Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hjälp för tortyroffer

Hjälp för tortyroffer

Hjälp för tortyroffer

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I DANMARK

”DET ÄR LÄTTARE ATT LÄKA TRASIGA BEN ÄN EN TRASIG SJÄL.” — Doktor Inge Genefke.

EN UNG man promenerar på en fridfull gata i en europeisk stad och stannar för att titta på några varor som står uppställda i ett skyltfönster. Plötsligt börjar hans händer darra. Hans knän skakar. Han tar sig för halsen som om han höll på att kvävas. I fönstret har han just sett spegelbilden av två uniformerade poliser. Den unge mannen har inte brutit mot några lagar, och det finns ingen orsak för honom att vara rädd. Men blotta åsynen av uniformerade män påminner honom om en plats hundratals mil bort och en tid för några år sedan då han blev utsatt för tortyr.

Det här kan ha hänt vem som helst av miljontals män, kvinnor och även barn. Det kan ha hänt någon du känner. En flykting eller invandrare som har flyttat in i ditt grannskap kan ha varit offer för grym misshandel. Hans barn kanske går i skolan tillsammans med dina barn. Du kanske känner honom som en tyst, lugn, artig granne som för det mesta håller sig för sig själv. Men skenet kan bedra. Han kanske döljer det inre kaos som han känner när han brottas med minnena av fysiskt och psykiskt lidande. Ett synintryck, ett ljud — vilka som helst — kan få honom att återuppleva tidigare ohyggligheter. Ett sådant offer förklarar: ”Varje gång jag hör ett litet barn gråta tänker jag på människor som jag hörde gråta i fängelset. Varje gång jag hör ett svischande ljud i luften minns jag när käppen svepte fram och tillbaka i luften — det ljud som hördes precis innan käppen träffade mig.”

Tortyr utövas inte bara av politiska extremister och terroristgrupper. I ett antal länder använder sig även militär och polis av det. Varför det? Tortyr kan vara ett snabbt och effektivt sätt att erhålla information, framtvinga en bekännelse, skaffa komprometterande vittnesmål eller ta hämnd. Enligt den danska läkaren Inge Genefke, en framträdande expert på att behandla tortyroffer, har regeringar i vissa fall ”kommit till makten och bevarat sin ställning genom bruket av tortyr”. Så här uttryckte ett offer det: ”De ville bryta ner mig, så att andra kunde se vad som händer med dem som kritiserar regeringen.”

För många är tanken på att utsätta medmänniskor för tortyr något som är kusligt likt medeltiden. År 1948 antog Förenta nationerna den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som säger: ”Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” (Artikel 5) Vissa experter tror emellertid att uppemot 35 procent av världens alla flyktingar har torterats. Varför är tortyr så utbrett? Hur påverkas offren, och vad kan göras för att hjälpa dem?

Efterverkningarna

Det är inte förvånande att många som har varit offer för tortyr flyr från sitt hemland för att börja ett nytt liv någon annanstans. Men även om man bor på en annan plats, fortsätter lidandet både fysiskt och psykologiskt. Som exempel kan nämnas att den som varit tortyroffer kan erfara skuldkänslor, eftersom han inte lyckats skydda vänner eller släktingar mot misshandel. Han kanske också utvecklar en djup misstro mot andra och fruktar att varje person han träffar kan vara en angivare. ”Tortyroffret kommer för alltid att vara en främling”, säger författaren Carsten Jensen. ”Han har för alltid förlorat sitt förtroende för världen.”

Följden blir en blandning av fysiska och psykiska trauman som kan förvirra offret och den som försöker hjälpa honom. De fysiska problemen kan ibland behandlas snabbt och lätt, men inte de psykologiska. ”I början tänkte vi: ’Okej, vi lappar ihop dem, vi gipsar deras brutna ben och skickar hem dem’”, erkänner dr Genefke. ”Men vi insåg snart att det som plågade dem mest var smärtorna i hjärtat och sinnet.” Likväl säger dr Genefke: ”Det har varit en överraskning att få veta att det är möjligt att ge lindring åt offer och hjälpa dem, även om det har gått många år.”

År 1982 inrättade dr Genefke, tillsammans med andra danska läkare, en liten avdelning vid Rigshospitalet i Köpenhamn för att behandla flyktingar som har varit utsatta för tortyr. Från denna blygsamma start växte snart ett globalt nätverk under namnet International Rehabilitation Council for Torture Victims (IRCT). Från sitt högkvarter i Köpenhamn har rådet tillsyn över mer än 100 hjälpcentraler över hela världen. Under årens lopp har rådet lärt sig mycket om hur tortyroffer skall behandlas.

Hur man ger stöd

Det är ofta till hjälp för offren att prata om det de har upplevt. Ett faktablad från IRCT säger: ”För omkring 20 år sedan var tortyroffer ofta offer i dubbel bemärkelse. För det första genom att de utsattes för fysisk och psykologisk tortyr och för det andra genom att de inte kunde prata om det.”

