Rapport för hela världen

AFRIKA

LÄNDER 57

FOLKMÄNGD 827 387 930

FÖRKUNNARE 1 086 653

BIBELSTUDIER 2 027 124

Elfenbenskusten

I byn Bianouan som ligger i landets östra del är det många som törstar efter sanningen. Förkunnarna kan bli väckta klockan sex på morgonen av dem som vill samtala om Bibeln innan de går ut för att arbeta på fälten. Andra önskar studera Bibeln på kvällen efter församlingsmötena. En kvinna som inte kunde läsa bad en broder om att få boken Vad lär Bibeln? Hon sade att hennes man skulle läsa den för henne. Brodern gav henne boken, och nästa dag besökte han henne i hennes hem. Kvinnan och hennes man väntade tålmodigt på honom. Mannen hade inte gått ut för att arbeta på fälten eftersom de hade använt hela natten till att läsa boken. Nu ville han samtala med brodern om det han hade läst. Brodern satte i gång ett bibelstudium med paret.

Benin

En stor familj som bodde i ett avlägset område började studera. Fadern var präst. Bara två veckor efter deras första studium tackade de ja till att vara med vid områdessammankomsten. På lördagskvällen blev den äldsta dottern sjuk och dog. Trots den här tragiska händelsen var fadern med vid programmet under söndagen. På måndagen sade han om dödsfallet: ”Det här är Satans sätt att göra oss nedslagna, men min familj skall inte låta det hända.” Han gjorde sig av med allt han hade använt som präst: prästrock, kåpa, bälte, smörjelseolja och herdestav. Hans fru som också arbetade inom kyrkan gjorde på samma sätt.  ”Nu vill vi inte ha något mer med kyrkan att göra”, sade prästen. Sedan brände han offentligt upp allting, något som påminner om det som sägs i Apostlagärningarna 19:19. Familjen fortsätter att göra fina framsteg.

Madagaskar

År 2006 fick en predikant som bodde i en by med 500 invånare boken Vad lär Bibeln? av ett Jehovas vittne i en annan by. Sedan han hade läst boken noga var han övertygad om att han hade funnit sanningen, och han berättade för dem som tillhörde samma kyrka som han vad han hade lärt sig. Det dröjde inte länge förrän han, hans familj och 20 andra lämnade kyrkan och började hålla möten precis som Jehovas vittnen gör över hela världen. Pionjärer med särskilt uppdrag kom dit för att hjälpa dem. De ledde bibelstudier med många intresserade och ordnade med ett regelbundet församlingsbokstudium och Vakttornsstudium. I oktober blev fem personer odöpta förkunnare, och nu har pionjärerna utökat mötesverksamheten med skolan i teokratisk tjänst och ett offentligt möte. Det är i genomsnitt 40 närvarande vid mötena, och man leder mer än 20 bibelstudier.

 Sydafrika

Hennie och hans fru predikade från dörr till dörr. När de gick utmed ett staket som omgav ett hus blev Hennie biten i handen av en ilsken hund som stack ut huvudet genom staketet. Han blödde kraftigt. Därför skyndade de sig hem, och hans fru rengjorde och förband såret. Hennie beställde tid hos en läkare. Han sade till sin fru att han inte ville att en hund skulle hindra honom från att ta del i tjänsten, och därför gick de tillbaka till distriktet någon timme senare. De började med det hus som låg intill huset där den ilskna hunden fanns. Efter att ha besökt några hus blev de inbjudna av en man. Han lyssnade uppmärksamt och var angelägen om att de skulle komma tillbaka. De satte i gång ett bibelstudium med honom, och han började snart att vara med vid mötena regelbundet. När han begärde sitt utträde ur den nederländska reformerta kyrkan fick han besök av en man från kyrkan som erbjöd honom att bli diakon. Men han höll fast vid sitt beslut att lämna kyrkan. Han fortsätter att göra fina framsteg och har skrivit in sig i skolan i teokratisk tjänst.

Tanzania

Under en kampanj i oktober 2005 för att bearbeta isolerade distrikt begav sig nio bröder från Iringaförsamlingen de omkring åtta milen till Pawaga. De hade hört att det bodde en isolerad förkunnare i området, och de ville leta reda på honom. Efter att ha frågat många om de visste var han bodde fann de brodern. Han berättade att han hade bott där i mer än 20 år och att han under hela den tiden hade trott att verksamheten i Tanzania var förbjuden. Under åren som gått hade han vittnat för andra, och han visste att det fanns några som var verkligt intresserade av Bibelns budskap. Bröder från Iringaförsamlingen stannade i Pawaga i tvåveckorsperioder för att ta hand om de intresserade. Under 2006 flyttade två reguljära pionjärer dit för att ta hand om det intresse som finns på distriktet. Den tidigare isolerade brodern fick andlig hjälp, och den lilla gruppen består nu av nio förkunnare. För närvarande har de sina  möten under ett träd, men man håller på att planera för att bygga en liten möteslokal med material från platsen.

