Mexicos ursprungsbefolkning får höra de goda nyheterna

DEN 10 november 2002 samlades en grupp mixe-talande indianer i staden San Miguel Quetzaltepec. Staden ligger i den vackra sydliga delstaten Oaxaca, och gruppen besökte en områdessammankomst som Jehovas vittnen hade anordnat där. Höjdpunkten på förmiddagsprogrammet var ett bibliskt drama.

När de inledande orden i dramat hördes i högtalarna, gick det ett sus genom publiken. Alla började applådera, och många brast i tårar. Dramat framfördes på mixe-språket! Efteråt uttryckte många sin djupa uppskattning av denna oväntade välsignelse. ”För första gången förstod jag dramat. Det gick rakt in i hjärtat”, sade någon. En annan sade: ”Nu kan jag dö lycklig, eftersom Jehova har låtit mig få höra dramat på mitt eget språk.”

Förmiddagens drama var en del av en intensiv satsning som Jehovas vittnen i Mexico gjort för att nå ut med de goda nyheterna om Riket till ursprungsbefolkningen. (Matteus 24:14; 28:19, 20)

Jehova besvarade deras böner

Över 6 miljoner människor tillhör ursprungsbefolkningen i Mexico – så många att de skulle kunna bilda en egen nation, en mångkulturell nation med 62 språk. Femton av dessa språk talas vart och ett av över 100 000 personer. Bland dessa folkgrupper finns det över en miljon människor som inte talar spanska, Mexicos officiella språk. Och bland dem som talar spanska finns det många som tycker att det är lättare att lära sig sanningen från Bibeln på sitt eget språk. (Apostlagärningarna 2:6; 22:2) Somliga har studerat Bibeln i flera år och troget besökt Jehovas vittnens möten, men de har inte kunnat förstå allt som de läst och hört. Många har därför gjort det till ett böneämne att få höra sanningens budskap på sitt modersmål.

Vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Mexico tog man år 1999 itu med problemet genom att börja anordna församlingsmöten på olika indianspråk. Man ordnade också med team av översättare. År 2000 framfördes dramat på områdessammankomsten på maya och senare på flera andra språk.

Nästa steg var att börja översätta bibelstudiehjälpmedel som getts ut av Jehovas vittnen. Först översattes broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! till huave, maya, mazatec, totonac, tzeltal och tzotzil. Därefter följde fler publikationer. Bland annat började man ge ut Tjänsten för Guds kungarike regelbundet på maya. Det har också gjorts kassettinspelningar av en del publikationer. Innehållet i en broschyr som heter Apply Yourself to Reading and Writing håller nu på att anpassas efter lokala omständigheter för att lära ursprungsbefolkningen att läsa och skriva på sitt modersmål. För närvarande framställs biblisk litteratur på 15 sådana språk, och fler publikationer är på väg.

 ”Varje tänkbar ansträngning”

Översättningsarbetet har inte varit lätt. En av anledningarna är att det finns mycket lite skönlitteratur på Mexicos indianspråk. Många gånger har det varit svårt att få tag i ordböcker och lexikon. En annan anledning är att en del av språken har så många dialekter. Det finns till exempel fem olika varianter av enbart zapotec, och de dialekterna har blivit så utpräglade att zapoteker från olika områden inte förstår varandra.

När det inte finns några bestämda regler för ett språk, måste översättarna ställa upp egna regler. Detta kräver en hel del efterforskning. Det är inte underligt att många av översättarna i början kände det som Élida i huave-teamet gjorde! Hon säger: ”När jag blev inbjuden till Jehovas vittnens avdelningskontor i Mexico för att arbeta med översättning blev jag både glad och rädd.”

Översättarna måste också lära sig datakunskap, schemaläggning och översättningsteknik. Ja, uppgiften har verkligen inneburit en utmaning för dem. Hur ser de på uppgiften? Gloria, som är med i maya-teamet, säger: ”Den glädje vi känner över att få ha en del i att översätta biblisk litteratur till vårt modersmål, maya, går inte att beskriva i ord.” Och en tillsyningsman på översättningsavdelningen säger så här om översättarna: ”De längtar så mycket efter att få bibliska publikationer på sitt eget språk att de gör varje tänkbar ansträngning att klara av utmaningen.” Har det varit mödan värt?

