att ”först söka kungariket”. (Matteus 6:33)

1:5, 7. Det är bra att vi låter vårt ”hjärta ge akt på ... [våra] vägar” och tänker efter hur det vi gör i livet påverkar vårt förhållande till Gud.

1:6, 9–11; 2:14–17. Judarna på Haggajs tid ägnade sig åt sina egna intressen men fick inte skörda frukterna av sina ansträngningar. De försummade templet, så de fick inte Guds välsignelse. Vi bör prioritera andliga intressen och tjäna Gud helhjärtat och komma ihåg att oavsett om vi har lite eller mycket i materiellt avseende är det ”Jehovas välsignelse ... som gör rik”. (Ordspråksboken 10:22)

2:15, 18. Jehova uppmanade judarna att från och med den dagen låta sitt ”hjärta ge akt på” återuppbyggnadsarbetet, inte på den försumlighet de tidigare visat. Vi bör likaså sträva efter att se framåt när vi tillber vår Gud.

INTE GENOM KRAFT, UTAN ”GENOM MIN ANDE”

(Sakarja 1:1–14:21)

Sakarja börjar sitt profeterande med att uppmana judarna att ”vända tillbaka” till Jehova. (Sakarja 1:3) De åtta syner som följer försäkrar dem om att Gud är med dem i arbetet med att återuppbygga templet. (Se rutan ”Sakarjas åtta allegoriska syner”.) Byggnadsarbetet skall fullbordas, ”inte genom militär styrka, inte heller genom kraft, utan genom ... [Jehovas] ande”. (Sakarja 4:6) En man vars namn är Telningen ”skall bygga Jehovas tempel” och ”skall bli en präst på sin tron”. (Sakarja 6:12, 13)

Betel sänder en delegation för att fråga prästerna angående de fastor som hålls till minne av Jerusalems ödeläggelse. Jehova talar om för Sakarja att sorgen under de fyra fastorna till minne av den olycka som drabbade Jerusalem skall ändras till ”jubel och till glädje och till goda högtider”. (Sakarja 7:2; 8:19) De två proklamationer som följer innehåller domar mot nationer och falska profeter, profetior om Messias och ett  budskap om återställelse för Guds folk. (Sakarja 9:1; 12:1)

Svar på bibliska frågor:

2:1 – Varför mätte en man Jerusalem med ett snöre? Tydligtvis skulle man bygga en skyddande mur runt staden. Ängeln upplyser mannen om att Jerusalem skall utvidgas och få Jehovas beskydd. (Sakarja 2:3–5)

6:11–13 – Blev översteprästen Josua både kung och präst när han kröntes? Nej, Josua var inte av Davids kungliga släktlinje. Men kröningen gjorde honom till en profetisk bild av Messias. (Hebréerna 6:20) Profetian om ”Telningen” får sin uppfyllelse på den himmelske kungen och prästen Jesus Kristus. (Jeremia 23:5) Alldeles som Josua tjänade som överstepräst i det återuppbyggda templet för de judar som återvänt, är Jesus Kristus överstepräst för den sanna tillbedjan i Jehovas andliga tempel.

8:1–23 – När uppfylls de tio uttalanden som nämns i de här verserna? Varje uttalande introduceras med orden ”detta är vad Jehova [eller: härarnas Jehova] har sagt” och är ett löfte från Gud om fred och frid för hans folk. Några av uttalandena uppfylldes på 500-talet f.v.t., men alla har uppfyllts sedan 1919 v.t. eller håller på att uppfyllas nu. *

8:3 – Varför kallas Jerusalem ”sannfärdighetens stad”? Innan Jerusalem ödelades 607 f.v.t. var det ”förtryckets stad”, befolkat av korrumperade profeter och präster och trolösa människor. (Sefanja 3:1; Jeremia 6:13; 7:29–34) Men nu när templet hade återuppbyggts och folket troget tillbad Jehova skulle den rena tillbedjans sanningar talas där, och Jerusalem skulle kallas ”sannfärdighetens stad”.

11:7–14 – Vad är innebörden i att Sakarja hugger sönder en stav kallad ”Ljuvlighet” och en annan stav kallad ”Förening”? Sakarja framställs som ”en herde för slaktfåren” – fårlika människor som utnyttjas av sina ledare. I sin uppgift som herde förebildade Sakarja Jesus Kristus, som sändes till Guds förbundsfolk men förkastades av dem. Sönderhuggandet av staven ”Ljuvlighet” var en bild av att Gud skulle upplösa lagförbundet med judarna och sluta visa dem ynnest. Sönderhuggandet av staven ”Förening” innebar att det teokratiska band av broderskap som rådde mellan Juda och Israel bröts.

