4 Moseboken 21:1–35
21 Nu fick kanaanén, Arads kung,+ som bodde i Negev,*+ höra att Israel kom längs Ạtarimvägen, och han gav sig i strid med Israel och förde bort några av dem som fångar.
2 Israel gav då ett löfte till Jehova och sade:+ ”Om du ger detta folk i min hand, skall jag viga deras städer åt tillintetgörelse.”+
3 Då lyssnade Jehova till Israels röst och gav kanaanéerna i deras hand, och de vigde dem och deras städer åt tillintetgörelse. Därför gav de platsen namnet Horma.*+
4 När de drog vidare från berget Hor+ på vägen mot Röda havet för att gå runt Edoms land,+ blev folkets själ otålig på grund av vägen.
5 Och folket talade emot Gud+ och Mose:+ ”Varför har ni fört oss upp från Egypten för att dö i vildmarken?+ Här finns ju inget bröd och inget vatten,+ och vår själ är utled på det föraktliga brödet.”+
6 Då sände Jehova giftormar*+ bland folket, och de bet folket så att många människor i Israel dog.+
7 Till slut kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat,+ för vi har talat emot Jehova och emot dig. Be till Jehova att han tar bort ormarna från oss.”+ Och Mose bad för folket.+
8 Då sade Jehova till Mose: ”Gör dig en eldorm* och sätt den på en signalstång. Och när någon har blivit biten och ser på den, skall han förbli vid liv.”+
9 Mose gjorde då en orm av koppar+ och satte den på en signalstång.+ Och om en orm hade bitit en man och han fäste blicken+ på kopparormen, så förblev han vid liv.+
10 Därefter bröt Israels söner upp och slog läger i Obot.+
11 Sedan bröt de upp från Obot och slog läger i Ịje-Ạbarim,*+ i vildmarken som ligger framför Moab, mot solens uppgång.
12 Därifrån bröt de upp och slog läger vid Zereds regnflodsdal.+
13 Därifrån bröt de upp och slog läger i trakten av Arnon,+ som ligger i vildmarken som sträcker sig från amoréernas gräns. Arnon är nämligen Moabs gräns, mellan Moab och amoréerna.
14 Därför står det i ”Boken om Jehovas krig”:
”Vaheb* i Sufa och Arnons regnflodsdalar*
15 och regnflodsdalarnas mynning, som böjer sig mot Ars boningsplats+ och lutar sig mot Moabs gräns.”
16 Och därifrån drog de vidare till Beer.*+ Detta är den brunn om vilken Jehova sade till Mose: ”Samla folket, och låt mig ge dem vatten.”+
17 Då sjöng Israel denna sång:+”Flöda, du brunn! Svara den i växelsång!
18 En brunn, furstar grävde den. Folkets ädlingar* grävde ut denmed befälhavarstaven,+ med sina egna stavar.”*
Från vildmarken drog de så vidare till Mattạna,
19 från Mattạna till Nahạliel, från Nahạliel till Bamot,+
20 från Bamot till den dal som ligger på Moabs område,+ vid Pisgas topp,+ som höjer sig fram över Jẹshimon.*+
21 Israel sände nu budbärare till Sihon,+ amoréernas kung, och lät säga:
22 ”Låt mig passera genom ditt land. Vi kommer inte att vika av in på åkrar eller in i vingårdar eller dricka vatten ur någon brunn. Vi går längs kungsvägen tills vi har passerat genom ditt område.”+
23 Men Sihon tillät inte att Israel passerade genom hans område,+ utan Sihon samlade allt sitt folk och drog ut för att möta Israel i vildmarken, och när han kom till Jahas+ gav han sig i strid med Israel.