Rwanda

En tonåring som heter Gentille blev känd på grund av att hon var duktig på att göra mål i fotboll. Hon kallades Manayibitego, som betyder ”Målgud” på kinyarwanda. Några italienare såg att hon hade talang och gav henne ytterligare träning. Sedan inbjöd de henne att spela fotboll i Italien. Att flytta till Europa och få möjlighet att bli en internationellt känd fotbollsspelare var ett lockande erbjudande. Om Gentille tackade ja till erbjudandet visste hon att hon också måste lämna sin familj. Hennes mamma är ett Jehovas vittne, och Gentille hade studerat Bibeln, men hon hade inte tagit studiet på allvar. Fotboll var det viktigaste i hennes liv. Gentille resonerade om saken med sin mamma, och hon började då förstå att hon skulle utsättas för andliga faror om hon accepterade erbjudandet. Hon bestämde sig för att tacka nej och att sätta Guds kungarikes intressen främst i sitt liv. Hon blev nyligen döpt vid en sammankomst.

 NORD-, CENTRAL- OCH SYDAMERIKA

LÄNDER 55

FOLKMÄNGD 893 357 181

FÖRKUNNARE 3 367 544

BIBELSTUDIER 3 236 692

Curaçao

En dag när en broder kom till en man som han studerade med visade mannen honom en revolverkula och frågade honom om han visste vad det var. Mannen berättade sedan att han under flera månader innan brodern första gången besökte honom hade funderat på att begå självmord på grund av att han hade förlorat sitt arbete och sin familj. Eftersom han var uppfylld av tankar på hämnd bestämde han sig för att döda de fyra människor som han ansåg var orsaken till hans problem. Han hade laddat sin revolver med fyra kulor och hade sparat en kula att använda mot sig själv ifall han behövde ta sitt eget liv. Men innan han gick hemifrån beslöt han sig för att söka hjälp hos Gud. Han slog på tv:n för att leta efter någon religiös kanal. Just då fick han besök av två Jehovas vittnen, och så småningom började de studera Bibeln med honom. Han kastade de fyra revolverkulorna men glömde bort den femte. När han hittade den i sin ficka visade han den för brodern och berättade vad han hade varit med om, och dessutom förklarade han hur mycket hans liv hade förändrats sedan han började studera Bibeln. Enligt honom kan fem personer tacka Jehovas vittnen för att de lever. Han är nu närvarande vid församlingsmötena.

Uruguay

Två vittnen blev inbjudna till en kvinna som med tårar i ögonen förklarade att hon hade bett till Gud hela  natten om att han skulle uppenbara sin vilja för henne. Präster från den kyrka hon tillhörde hade nyligen besökt henne för att samla in tiondet av en ganska stor summa pengar som hon hade fått. Hon kände sig besviken eftersom de aldrig besökte henne någon annan gång trots att hon hade bett om hjälp när hon hade haft det mycket svårt. Hon hade inte besökt kyrkan på över en månad. Till sist sade hon till en av prästerna att hon kände sig förd bakom ljuset av deras motsägelsefulla läror. Men i stället för att försöka förklara det som hon reagerade emot sade han att hon skulle bli föremål för sju förbannelser på grund av att hon inte hade gått i kyrkan. Bröderna förklarade att den sanne Guden använder sina änglar för att finna dem som söker efter sanningen. Hon ställde många frågor, och ett studium kom genast i gång i boken Vad lär Bibeln? Senare började hennes man vara med vid studiet, och båda två var med vid Åminnelsen och specialföredraget. De blev imponerade över den höga kvaliteten på undervisningen i Rikets sal och var förvånade över att man inte tiggde om pengar. De fortsätter att göra framsteg och har skaffat sig många vänner i församlingen.

Chile

Det som måste vara det allra sydligaste bibelstudiet i världen hålls med en kvinna som bor på den avlägsna ö där Kap Horn ligger. Hon är gift med fyrvaktaren där. När hon var på besök i Punta Arenas ledde en syster som var hjälppionjär ett bibelstudium med henne under fyra veckor tills hon flyttade till Kap Horn.  Efter det har systern studerat med henne per telefon. Hon gör fina framsteg.

