”ALLA tidigare krig ... ter sig obetydliga jämfört med den stora konflikt som för närvarande håller på att utvecklas i Europa.” Så beskrev The Watch Tower för 1 september 1915 första världskriget – ett krig som kom att omfatta omkring 30 länder. På grund av striderna kunde man läsa i Vakt-Tornet: ”Tjänsten [på fältet] har i någon utsträckning blivit hindrad, särskilt i Tyskland och Frankrike.”

Bibelforskarna stod inför en konflikt av globala mått. De hade ännu inte principen om kristen neutralitet helt klar för sig, men de var fast beslutna att predika de goda nyheterna. Wilhelm Hildebrandt ville göra sin del i förkunnararbetet och beställde exemplar av The Bible Students Monthly (Bibelforskarnas månadsblad) på franska. Han var i Frankrike, men inte som kolportör (heltidsförkunnare) utan som tysk soldat. Döm om många fransmäns förvåning när den här uniformsklädde soldaten och förmodade fienden förkunnade ett fredsbudskap för dem han träffade på.

I brev som publicerades i The Watch Tower framkom det att flera andra tyska bibelforskare kände att de absolut ville dela med sig av de goda nyheterna medan de tjänstgjorde i det militära. Broder Lemke, som var i flottan, berättade att fem andra besättningsmän visade intresse för sanningen. Han skrev: ”Till och med här på fartyget får jag skörda frukt till ära för Jehova.”

Georg Kayser åkte till fronten som soldat men återvände hem som en tjänare åt den sanne Guden. Hur gick det till? På något sätt fick han tag i en av bibelforskarnas publikationer, tog emot sanningen av hela sitt hjärta och slutade bära vapen. Därefter utförde han vapenfri tjänst i stället. Efter kriget blev han pionjär och fortsatte som det i många år.

Även om bibelforskarna ännu inte hade hela bilden klar för sig när det gällde neutralitetsfrågan, stod deras inställning och uppförande i skarp kontrast till synsättet och handlingarna hos de människor som välkomnade kriget. Medan  politiker och religiösa ledare stödde krigshandlingarna höll bibelforskarna fast vid ”Fredens furste”. (Jes. 9:6, noten) Och även om en del av dem inte höll sig strikt neutrala, hade de ändå samma grundläggande inställning som bibelforskaren Konrad Mörtter, som sa: ”Genom Guds ord förstod jag tydligt att en kristen inte ska döda.” (2 Mos. 20:13) *

I Tyskland, där lagarna inte gav något som helst utrymme för vapenvägrare, var det mer än 20 bibelforskare som för sitt samvetes skull vägrade att ha något med det militära att göra. Några av dem stämplades som mentalsjuka, till exempel Gustav Kujath, som sattes på ett mentalsjukhus och drogades. Och Hans Hölterhoff, som också vägrade militärtjänst när han blev inkallad, sattes i fängelse. Väl där vägrade han att utföra något som helst krigsrelaterat arbete. Vakterna satte då på honom en tvångströja som han tvingades ha på sig tills han tappade känseln i armarna. När de inte lyckades få honom att överge sin övertygelse iscensatte de en skenavrättning. Men Hans stod fast under hela kriget.

Andra bröder som blev inkallade vägrade bära vapen och begärde att få göra vapenfri tjänst. * En av dem var Johannes Rauthe, som skickades i väg för att arbeta vid järnvägen. Konrad Mörtter fick arbeta inom sjukvården, likaså Reinhold Weber. Och August Krafzig var tacksam för att han inte skickades till fronten i samband med sin tjänstgöring. De här bröderna och andra bibelforskare var beslutna att tjäna Jehova utifrån sin förståelse av vad kärlek till Jehova och lojalitet mot honom innebar.

På grund av sin ståndpunkt under kriget fick bibelforskarna myndigheternas ögon på sig. Under åren som följde blev de tyska vännerna dragna inför domstol tusentals gånger för att de predikade. För att bistå dem upprättade man en juridisk avdelning på Betel i Magdeburg i Tyskland.

Med tiden fick Jehovas vittnen en allt klarare förståelse av neutralitetsfrågan. När andra världskriget bröt ut höll de sig helt neutrala genom att totalvägra militärtjänst. Därför betraktades de som fiender till tyska staten och utsattes för svår förföljelse. Men det är ett helt annat kapitel som vi får återkomma till en annan gång i artikelserien ”Ur vårt arkiv”. (Ur vårt arkiv i Centraleuropa.)