24 Då slog Israel honom med svärdsegg+ och tog hans land i besittning+ från Arnon+ till Jabbok,+ nära Ammons söner, ty Jaser*+ är Ammons söners gräns.+
25 Så tog Israel alla dessa städer, och Israel bosatte sig i amoréernas+ alla städer, i Hesbon+ och alla dess underlydande städer.*
26 Hesbon var nämligen Sihons+ stad. Han var amoréernas kung,+ och det var han som tidigare hade stridit mot Moabs kung och tagit hela hans land ur hans hand, ända till Arnon.+
27 Det är därför de som framför smädedikter* säger:
”Kom till Hesbon.Må Sihons stad byggas och visa sig vara fast grundad.
28 Ty eld gick ut från Hesbon,+ en låga från Sihons stad.Den förtärde Ar i Moab,*+ ägarna av Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab! Du skall förgås, du Kemoshs+ folk!Han skall låta sina söner bli flyktingar och sina döttrar föras i fångenskap till amoréernas kung, Sihon.
30 Så låt oss skjuta på dem.Hesbon skall förgås ända till Dibon+och kvinnorna* ända till Nofa, männen ända till Medẹba.”*+
31 Och Israel bosatte sig i amoréernas land.+
32 Sedan sände Mose ut några för att utspeja Jaser.+ Så intog de dess underlydande städer och drev bort amoréerna som bodde där.+
33 Därefter vände de och drog upp längs vägen mot Basan.+ Då drog Og,+ kungen i Basan, ut med allt sitt folk för att möta dem i strid vid Ẹdrei.+
34 Men Jehova sade till Mose: ”Var inte rädd för honom,+ ty jag skall ge honom och allt hans folk och hans land i din hand.+ Du skall göra med honom som du gjorde med amoréernas kung Sihon, som bodde i Hesbon.”+
35 Och de slog honom och hans söner och allt hans folk tills han inte hade någon överlevande kvar,+ och så tog de hans land i besittning.+
Fotnoter
^ El.: ”södern”, ”sydlandet”, dvs. den södra delen av det utlovade landet.
^ Betyder ”vigning åt tillintetgörelse”. Hebr.: Chormạh; grek.: Anạthema; Vg: ”Horma, dvs. anatema (bannlysning)”.
^ El.: ”eldormar”, ”ormar som orsakar inflammation”. LXX: ”dödsbringande ormar”; Vg: ”eldormar”. Se v. 8.
^ Ordagr.: ”en eld[orm]”. Hebr.: sarạf, som återgetts med ”gift-” i v. 6; ”orm” saknas här i M; grek.: ọfin; lat.: serpẹntem, ”orm”.
^ Betyder ”vadställenas (övergångsställenas) ruiner”; ”ruiner i gränslandet (i området på andra sidan)”. Platsen låg i närheten av Zereds regnflodsdal; dess exakta läge är dock okänt.
^ Tydligen en plats nära Arnons regnflodsdal, men inte identifierad.
^ ”Som han gjorde vid (i) Röda havet, så skall han göra vid (i) Arnons regnfloder (strida bäckar)”, Vg.
^ Betyder ”brunn”.
^ El.: ”frikostiga (villiga) givare”.
^ El.: ”med en befälhavare, med sina härskare”.
^ El.: ”ödemarken”, ”öknen”.
^ ”Jaser”, LXX; troligen den ursprungliga läsarten. (Jfr v. 32.) Ordagr.: ”stark”, ”befäst”. Hebr.: ‛az; Vg: ”hållen av en stark garnison”.
^ Ordagr.: ”alla dess (hennes) döttrar”.
^ El.: ”de som framför (brukar) ordspråk”, ”skalderna”, ”rapsoderna”.
^ ”förtärde moabiternas Ar”, Vg; LXX: ”förtärde ända till Moab”.
^ ”kvinnorna”, LXX.
^ ”och kvinnorna ... ända till Medeba”, enl. en textkritisk anmärkning gjord av soferim (judiska skrivare el. skriftlärda), som markerade raden med en extraordinär punkt. Om man bortser från den här anmärkningen, kan texten läsas: ”så låt oss ödelägga det till Nofa, som är nära Medeba”. Se Tillägg 2A.