Costa Rica

Landet har omkring 10 000 guaymiindianer, och de flesta bor i Sixaola, en liten stad nära gränsen till Panama. Ganska många av dem har visat uppriktigt intresse för att studera Bibeln, och ett ungt pionjärpar har fått i uppgift att hjälpa dem. De har nu börjat lära sig språket. Med hjälp av 26 bröder och systrar som själva är guaymiindianer har mycket redan blivit uträttat. Åminnelsen hölls för första gången på guaymi, och den fantastiska närvarosiffran blev 264. Sedan dess har antalet närvarande vid mötena hela tiden ökat. Som exempel kan nämnas en bokstudiegrupp med 13 förkunnare som från början i medeltal hade 20 närvarande. Nu har antalet ökat till 40. Därför har man bildat två bokstudiegrupper till.

Panama

En idrottslärare som heter Ramiro började studera Bibeln med Jehovas vittnen 2004. Vid den tiden hade han sex grupper som han undervisade 12 timmar per vecka. Det utgjorde bara hälften av hans arbetstid på 24 timmar, och rektorn för skolan sade då att han skulle använda resten av tiden till att undervisa samma grupper i religion. ”Samtala bara med dem om Gud, Jesus och Bibeln”, sade rektorn. I sin undervisning använde då Ramiro det han själv hade fått lära sig. Det året undervisade han 150 elever i åldrarna 12–14 år och använde boken Kunskapen som leder till evigt liv.  När boken Vad lär Bibeln? kom ut året därpå hade Ramiro gjort sådana framsteg att han var kvalificerad att bli odöpt förkunnare. Han fortsatte att undervisa klasserna och använde den här gången den nya boken. Nu hade antalet elever stigit till 160 uppdelade i sex olika grupper. Vad blev resultatet? Ramiro och andra förkunnare i församlingen leder nu bibelstudier med flera av eleverna. Några av elevernas föräldrar har talat om för Ramiro att de är tacksamma för de positiva förändringar som de sett i sina barns uppförande. Några av föräldrarna har varit med vid församlingsmöten och även besökt våra sammankomster. Ramiro blev döpt i november 2006 och fortsätter att med entusiasm använda alla möjligheter han har att förmedla Bibelns sanningar.

Guatemala

I Guatemala City gick en förkunnare som heter Jeremy hem till en ung man som han studerade Bibeln med. Han bodde på en bakgata. Jeremy knackade på dörren, och den unge mannens syster öppnade och sade att hennes bror inte var hemma. När Jeremy stod där vid dörren kom två unga män fram till honom. En av dem drog en pistol och satte den mot Jeremys huvud och sade: ”Jag har fått i uppdrag att döda dig.” (Jeremy har senare fått veta att rånare säger så för att skrämma sina offer.) Jeremy berättar: ”Flickan stängde dörren, och jag frågade männen: ’Vad vill ni?’ En av dem svarade: ’Vad gör du  här?’ Jag berättade att jag predikade Jehovas ord. Han sade vresigt: ’Predika då för mig!’ Jag var nervös och visste inte vad jag skulle göra. Jag öppnade min väska och tog fram min bibel. Då började den som höll i pistolen gråta eftersom han visste att det han gjorde var fel. Han bad mig att hjälpa honom. Han sökte igenom min tjänsteväska och tog fram ett nummer av tidskriften Vakna! som handlade om pengar. Sedan började den andre mannen leta i mina fickor för att få tag på min plånbok, men då sade mannen med pistolen: ’Låt honom vara. Muddra honom inte!’ Sedan tackade han mig och kramade om mig, och de gick därifrån. Efteråt kände jag mig mycket lugn, och jag tackade Jehova för att han räddade mig ur den här situationen.”

Dominikanska republiken

En syster som är specialist på tandreglering var med vid ett endagsseminarium om tandimplantat. De mer än 250 tandläkare som var närvarande hade möjlighet att söka till en kurs för vidareutbildning som kostade mycket pengar och som skulle hållas i Europa. Det var bara åtta tandläkare som skulle få gå kursen. Vid slutet av dagen fick systern veta att hon hade blivit utvald till att gå kursen och dessutom skulle få göra det gratis. Förvånad svarade vår syster: ”Tack för att ni gett mig den möjligheten, men jag har inte fyllt i någon ansökan, och jag kan inte tacka ja till ert generösa erbjudande. Eftersom jag är ett Jehovas vittne kan jag inte låta någonting komma före min familjs andliga intressen. Det skulle kräva stort engagemang från min sida att göra den här intensivkursen rättvisa, men jag har fem möten varje vecka som kräver min hela och fulla uppmärksamhet. Vilken glädje skulle vidareutbildning och en examen ge mig om jag när jag kom tillbaka fann att mina två tonårspojkar var drogmissbrukare eller uppförde sig dåligt på grund av att jag varit borta?”

