Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Genom tro besegrade Barak en mäktig här

Genom tro besegrade Barak en mäktig här

Genom tro besegrade Barak en mäktig här

TÄNK dig att du står ansikte mot ansikte med en hel bataljon av fiendesoldater. De har de allra senaste vapnen, och de väntar bara på att få använda dem. Du och dina kamrater är praktiskt taget försvarslösa mot dem.

Under domartiden i Israel fick Barak, Debora och 10 000 av deras medisraeliter genomleva en sådan situation. Fiendestyrkorna bestod av kanaanéer under militärbefälhavaren Siseras ledning. I deras arsenal ingick stridsvagnar som hade hjul med livsfarliga järnliar. Skådeplatsen var berget Tabor och strömdalen Kison. Det som hände där visar att Barak var en man med föredömlig tro. Vi skall se på vilka händelser som ledde fram till den här konfrontationen.

Israel ropar till Jehova

Domarboken berättar om hur israeliterna gång på gång överger den rena tillbedjan och får känna av de ödesdigra konsekvenserna av det. I vart och ett av fallen vädjar de uppriktigt om Guds barmhärtighet. Det följs av att Gud utser en räddare, att de befrias och att de sedan på nytt gör uppror. Enligt det här mönstret ”började Israels söner åter göra vad som var ont i Jehovas ögon, nu när Ehud [en domare som hade räddat dem undan moabiternas förtryck] var död”. Ja, ”de tog sig för att välja nya gudar”. Vad blev följden? ”Då sålde Jehova dem i Jabins, Kanaans kungs, hand, hans som regerade i Hasor; och hans härförare var Sisera. ... Och Israels söner började ropa högt till Jehova, ty han [Sisera] hade nio hundra stridsvagnar med järnliar, och han för sin del förtryckte Israels söner med hårdhet i tjugo år.” (Domarna 4:1–3; 5:8)

Bibeln berättar hur det var i Israel: ”[I de dagarna] var stigarna utan trafik, och de vägfarande brukade färdas omvägar. Invånare på öppna landet upphörde att finnas till.” (Domarna 5:6, 7) Folk var livrädda för plundrande vagnförare. ”Det offentliga livet i Israel behärskades av fruktan”, säger en kännare, ”hela samhället verkade vara lamslaget och hjälplöst.” Så precis som de demoraliserade israeliterna så ofta tidigare hade gjort, ropade de nu till Jehova för att få hjälp.

Jehova utser en ledare

Kanaanéernas förtryck blev en period av nationell kris för Israel. Gud använde profetissan Debora till att framföra sina domar och anvisningar. På så vis gav Jehova henne privilegiet att agera som en bildlig mor i Israel. (Domarna 4:4; 5:7)

Debora sände bud efter Barak och sade till honom: ”Har inte Jehova, Israels Gud, gett befallningen: ’Gå, och du skall breda ut dig på berget Tabor, och du skall ta med dig tio tusen man av Naftalis söner och av Sebulons söner. Och jag kommer sannerligen att dra Sisera, Jabins härförare, och hans stridsvagnar och hans hop till dig i Kisons strömdal, och jag kommer helt visst att ge honom i din hand’?” (Domarna 4:6, 7) Genom att Debora sade ”har inte Jehova ... gett befallningen” visade hon med eftertryck att hon inte menade sig ha myndighet över Barak. Hon fungerade helt enkelt som den kanal genom vilken Gud framförde sin befallning. Hur reagerade Barak?

”Om du går med mig”, sade Barak, ”kommer också jag sannerligen att gå; men om du inte går med mig, kommer jag inte att gå.” (Domarna 4:8) Varför tvekade Barak att ta emot den gudagivna uppgiften? Var han feg? Saknade han förtroende för Guds löften? Nej. Barak avböjde inte uppdraget, inte heller var han olydig mot Jehova. I stället tyder hans svar på att han kände sig otillräcklig att utföra Guds befallning på egen hand. Om Guds representant däremot fanns närvarande, skulle det garantera att man fick Guds vägledning och ge Barak och hans män tillförsikt. Det villkor som Barak ställde var därför inte ett tecken på svaghet, utan snarare ett bevis på stark tro.

