Frånvarande pappor – ett växande problem

ALLT fler pappor överger sina familjer. I slutet av 1990-talet sades det i tidningen USA Today att USA var ”världens ledande nation när det gäller antalet familjer utan pappor”. Men problemet med frånvarande pappor finns över hela världen.

I Brasilien visade en folkräkning år 2000 att mamman ensam fick ta ansvaret för familjen i 11,2 miljoner familjer av totalt 44,7 miljoner. I Nicaragua bodde 25 procent av barnen med bara sin mamma. I Costa Rica ökade under 1990-talet antalet barn som inte erkänts av sina pappor från 21,1 procent till 30,4 procent.

Statistiken från de här länderna är bara tre exempel på den världsomfattande trenden. Men det finns en annan sida av problemet med frånvarande pappor.

Närvarande men inte delaktig

Se rutan ”Pappa, när kommer du tillbaka?” Nao, som nu är 23 år, berättar: ”Innan jag började skolan träffade jag knappt pappa. En gång när han skulle gå sade jag: ’Snälla pappa, du kommer väl tillbaka?’”

Sådana relationer i familjen som den mellan Nao och hennes pappa fick den polske författaren Piotr Szczukiewicz att säga: ”Att fadern saknas i familjen verkar ha en avgörande betydelse.” Visserligen bor många pappor tillsammans med sin familj och ger den ekonomiskt stöd, men som den franska tidskriften Capital uttryckte det ”nöjer sig alltför många pappor med att se till att det finns mat på bordet, men de tar inte del i barnens fostran”.

Många gånger finns pappan i familjen, men han är inte med i sina barns liv. Hans intresse är riktat åt annat håll. ”Även om [pappan] är fysiskt närvarande kan han vara själsligt frånvarande”, sägs det i den franska tidskriften Famille chrétienne. Varför är så många pappor i vår tid mentalt och känslomässigt frånvarande från sina familjer?

Som den tidigare nämnda tidskriften förklarar är en grundläggande orsak att ”mannen inte förstår sin roll som far eller make”. Många  anser att rollen som en bra pappa innebär att helt enkelt komma hem med en tillräckligt hög lön. Som den polske författaren Józef Augustyn uttrycker det ”tror många pappor att de är goda föräldrar därför att de skaffar pengar till familjen”. Men det är bara en del av det ansvar en pappa har.

Faktum är att barn inte värderar sin pappa efter hur mycket han tjänar eller hur dyra presenter han ger dem. Vad barn egentligen vill ha – mycket mer än materiella gåvor – är snarare sin pappas kärlek, tid och uppmärksamhet. Det är sådant som verkligen är viktigt för dem.

Behovet av självrannsakan

Enligt en rapport från Japans centrala utbildningsråd ”bör fäder granska sin livsstil, eftersom den är överdrivet inriktad på arbetet”. Frågan är: Kommer pappor att vara villiga att göra förändringar i sitt liv för barnens skull? Den tyska tidningen Gießener Allgemeine rapporterade om en undersökning där de flesta pappor vägrade att sätta sina barn före sin karriär.

Barn kan känna sig djupt sårade över vad som verkar vara brist på omsorg från pappans sida. Lidia, som nu är 21 år och bor i Polen, har tydliga minnen av hur hennes pappa var när hon växte upp. Hon förklarar: ”Han pratade aldrig med oss. Vi levde i skilda världar. Han visste inte om att jag brukade gå på disco på fritiden.” Macarena, 21 år, från Spanien, säger att när hon var liten ”åkte [hennes pappa] i väg för att roa sig tillsammans med sina vänner på veckosluten, och många gånger var han borta flera dagar i sträck”.

Prioritera rätt

De flesta pappor kanske inser att de ägnar för lite tid och uppmärksamhet åt sina barn. En pappa i Japan med en son i tonåren säger: ”Jag hoppas att mitt barn skall förstå min situation. Jag tänker alltid på honom, även när jag är upptagen.” Men kan man lösa problemet bara genom att önska att barnet skall förstå varför pappan är frånvarande?

Det råder inget tvivel om saken: Verkliga ansträngningar, ja till och med uppoffringar, behövs om man skall kunna tillgodose ett barns behov. Att ge barnen det de behöver mest – kärlek, tid och uppmärksamhet – är verkligen inte lätt. Jesus Kristus sade: ”Människan skall inte leva bara av bröd”, eller materiell föda. (Matteus 4:4) Det är också sant att barn inte kan få en god uppväxt om de bara får materiella saker. Du som är pappa, är du villig att offra något som kan vara mycket värdefullt för dig – din tid, eller kanske till och med möjligheten att klättra uppåt på karriärstegen – för att finnas till hands för dina barn?

I The Mainichi Daily News för den 10 februari 1986 berättades det om en pappa som kom att inse hur viktiga hans barn i själva verket var. Det sades: ”En av de högsta cheferna vid japanska statens järnvägar (JNR) valde att hellre begära avsked än att vara skild från sin familj.” Tidningen citerade sedan den här chefen, som sade: ”Ställningen som generaldirektör kan vem som helst ta. Men mina barn har bara en enda far.”

Ja, ett första steg mot att bli en bra pappa är att inse vilket slags pappa barnen behöver. Vi skall undersöka vad det innebär att vara en sådan pappa.

[Ruta på sidan 3]

”Pappa, när kommer du tillbaka?”

Den frågan ställde femåriga Nao, en japansk flicka, till sin pappa när han skulle åka till arbetet en dag. Trots att han bodde hemma såg hon honom nästan aldrig. Han brukade komma hem från arbetet när Nao hade gått och lagt sig och åkte hemifrån innan hon vaknade.