Det är sant att tortyr inte är något trevligt ämne att prata om. Men om den som har lidit vill anförtro sig åt en vän, och vännen vägrar att lyssna, kan den som lidit bli ännu mer förtvivlad. Därför är det viktigt att tortyroffren försäkras om att det finns någon som bryr sig om deras situation. Naturligtvis skall ingen lägga sig i en annans personliga angelägenheter. Offret måste själv bestämma om, när och åt vem han eller hon vill anförtro sig. — Ordspråken 17:17; 1 Thessalonikerna 5:14.

De flesta experter rekommenderar att man betänker både de fysiska och de psykiska sidorna av tortyr. Rehabilitering kräver för vissa offer professionell hjälp. Behandlingsmetoder inbegriper andningsövningar och övningar i kommunicerande. * Skamkänslor är vanligtvis bland det första man skall ta itu med. Så här sade en terapeut till en kvinna som hade våldtagits och misshandlats upprepade gånger: ”Det är helt normalt att känna skam, men det är inte du som skall skämmas. Skammen vilar i stället på dem som utsatte dig för det här.”

Överlevande från koncentrationsläger

Under andra världskriget blev miljoner människor kränkta på de mest fruktansvärda sätt i Hitlers koncentrationsläger. Bland dessa fanns tusentals Jehovas vittnen som blev förföljda därför att de vägrade att avsäga sig sina religiösa trosuppfattningar. Deras tro hjälpte dem att uthärda sådana prövande förhållanden. Hur då?

Långt innan dessa kristna sattes i fängelse hade de noggrant studerat Guds ord. Så de blev inte förvånade när prövningar kom, och inte heller gav de Gud skulden när deras lidande inte omedelbart upphörde. Genom bibelstudium hade vittnena fått veta varför Gud tillåter ondskan och hur han skall göra slut på den i sin rätta tid, och de hade också lärt sig att Jehova är ”en som älskar rättvisa” och blir mycket vred när människor behandlar sina medmänniskor illa. — Psalm 37:28; Sakarja 2:8, 9.

Naturligtvis har många av dessa överlevande från koncentrationslägren måst genomlida de traumatiska efterverkningarna av de svåra provsättningarna. När de gjort det har de i hög grad blivit styrkta genom att följa aposteln Paulus råd. När Paulus försmäktade i ett romerskt fängelse — en situation som måste ha gjort honom mycket bekymrad — skrev han till medtroende: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 1:13; 4:6, 7.

Genom sitt studium av Bibeln har dessa som bevarade sin ostrafflighet insett att Gud har lovat att göra jorden till ett paradis, där de smärtsamma verkningarna av kränkande behandlingar som tortyr till sist kommer att utplånas.

Jehovas vittnen talar med sina medmänniskor om detta på Bibeln grundade hopp i mer än 230 länder. Stormiga världsförhållanden gör att de kommer i kontakt med många som har fått lida på grund av de grymheter som människor begår mot varandra. När vittnena träffar tortyroffer, strävar de efter att berätta för dessa personer om Bibelns löfte om en ljus framtid. De är verkligen lyckliga över att sprida det glada budskapet om en kommande tid då tortyr kommer att höra till det förgångna! — Jesaja 65:17; Uppenbarelseboken 21:4.

[Fotnot]

^ § 15 Vakna! rekommenderar inte något speciellt slag av behandling. Kristna bör förvissa sig om att den behandlingsform som de väljer inte strider mot Bibelns principer.

[Infälld text på sidan 24]

”INGEN MÅ UTSÄTTAS FÖR TORTYR ELLER GRYM, OMÄNSKLIG ELLER FÖRNEDRANDE BEHANDLING ELLER BESTRAFFNING.” — Artikel 5, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna

[Ruta på sidan 25]

HUR DU KAN HJÄLPA TILL

OM DU KÄNNER NÅGON SOM ÅTERHÄMTAR SIG FRÅN VERKNINGARNA AV TORTYR, KAN FÖLJANDE FÖRSLAG VISA SIG VARA TILL HJÄLP:

● Visa empati. Du kanske kan säga: ”Jag vet att det är mycket problem i det land som du kommer från. Hur klarar du av det?” — Matteus 7:12; Romarna 15:1.

● Lägg dig inte i privata angelägenheter och envisas inte alltför mycket med att få ge hjälp. Var i stället vänlig och omtänksam. Låt tortyroffret få veta att du är villig att lyssna. — Jakob 1:19.

● Undvik att vara alltför hjälpsam. Handla så att den som lider inte berövas sin självaktning eller sitt privatliv. Tanken är att dela bördan med den som lider, inte att försöka bära den helt och hållet.