[Filẹmon] Betyder ”kärleksfull”.

En kristen slavägare i församlingen i Kolossai. Hans hus i den här staden i sydvästra Mindre Asien tjänade som mötesplats för församlingen där. Filemon var en källa till styrka och uppmuntran för sina medkristna och ett föredöme i tro och kärlek. Aposteln Paulus betraktade honom som en älskad medarbetare. (Flm 1, 2, 5–7; jfr Kol 4:9 med Flm 10–12.) Paulus önskan att få logi hos Filemon vittnar om hans gästfrihet. (Flm 22; jfr Apg 16:14, 15.)

Eftersom Paulus personliga brev till Filemon också riktar sig till Apfia och Arkippus, tycks de ha tillhört Filemons hushåll. Apfia kan ha varit Filemons hustru, och Arkippus kan ha varit hans son. (Flm 2)

Det verkar som om det var genom Paulus verksamhet som Filemon blev kristen. (Flm 19) Paulus hade inte predikat i själva Kolossai (Kol 2:1), men Filemon kan ha lärt känna kristendomen som ett resultat av apostelns två år långa tjänst i Efesos, då ”alla som bodde i provinsen Asia [där Kolossai låg] hörde Herrens ord”. (Apg 19:10)

En tid innan Filemon fick Paulus brev hade hans slav Onesimos rymt från honom. Denne förrymde slav hade kanske till och med stulit från sin herre för att kunna finansiera resan till Rom, där han senare träffade Paulus och blev kristen. (Flm 10, 11, 18, 19; se SLAV.)