1, 2. Vilka aspekter på sammankomster ska vi undersöka i den här artikeln?

JEHOVAS VITTNEN har samlats till internationella sammankomster och områdessammankomster så länge som de flesta av oss kan komma ihåg. Många av oss har varit med vid flera, kanske rentav många, sådana under årens lopp.

² Guds folk höll sammankomster redan för flera tusen år sedan. Vi ska påminna oss några av de bibliska motsvarigheterna till våra dagars sammankomster och lägga märke till likheterna mellan det som hände då och det som händer nu. Vi ska se närmare på varför det är bra för oss att vara med vid dem. (Ps. 44:1; Rom. 15:4)

3. a) Vad kännetecknade den första sammankomsten som nämns i Bibeln? b) Hur visste israeliterna när de skulle samlas?

³ Den första sammankomsten som nämns i Bibelns skildring är den när Guds folk samlades vid foten av berget Sinai för att få andlig undervisning. Det var verkligen en milstolpe i den rena tillbedjans historia. Vid detta spännande tillfälle demonstrerade Jehova sin kraft för israeliterna när han gav dem sin lag. Det var säkert något de aldrig glömde. (2 Mos. 19:2–9, 16–19; läs 2 Moseboken 20:18; 5 Moseboken 4:9, 10.) Den här händelsen låg till grund för hur Gud skulle handla med Israel i fortsättningen. Kort därefter berättade Jehova för Mose hur han skulle samla folket. Han befallde honom att göra två silvertrumpeter som skulle användas för att sammankalla ”hela menigheten ... vid ingången till mötestältet”. (4 Mos. 10:1–4) Tänk vilken förväntan  som måste ha legat i luften vid dessa tillfällen!

4, 5. Varför var de sammankomster som Mose och Josua organiserade så viktiga?

⁴ Mot slutet av den 40-åriga vandringen genom vildmarken samlade Mose hela nationen. Det var en avgörande tidpunkt i den här nationens historia. De stod på tröskeln till det utlovade landet. Det var rätt tid för Mose att påminna folket om allt som Jehova hade gjort för dem och allt som han ännu skulle göra för dem. (5 Mos. 29:1–15; 30:15–20; 31:30)

⁵ Kanske var det vid det tillfället som Mose berättade att det regelbundet skulle hållas en särskild sammankomst då Guds folk skulle få undervisning. Vart sjunde år skulle männen, kvinnorna, barnen och utlänningarna som bodde i Israel samlas under lövhyddohögtiden på den plats som Jehova utvalde. De skulle lyssna och lära sig att frukta Jehova och ”vara noga med att följa alla ord” i lagen. (Läs 5 Moseboken 31:1, 10–12.) Så redan tidigt i Guds folks historia var det tydligt att de regelbundet skulle församlas för att begrunda Jehovas ord och avsikter. När israeliterna hade intagit det utlovade landet samlade Josua hela Israel. De var fortfarande omgivna av hedniska nationer, så Josua visste att de behövde stärka sitt beslut att vara lojala mot Jehova. Folket svor då en ed att de skulle tjäna honom. (Jos. 23:1, 2; 24:1, 15, 21–24)

6, 7. Vilka sammankomster har varit särskilt minnesvärda i vår tid?

⁶ I Jehovas folks nutida historia har det också hållits minnesvärda sammankomster. Det är vid sådana sammankomster som vi har fått reda på organisatoriska förändringar eller justeringar i vår förståelse av olika bibelställen. (Ords. 4:18) Bibelforskarnas första stora sammankomst efter första världskriget hölls i Cedar Point i Ohio i USA år 1919. Vid den sammankomsten, med omkring 7 000 närvarande, meddelades det att en världsvid predikokampanj skulle sättas i gång. År 1922 hölls det en nio dagar lång sammankomst på samma plats, och då höll Joseph F. Rutherford ett kraftfullt tal där han betonade hur viktig den här kampanjen var. Han uppmanade åhörarna: ”Varen trogna och sannfärdiga vittnen för Herren! Gån framåt i kampen tilldess varje spår av Babylon är ödelagt! Utbasunen budskapet vitt och brett! Världen måste veta att Jehova är Gud och att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre. Detta är dagen framför alla dagar. Se, Konungen regerar! I ären hans offentliga budbärare. Därför annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!” Alla som var med där, och Guds folk över hela världen, följde entusiastiskt den uppmaningen.