 ASIEN OCH MELLANÖSTERN

LÄNDER 47

FOLKMÄNGD 3 993 686 009

FÖRKUNNARE 607 112

BIBELSTUDIER 496 577

Israel

Ella, en ung syster som var hjälppionjär, såg en äldre kvinna med möda bära bort en sopsäck. Ella hjälpte henne och vittnade helt kort för henne. Ella fick veta var hon bodde, men lyckades inte träffa henne igen trots att hon gjorde många försök. Men till sist lyckades hon. Skälet till att hon inte hade öppnat var att hon inte hade hört Ellas knackningar, eftersom hon nästan var döv. Ett bibelstudium sattes i gång. Till en början hade kvinnan en ateistisk inställning, men snart började hon tro på Gud och känna en allt större kärlek till och uppskattning av honom och hans ord. Efter två år överlämnade hon sig åt Jehova och blev döpt, 92 år gammal.

Mongoliet

Terbish är en äldre kvinna som har arbetat hela sitt liv i en bokhandel. När Munkhzaya, en 18-årig pionjärsyster, besökte henne berättade hon att hon på grund av att hon läst så många böcker snabbt kunde få grepp om vilken bok som helst oavsett om hon började läsa den från början, mitten eller slutet. Men Bibeln var ett undantag. Hur mycket hon än läste den kunde hon inte förstå den. Det hjälpte inte att gå i kyrkan. Därför studerade hon den på egen hand och gjorde anteckningar till varje bibelställe. Terbish tyckte att Hebréerna 11:6 var särskilt intressant. Munkhzaya förklarade bibelstället, erbjöd ett bibelstudium och inbjöd Terbish till Rikets sal. När hon fick veta var den låg sade hon: ”Är det byggnaden där det växer så många vackra blommor  utanför? Varje gång jag går förbi stannar jag och njuter av dem. Kan jag få träffa den som sköter om dem?” Munkhzaya ordnade så att hon fick göra det. Terbish studerar nu flitigt Bibeln för att lära känna Skaparen, och hon går också på mötena. Munkhzaya säger: ”Långt innan jag predikade för den här kvinnan gjorde blommorna det.”

Japan

Hiroko, som är 78 år, kan inte längre vittna som hon gjorde förr därför att hon har så ont i benen. Hon bad därför till Gud om vägledning och fann en busshållplats där hon kunde sitta 30 minuter åt gången. Med ett leende på läpparna visar hon intresse för människor. Eftersom det ligger ett sjukhus där i närheten händer det att människor kommer bärande på medicin, och då brukar hon fråga hur de mår. Om människor ställer sig och tittar på busstidtabellen hjälper hon dem, och för främlingar som inte är så bekanta med området förklarar hon vilka platser som kan vara intressanta att besöka. Hon lyssnar på vad de har att säga och erbjuder sedan tidskrifterna. En del av dem träffar hon regelbundet, och då kan hon göra återbesök.

Burma

Lazaru smugglade narkotika. Hans liv var fyllt av droger, mord och annat elände. Men när en pionjärsyster visade honom från Bibeln att Gud heter Jehova förstod han omedelbart att det här är sanningen och ville börja studera Bibeln. Han studerade länge, men han gjorde hela tiden andliga framsteg. Ett stort steg var att helt lämna det liv han hade levt. När han berättade för sina kamrater att han tänkte  göra det greps de av panik, eftersom han visste så mycket om deras verksamhet med att smuggla narkotika. Flera mördare fick i uppdrag att döda honom, men han lyckades komma undan. Till slut flyttade han till en annan trakt, och han och hans fru blev döpta.

Taiwan

Några förkunnare stannade helt kort till utanför ett kafé med ett lite ovanligt namn – The Book of Ezra Coffee Shop. Av nyfikenhet frågade en av förkunnarna ägaren varför han hade valt just Esra när han namngav kaféet. Han svarade att han alltid hade beundrat Esra för hans nitiska inställning till sann gudsdyrkan. Ägaren hade i många år varit en trogen kyrkobesökare, men nu var han inte det längre, för hans vietnamesiska fru förstod inte vad som sades i kyrkan. Förkunnaren erbjöd sig att komma tillbaka på eftermiddagen och ta med sig en vietnamesisk bibel. Det blev de mycket glada för, och ett bibelstudium sattes i gång med hela familjen.

