Fäder — varför de försvinner

”Jag kan inte minnas att mamma och pappa slogs eller grälade någon gång. Jag vet bara att pappa fanns där, och sedan — plötsligt — så var han borta. Än i dag vet jag inte var min pappa finns. Jag vet bara att jag inte känner någonting för honom.” — Bruce.

”Jag var det enda barnet i skolan som inte hade två föräldrar och inte bodde i ett eget hus. ... Jag kände mig alltid avvikande. Jag kände mig alltid mycket annorlunda jämfört med alla andra i min ålder.” — Patricia.

PROBLEMET med faderlösa familjer har sitt ursprung i den industriella revolutionen. När arbete vid fabrikerna började locka i väg män från hemmet, började faderns inflytande i familjen försvagas, och mödrarna fick ta på sig mer ansvar att fostra barnen. * De flesta fäder stannade dock kvar hos sina familjer. Men i mitten av 1960-talet började skilsmässofrekvensen i USA öka dramatiskt. Religiösa, ekonomiska och sociala barriärer mot skilsmässa började vittra sönder. Rekordmånga par valde att skilja sig, sporrade av råd från självutnämnda experter som hävdade att skilsmässa inte bara var ofarligt för barnen, utan kanske rentav bra för dem. I boken Divided Families—What Happens to Children When Parents Part, av Frank F. Furstenberg j:r och Andrew J. Cherlin, kan man läsa: ”I Belgien, Frankrike och Schweiz har antalet [skilsmässor] fördubblats [sedan 1960-talet], medan det i Canada, England och Nederländerna har ökat till det tredubbla.”

Även om barnen brukar stanna hos sin mamma efter en skilsmässa, önskar de flesta pappor som lämnar familjen upprätthålla kontakten med sina barn. Gemensam vårdnad är en populär lösning. Ändå fortsätter de flesta skilda fäder att ha förvånansvärt lite kontakt med sina barn. En undersökning visade att bara 1 barn av 6 träffar sin frånskilda pappa varje vecka. Nästan hälften av barnen hade inte träffat sin pappa på ett helt år!

 Misslyckanden när det gäller gemensam vårdnad

Det krävs ett mycket gott samarbete och ett stort förtroende av frånskilda som har gemensam vårdnad — egenskaper som det ofta råder brist på. Forskarna Furstenberg och Cherlin uttrycker det så här: ”En viktig orsak till att fäder slutar att träffa sina barn är att de inte vill ha något att göra med förra hustrun. Och många kvinnor har samma inställning till sin före detta man.”

Det är sant att många frånskilda fäder träffar sina barn regelbundet. Men eftersom de inte längre lever tillsammans med sina barn varje dag, är det svårt för somliga att uppträda som fäder, när de är tillsammans med dem. Många väljer att spela rollen som lekkamrat, och de ägnar nästan all sin tid tillsammans åt rekreation och att gå och handla. Ari, som är fjorton år, beskriver veckosluten då han träffar sin far så här: ”Det finns inget bestämt program, inget tal om att ’du måste vara hemma halv sex’. Det är fritt. Det finns inga bestämda regler. Och pappa köper alltid presenter åt mig.” — Jill Krementz: How It Feels When Parents Divorce.

En kärleksfull far bör ”förstå att ge goda gåvor åt [sina] ... barn”. (Matteus 7:11) Men presenter kan inte ersätta den vägledning och fostran som barn behöver. (Ordspråken 3:12; 13:1) När man byter ut sin roll som förälder mot en roll som lekkamrat eller gäst, kommer förhållandet mellan far och barn sannolikt att försämras. Genom en undersökning kom man fram till denna slutsats: ”En skilsmässa kan få förhållandet mellan far och barn att upplösas för alltid.” — Journal of Marriage and the Family, maj 1994.

En del män blir sårade och arga — eller kanske bara kallt likgiltiga — över att bli utestängda från sina barns liv. De överger sina familjer och underlåter att ge ekonomiskt understöd. * (1 Timoteus 5:8) ”Jag kan inte komma på någonting hos min pappa som jag tycker om”, säger en bitter tonårspojke. ”Han engagerar sig inte det minsta i oss, hjälper oss inte på något sätt — jag tycker att det är avskyvärt.”

