Vad händer med kyrkorna?

LATINAMERIKANER från Mexico i norr till Chile i söder har i många avseenden samma kultur. Äldre latinamerikaner kanske minns en tid när det i stort sett bara fanns en enda religion, katolicismen. Det var de spanska conquistadorerna som med vapen i hand införde katolicismen på 1500-talet. I Brasilien var kolonialmakten det katolska Portugal. Under 400 år gav katolska kyrkan sitt stöd åt de sittande regeringarna i utbyte mot ekonomiskt stöd och erkännande av katolicismen som officiell religion.

Men på 1960-talet insåg somliga katolska präster att kyrkans samröre med de styrande ledde till att den förlorade allmänhetens stöd. De började engagera sig i de fattigas situation, i synnerhet genom att främja det som blev känt som befrielseteologi. Rörelsen uppstod i Latinamerika som en reaktion mot den fattigdom som så många katoliker levde i.

Trots att prästerskapet engagerat sig i populära politiska rörelser har miljontals människor lämnat den katolska tron och sökt sig till andra kyrkor. Det har blivit allt vanligare med trossamfund som håller känsloladdade gudstjänster eller som har gudstjänster som mer liknar en rockkonsert. ”Den evangelikala rörelsen i Latinamerika är uppdelad i oräkneliga separata kyrkor”, uppger Duncan Green i sin bok Faces of Latin America. ”Dessa kretsar ofta kring en enda pastor. När en församling växer, splittras den ofta upp i nya kyrkor.”

Europa vänder kyrkorna ryggen

Under mer än 1 600 år har många länder i Europa varit till bekännelsen kristna. Är religionen på frammarsch i Europa nu på 2000-talet? År 2002 skrev sociologen Steve Bruce så här om situationen i Storbritannien i sin bok God is Dead—Secularization in the West: ”På 1800-talet var nästan alla vigslar kyrkliga.” Men 1971 var endast 60 procent av vigslarna i Storbritannien kyrkliga, och år 2000 var endast 31 procent kyrkliga.

 Religionskorrespondenten för Londontidningen The Daily Telegraph skrev: ”Alla de större kyrkosamfunden, från Engelska kyrkan och katolska kyrkan till metodistkyrkan och United Reformed Church, har under lång tid varit på tillbakagång.” Han skrev också: ”Kyrkorna i Storbritannien kan vara nära nog utdöda år 2040. Endast två procent av befolkningen förväntas då besöka söndagsgudstjänsterna.” Liknande uttalanden har gjorts om situationen i Nederländerna.

”Under de senaste årtiondena verkar vårt land ha blivit avgjort mer sekulariserat. Beräkningar visar att 72 procent av befolkningen inte kommer att tillhöra någon religion 2020”, rapporterade den nederländska social- och kulturplaneringsbyrån. En tysk nyhetskälla uppger: ”Allt fler tyskar vänder sig till magi och ockultism för att få den tröst de en gång fann i kyrkan, arbetet och familjen. ... Kyrkor över hela landet tvingas slå igen på grund av brist på besökare.”

De européer som fortfarande går i kyrkan gör det sällan för att ta reda på vad Gud kräver. I en rapport från Italien sägs det: ”Italienare skräddarsyr sin religion så att den passar deras livsstil.” En italiensk sociolog påpekar: ”Vi tar det som passar oss av det påven säger.” Samma sak kan sägas om katoliker i Spanien, där religion har ersatts av konsumtion och jakten efter ett ekonomiskt paradis – här och nu.