Indien

I en stad där vår verksamhet möter stort motstånd blev fem systrar satta i fängelse i fyra dagar därför att de hade predikat. Fångvaktaren, en kvinna, var till en början ganska ohövlig mot dem och sade att de inte fick predika kristendomen inne i fängelset. Men allteftersom dagarna gick gjorde systrarnas milda, kärleksfulla anda att hon blev vänligare inställd till dem. Systrarna fick frukt och annat ätbart av sina medvittnen, och de delade med sig av det till andra fångar och till fångvaktaren. En kväll kunde fångvaktaren inte låta bli att lyssna på systrarna när de resonerade om olika tankar i boken Närma dig Jehova. Snart satte hon sig på en stol vid ingången till systrarnas cell och tog del i deras samtal. Samma dag som systrarna blev frigivna ur fängelset förlorade hon en släkting i döden. Systrarna kunde då trösta henne med hoppet om en uppståndelse.

En annan kvinnlig fångvaktare hade vid ett tidigare tillfälle frågat dem om vad de hade begått för brott. En av systrarna  berättade då att de hade predikat och att man felaktigt hade trott att de i strid med lagen ägnade sig åt att omvända människor till en annan religion. Fångvaktaren blev imponerad av det hon hörde och sade: ”Du talar så lugnt, trots den situation du befinner dig i. Själv är jag lite hetlevrad, och jag skäms när jag ser hur du är. Jag skulle vara tacksam om du sade till mig om jag låter lite barsk och om du ville lära mig att tala som du. Jag fattar inte varför så fina människor som ni sätts i fängelse.” Så fort hon var ledig kom hon till systrarna och bad dem: ”Berätta mer om vad Bibeln säger. Jag mår bra av det, och jag blir så lugn.” Två andra kvinnor, som satt i fängelse för mord, lyssnade också gärna på Bibelns budskap. Systrarna vittnade försiktigt för dem och andra fångar. Nu när systrarna har blivit frisläppta försöker de på lämpliga sätt följa upp det intresse de funnit i fängelset.

Indonesien

Resmawati, som är pionjär med särskilt uppdrag, hade just avslutat tjänsten och skulle gå hem då en kvinna bjöd in henne och ville tala med henne om Bibeln. Tre dagar senare gick Resmawati tillbaka till henne. Den här gången började kvinnan gråta och berättade om sin missbrukande man. Resmawati läste Hebréerna 4:12 och förklarade att ett  bibelstudium kan få människor att göra stora förändringar. Hon berättade om vad som hände Tony, en erfarenhet som fanns att läsa i Jehovas vittnens almanacka 2003. Kvinnan blev intresserad och frågade om hon kunde få ett exemplar av den. Nästa gång Resmawati kom på besök hade hon med sig en almanacka till henne. Ett bibelstudium sattes i gång i boken Vad lär Bibeln? Nästa gång frågade kvinnans man om han också fick vara med vid studiet. Han hade läst erfarenheten om Tony i almanackan och känt sig mycket träffad. Det märkliga var att den här kvinnans man också hette Tony och att han levde och uppförde sig likadant som Tony i almanackan gjorde innan han lärde känna sanningen. När kvinnans man såg erfarenheten i almanackan sade han till henne och till sina barn: ”Titta, det står Tony! Hur kunde den som skrev det här veta vad jag heter och sedan berätta om mig?” Hans fru sade: ”Vittnena vet inte vad du heter. Och även om de skulle veta det, skulle de inte plötsligt nu, år 2007, kunna sätta in det i en almanacka för 2003!” När hon märkte att hennes man plötsligt hade blivit intresserad frågade hon taktfullt: ”Skulle du vilja vara som Tony i almanackan?” Till hennes förvåning svarade mannen: ”Jag skulle vilja försöka vara det.” Precis som Tony i almanackan har Tony från Indonesien rättat till sitt liv, klippt av sig sitt långa hår och sett till att han nu ser snygg och prydlig ut. Hela familjen fortsätter att studera Bibeln.

Malaysia

I vissa delar av Borneo använder sig vännerna av satellitbilder från Internet för att hitta alla bostäder. De rapporterar: ”De här bilderna hjälper oss att hitta de bostäder som finns i regnskogarna. En del ’hustak’ visar sig vara ett skyddande tak för getter. Vi får oss därför ett gott skratt när vi upptäcker att vi gått till ’getter’ för att predika. Men vissa tak är faktiskt tak till människors bostäder. Vi har aldrig tidigare bearbetat det här bergiga området. Regnskogen är mycket tät och stigarna svåra att följa, så därför är satellitbilderna till stor hjälp för oss att hitta rätt.”

 EUROPA

LÄNDER 47

FOLKMÄNGD 732 610 687

FÖRKUNNARE 1 533 790

BIBELSTUDIER 749 911

Ungern

En 12-årig syster berättar: ”Jag blev döpt för nio månader sedan, och jag har nu varit hjälppionjär i tre månader. Jag får mycket hjälp av min mamma. Många har frågat hur jag klarar av att vara hjälppionjär och samtidigt gå i skolan, men jag tror att jag skulle ha svårt att klara pionjärtjänsten om jag inte gick i skolan. Jag utnyttjar alla raster till att vittna. Jag talar regelbundet med fem av mina skolkamrater om Bibeln. Och jag leder bibelstudier med två skolkamrater. Jag känner därför att jag har Jehovas välsignelse. Pionjärtjänsten gör mig glad, den är inte någon börda för mig. Min mamma är reguljär pionjär, och det vill jag också bli. Jag vill tjäna Jehova som heltidsförkunnare.”

