Ett delat hem – Hur en skilsmässa påverkar de unga

EXPERTERNA var så säkra på sin sak. ”Ni måste tänka på er egen lycka”, var det råd de gav till föräldrar med problem i äktenskapet. Och sedan tillade de snabbt: ”Oroa er inte för barnen. De kommer över det. Det är lättare för dem att klara av en skilsmässa än att ha föräldrar som bara bråkar hela tiden.”

Men en del av de rådgivare som en gång menade att skilsmässa var den bästa lösningen erkänner nu att de hade fel. ”Skilsmässa är krig”, säger de nu. ”Ingen går oskadd ur det kriget, inte heller barnen.”

Myten om den lyckliga skilsmässan

Det skulle kunna bli en bra tv-serie. En pappa och en mamma skiljer sig, mamman får vårdnaden om barnen och gifter sedan om sig med en änkeman som har egna barn. Vecka efter vecka hamnar den här udda familjen i den ena absurda situationen efter den andra. Men de löser alltid problemen på precis 30 minuter, och det är gott om humoristiska inslag.

Den här situationen kanske skulle göra sig bra på tv, men i verkligheten är en skilsmässa inte lika rolig. Det är tvärtom en smärtsam process. ”En skilsmässa är en rättstvist”, skriver M. Gary Neuman i sin bok Emotional Infidelity. ”Den ena föräldern inleder en process mot den andra. I det ögonblick som du bestämmer dig för att skiljas förlorar du kontrollen över ditt barn. Du förlorar också kontrollen över din ekonomi, och kanske till och med över var du ska bo. Det är möjligt att ni kan komma fram till en lösning på de här frågorna, men det är inte säkert. I sista hand kan det bli en främling som kallas domare som avgör hur ofta du får träffa ditt barn och hur mycket pengar du får behålla. Olyckligtvis är inte den där främlingen alltid av samma åsikt som du.”

Många gånger löser skilsmässan vissa problem men skapar andra. Allt från boendeform till ekonomisk situation kan förändras, och förmodligen inte till det bättre. Och så kommer vi till frågan om hur barnen påverkas.

 Skilsmässor och tonåringar

En skilsmässa kan innebära katastrof för barnen, oavsett deras ålder. En del säger att tonåringar klarar det bättre. Man menar att de trots allt är mognare och att de ändå håller på att frigöra sig från sina föräldrar. Men forskare har nu börjat se avigsidorna. De har upptäckt att just de faktorerna kan göra att tonåringarna får det svårare vid en skilsmässa. * Tänk på det här:

▪ På väg in i vuxenvärlden är tonåringarna mycket osäkra, kanske ännu mer än när de var små. Låt dig inte luras av deras självsäkra attityd – de behöver mer än någonsin det stöd som en stabil familj kan ge.

▪ Just när tonåringarna håller på att bygga upp egna vänskapsrelationer lär skilsmässan dem att ifrågasätta sådana värderingar som tillit, lojalitet och kärlek. Som vuxna kanske de sedan undviker alla nära relationer.

▪ Det är vanligt att barn i alla åldrar agerar ut sin smärta, men tonåringar gör det ofta på ett farligt sätt, till exempel genom kriminalitet eller alkohol- och drogmissbruk.

Det här betyder inte att ungdomar med frånskilda föräldrar aldrig kan få nära relationer till andra eller är dömda att misslyckas. De kan lyckas, särskilt om de håller kontakten med båda föräldrarna. * Men det skulle vara naivt att tro att en skilsmässa alltid är ”bättre för barnen”, som en del menar, eller att den skulle göra slut på alla slitningar mellan makarna. Många har faktiskt märkt att de är tvungna att ha mer kontakt med sin ”odrägliga” äktenskapspartner efter skilsmässan än före, och i mer laddade frågor, till exempel vårdnaden om barnen eller underhållsbidrag. I sådana fall utgör inte skilsmässan någon lösning på problemen – den bara flyttar dem till en annan arena.

En tredje möjlighet

Men vad ska man då göra om man har ett problemfyllt äktenskap och överväger skilsmässa? Den här artikeln har lagt fram starka skäl att tänka över saken en gång till. Skilsmässa är ingen standardlösning för olyckliga äktenskap.

Men missförstå inte saken. Alternativet är inte helt enkelt att stå ut med ett dåligt äktenskap. Det finns ytterligare en möjlighet:  Att försöka lösa problemen och stärka relationen. Var inte snabb att säga att det inte går och att era problem är för stora. Fundera över de här frågorna:

▪ Vad var det som gjorde att jag först drogs till min äktenskapspartner? Är de egenskaperna helt borta? (Ordspråksboken 31:10, 29)

▪ Går det att väcka nytt liv i de känslor som jag hade innan vi gifte oss? (Höga Visan 2:2; 4:7)

▪ Hur kan jag tillämpa förslagen på sidorna 3–9 i den här tidskriften, oavsett vad min partner gör? (Romarna 12:18)

▪ Kan jag förklara för min partner (muntligen eller skriftligen) på vilka områden jag skulle vilja att vår relation förbättrades? (Job 10:1)

▪ Kan vi sätta oss ner och prata med en mogen vän som kan hjälpa oss att sätta upp realistiska mål för att stärka vårt äktenskap? (Ordspråksboken 27:17)

Bibeln säger: ”Den kloke aktar på sina steg.” (Ordspråksboken 14:15) Den principen gäller när man väljer äktenskapspartner men även när man funderar på hur man ska lösa en kris i äktenskapet. Som vi såg på sidan 9 i den här tidskriften har även väl fungerande familjer sina problem – skillnaden ligger i hur man hanterar problemen.

