Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vi besöker The Bottom på Saba

Vi besöker The Bottom på Saba

Vi besöker The Bottom på Saba

DEN holländska ön Saba var en gång ett tillhåll för sjörövare som seglade i Karibiska havet och sökte efter offer att plundra. I dag har den här pyttelilla ön, som ligger nästan 25 mil öster om Puerto Rico, ungefär 1 600 invånare, varav fem är Jehovas vittnen. De här frimodiga förkunnarna söker efter något som är mycket värdefullare än plundringsgods. De söker nitiskt efter människor som är ”rätt sinnade för evigt liv”. (Apostlagärningarna 13:48)

Första gången människor här på ön hörde talas om de goda nyheterna om Guds kungarike var den 22 juni 1952, när Jehovas vittnen kom till Saba med den 18 meter långa skonaren Sibia. (Matteus 24:14) Missionärerna Gust Maki och Stanley Carter gick uppför ”The Ladder”, en stentrappa med över 500 trappsteg som leder upp till huvudorten, The Bottom. * Under flera hundra år var den här smala stigen det enda sättet att nå öns invånare.

Den första publicerade rapporten om det kristna förkunnararbetet på Saba fanns med i Jehovas vittnens årsbok för 1966. Enligt den rapporten fanns det då bara ett vittne på ön. Längre fram kom en kanadensisk familj och förkunnade de goda nyheterna under flera år. Nyligen reste Russel och Kathy, ett pensionerat par från USA, dit och tog del i förkunnararbetet. Här kan du läsa deras berättelse.

Vårt besök på Saba

Min fru och jag anländer med flyg. Vi är inbjudna av Ronald, som var det enda vittnet på ön under större delen av 1990-talet. Vår värd möter oss på flygplatsen. Han är glad över den lilla låda med grönsaker som vi har med oss till honom, eftersom det inte finns något kommersiellt jordbruk på ön. Vi kliver upp i en liten lastbil och kör sakta i sicksack upp mot krönet av Mount Scenery, som är en utslocknad vulkan.

Vi stannar till i byn Hell’s Gate, där Ronald tar sig en titt på den allmänna informationstavlan för att se om inbjudningslappen till söndagens offentliga föredrag sitter kvar. Glädjande nog gör den det. Han hoppar in i lastbilen, och vi fortsätter upp till öns största by, Windwardside. Alldeles som namnet antyder ligger den här pittoreska byn på öns blåsiga sida, nästan 400 meter över havsytan. När vi kör in på vägen till Ronalds lilla hus ser vi en färgglad skylt framför verandan som talar om att det är Jehovas vittnens Rikets sal.

Under lunchen ställer jag frågan som vi funderat över: ”Hur kom det sig att du flyttade hit till Saba?”

Ronald säger: ”När Jehovas vittnens avdelningskontor i Puerto Rico var färdigbyggt 1993, ville min fru och jag fortsätta tjäna i utlandet. Vi hade redan varit på Saba tillsammans med ett annat pionjärpar och visste att det inte fanns några vittnen bland öns 1 400 invånare. Så vi berättade för avdelningskontorets kommitté i Puerto Rico att vi var intresserade av att flytta hit.

Det ena ledde till det andra, och till slut blev vår förflyttning godkänd. Tyvärr blev min fru allvarligt sjuk efter två år, och vi återvände till Kalifornien. Efter hennes död reste jag tillbaka till Saba. Ni förstår, jag tycker inte om att påbörja något utan att fullfölja det.”

Förkunnandet på Saba

Vardagsrummet i Ronalds hundraåriga hus tjänar även som Rikets sal. * Medan vi äter frukost och förbereder oss för att gå ut i tjänsten drar ett regnmoln förbi, och det gör att det blir vått i köket som är utomhus. Efter frukosten skingras molnen, och vi ger oss i väg för att förkunna från dörr till dörr i The Bottom. Ronald tilltalar alla vi besöker med namn. Vi inriktar oss på att samtala om en lokal händelse som nyligen har inträffat. De flesta är vana vid att se Ronald vara ute och förkunna, och många tar gärna emot biblisk litteratur.

Om man inte är bekant med byborna, kan det vara en utmaning att hålla reda på var alla som är intresserade av budskapet om Riket bor. Varför det? Jo, därför att ”det är lag på att alla hus skall vara målade i samma färg”, säger Ronald. Och mycket riktigt, jag tittar mig omkring och ser att alla hus är vita med röda tak.

Vi avslutar vårt bibliska samtal med att bjuda in den besökte till ett offentligt föredrag som kommer att hållas i Rikets sal på söndag. När Ronald är hemma på ön håller han föredrag varje vecka. Det leds för närvarande 17 bibelstudier på Saba, och 20 personer var närvarande vid Åminnelsen 2004. Även om siffran kan tyckas ganska låg, motsvarar den en procent av Sabas befolkning!

Jehovas vittnen anstränger sig verkligen för att så många som möjligt skall få höra Guds budskap om räddning. Oavsett om det gäller en liten ö som Saba eller en hel kontinent, utför Jehovas vittnen troget sitt uppdrag att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19)

Tråkigt nog är vårt besök slut. Vi går ombord på planet och vinkar adjö. Vi kommer alltid att minnas vårt besök på Saba och den tid vi var i det högt belägna The Bottom!

[Fotnoter]

^ § 3 Det var troligen pirater som kallade den The Bottom, eftersom de trodde att den låg på bottnen av en vulkanisk krater.

^ § 12 Den 28 september 2003 åkte frivilliga arbetare från Florida i USA till Saba och byggde om en närliggande byggnad som nu tjänar som Rikets sal.

[Karta på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

PUERTO RICO

[Bildkälla på sidan 10]

Bakgrund: www.sabatourism.com