Denna utveckling står i bjärt kontrast till den kristendom som Kristus och hans efterföljare utövade. Jesus lärde inte ut en religion som liknade ett ”smörgåsbord”, där man kan välja det man tilltalas av och förkasta det andra. Han sade: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och lyfta upp sin  tortyrpåle dag efter dag och följa mig oavbrutet.” Jesus lärde människor att det kristna levnadssättet kännetecknas av uppoffring och ansträngning. (Lukas 9:23)

Marknadsföring av religion i Nordamerika

Till skillnad från människor i Canada, som ofta sägs vara relativt skeptiska till religion, tenderar människor i USA att ta allvarligt på det som rör deras tro. Enligt några av de större opinionsföretagen hävdar minst 40 procent av de tillfrågade att de går i kyrkan varje vecka, även om närvarosiffror visar att det i verkligheten är närmare 20 procent. Över 60 procent uppger att de tror att Bibeln är Guds ord. Men deras entusiasm för en viss kyrka kan vara kortlivad. Många kyrkobesökare i USA byter samfund utan att tveka. Om en predikant förlorar sin popularitet eller karisma, kan han snabbt förlora sin församling – och på köpet ofta en avsevärd inkomst!

En del samfund studerar affärsmetoder för att bli bättre på att ”marknadsföra” sina gudstjänster. Församlingar lägger ut tusentals dollar på konsulter som är specialiserade på kyrkor. ”Det var en lönande investering”, sade en nöjd pastor enligt en rapport om sådana rådgivare. Megakyrkor, som har tusentals medlemmar, går så bra ekonomiskt att de uppmärksammas av affärstidningar som The Wall Street Journal och The Economist. Dessa rapporterar att megakyrkorna ofta erbjuder ”’helhetslösningar’ för både kropp och själ”. Ett kyrkokomplex kan innefatta restauranger, kaféer, skönhetssalonger, bastur och sportanläggningar. Bland attraktionerna finns teaterföreställningar, besök av kändisar och framträdanden av aktuella artister. Men vad lär prästerna ut?

Föga förvånande är framgång ett populärt tema. Troende får höra att de kommer att bli rika och få god hälsa om de ger generösa ekonomiska bidrag till sin kyrka. När det gäller moralfrågor framställs Gud ofta som tolerant. En sociolog säger: ”Amerikanska kyrkor är terapeutiska, inte fördömande.” Populära samfund koncentrerar sig ofta på hur man kan bli framgångsrik. Allt fler människor känner sig hemma i kyrkor som inte bekänner sig till någon viss inriktning och där man undviker att ta upp omstridda läror. Men politiska frågor tas upp, ofta klart och uttryckligt, och det har den senaste tiden försatt en del präster i svåra situationer.

Sker det en religiös väckelse i Nordamerika? År 2005 skrev tidskriften Newsweek om populära gudstjänster där det bland annat förekommer att människor ”skriker, svimmar och stampar med fötterna”, men man påpekade: ”Vad det än är som händer här, så sker det ingen dramatisk ökning av antalet kyrkobesökare.” I undersökningar där man ber människor uppge sin religiösa tillhörighet  växer den kategori snabbast som svarar: ingen. Vissa församlingar växer enbart på bekostnad av andra. Det uppges att människor ”i stora skaror” överger de traditionella kyrkosamfunden med tillhörande ceremonier, orgelmusik och präster i ämbetsdräkter.

I den här korta genomgången har vi sett hur kyrkor splittras i Latinamerika, är på tillbakagång i Europa och behåller sitt stöd i USA genom att erbjuda underhållning av olika slag. Givetvis finns det många undantag från det vi har nämnt här, men den övergripande bilden är ändå den att kyrkorna kämpar för att behålla sin popularitet. Betyder det att kristendomen håller på att förlora sitt inflytande?

[Ruta/Bild på sidan 6]

”STORMARKNADSRELIGION”

Den ansvarige för en organisation som arbetar med utbildningsfrågor inom katolska kyrkan i Frankrike uppges ha sagt: ”Det vi upplever är stormarknadsreligion. Människor konsumerar, och när de inte hittar det de söker i en institution går de till en annan.” Professor Grace Davie vid Exeter University i Storbritannien säger i en undersökning om religion i Europa: ”Man väljer och vrakar bland det som erbjuds. Religion har, som så mycket annat, blivit ett område där människor tycker att de själva har rätt att välja efter sin livsstil och sina preferenser.”

[Bild på sidorna 4, 5]

Graffiti vid ingången till en kyrka i Neapel i Italien

[Bildkälla]

©Doug Scott/age fotostock

[Bild på sidorna 4, 5]

I Mexico har många övergett den katolska tron