Ryska sammankomster ger glädje trots motstånd

VARJE sommar är det många ryssar som lämnar sina lägenheter i städerna och åker till sina sommarhus på landet, sina datjor. Under den tiden på året vill många komma ifrån det hektiska tempot i städerna. De senaste åren har stora grupper av Jehovas vittnen i Ryssland också åkt ut på landet några dagar under sommaren – men av en helt annan anledning.

Trots att myndigheterna i en del städer har begränsat deras möjligheter att vittna fortsätter Jehovas vittnen i Ryssland att öppet samlas för att tillbe Gud, en rättighet som grundlagen garanterar dem. Men i vissa fall har motståndet och påtryckningarna från felunderrättade myndigheter och från rysk-ortodoxa präster gjort det svårt att få tag i anläggningar där de kan hålla sina årliga områdessammankomster. Därför har de ibland fått ha sina sammankomster i någon skog eller på öppna fält. Från 2007 till 2009 anordnade man omkring 40 sådana andliga höjdpunkter på 25 platser i hela Ryssland.

Ett Jehovas vittne som under många år har varit med vid sammankomster i Ryssland säger: ”Förr om åren, när vi hyrde arenor och anläggningar i större städer, kunde ärliga människor och de lokala myndigheterna dra  sina egna slutsatser om vår organisation när de såg hur välorganiserat och rent och fint det var. Nu är vi tvingade att vara i skogen, och där är det bara de vilda djuren som ser oss. Det är tråkigt att folk inte kan få en glimt av de här höjdpunkterna. Här samlas människor ur alla samhällsskikt, från skilda folk och från olika religioner.”

Även om alla ser fram emot de här tillfällena, så säger ett vittne: ”Jag blir glad när jag ser hur självuppoffrande och lojalt bröder och systrar har anpassat sig till de här besvärliga omständigheterna. Men ärligt talat, när myndigheterna gör det svårt för oss att ha sammankomster så kan det bli jobbigt både fysiskt och känslomässigt. Det inskränker vår rättighet att tillbe den allsmäktige Guden på ett värdigt sätt.” Hur har Jehovas vittnen i Ryssland hanterat de här svårigheterna?

Sammankomster i skogen

Många gånger har hyreskontrakt sagts upp i sista minuten, och då har arrangörerna bara haft några dagar på sig att göra upp nya planer för tusentals sammankomstdeltagare. År 2008 var Jehovas vittnen i Tjeboksary i delrepubliken Tjuvasjien tvungna att anordna sin områdessammankomst på en stor campingplats. Den var omgiven av björkar och hade utsikt över Volga. Uppgiften var enorm. Man räknade med närmare 2 000 besökare, och av dem skulle 1 700 bo på själva campingplatsen. De behövde duschar och handfat med varmt och kallt vatten, toaletter och elektricitet. Och alla behövde mat.

Alla arbetade hårt för att klara av situationen. Det behövdes snickare, elektriker och rörmokare. En grupp på 350 vittnen erbjöd sig villigt, och 14 av dem bodde på campingen i tio dagar. De sågade till virke, slog hö, satte upp tält, byggde duschrum och ordnade toaletter. En annan grupp gjorde många resor in till staden för att köpa in allt som behövdes. Det fanns inga möjligheter att förvara maten kallt, och därför bestämde bröderna att de skulle ordna tre varma mål mat om dagen, lagade där på plats. Ägarna till campingplatsen samarbetade och hyrde in kökspersonal. När sammankomstdeltagarna anlände visade det sig att 500 hade med sig egna tält, 150 hyrde boende i närheten, 15 sov på en höskulle i ett stall och de övriga bodde i tälten som hade satts upp i förväg.

När sammankomstdeltagarna anlände såg de ett hav av färgglada plaststolar i prydliga rader. Längst fram hade man byggt två enkla podier och dekorerat dem med blommor. Det ena podiet var för det ryska programmet och det andra för det tjuvasjiska. Alla njöt av det andliga programmet och uppskattade sina bröders och systrars hårda arbete. Och en i kökspersonalen sade: ”Ni har en fantastiskt effektiv och disciplinerad organisation. Jag skulle aldrig trott att det var möjligt om jag inte hade sett det med egna ögon.” Några jämförde sammankomsten med lövhyddohögtiden som israeliterna firade på Bibelns tid.

I andra städer har Jehovas vittnen ofta bara haft en enda dag på sig att hitta en ny plats för sammankomsten och göra alla förberedelser. Så var det i Nizjnij Novgorod. Man fick arbeta i skift dygnet runt för att göra i ordning ett privat markområde till en sammankomstplats. Man var tvungen att  fälla träd, röja undan buskar, klippa gräs och behandla hela området för att bli av med fästingar och myror. När sammankomstdeltagarna kom på fredag morgon hade man redan ställt ut 2 000 plaststolar, ordnat tio toaletter, anslutit vatten och satt upp handfat, byggt en scen, kopplat in en generator och monterat upp en ljudanläggning. En broder sade: ”Det mest fantastiska var att de som hade arbetat dygnet runt inte ville ha någon ära för det. De fortsatte ödmjukt att betjäna andra under sammankomsten. De gjorde bokstavligt talat allt för att bröderna och systrarna skulle ha det bra och få njuta av den andliga undervisningen.”