⁷ År 1931 höll bibelforskarna en sammankomst i Columbus i Ohio. De blev överlyckliga över att få anta namnet Jehovas vittnen. Och 1935 i Washington D.C. förklarade broder Rutherford vilka som utgör den ”stora skaran”, som enligt Uppenbarelseboken står ”inför tronen och inför Lammet”. (Upp. 7:9–17) År 1942, mitt under andra världskriget, höll Nathan H. Knorr det spännande talet ”Blir freden varaktig?” I det förklarade han vad det scharlakansröda vilddjuret i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel symboliserar, och han visade att det skulle finnas mycket kvar att göra i predikoarbetet efter kriget.

8, 9. Varför har vissa sammankomster varit särskilt gripande?

⁸ Vid sammankomsten ”De glada nationernas teokratiska konvent” år 1946  i Cleveland i Ohio höll broder Knorr ett intressant tal med temat ”Problem i förbindelse med återuppbyggande och utvidgning”. En av dem som var med där fångade stämningen bland åhörarna med orden: ”Jag hade förmånen att få vara bakom honom på podiet den kvällen, och när han drog upp riktlinjerna för arbetet och sedan berättade om planerna på att utvidga Betelhemmet och tryckeriet i Brooklyn ville applåderna aldrig ta slut. Även om jag inte kunde urskilja något enskilt ansikte från podiet, kunde jag tydligt känna den glädje de utstrålade.” Vid en internationell sammankomst i New York 1950 blev åhörarna mycket glada över att få Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna på engelska, den första delen av det som skulle bli en modern bibelöversättning där Guds namn hade återinförts på sin rätta plats i hans ord. (Jer. 16:21)

⁹ Sammankomster som hållits i länder där Jehovas vittnen tidigare har varit förbjudna har också varit mycket gripande. Adolf Hitler hade svurit att tillintetgöra Jehovas vittnen i Tyskland, men 107 000 vittnen fyllde hans tidigare paradplats i Nürnberg under en sammankomst 1955. Det var många ögon som fylldes av glädjetårar! År 1989 samlades 166 518 bröder och systrar i Polen för att vara med vid sammankomsten ”Gudaktig hängivenhet”. Många av de närvarande kom från Sovjetunionen och Tjeckoslovakien och andra länder i Östeuropa. För en del av dem var det första gången som de såg mer än 15 eller 20 Jehovas vittnen samlade på en och samma plats. Och tänk dig glädjen vid den internationella sammankomsten 1993 ”Lärda av Gud” i Kiev i Ukraina, då 7 402 blev döpta – det största dopet av Jehovas vittnen som vi känner till. (Jes. 60:22; Hagg. 2:7)

10. Vilka sammankomster har betytt särskilt mycket för dig, och varför det?

¹⁰ Du kanske har varit med på områdessammankomster eller internationella sammankomster som betytt särskilt mycket för dig. Kommer du ihåg din första sammankomst eller kanske den sammankomst då du blev döpt? Det var andliga höjdpunkter i ditt liv, som blivit dyrbara minnen för dig. (Ps. 42:4)

11. Vilka högtider skulle israeliterna fira varje år?

¹¹ Jehova bestämde att israeliterna skulle samlas i Jerusalem till tre högtider varje år – det osyrade brödets högtid, veckohögtiden (som senare kallades pingsten) och lövhyddohögtiden. Han sa till israeliterna: ”Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför Jehovas, din Guds, ansikte.” (5 Mos. 16:16; 2 Mos. 23:14–17) Många män insåg det stora andliga värdet av dessa högtider och tog med  sig hela familjen. (1 Sam. 1:1–7; Luk. 2:41, 42)

12, 13. Vad behövde många israeliter göra för att ta sig till högtiderna varje år?

¹² Tänk vad det skulle innebära för en israelitisk familj att göra en sådan resa. Josef och Maria fick till exempel färdas ungefär 10 mil enkel väg från Nasaret till Jerusalem. Hur lång tid tror du att det skulle ta om man gick till fots och hade små barn med sig? Av berättelsen om när Jesus färdades till Jerusalem som pojke förstår man att släktingar och vänner brukade göra sådana resor tillsammans. Det måste ha varit en upplevelse att resa tillsammans, laga mat tillsammans och hjälpa alla att hitta någonstans att sova i trakter som man inte kände till så bra. Men tydligen var det ändå tillräckligt trygga förhållanden för att Jesus skulle kunna få rätt stor frihet fastän han bara var 12 år. Allt det här måste verkligen ha varit ett oförglömligt äventyr, särskilt för de unga! (Luk. 2:44–46)

¹³ När israeliterna var utspridda utanför landets gränser kom de som besökte högtiderna från många olika nationer. Vid pingsten år 33 v.t. visade judar och andra som tillbad Jehova att de satte värde på dessa högtider genom att resa till Jerusalem från sådana platser som Italien, Libyen, Kreta, Mindre Asien och Mesopotamien. (Apg. 2:5–11; 20:16)

