Ljuvliga rosor från Afrika

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I KENYA

”De underbaraste blommor jag någonsin sett!” ”Den bästa gåva man kan ge en kär vän.” ”Det är ett sätt att säga: ’Någon bryr sig om dig.’”

SÅ HÄR uttrycker sig några som bor i Nairobi i Kenya. Kanske känner du likadant när du tänker på rosor. Av alla blommande växter, både vildväxande och odlade, har nog inte någon hyllats så mycket världen över som just rosen. Den har inspirerat människor i hundratals år. Poeter har skrivit om den, och konstnärer har ofta avbildat den. Shakespeare lovprisade den med de berömda orden ur ”Romeo och Julia”: ”Vad är ett namn? Det som vi kallar ros skulle ju dofta lika underbart vad det än hette.” Nya vänskapsband har knutits och stärkts, spända relationer har återställts och många sjuka har uppmuntrats med hjälp av rosor.

Förutom allt detta har rosor ett stort ekonomiskt värde. I många länder där klimatet är gynnsamt för odling av blommor är handeln med rosor en viktig inkomstkälla för utländsk valuta. Av de miljontals blommor som Kenya exporterade under ett år nyligen var över 70 procent rosor, vilket gör landet till en av de ledande rosproducenterna i världen.

Rosor har i alla tider vuxit vilt på många håll i världen. Så småningom upptäckte människan rosornas fascinerande egenskaper, och genom noggrant kontrollerade förädlingsmetoder har några av de över 100 arterna vilda rosor korsats och gett upphov till de tusentals varieteter som finns i dag. Nu är rosen känd världen över, och den finns i så gott som varje land på jorden. De populäraste och mest odlade rosorna är tehybriderna.

 Varifrån kommer dina rosor?

De flesta köper sina rosor i en blomsteraffär eller en snabbköpsbutik. De här rosorna odlas kommersiellt på stora rosfarmer och kräver mycket mer skötsel än de rosor vi odlar i den egna trädgården. När vi besökte en rosfarm i närheten av Nairobi lärde vi oss vilket enormt arbete man lägger ner på skötseln av rosorna innan de är färdiga att skickas ut på marknaden.

Här, liksom på andra håll i Kenya, känner man genast igen de kommersiella rosfarmerna på de enorma växthusen. (Se foto på sidan 26.) Växthusen tjänar flera syften. De nyligen ympade rosorna är ömtåliga och måste skyddas mot hårt väder. Kraftiga regn, vindar eller direkt solljus kan ställa till med stora skador. För att kunna hålla en konstant temperatur måste kall luft lätt kunna komma in i växthusen och varmare luft komma ut.

Inne i växthusen står rader av unga plantor i olika växtstadier. På den här farmen odlas flera olika sorters rosor, bland annat de populära tehybridrosorna. En del av dem skördas när de är ungefär 70 cm, medan sorten Sweetheart Rose bara blir 35 cm hög. Odlingen har en areal på ett hektar och har plats för 70 000 plantor.

Hur får plantorna sin näring? Man använder inte vanlig jord till rosbäddarna, utan pimpsten (en vulkanisk bergart), som läggs ut på ett underlag av polyetenplast. Den här metoden är att föredra, eftersom pimpstenen är fri från många av de sjukdomsalstrande bakterier som finns i jorden. Plantorna vattnas genom droppbevattning. Vatten och näringsämnen i väl avvägda proportioner förs ut till rosbäddarna med hjälp av små plastslangar. Eftersom det vulkaniska materialet är poröst, släpper det igenom vattnet som kan rinna av från plastunderlaget. Det samlas sedan upp och används igen.

Trots att rosorna blir så väl omskötta kan de bli angripna av olika sjukdomar som huvudsakligen orsakas av svampar. Vanliga sjukdomar är gråmögel och mjöldagg som angriper bladen och stjälkarna. Om man  inte håller sjukdomarna i schack kan de avsevärt försämra rosornas kvalitet. Genom att använda bekämpningsmedel kan man motverka sådana problem.

Med tiden börjar klara färger visa sig – en tydlig indikation på att rosorna är färdiga att skördas. Rosorna skördas medan de ännu är i knoppstadiet, innan kronbladen har slagit ut. Detta ökar rosornas livslängd och bevarar deras färg. Tidpunkten för skörden kan variera något från sort till sort. Det är viktigt att rosorna skördas antingen på morgonen eller sent på eftermiddagen, när fuktigheten är hög och de inte så lätt slokar. De skördade rosorna transporteras sedan till kylrummet där de kyls ner. Det här gör att rosorna håller sig längre.

Rosorna genomgår dessutom en annan viktig fas – sorteringen. Här skiljer man rosorna åt efter färg och storlek. Sedan förpackas de enligt kundens önskemål. Till slut är rosorna klara att levereras till köparna. Från den här farmen transporteras de till Nairobis internationella storflygplats för att därifrån exporteras till Europa, hundratals mil bort. Eftersom rosorna är mycket ömtåliga, bör de vara ute på marknaden – den inhemska eller den utländska – inom 24 timmar efter skörd.

Nästa gång du får en bukett rosor eller du köper rosor i snabbköpsbutiken eller blomsteraffären, tänk då på vilken lång resa de kanske har gjort, möjligen ända från Afrika. De ljuvliga rosorna kan öka din uppskattning av Skaparen, Jehova Gud. (Psalm 115:15)

[Ruta/Bilder på sidan 26]

Finns det blå rosor?

Rosen har fått vara med om mycket, och äventyret tycks inte vara över. Under årens gång har många nya förädlings- och odlingsmetoder sett dagens ljus. Få blommor kan producera så många olika färgnyanser som rosorna. Vilken är din favoritfärg? Vit, gul, rosa, klarröd eller mörkröd? De flesta av de här färgerna är ett resultat av olika korsningsmetoder.

Man talar ofta om ”röda” rosor, men visste du att röda rosor ursprungligen inte fanns i rosfamiljen? Familjen saknar den gen som ger rött pigment. Den klarröda färgen är ett resultat av en genmutation omkring 1930, som till slut gav de klarröda nyanser som vi ser hos rosor i dag. Men en färg saknades länge – blått. Den gen som ger den blå färgen, delfinidin, finns inte naturligt i rosfamiljen. Men 2004 lyckades ett australiskt och ett japanskt företag efter många års gemensam forskning få fram en ”blå” ros med hjälp av genteknik. För att få fram en riktigt klarblå ros krävs dock ytterligare forskning.

[Bild]

Växthus

[Bild på sidan 25]

Färdiga att skördas