Ogifta föräldrar

Det rekordstora antalet utomäktenskapliga födslar har lett till den största ökningen av antalet faderlösa barn. ”Omkring en tredjedel av alla födslar i [USA] sker nu utanför äktenskapet”, uppger boken Fatherless America. Av de cirka 500.000 barn som föds av föräldrar som är i åldern 15–19 år är det 78 procent som föds av ogifta tonåringar. Men tonårsgraviditeter är ett globalt problem. Och genom de program i vilka man lär ut födelsekontroll eller förespråkar avhållsamhet har man inte kunnat åstadkomma särskilt mycket för att förändra tonåringars sexvanor.

I boken Teenage Fathers, av Bryan E. Robinson, heter det: ”Utomäktenskapliga havandeskap bär inte längre den stämpel av skam och förnedring som fanns på 1960-talet, eftersom man nu i samhället har en liberalare syn på sex och föräktenskapliga havandeskap. ...  Dessutom får ungdomar i dag ständigt höra om sex genom reklam, musik, film och TV. Det budskap som de amerikanska medierna förmedlar till unga människor är att sex är romantiskt, spännande och lockande, men de visar aldrig vad följderna blir i det verkliga livet av ett spontant och ansvarslöst sexuellt beteende.”

Många ungdomar tycks vara lyckligt omedvetna om vad följderna blir av otillåtet sex. Lägg märke till några av de kommentarer Robinson fick höra: ”’Hon såg inte ut som den typen [som blir gravid]’; ’Vi hade sex bara en gång i veckan’ eller: ’Jag trodde inte att man kunde bli gravid första gången.’” Naturligtvis är unga män i allmänhet mycket väl medvetna om att sex kan leda till graviditet. I boken Young Unwed Fathers heter det: ”För många pojkar [som bor i innerstaden] är sex en viktig symbol för den sociala statusen där de bor; framgång bedöms efter antalet sexuella erövringar. Många flickor erbjuder sex i utbyte mot att få unga mäns uppmärksamhet.” I vissa innerstadskretsar kan det till och med hända att pojkar som inte har blivit pappa blir retade för att vara ”oskuld”!

Bilden blir ännu mörkare, när man begrundar resultaten från en undersökning som gjordes 1993 bland mödrar i skolåldern i Kalifornien. Det visade sig att två tredjedelar av flickorna hade blivit gravida, inte med en pojke i tonårsåldern, utan med en man som var över 20! Vissa undersökningar visar faktiskt att många ogifta tonårsmammor är offer för det som rubriceras som ”våldtäkt på minderårig” — eller till och med övergrepp på barn. Denna allmänt utbredda exploatering visar hur sjukt och depraverat våra dagars samhälle har blivit. — 2 Timoteus 3:13.

Varför unga män ger sig av

Det är sällan tonårspojkar som blir pappor tar ansvar för sina barn under någon längre tid. Så här säger en pojke vars flickvän blev gravid: ”Jag sade bara till henne: ’Vi syns.’” Men som en artikel i tidskriften Family Life Educator påpekar ”ger de flesta unga fäder uttryck åt en stark önskan att ha ett nära förhållande till sina barn”. Enligt en undersökning som gjordes bland unga ogifta pappor var det 70 procent som besökte sina barn en gång i veckan. ”Men”, varnar artikeln vidare, ”i takt med att barnen blir äldre, minskar antalet besök.”

En 17-årig pappa uttryckte det så här: ”Om jag bara hade vetat hur svårt det skulle bli, skulle jag aldrig ha låtit det hända.” Det är få ungdomar som har vare sig den känslomässiga mognaden eller den erfarenhet som behövs för att klara föräldraskapets krav. Inte heller är det många som har den utbildning eller yrkesskicklighet som behövs för att kunna försörja sig. I stället för att ta itu med sitt förödmjukande misstag är det många unga män som bara lämnar sina barn. ”Mitt liv är en enda stor röra”, erkänner en ung far. En annan klagar: ”Jag kan knappt ta hand om mig själv, och jag vet inte vad jag skulle göra om jag var tvungen att ta hand om [min son] också.”

Sura druvor

På Bibelns tid hade judarna ett ordspråk: ”Föräldrarna åt de sura druvorna, men barnen fick den sura smaken.” (Hesekiel 18:2, Today’s English Version) Gud sade till judarna att det inte behövde vara på det sättet, att felsteg som gjorts tidigare inte behövde upprepas i framtiden. (Hesekiel 18:3) Trots detta finns det miljoner barn i dag som tycks få smaka på bitterheten i sina föräldrars ”sura druvor” — de får ta straffet för sina föräldrars omogna och oansvariga handlingar och för deras misslyckade äktenskap. Forskningen visar mycket tydligt att barn som växer upp utan en far utsätts för en mängd fysiska och känslomässiga risker. (Se rutan på sidan 7.) Att vara faderlös är något som ofta går i arv från generation till generation — en ond cirkel av sorg och bedrövelse — något som är särskilt smärtsamt.