Baraks reaktion kan jämföras med hur Mose, Gideon och Jeremia reagerade. De här männen saknade också tillförsikt när det gällde sin egen förmåga att utföra befallningar från Gud. Men de betraktades inte som mindre trogna för det. (2 Moseboken 3:11–4:17; 33:12–17; Domarna 6:11–22, 36–40; Jeremia 1:4–10) Och vad kan vi säga om Deboras inställning? Hon försökte inte ta över ledningen. Nej, hon förblev en blygsam tjänare åt Jehova. ”Jag kommer absolut att gå med dig”, sade hon till Barak. (Domarna 4:9) Hon var villig att lämna sitt hem – en mycket säkrare plats – för att följa med Barak till den nära förestående striden. Även Debora visade tro och mod på ett föredömligt sätt.

I tro följde de Barak

Samlingsplatsen för Israels styrkor var ett framträdande berg, Tabor. Platsen var mycket väl vald. Berget var en naturlig mötesplats för Naftalis och Sebulons stammar, som bodde i närheten. Så alldeles som Gud hade befallt följde tio tusen frivilliga män – och Debora – Barak upp för det här berget.

Det krävdes tro av alla som följde med Barak. Jehova hade lovat Barak seger över kanaanéerna, men vad hade israeliterna för vapen? I Domarna 5:8 sägs det: ”Ingen sköld kunde ses, inte heller en lans, bland fyrtio tusen i Israel.” Israeliterna var alltså bara lätt rustade. Och hur som helst skulle lansar och sköldar inte vara mycket att komma med i förhållande till stridsvagnar med järnliar. När Sisera fick höra att Barak hade dragit upp på berget Tabor, sammankallade han genast alla sina stridsvagnar och trupper till Kisons strömdal. (Domarna 4:12, 13) Vad Sisera inte insåg var att han skulle strida mot den allsmäktige Guden.

Barak jagar Siseras här på flykten

När tiden för striden var inne, sade Debora till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Jehova sannerligen kommer att ge Sisera i din hand. Är det inte Jehova som har dragit ut framför dig?” Barak och hans män skulle lämna Tabors höjder och gå ner till dalslätterna, men där skulle Siseras stridsvagnar ha ett strategiskt övertag. Hur skulle du ha känt det om du hade ingått i Baraks här? Skulle du villigt ha följt anvisningen och tänkt på att den kom från Jehova? Barak och hans tio tusen män lydde. ”Och Jehova började störta Sisera och alla hans stridsvagnar och hela lägret i förvirring genom svärdsegg inför Barak.” (Domarna 4:14, 15)

Med Jehovas stöd jagade Barak Siseras här på flykten. Skildringen av striden klargör inte allt som hände. Men Baraks och Deboras segersång berättar att himlarna och molnen dröp av vatten. Med all sannolikhet gjorde ett häftigt regn att Siseras vagnar körde fast i leran, och det gav Barak övertaget. Kanaanéernas främsta anfallsvapen blev på så vis en belastning. När det gäller liken av Siseras män sägs det i segersången: ”Strömmen Kison sköljde dem bort.” (Domarna 5:4, 21)

Är det här scenariot trovärdigt? Kisons strömdal är en wadi, en flodbädd där det normalt rinner bara lite vatten. Efter störtskurar och ihållande regn kan sådana vattendrag ofta växa plötsligt till snabba och farliga strömmar. Under första världskriget lär en endast 15 minuter lång regnskur över det här området med tung lerjord ha äventyrat alla kavalleriförflyttningar. En redogörelse för slaget vid Tabor mellan Napoleon och turkarna den 16 april 1799 uppger att ”många av de senare drunknade, när de försökte fly över en del av slätten som översvämmades av Kison”.

Den judiske historikern Flavius Josephus menar att när Siseras och Baraks härar drabbade samman, ”utbröt från himmelen ett förskräckligt åskväder med regn och hagel i stor myckenhet, som av vinden kastades mitt i ansiktet på kananeerna, och det slog dem så i ögonen, att de icke kunde avskjuta sina pilar eller slunga med sina slungor”.

