Ungdomar frågar:

Bör jag berätta för någon att jag är deprimerad?

”När jag känner mig deprimerad, vill jag först helst inte tala med någon om det, eftersom andra kan tro att jag är ett problembarn. Men sedan inser jag att jag behöver tala med någon för att få hjälp.” — Alejandro, 13 år.

”När jag är deprimerad går jag inte till mina vänner, för jag tror inte att de kan hjälpa mig. De skulle bara skratta åt mig.” — Arturo, 13 år.

NÄSTAN alla blir deppiga eller nedstämda emellanåt. * Men eftersom du är ung och relativt oerfaren, kan du lätt känna dig överväldigad av livets påtryckningar. Krav från föräldrar, vänner och lärare; de fysiska och känslomässiga förändringarna under puberteten liksom känslan av att vara totalt misslyckad på grund av något mindre fel — allt detta kan få dig att känna dig missmodig och ledsen.

I sådana lägen är det bra att ha någon att anförtro sig åt. ”Om jag inte hade någon att prata med om mina problem, skulle jag nog explodera”, säger 17-åriga Beatriz. Sorgligt nog är det ändå många unga som behåller sina problem för sig själva — och ofta sjunker de djupare och djupare ner i förtvivlan. María de Jesús Mardomingo, professor vid den medicinska fakulteten i Madrid, har märkt att unga människor som går så långt att de försöker begå självmord ofta är fruktansvärt ensamma. Många unga som överlevt självmordsförsök har berättat att de inte kunde hitta en enda vuxen att tala med och anförtro sig åt.

Hur är det med dig? Har du någon att tala med när du känner dig nere? Om inte, vem skulle du kunna vända dig till?

Tala med dina föräldrar

Alejandro, som citerades i inledningen, förklarar vad han gör när han är deprimerad: ”Jag går till min mor, för ända sedan jag föddes har hon varit ett stöd för mig, och hon ger mig uppmuntran och tröst. Jag vänder mig även till min far, för han har haft liknande erfarenheter som jag. Om jag mår dåligt och inte talar om det för någon, så mår jag ännu sämre.” Elvaårige Rodolfo säger: ”Min lärare slog ibland ner på mig och skällde ut mig, och det gjorde mig väldigt ledsen. Ofta gick jag in på toaletten och grät. Längre fram, när jag talade  med min mor om det, hjälpte hon mig att lösa problemet. Om jag inte hade talat med henne, skulle jag ha mått ännu sämre.”

Har du funderat på att tala förtroligt med dina föräldrar? De skulle omöjligt kunna förstå mina problem, kanske du tänker. Men är det verkligen så? De kanske inte fullt ut förstår alla de påtryckningar unga i dag ställs inför, men håller du inte med om att de förmodligen känner dig bättre än någon annan på jorden gör? Alejandro säger: ”Ibland är det inte lätt för mina föräldrar att sätta sig in i och förstå precis hur jag känner det.” Men trots detta medger han: ”Jag vet att jag kan vända mig till dem.” Ungdomar blir ofta förvånade när de märker hur bra deras föräldrar faktiskt kan förstå deras problem! Eftersom de är äldre och har större erfarenhet, kan de ofta ge råd som är till hjälp — i all synnerhet om de har erfarenhet av att tillämpa Bibelns principer.

”När jag talar med mina föräldrar, får jag uppmuntran och praktiska lösningar på mina problem”, säger Beatriz som citerades tidigare. Det är alltså av goda skäl som Bibeln ger ungdomar rådet: ”Iaktta, o min son, din fars bud, och överge inte din mors lag.” ”Lyssna till din far som gav upphov till din födelse, och förakta inte din mor bara därför att hon har blivit gammal.” — Ordspråken 6:20; 23:22.

Naturligtvis är det svårt att med tillit vända sig till sina föräldrar, om man har ett dåligt förhållande till dem. I en undersökning som genomfördes bland elever på high school visade det sig, enligt dr Catalina González Forteza, att de som uppgav att de någon gång försökt ta livet av sig hade svag självkänsla och ett dåligt förhållande till sina föräldrar. Å andra sidan är ungdomar som är förskonade från sådana självdestruktiva tankar i allmänhet ”sådana som har ett gott förhållande till sin mor och far”.