”Tack, Jehova!”

Det är uppenbart att Jehova har välsignat arbetet med att nå ut till de olika språkgrupperna i Mexico. Närvaroantalet vid möten och sammankomster har mångdubblats. År 2001, till exempel, samlades landets 223 mixe-talande Jehovas vittnen för att fira åminnelsen av Kristi död. Men sammanlagt var 1 674 personer närvarande – sju och en halv gånger så många som antalet vittnen!

Människor som tar emot sanningen kan nu få rätt förståelse av den från början. Mirna kommer ihåg hur det var för henne innan mötena började hållas på maya. Hon säger: ”Jag blev döpt efter att ha studerat Bibeln i tre månader. Jag visste att det var rätt att bli döpt, men jag måste erkänna att jag inte förstod sanningarna i Bibeln så bra som jag borde ha gjort. Förmodligen berodde det på att jag har maya som modersmål, och jag förstod inte spanska så bra. Det dröjde ett tag innan jag fick ett riktigt grepp om sanningen.” I dag är Mirna och hennes man glada över att vara med i det team som översätter till maya.

Alla i församlingarna blir mycket glada när de får publikationerna på sitt eget språk. När broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! nyligen kom ut på tzotzil, blev en kvinna som hade börjat besöka mötena på Rikets sal så glad att hon tryckte den hårt till sitt bröst och utbrast: ”Tack, Jehova!” Rapporter visar att många som studerar Bibeln gör snabbare framsteg mot dopet. Overksamma  förkunnare blir verksamma igen, och många bröder känner sig nu kvalificerade att axla ansvar i församlingen. I förkunnartjänsten märks det att somliga är mer villiga att ta emot biblisk litteratur på sitt eget språk och studera den.

Vid ett tillfälle skulle en förkunnare leda ett bibelstudium, men kvinnan hon studerade med var inte hemma. I stället öppnade hennes man, så förkunnaren frågade om hon fick läsa för honom ur en broschyr. ”Jag vill inte ha något”, svarade han, men då sade systern på totonac att broschyren var på deras språk. När mannen hörde det, drog han fram en bänk och satte sig ner. Hon började läsa för honom, och han sade gång på gång: ”Det är sant. Ja, det är sant.” Nu besöker mannen mötena.

En man i delstaten Yucatán, som är gift med ett Jehovas vittne, var motståndare till sanningen, och ibland slog han sin hustru när hon kom hem från mötena. Men när mötena började hållas på maya, bestämde hon sig för att fråga om han ville följa med. Det ville han, och han tyckte om det han hörde. Nu besöker han mötena regelbundet, studerar Bibeln och, vilket väl knappt behöver sägas, slår inte längre sin hustru.

En man som talar totonac berättade för två Jehovas vittnen att han aldrig brukade be, eftersom den katolske prästen hade sagt till honom att Gud bara lyssnar till böner på spanska. Mannen fick faktiskt betala prästen för att han skulle be för totonakerna. Vittnena förklarade att Gud lyssnar till böner  på alla språk och gav honom en broschyr på totonac som han med stor glädje tog emot. (2 Krönikeboken 6:32, 33; Psalm 65:2)

”Kualtsin tajtoua”

Jehovas vittnen i Mexico är mycket glada över utvecklingen, och många av dem försöker lära sig något av landets alla indianspråk eller förbättra sina kunskaper i något av dem. Det gör till exempel en kretstillsyningsman som betjänar fem församlingar i norra Puebla, i vilka förkunnarna talar nahuatl. Han säger: ”Barn som brukade somna under mötena är mycket uppmärksamma och lyssnar noga när jag talar nahuatl. En gång kom en fyraårig pojke fram till mig efter ett möte och sade: ’Kualtsin tajtoua’ (’Du pratar bra’). Då kände jag att det verkligen var värt ansträngningen.”