14. Hur påverkades israeliterna av de årliga högtiderna?

¹⁴ För trogna israeliter låg fokus på det andliga – att få tillbe Jehova tillsammans med tusentals andra som älskade honom. Hur påverkade det dem? Lägg märke till vad Jehova sa till sitt folk om lövhyddohögtiden: ”Du skall glädja dig under högtiden, du och din son och din dotter och din slav och din slavinna och leviten och den bofaste främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar. I sju dagar skall du fira högtiden till Jehovas, din Guds, ära på den plats som Jehova väljer ut, ty Jehova, din Gud, skall välsigna dig och all din avkastning och allt vad din hand gör, och du skall inte annat än glädja dig.” (5 Mos. 16:14, 15; läs Matteus 5:3.)

15, 16. Vilka uppoffringar har du fått göra för att kunna vara med vid sammankomster? Varför har det varit värt ansträngningarna?

¹⁵ Vad mycket Guds folk i vår tid kan lära av de här forntida sammankomsterna! Även om mycket har ändrats under århundradenas lopp finns det många likheter. På Bibelns tid behövde de närvarande göra uppoffringar. Det gör många i vår tid också. Men det är väl värt ansträngningarna. Dessa händelser var – och är fortfarande – viktiga andliga höjdpunkter. Där får vi den undervisning som är så viktig för att vi ska bevara vårt nära förhållande till Gud. Sammankomsterna motiverar oss att tillämpa det vi har lärt oss och hjälper oss att undvika problem. De uppmuntrar oss också att rikta in vårt liv på sådant som ger ny styrka och undvika sådant som stjäl kraft. (Ps. 122:1–4)

¹⁶ Sammankomsterna har alltid präglats av glädje. I en rapport om en stor sammankomst 1946 stod det: ”Det var en underbar syn att få se tusentals lyckliga vittnen samlade på ett ställe och en ännu större fröjd att få höra en stor orkester som tillsammans med folkskarornas röster fick läktarna att genljuda av glädjefyllda Rikets sånger till Jehovas pris.” Det sades vidare: ”Tack vare att många av delegaterna, av ren glädje att få betjäna sina medvittnen, anmälde  sig till avdelningen för frivillig tjänst kunde alla avdelningar bemannas.” Har du också känt sådan glädje vid områdessammankomster eller internationella sammankomster? (Ps. 110:3; Jes. 42:10–12)

17. På vilket sätt har sammankomsterna förenklats?

¹⁷ En del saker har ändrats när det gäller hur sammankomsterna organiseras. Några av oss kommer till exempel ihåg när de var åtta dagar långa! Det var program på förmiddagen, eftermiddagen och kvällen. Tjänst på fältet var ett regelbundet inslag i programmet. Ibland började programmet klockan nio på morgonen, och ofta höll det på till nio på kvällen. Många arbetade långa dagar i frivillig tjänst för att laga frukost, lunch och kvällsmat åt alla. Nu för tiden är programmet kortare, och eftersom alla tar med sig egen mat kan de flesta sitta ner och lyssna mer koncentrerat på programmet.

18, 19. Vad ser du mest fram emot vid sammankomsterna, och varför det?

¹⁸ Vissa inslag som länge har varit en del av programmet ser vi särskilt mycket fram emot. Vi får andlig ”mat i rätt tid” genom tal och nya publikationer som hjälper oss att bättre förstå Bibelns profetior och läror. (Matt. 24:45) Många av dessa publikationer har utarbetats för att vi ska kunna hjälpa andra att förstå Bibelns sanning. Dramerna hjälper oss alla, både unga och gamla, att granska våra motiv och att skydda oss mot världens sätt att tänka. Doptalet är också ett fint tillfälle för oss alla att tänka över vad vi prioriterar i livet. Och vi blir glada när vi ser andra visa sitt överlämnande åt Jehova genom att bli döpta.

¹⁹ Ja, sammankomster har länge varit en del av den rena tillbedjan, och de rustar oss för att fortsätta tjäna Jehova med glädje även i svåra tider. De ger oss ny andlig energi, ger oss möjlighet att lära känna nya vänner och hjälper oss att förstå vad det innebär att vara en del av en internationell familj av bröder och systrar. Sammankomsterna är ett viktigt sätt för Jehova att välsigna och ta hand om sitt folk. Vi vill säkert planera så att vi inte missar någonting av våra sammankomster. (Ords. 10:22)