Var därför förståndig och arbeta på att uppodla ett gott förhållande till dina föräldrar. Ta för vana att regelbundet samtala med dem. Berätta för dem vad som händer i ditt liv. Ställ frågor till dem. Ett sådant öppenhjärtigt kommunicerande kan göra det lättare för dig att komma till dem när du får allvarligare problem.

Att tala med en vän

Men skulle det inte vara lättare att gå till en kamrat med sina problem? Jo, visst är det bra att ha vänner som man kan lita på. Ordspråken 18:24 säger att ”det finns en vän som är mer trogen än en bror”. Men även om kamrater kan visa dig medkänsla och förståelse, kanske de inte alltid kommer med de bästa råden. När allt kommer omkring har de flesta av dina kamrater inte mer livserfarenhet än vad du har. Kommer du ihåg Rehabeam? Han var kung på Bibelns tid. I stället för att följa erfarna, mogna mäns råd lyssnade han till sina kamrater. Vad blev slutresultatet? Mycket olyckligt! Rehabeam förlorade nästan hela sin nations stöd och dessutom Guds godkännande. — 1 Kungaboken 12:8–19.

Ett annat problem med att anförtro sig åt sina kamrater skulle kunna vara det som gäller att bevara förtroenden. Arturo som citerades i inledningen framhåller: ”De flesta av pojkarna jag känner talar med sina vänner när de mår dåligt. Men sedan avslöjar vännerna allt för andra och gör sig lustiga på deras bekostnad.” Trettonåriga Gabriela har varit med om något liknande. Hon säger: ”En dag fick jag reda på att en vän till mig berättade om mina personliga angelägenheter för en annan av sina vänner, så jag anförtror mig inte åt henne längre. Jo, visst talar jag med personer i min egen ålder, men jag undviker att berätta saker som skulle kunna påverka mig ogynnsamt  om de blev kända.” Så när du söker hjälp är det viktigt att du hittar någon som ”inte [uppenbarar] en annans förtroliga tal”. (Ordspråken 25:9) En sådan person är med största sannolikhet en som är äldre än vad du är.

Om du av någon anledning inte kan få stöd hemifrån, gör du alltså väl i att söka upp en vän som du kan anförtro dig åt, men var noga med att han eller hon har livserfarenhet och kunskap om Bibelns principer. I Jehovas vittnens församling på din hemort finns det utan tvivel personer som passar in på den här beskrivningen. Sextonåriga Liliana säger: ”Jag har anförtrott mig åt några av de kristna systrarna i församlingen, och det har faktiskt varit till stor hjälp. De är äldre än jag, så deras råd är sunda. De har blivit mina vänner.”

Hur skall du göra om din andlighet också har börjat bli lidande? Du kanske har varit så ledsen att du börjat försumma bön och bibelläsning. I Jakob 5:14, 15 ger Bibeln det här rådet: ”Är någon sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldre män, och de må be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom.” I din hemförsamling finns det äldre män som har erfarenhet av att hjälpa personer som är modfällda eller andligt sjuka. Känn dig fri att tala med dem. Bibeln säger att sådana män kan vara ”som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret”. — Jesaja 32:2.

”Låt de ting ni begär göras kända för Gud”

Den allra bästa källan till hjälp är emellertid ”all trösts Gud”. (2 Korinthierna 1:3) När du är ledsen eller deprimerad, följ då rådet i Filipperna 4:6, 7: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” Jehova är alltid villig att lyssna till dig. (Psalm 46:1; 77:1) Och ibland är böner allt som behövs för att man skall känna sig bättre till mods.

Om du känner dig ledsen eller deprimerad då och då, glöm aldrig att det är många andra ungdomar som har känt det på samma sätt. Med tiden brukar de här känslorna gå över. Men fram till dess bör du inte hålla inne med hur du känner det. Låt någon få reda på att du mår dåligt. I Ordspråken 12:25 står det: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” Hur skall man då få höra det där ”goda ordet” av uppmuntran? Genom att tala med någon — någon som har den erfarenhet, kunskap och vishet från Gud som krävs för att ge dig den tröst och hjälp du behöver.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 14]

”När jag talar med mina föräldrar, får jag uppmuntran och praktiska lösningar”

[Bild på sidan 15]

Gudfruktiga föräldrar, inte dina kamrater, är vanligtvis bäst i stånd att ge dig råd