En annan broder skriver: ”Det var ett riktigt teamwork. Trots att det var första gången man organiserade en utomhussammankomst så hade man varit förutseende, och det blev minsta möjliga störningsmoment under programmet. Efteråt var vi faktiskt inte trötta. Det var som om Jehova gav oss vingar!”

Guds ande i verksamhet

På många sätt drogs vittnena närmare varandra när de fick samarbeta och lösa problem som uppstod, och det blev också uppenbart att Guds ande var i verksamhet. Dagen innan sammankomsten i Smolensk fick man återbud på många av logiplatserna som hade bokats. En äldste berättar: ”När flera busslaster sammankomstdeltagare anlände klockan ett på natten hade vi inget logi åt dem. Jag började gråta, för det fanns inget jag kunde göra. Jag bad till Jehova och bönföll att han skulle lösa problemet. En timme senare hade vi hittat nya platser åt alla. Jag var överlycklig! Det var helt fantastiskt, och det visade att Jehova inte lämnar den rättfärdige i sticket.” För att lösa logifrågan vid en annan sammankomst som hölls ute i det fria kontaktade bröderna och systrarna invånarna i ett samhälle i närheten. Vittnena har gott anseende i trakten, så 2 000 personer fick logi i byn.

”Det faktum att vi kunde hålla sammankomsten är i sig ett bevis för att man måste lita på Jehova under alla omständigheter”, säger ett vittne. Det blev särskilt tydligt när objudna ”gäster” dök upp och störde. I Novosjachtinsk kom rysk-ortodoxa präster och andra och sjöng psalmer och mässade i mikrofoner för att överrösta talaren. Men med polisens hjälp behövde inte programmet avbrytas. Det var mycket varmt, och en av ”gästerna”, en ortodox kvinna, svimmade. Bröderna tog henne till sammankomstens första hjälpen-avdelning och gav henne medicinsk vård. Hon blev mycket överraskad.

Imponerade åskådare

En ökad medvetenhet om terrorhotet har gjort att större folksamlingar ofta drar till sig uppmärksamhet från polisen och allmänheten. När man anordnade en sammankomst i  skogen nära Volzjskij kom en antiterroriststyrka till platsen. En av poliserna tappade sin mobiltelefon under sammankomsten. Bröderna tog med honom till hittegodsavdelningen, och där fick han tillbaka den. Strax därefter fick han ett telefonsamtal från sin chef som undrade om det uppmuntrades till våld eller extremism. Polisen svarade: ”Allt är bra. Det är 5 000 personer här, och det förekommer inget våld. Vad då extremism? Jag har fått något att tänka på. Jag tappade min mobil, men de hittade den och jag fick tillbaka den!”

En vakt var imponerad över att det var så rent och fint. Han kunde inte hitta ett enda godispapper, fast det var så många barn med vid sammankomsten. Ägaren till en camping där ytterligare en sammankomst ordnades fick besök av polisen, som hade fått rapporter om att det hölls ett stort religiöst möte. Ägaren tog med sig polisinspektören upp på en balkong som låg på tredje våningen med utsikt över campingen och sade: ”Titta, du ser själv vilken ordning!” Han var förvånad över att vittnena inte drack eller rökte och att det inte fanns ett spår av sammankomsten efteråt – de tog rentav med sig soporna när de åkte. Han utbrast: ”Det var som ett paradis!”

Enhet som märks

Efter en annan skogssammankomst sade en ansvarig för en närbelägen by: ”Jag inser att ni är ödmjuka människor, men ni har verkligen stor kraft. Medan vi andra bara sitter i vår egen vrå, så lyckas ni förena människor!” Från Kaliningrad till Kamtjatka blir människor som bor i det här enorma landet imponerade av den enhet de kan se när Guds folk har sina stora sammankomster. Oavsett hur snabbt och oväntat de ibland måste justera sina planer så är det en sak som aldrig förändras – de fortsätter att respektera myndigheterna i samhället och sina medmänniskor.

Hur situationen än blir i Ryssland så kommer Jehovas vittnen med glädje att fortsätta samlas för att få andlig undervisning. De ber ”för kungar och alla personer i hög ställning”, så att de som ett enat folk ska kunna ”fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudhängivenhet och fullt allvar”. (1 Timoteus 2:2)

[Infälld text på sidan 27]

Ett av de vittnen som hjälpte till med förberedelserna inför en sammankomst som hölls utomhus.

[Infälld text på sidan 29]

Jehovas vittnen i Ryssland fortsätter ”att föra ett lugnt och stilla liv med full gudhängivenhet”.

[Bilder på sidan 28]

Vittnen samarbetade för att städa upp inför sammankomsten och laga mat åt tusentals deltagare.

[Bilder på sidan 29]

Alla njöt av det andliga programmet och uppskattade sina bröders och systrars hårda arbete.