Ja, ”fälten” av människor som talar ursprungsbefolkningens språk är sannerligen ”vita till skörd”, och alla som tar del i det här arbetet känner sig mycket uppmuntrade. (Johannes 4:35) Roberto, som arbetade med att organisera översättningsteamen, sammanfattar det hela så här: ”Det har varit en oförglömlig upplevelse att se glädjetårarna strömma nerför kinderna på våra bröder och systrar när de hört sanningen på sitt modersmål och fattat innebörden i den. Jag får en klump i halsen när jag tänker på det.” Arbetet med att hjälpa dessa uppriktiga människor att ta ställning för Riket gläder utan tvivel också Jehovas hjärta. (Ordspråksboken 27:11)

[Ruta på sidorna 10, 11]

Möt några av översättarna

● ”Mina föräldrar undervisade mig om sanningen ända från det jag var mycket liten. Tyvärr lämnade pappa församlingen när jag var 11 år, och två år senare övergav mamma oss. Vi är fem syskon, och eftersom jag är äldst fick jag ta på mig mammas ansvar trots att jag fortfarande gick i skolan.

Våra andliga bröder och systrar gav oss kärleksfullt stöd, men livet var hårt. Ibland undrade jag: ’Varför händer det här mig? Jag är så ung!’ Det var bara tack vare Jehovas hjälp som jag klarade av situationen. Efter gymnasiet började jag som heltidsförkunnare, och det blev till stor hjälp för mig. När det bildades ett team som skulle översätta till nahuatl, inbjöds jag att vara med i det.

Pappa har nu kommit tillbaka till församlingen, och mina yngre syskon tjänar Jehova. Det har varit värt alla ansträngningar att jag har bevarat mig trogen mot Jehova. Han har verkligen välsignat min familj.” – Alicia.

● ”En klasskamrat som var ett Jehovas vittne höll ett tal i skolan om livets ursprung. Jag missade lektionen, och eftersom jag var orolig för examen bad jag att hon skulle förklara ämnet för mig. Jag hade alltid funderat över varför människor dör, så när hon gav mig ’Skapelseboken’ * och föreslog ett bibelstudium tackade jag ja till erbjudandet. Skaparens avsikter och hans kärlek gjorde stort intryck på mig.

När jag slutat skolan blev jag erbjuden att börja undervisa i spanska och tzotzil. Men då hade jag blivit tvungen att flytta långt bort, läsa extra på veckosluten och missa kristna möten. Så i stället tog jag arbete som murare. Min pappa, som inte var ett Jehovas vittne, tyckte inte alls om mitt beslut. När jag senare tjänade som pionjär, bildades ett team som skulle översätta biblisk litteratur till tzotzil, och självklart ville jag satsa på det.

När bröderna och systrarna får tillgång till publikationer på sitt eget språk märks det att de känner sig uppskattade och värdefulla, och det är mycket tillfredsställande. Jag känner mig verkligen privilegierad som får ha den här arbetsuppgiften.” – Humberto.

● ”När jag var sex år övergav mamma oss. När jag var i tonåren började pappa studera tillsammans med Jehovas vittnen. En dag erbjöd sig en syster att studera Bibeln med mig och ta upp råd som ungdomar har nytta av. Som tonåring utan mamma kände jag att det var precis vad jag behövde. Jag blev döpt när jag var 15 år.

År 1999 dödades pappa av några illasinnade människor som ville åt hans mark. Det gjorde mig helt förkrossad. Jag blev djupt deprimerad och kände att jag inte orkade leva längre. Men jag bad till Jehova om och om igen för att få styrka. Kretstillsyningsmannen och hans hustru uppmuntrade mig mycket, och det dröjde inte länge förrän jag började som reguljär pionjär.

Vid ett tillfälle lade jag märke till några mötesbesökare som hade gått i sex timmar enbart för att få lyssna till ett 20-minuters tal på totonac. Resten av mötet hölls på spanska, som de inte förstod. Därför blev jag väldigt glad när jag blev inbjuden att komma och hjälpa till med att översätta bibliska publikationer till totonac.

Jag brukade säga till min pappa att jag drömde om att få tjäna vid Jehovas vittnens avdelningskontor. Han sade då att det knappast var troligt att jag skulle få göra det, med tanke på att jag var så ung och dessutom ogift. Så överraskad han kommer att bli när han kommer tillbaka i uppståndelsen och får veta att det blev så och att jag fick översätta biblisk litteratur till vårt språk!” – Edith.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Medlemmar av teamet som översätter till tzotzil diskuterar ett ord som är svårt att översätta