4 Moseboken 17:1–13
17 Jehova talade nu till Mose och sade:
2 ”Tala till Israels söner och ta av dem en stav+ för varje fädernehus från alla deras hövdingar,+ efter deras fädernehus, tolv stavar. Du skall skriva vars och ens namn på hans stav.
3 Och på Levis stav skall du skriva Arons namn, ty det skall vara en stav för varje överhuvud för deras fädernehus.
4 Och du skall lägga dem framför Vittnesbördet+ i mötestältet, där jag ger mig till känna för er.+
5 Och den stav som tillhör den man som jag utväljer+ kommer att skjuta skott. Så skall jag göra slut på Israels söners knotanden+ mot mig, ja, deras ständiga knotande mot er.”+
6 Mose talade då till Israels söner, och alla deras hövdingar gav honom var och en sin stav, en stav för varje hövding, efter deras fädernehus, tolv stavar,+ och Arons stav var bland deras stavar.+
7 Och Mose lade stavarna inför Jehova i Vittnesbördets tält.+
8 Och dagen därpå när Mose gick in i Vittnesbördets tält, se, då hade Arons stav för Levis hus skjutit skott, ja, den knoppades, den blommade och den bar mogna mandlar.
9 Mose tog då alla stavarna från platsen inför Jehova och bar ut dem till alla Israels söner. De såg på dem, och var och en tog sin stav.
10 Och Jehova sade till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav+ framför Vittnesbördet som något som skall förvaras som ett tecken+ för de upproriska sönerna,+ så att deras knotanden mot mig kan få ett slut och de inte behöver dö.”
11 Då gjorde Mose så som Jehova hade befallt honom. Han gjorde just så.
12 Och Israels söner sade till Mose: ”Se, vi går under,* vi förgås, vi förgås allesammans!+
13 Var och en som närmar sig,+ som kommer nära Jehovas tältboning, kommer att dö!+ Måste det sluta med att vi går under på det sättet?”+
Fotnoter
^ El.: ”vi ger upp andan”.