Storbritannien

Susan började studera Bibeln 2001 och fortsatte med det i ungefär två år. Under den tiden försökte hon sluta röka, men hon tyckte att det var mycket svårt. Hon gjorde många försök, men lyckades ändå inte. Hon ville inte fortsätta studiet, men gick på mötena. Efter fyra år kände hon att hon måste försöka göra andliga framsteg och bad därför församlingen om hjälp. Hon började studera igen och upplevde att boken Närma dig Jehova var till stor hjälp. Det som gjorde ett stort intryck på henne var alla exemplen på hur Jehova visar oss kärlek och på hur vi kan visa honom kärlek. Efter bara åtta veckor hade hon slutat att röka. Hon säger att hon genom den här boken har lärt  sig att förtrösta på Jehova. Hon har gjort fina framsteg, och hon har överlämnat sig åt Jehova och visat det genom att bli döpt vid områdessammankomsten ”Följ Kristus!”

Estland

Helgi, en 17-årig skolflicka som inte bodde ihop med någon av sina frånskilda föräldrar, visade intresse för sanningen och började studera Bibeln. Till en början var hon inte med vid så många möten, eftersom hon var vokalist i en orkester och det tog mycket tid. Men när kärleken till sanningen blev större började hon göra förändringar i sitt liv. Hon förklarade för orkestern att hon inte kunde ställa upp och sjunga under möteskvällar. Hon gick med i skolan i teokratisk tjänst och gjorde så fina framsteg att hon kunde bli odöpt förkunnare. Hon var med i en landsomfattande tävling där priset för den som vann var ett kontrakt med ett känt skivbolag. Många åkte ur tävlingen, men Helgi gick vidare och fick domarnas stöd. När Helgi skulle tävla i nästa omgång råkade den infalla just den kväll då hon skulle hålla sitt första tal i skolan i teokratisk  tjänst. Vad skulle hon göra? Hennes mamma, som inte är något Jehovas vittne, föreslog att hon antingen skulle be att få slippa ha talet eller ha det en annan gång. Helgi sade att frågan inte gällde om hon skulle hålla sitt tal eller inte utan om vad som kom först i hennes liv – andliga ting eller köttsliga. Hon tänkte allvarligt igenom det hela och beslöt sig för att hålla talet och inte delta i tävlingen. Helgi höll talet, och hennes mamma respekterade henne för det beslut hon hade fattat.

Längre fram kom en tv-reporter till områdessammankomsten ”Följ Kristus!” för att göra ett nyhetsreportage och för att filma dopet. När Helgi steg ner i dopbassängen och blev döpt filmades hon och blev sedan intervjuad. Det här reportaget kom med bland nyheterna den kvällen, och man visade då först bilder från den tävling hon hade varit med i och slutade sedan med bilder från dopet och med hennes glädjestrålande kommentar: ”Det här är det bästa jag har gjort.”

Bulgarien

Ivelin, som sitter i Belenefängelset, skrev till Jehovas vittnens avdelningskontor i Bulgarien: ”Här i fängelset råkade jag hitta ett exemplar av tidskriften Vakttornet. Jag har därför mycket som jag skulle vilja fråga er om. Jag har ångrat mina synder, och jag vill ändra mig helt och hållet andligen. Jag vill be er om något som kanske är svårt för er att göra och som jag egentligen inte tror att ni kan göra. Skulle ni vilja skriva till mig så att jag kan få veta lite mer om Jehova Gud? Jag vet inte om jag kommer att få svar från er, men enbart kunskapen om Jehova ger mig lycka och glädje. Jag skulle vilja veta mer, inte bara för egen del utan också för andra medfångars. Tänk på att om ni inte kan skriva till mig, så kommer jag den dag jag kommer ut härifrån att kontakta er!” Bröderna följde snabbt upp intresset och studerar nu med Ivelin och nio andra fångar i det här fängelset.