För att ta ett exempel: Tänk dig att du har gett dig ut på en lång bilresa. Det är ofrånkomligt att du kommer att få en del problem längs vägen. Du kan till exempel råka ut för dåligt väder, trafikstockningar eller vägspärrar. Du kanske rentav kör vilse. Vad gör du då? Vänder om och kör tillbaka? Eller försöker hitta ett sätt att klara av problemet och fortsätta framåt? Den dag du gifte dig påbörjade du en resa som helt klart skulle innebära en del problem, för Bibeln säger att de som gifter sig ”kommer att få det svårt”. (1 Korinthierna 7:28, Bibel 2000) Frågan är inte om det blir problem, utan hur du kommer att ta itu med dem. Kan du hitta ett sätt att klara av problemen och fortsätta framåt? Om du tycker att ditt äktenskap känns som ett hopplöst fall, kommer du då att söka hjälp? (Jakob 5:14)

En anordning från Gud

Äktenskapet är en anordning från Gud som vi inte får ta lätt på. (1 Moseboken 2:24) När problemen verkar omöjliga att lösa, tänk då på de förslag som getts i den här artikeln.

1. Försök väcka liv i kärleken som en gång fanns där. (Höga Visan 8:6)

2. Bestäm dig för vad du kan göra för att stärka äktenskapet, och gå sedan in för det. (Jakob 1:22)

3. Var tydlig men respektfull när du berättar för din partner – muntligen eller skriftligen – vad du tycker behöver förbättras i ert äktenskap. (Job 7:11)

4. Sök hjälp. Du behöver inte kämpa ensam för att rädda ditt äktenskap!

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 19]

”DEN HÄR GÅNGEN KOMMER DET ATT FUNGERA”

Undersökningar visar att risken för att ett andra äktenskap spricker är större än för ett första äktenskap, och för ett tredje äktenskap är risken ännu större. I sin bok Emotional Infidelity framhåller M. Gary Neuman en orsak till detta. ”Om du har problem i ditt första äktenskap”, skriver han, ”handlar det inte bara om att du har valt fel partner. Det handlar om dig. Du blev förälskad i den här personen. Du har tillsammans med den personen skapat det ni har eller inte har i dag.” Vilken slutsats drar han? ”Det är bättre att göra sig av med problemet och behålla sin äktenskapspartner än att göra sig av med sin äktenskapspartner och behålla problemet.”

 [Ruta på sidan 21]

OM DET BLIR SKILSMÄSSA

Bibeln medger att extrema omständigheter kan leda till skilsmässa. * Om din familj är i den situationen, hur kan du då hjälpa dina tonåriga barn att anpassa sig?

Berätta för dem vad som händer. Det bästa är om båda föräldrarna gör det. Tillsammans kan ni berätta för dem att beslutet om skilsmässa är slutgiltigt. Försäkra dem om att det inte är deras fel att ni skiljer er och att ni båda kommer att älska dem även i fortsättningen.

Sluta bråka – kriget är över. En del föräldrar fortsätter konflikten långt efter skilsmässan. De blir, som en psykolog uttryckte det, ”lagligt skilda men känslomässigt sammansvetsade kombattanter som inte har kunnat förhandla fram en fredlig lösning”. Det här gör att tonåringarna praktiskt taget inte har några föräldrar, eftersom pappa och mamma alltid är upptagna med att bråka med varandra. Men det uppmuntrar dem också att spela ut den ena föräldern mot den andra för att få sin vilja igenom. Sonen kanske säger till sin mamma: ”För pappa får jag vara ute så länge jag vill. Varför får jag inte det för dig?” Eftersom hon inte vill att han ska gå över till ”fiendesidan” ger hon efter.

Låt ungdomarna prata. De kanske tänker så här: ”Mina föräldrar slutade älska varandra – tänk om de slutar tycka om mig också?” Eller: ”Eftersom mina föräldrar bröt mot reglerna kan jag också göra det.” För att lugna ungdomarna och korrigera ett felaktigt tänkesätt måste ni prata mycket. Men ett varningens ord: Glöm inte bort vilka det är du pratar med, så att du börjar söka känslomässigt stöd hos dem. De är dina barn, inte dina förtrogna vänner.

Uppmuntra dem att ha en sund relation till den andra föräldern. Den som du skilt dig från är visserligen din före detta äktenskapspartner, men det är inte barnens före detta förälder. Det är inte bra att tala illa om honom eller henne. I en bok heter det: ”Om föräldrarna väljer att använda barnen som slagträn på skilsmässans slagfält, måste de räkna med att ta konsekvenserna av det.” (Teens in Turmoil—A Path to Change for Parents, Adolescents, and Their Families)

Ta hand om dig själv. Du kommer att känna dig helt slut ibland. Men ge inte upp. Försök att hålla fast vid goda rutiner. Om du är kristen, fortsätt med din andliga verksamhet. Det kommer att hjälpa både dig och barnen att bevara balansen. (Psalm 18:2; Matteus 28:19, 20; Hebréerna 10:24, 25)

[Fotnot]

[Bild på sidan 20]

Håll fast vid det löfte du gav när du gifte dig.

[Bild på sidan 21]

Om ni har delad vårdnad behöver du uppmuntra barnet att utveckla en sund relation till den andra föräldern.