Är faderlösa familjer dömda att misslyckas? Långt därifrån. De goda nyheterna är faktiskt att den onda cirkeln med faderlösa familjer kan brytas. Följande artikel kommer att visa hur.

[Fotnoter]

 [Ruta/bild på sidan 7]

RISKERNA MED ATT VÄXA UPP UTAN EN FAR

Barn som växer upp utan en far kan utsättas för allvarliga risker. De upplysningar som följer kan vara smärtsamma för somliga att begrunda, men att vara medveten om riskerna är det första steget, när det gäller att förhindra eller åtminstone begränsa skadan. Man bör också ha klart för sig att statistiska undersökningar gäller grupper av människor och inte enskilda individer. Det finns många barn som växer upp utan en far men ändå inte berörs av de här problemen. Som den sista artikeln visar kan dessa möjliga problem i stor utsträckning minskas om föräldern ingriper och bibliska principer tillämpas. Här följer några av de risker som ett faderlöst barn kan utsättas för.

▪ Ökad risk för sexuella övergrepp

Forskningen visar tydligt att faderlösa barn löper större risk att utsättas för sexuella övergrepp. En undersökning visar att av 52.000 fall av sexuella övergrepp ”gällde 72 procent barn som bodde i hem utan den ena av eller båda de biologiska föräldrarna”. I boken Fatherless America heter det: ”Den ökande risken för sexuella övergrepp mot barn i vårt samhälle har sitt ursprung främst i den allt större frånvaron av gifta fäder och i det ökande antalet styvfäder, pojkvänner och män som inte är släkt med barnen eller som är tillfälligt inneboende.”

▪ Ökad risk för sexuell aktivitet tidigt i livet

Eftersom det vanligtvis blir mindre föräldratillsyn i ett enföräldershem, blir det fler möjligheter för de unga att inlåta sig i ett omoraliskt uppförande. Att föräldern ägnar mindre tid åt att fostra barnen kan också vara en faktor. Enligt amerikanska hälsovårdsdepartementet löper ”flickor utan en far två och en halv gånger så stor risk att bli gravida”.

▪ Fattigdom

En undersökning bland svarta tonårsflickor i Sydafrika visar att fattigdom vanligtvis blir följden när ogifta personer blir föräldrar. Enligt dem som ledde den här undersökningen ”är det i cirka 50 procent av fallen föga troligt att tonåringen kommer att återvända till skolan”. Många ogifta mödrar hamnar i en värld av prostitution och narkotikahandel. Situationen är kanske inte mycket bättre i västvärlden. I USA levde ”10 procent av barnen i tvåföräldersfamiljer i fattigdom [år 1995], jämfört med 50 procent i familjer med bara en mor”. — America’s Children: Key National Indicators of Well-Being 1997.

▪ Barnen försummas

En del ensamstående föräldrar som tvingas försörja sig själva blir så nedtyngda av sina förpliktelser att de inte får möjlighet att tillbringa tillräckligt med tid tillsammans med sina barn. En som är frånskild påminner sig: ”Jag arbetade på dagarna och gick i skolan på kvällarna — jag slet ut mig. Utan tvivel försummade jag mina barn.”

▪ Känslomässiga skador

Somliga experter hävdar att barn hämtar sig snabbt efter en skilsmässa, men i motsats till detta har vissa forskare, till exempel dr Judith Wallerstein, kommit fram till att en skilsmässa vållar långvariga känslomässiga skador. ”Mer än en tredjedel av de unga män och kvinnor som är mellan nitton och tjugonio år har små eller inga ambitioner alls tio år efter föräldrarnas skilsmässa. De driver omkring i livet utan några bestämda mål ... och med en känsla av hopplöshet.” (Doktor Judith Wallerstein och Sandra Blakeslee: Second Chances) Dålig självkänsla, nedstämdhet, ett brottsligt beteende och en ständig vrede var några drag man kunde lägga märke till bland många skilsmässobarn.

I boken The Single-Parent Family heter det: ”Många undersökningar visar att pojkar som växer upp utan en stark manlig förebild i sitt liv blir osäkra angående sin könsidentitet, och de får dålig självkänsla och, längre fram i livet, problem att skapa förtroliga förhållanden till andra. De problem som flickor utan manliga förebilder kan få brukar inte visa sig förrän i tonåren eller senare, och de kan bland annat inbegripa svårigheter att som vuxen skapa framgångsrika relationer till män.”