 Portugal

Jana, som är pionjär med särskilt uppdrag, berättar: ”En dag när jag steg av tunnelbanevagnen såg jag en kinesisk man. Jag beslöt då att jag skulle tala med honom om de goda nyheterna. Han blev förvånad när jag började tala kinesiska. Han berättade att han var på väg till sjukhuset där hans fru snart skulle föda ett barn med hjälp av kejsarsnitt. Varken han eller hans fru kunde portugisiska, och därför hade sjukhuset bett dem att skaffa en tolk. Han var förtvivlad och frågade om jag ville hjälpa dem. Dagen därpå bad kirurgerna att jag skulle sätta på mig operationskläder för att på det sättet kunna vara med mamman under operationen. Under hela ingreppet höll jag kvinnans hand, och hon ställde många frågor om Bibeln och vår verksamhet. Hon födde en underbar liten flicka, och hon kände så stor tacksamhet över att jag hade hjälpt henne att hon bad att jag skulle välja ett namn åt hennes dotter. Jag funderade en stund och valde namnet Sara. Hon tyckte om namnet och ville väldigt gärna veta mer om Bibelns Sara och den Gud hon tillbad. När vi sedan hade lämnat sjukhuset föreslog jag att vi regelbundet skulle studera Bibeln tillsammans. Hon och hennes man hade tidigare haft en negativ inställning till vittnena och inte velat tala med dem, men efter den hjälp jag hade gett dem i samband med hustruns kejsarsnitt hade de ändrat uppfattning. De tackade därför genast ja till erbjudandet, och de går nu på mötena.”

Slovakien

Ett gift par, som är pionjärer med särskilt uppdrag, träffade två unga män från Afghanistan. Dessa hann under sin korta vistelse i Slovakien visa intresse för Bibeln. Pionjärerna träffade dem flera gånger och gav dem en bibel och boken Vad lär Bibeln? De visade också hur man använder boken för att studera Bibeln, så att de på egen hand skulle kunna studera den och även studera den tillsammans med andra.

 OCEANIEN

LÄNDER 30

FOLKMÄNGD 36 829 259

FÖRKUNNARE 96 691

BIBELSTUDIER 51 122

Nya Zeeland

En broder som heter Paul träffade en kvinna när han gick från hus till hus en eftermiddag. Hon tog emot en broschyr som han erbjöd och sade att en släkting hade sagt till henne att hon behövde sanningen. Just den förmiddagen hade hon bett till Jehova att någon skulle besöka henne och hade i den bönen använt Guds namn. Paul berättar: ”Tre timmar senare stod jag utanför hennes dörr, och det dessutom vid en tidpunkt då hon normalt inte brukade vara hemma.” Hon tackade med glädje ja till ett bibelstudium, och hon gör fina framsteg.

Australien

I Östtimor, som lyder under avdelningskontoret i Australien, bor Armando och Elvira, ett ungt gift par. År 2006 blev området där de bodde angripet av en annan etnisk grupp, och de fick fly för livet. De flydde till ett flyktingläger och hade bara två saker med sig – Armandos bibel och broschyren Vad kräver Gud av oss? När Armando och Elvira fick kontakt med vittnena igen började de studera två gånger i veckan och gå på församlingens möten. Armando vittnade också för sina släktingar, som bor i en liten by fyra och en halv timmes färd från Dili. När hans familj blev intresserad av budskapet om Guds kungarike ordnade han så att pionjärer från Baucau besökte dem, vilket innebar att de fick resa en och en halv timme för att lära dem mer om Bibeln och dess sanningar. Mer än 20  personer kom för att lyssna till pionjärerna. Armandos far, som var gruppens talesman, sade att de var villiga att göra sig av med sina avgudabilder men att de undrade om de trots det kunde bli beskyddade från onda andar. Pionjärerna sade att de kunde vara säkra på att Jehova skulle hjälpa dem. Gruppen gjorde sig av med sina bilder. Nu studerar mer än 25 personer Bibeln i den byn. Armando hoppas att han snart kan bli döpt, och Elvira gör fina framsteg.

Guam

På ön Saipan, som lyder under avdelningskontoret på Guam, blev en syster glatt överraskad när hon fick veta att hennes man, som tidigare varit motståndare, i hemlighet läste en hel del av de publikationer hon lagt på olika ställen i huset. Förutom tidskrifterna Vakttornet och Vakna! hade han läst ”Årsboken” och boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv. En dag bad han sin fru och sina fem barn komma till ett ”viktigt familjemöte”. Det var en i högsta grad ovanlig händelse. Det visade sig att han ville ge sina tre döttrar några råd när det gällde giftermål. Han hade gjort upp en lista över vilka krav man bör ställa på en blivande äkta man. Den här icke troende fadern hade blivit så imponerad av Sheila Winfield da Conceiçãos levnadsskildring i Vakttornet för 1 november 2006 att han precis som Sheila hade gjort upp en lista över kraven på en lämplig äktenskapspartner. Han gav sina döttrar rådet att endast gifta sig med ett Jehovas vittne och att försöka finna en man som älskar Jehova och vet mer om Bibeln än de. Han ville att hans tre flickor skulle bli lika lyckliga som Sheila i tidskriftsartikeln. De blev djupt rörda av det här, och det gav dem hopp om att de en dag skulle få se sin far tjäna Jehova tillsammans med dem.

