CIKADAN, som vid första anblicken liknar en gräshoppa, finns i alla världsdelar utom Antarktis. Men i östra delarna av Nordamerika finns det en speciell typ av cikada, den periodiska cikadan, och den har länge fascinerat biologer.

Intressanta fakta: På våren kan flera miljoner periodiska cikador tyckas dyka upp från ingenstans. Under bara några veckor ska de hinna tappa sitt skal, flyga runt, spela sina öronbedövande kärlekssånger och föröka sig, innan de sedan dör. Nästa generation cikador syns konstigt nog inte till förrän efter 13 eller 17 år, beroende på art. Men vad händer under tiden?

Svaret får vi om vi sätter oss in i den periodiska cikadans unika livscykel: De parar sig ungefär en vecka efter att de dykt upp, och därefter lägger honan mellan 400 och 600 ägg i trädbarken. Sedan dör de vuxna cikadorna. Efter några veckor kläcks äggen, och de små larverna faller ner på marken och gräver sig ner för att börja sitt underjordiska liv. Där suger de näring från rötter på träd och buskar i flera år. Och 13 eller 17 år senare tar sig den nya generationen upp ur marken för att upprepa det här förloppet.

Enligt en artikel i tidskriften Nature har cikadans livscykel ”förbryllat forskare i århundraden. ... Entomologer försöker fortfarande förstå hur den här insektens märkliga livscykel har utvecklats.” Det är tydligen en svår nöt att knäcka.

Vad tror du? Har den periodiska cikadans punktlighet kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?