12:11 – Vad avser ”klagan i Hadadrimmon på Megiddos dalslätt”? Josia, som var kung i Juda, blev dödad i en strid med den egyptiske farao Neko ”på Megiddos dalslätt”, och under åren som följde sjöngs det klagosånger över honom. (2 Krönikeboken 35:25) ”Klagan i Hadadrimmon” kan därför syfta på sorgen över Josias död.

Lärdomar för oss:

1:2–6; 7:11–14. Jehova finner behag i och vänder tillbaka till dem som ångerfullt tar emot tillrättavisning och vänder tillbaka till honom genom att tillbe honom helhjärtat. Men han lyssnar däremot inte till deras rop på hjälp som ”ständigt [vägrar] att ge akt”, ”vänder en motspänstig skuldra till” och gör sina ”öron oemottagliga” för hans budskap.

 4:6, 7. Inget hinder var för stort för Jehovas ande att övervinna när det gällde att med framgång få tempelbygget slutfört. Vi kan övervinna vilka problem vi än kan få när vi tjänar Jehova genom att utöva tro på honom. (Matteus 17:20)

4:10. Under Jehovas granskande blick fullbordade Serubbabel och hans folk templet enligt Guds höga normer. Det är inte för svårt för ofullkomliga människor att leva upp till Jehovas förväntningar.

7:8–10; 8:16, 17. För att få Jehovas ynnest måste vi utöva rättvisa, visa kärleksfull omtanke, vara barmhärtiga och tala sanning med varandra.

8:9–13. Jehova välsignar oss när våra händer är ”starka” i det arbete som han har gett oss att utföra. Till välsignelserna hör frid, trygghet och andlig tillväxt.

12:6. De som övar tillsyn bland Jehovas folk bör vara lika ”en eldfackla” – brinnande av iver.

13:3. Vår lojalitet mot den sanne Guden och hans organisation bör vara starkare än lojaliteten mot någon människa, oavsett hur nära förhållandet är.

13:8, 9. Avfällingarna som Jehova förkastade var många, två delar av folket i landet. Endast den tredje delen genomgick rening genom eld. I vår tid har kristenheten, som utgör flertalet av dem som säger sig vara kristna, förkastats av Jehova. Endast ett litet antal, de smorda kristna, har anropat Jehovas namn och underkastat sig reningsprocessen. De och deras medtroende visar att de är mycket mer än bara Jehovas vittnen till namnet.

Sporrade att vara nitiska

Hur påverkas vi i dag av det som Haggaj och Sakarja förkunnade? När vi tänker på hur deras budskap sporrade judarna att ta itu med arbetet att återuppbygga templet, blir vi då inte uppmuntrade att nitiskt ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar?

Sakarja förutsade att Messias skulle komma ”ridande på en åsna”, att han skulle förrådas för ”trettio silverstycken”, att han skulle bli slagen och att ”fåren [skulle] skingras”. (Sakarja 9:9; 11:12; 13:7) Det har verkligen en positiv inverkan på vår tro när vi begrundar hur sådana profetior om Messias har uppfyllts. (Matteus 21:1–9; 26:31, 56; 27:3–10) Vår tillit till Jehovas ord och till hans anordningar för vår räddning stärks. (Hebréerna 4:12)

[Fotnot]

[Ruta på sidan 11]

SAKARJAS ÅTTA ALLEGORISKA SYNER

1:8–17. Garanterar att templet skall färdigställas och visar att Jerusalem och andra städer i Juda skall bli välsignade.

1:18–21. Lovar att ”de [fyra] horn som skingrade Juda”, dvs. alla regeringar som motarbetar Jehovas tillbedjan, skall få ett slut.

2:1–13. Anger att Jerusalem skall utvidgas och att Jehova skall bli ”en mur av eld runt omkring staden”, att han skall beskydda den.

3:1–10. Visar att Satan var med och motarbetade arbetet på templet och att översteprästen Josua befrias och renas.

4:1–14. Ger tillförsikt om att berglika hinder skall jämnas med marken och att ståthållaren Serubbabel skall fullborda tempelbygget.

5:1–4. Uttalar en förbannelse över ogärningsmän som har gått fria från straff.

5:5–11. Förutsäger slutet för ondskan.

6:1–8. Utlovar tillsyn och skydd av änglar.

[Bild på sidan 8]

Vad var syftet med Haggajs och Sakarjas budskap?

[Bild på sidan 10]

Hur är de som övar tillsyn lika ”en eldfackla”?