”Från himlen stred stjärnorna, från sina banor stred de mot Sisera”, står det i Domarna 5:20. På vilket sätt stred stjärnorna mot Sisera? Somliga anser att de här orden är en anspelning på hjälp från Gud. Andra menar att det handlar om änglars hjälp, om skurar av meteoriter eller om Siseras tillit till astrologiska förutsägelser som inte slog in. Eftersom Bibeln inte förklarar exakt hur stjärnorna stred i den här drabbningen, räcker det med att helt enkelt se uttalandet som en antydan om något slags ingripande från Gud till förmån för Israels här. I vilket fall som helst utnyttjade israeliterna situationen till fullo. ”Barak satte efter stridsvagnarna ..., så att hela Siseras läger föll för svärdsegg. Inte så mycket som en enda var kvar.” (Domarna 4:16) Hur gick det för härföraren Sisera?

Förtryckaren faller ”i en kvinnas hand”

”Vad Sisera beträffar”, sägs det i Bibeln, övergav han striden och flydde ”till fots till Jaels, keniten Hebers hustrus, tält, för det var fred mellan Jabin, Hasors kung, och keniten Hebers hushåll”. Jael bjöd in den trötte Sisera till sitt tält, gav honom mjölk att dricka och lade ett täcke över honom. Snart somnade han. Jael ”grep ... [då] en tältplugg och tog hammaren i sin hand”, saker som en som bodde i tält använde ofta. ”Därpå gick hon oförmärkt fram till honom och drev in pluggen genom hans tinningar och slog ner den i jorden, medan han sov djupt och var uttröttad. Så dog han.” (Domarna 4:17–21)

Jael gick sedan ut för att möta Barak och sade till honom: ”Kom, och jag skall visa dig den man du söker.” Skildringen fortsätter: ”Då gick han in till henne, och se! Sisera hade fallit och låg där död, med pluggen genom sina tinningar.” Vilken trosstärkande erfarenhet detta måste ha varit för Barak! Tidigare hade ju profetissan Debora berättat för honom: ”Den sköna utmärkelsen [kommer] inte att bli din på den väg du går, ty i en kvinnas hand kommer Jehova att sälja Sisera.” (Domarna 4:9, 22)

Kan man se Jaels handling som förräderi? Jehova såg det inte så. ”Bland kvinnor i tält kommer hon att vara mest välsignad”, löd Baraks och Deboras segersång. Den här sången hjälper oss att se Siseras död i rätt perspektiv. Den beskriver hur hans mor oroligt väntar på att han skall komma tillbaka från striden. ”Varför har hans stridsvagn dröjt att komma?” frågar hon. ”De visa bland hennes förnäma damer” försöker lugna henne med att säga att han säkert håller på att dela krigsbytet – vackert broderade klädnader och kvinnor till männen. Damerna frågar: ”Borde de inte dela byte, ett moderssköte – två moderssköten [soldatuttryck om kvinnor som tagits som krigsbyte, fotnot i NW, studieutgåvan] åt varje kraftfull man, byte av färgade tyger för Sisera, ... en broderad klädnad, färgat tyg, två broderade klädnader för bytets mäns halsar?” (Domarna 5:24, 28–30)

Lärdomar för oss

Skildringen om Barak ger oss viktiga lärdomar. Problem och frustration drabbar med all säkerhet den som utestänger Jehova från sitt liv. Befrielse från förtryck av olika slag kan de få som ångerfullt vänder sig till Gud och utövar tro på honom. Och bör vi inte också arbeta på att vara villiga att lyda? Även när Guds krav tycks strida mot mänskligt resonemang, kan vi vara övertygade om att hans anvisningar alltid är till vårt bästa i längden. (Jesaja 48:17, 18) Det var enbart genom tro på Jehova och lydnad för hans anvisningar som Barak ”jagade härar av främlingar på flykten”. (Hebréerna 11:32–34)

Den gripande avslutningen på Deboras och Baraks sång lyder: ”Må alla dina fiender förgås, o Jehova, och må de som älskar dig vara som när solen går fram i sin väldighet.” (Domarna 5:31) Tänk så sant detta kommer att vara när Jehova gör slut på Satans onda värld!

[Bild på sidan 29]

Jehova använde Debora för att kalla på Barak

[Bild på sidan 31]

Floden Kison flödar över sina bräddar

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

[Bild på sidan 31]

Berget Tabor