Samoa

En broder och hans fru från ett annat avdelningskontor fick i uppdrag att tjäna på Samoa. När brodern gjorde sitt första besök i tjänsten erbjöd han boken Vad lär Bibeln? Till sin förvåning blev han inbjuden. Men  den besökte, en före detta affärskvinna, sade: ”Jag har inte så mycket tid nu på förmiddagen, högst 45 minuter.” Något liknande hade han aldrig varit med om tidigare. Ett studium sattes genast i gång. När brodern och hans fru kom till henne veckan därpå, hälsade hon dem välkomna och hade Bibeln och boken Vad lär Bibeln? i handen. Det är gott hopp om att studiet kommer att fortsätta.

Salomonöarna

På ön San Cristobal är Emily den enda som är ett Jehovas vittne och reguljär pionjär i den trakt där hon bor. Hon leder 20 bibelstudier, och tre av dem, däribland hennes föräldrar, har blivit odöpta förkunnare. De internationella tjänarna Lance och Diane tog semester och åkte 14 timmar med ett litet fraktfartyg fullpackat med folk för att hjälpa Emily i samband med Åminnelsen. Lance berättar: ”När vi kom fram ville vi helst av allt bara gå och lägga oss och sova, men så tänkte vi att det var bäst att vi besökte byhövdingen först. När vi förklarade varför vi besökte trakten frågade hövdingen: ’Kan de som inte har fått någon inbjudan också få komma? Det är nämligen många som inte har fått en sådan?’ Med ett stort leende försäkrade vi honom om att de gärna fick det.

När det nästan var dags att börja Åminnelsen hade bara två kvinnor och några barn kommit och satt sig. Men vi märkte att många hade samlats kring träden och gick därför och bjöd in dem. När det blev mörkt startade vi en liten generator och ljuset tändes. Under åminnelsetalet satt alla och lyssnade uppmärksamt.” Det var cirka 130 som lyssnade till talet. Bland dessa var en av sjundedagsadventisternas präster, och han ville  ha Nya världens översättning. Han ansåg nämligen att den är mycket lättare att förstå än den bibel han använder. Fem nya bibelstudier sattes i gång vid det här särskilda tillfället.

Papua Nya Guinea

Två byar strax utanför en liten stad på landet var starkt påverkade av katolska kyrkan, och där var det svårt att predika. Två bröder besökte därför ett par ombud för byarna och förklarade för dem vad vår verksamhet går ut på och varför vi vill tala med alla människor. Som av en tillfällighet hade man i en av byarna just haft ett möte om vad man skulle göra för att hjälpa ungdomarna att uppföra sig lite bättre. Bröderna förklarade för den byns ombud att Bibelns råd och anvisningar skulle kunna hjälpa dem.

Våra bröder fick tillåtelse att predika fritt, och de satte i gång flera bibelstudier med unga män. Byborna märkte att de här unga männens nära kontakt med Jehovas vittnen ledde till att de uppförde sig mycket bättre, och därför var byborna inte längre emot vår verksamhet. Vänner och föräldrar till de här männen började så småningom också studera, och en av dem var dottern till en predikant som tidigare hade hotat bröderna. Han sade till sin dotter: ”Jag gjorde ett allvarligt misstag då. Jag hoppas att Gud och Jehovas vittnen förlåter mig denna synd.” Det är nu 27 personer från de här byarna som regelbundet går på våra möten. Minst fyra av dem har blivit döpta och är hjälppionjärer. De har som mål att bli reguljära pionjärer.

[Karta/Bild på sidan 48]

(För formaterad text, se publikationen)

[Bild]

Fyren på Kap Horn

[Karta på sidan 63]

(För formaterad text, se publikationen)

San Cristobal

[Bild på sidan 44]

Ett Vakttornsstudium i byn Antanandava på Madagaskar

[Bild på sidan 46]

En grupp i Pawaga i Tanzania studerar boken ”Vad lär Bibeln?”

[Bild på sidan 49]

Församlingsbokstudium i Sixaola i Costa Rica

[Bild på sidan 50]

Ramiro med ett exemplar av boken ”Vad lär Bibeln?”

[Bild på sidan 53]

Hiroko vittnar vid en busshållplats

[Bild på sidan 58]

Helgi (till höger) håller tal i skolan i teokratisk tjänst

[Bild på sidan 64]

Lance, Diane och Emily