Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Experter” kommer och går

”Experter” kommer och går

”Experter” kommer och går

OM MAN skriver in de engelska orden för ”barnuppfostran” och ”råd” i en populär sökmotor på Internet får man genast upp miljontals träffar. Om man så bara skulle ägna en minut åt att ta fram och läsa var och en av dessa, skulle ens barn faktiskt hinna växa upp och flytta hemifrån innan man var färdig.

Vart vände sig föräldrar för att få råd innan barnläkare, barnpsykologer och Internet fanns? De vände sig då vanligtvis till släkten. Mödrar och fäder, mostrar och fastrar och morbröder och farbröder gav då villigt vägledning och ekonomisk hjälp och ställde upp med barnpassning. Men i många länder har massflytten från landsbygden till städerna nästan helt klippt av sådana nära familjeband. Nu måste mödrar och fäder alltför ofta lösa problemen med barnuppfostran helt på egen hand.

Detta är utan tvivel en av orsakerna till att detta med barnuppfostran har vuxit och blivit till en sådan industri. En annan orsak är den utbredda tron på vetenskapen. Redan i slutet av 1800-talet hade den amerikanska allmänheten blivit övertygad om att vetenskapen kunde förbättra varje sida av mänskligt liv. Varför då inte också barnuppfostran? När därför American National Congress of Mothers år 1899 offentligt klagade över ”föräldrars inkompetens”, dök det snabbt upp en rad ”vetenskapliga experter”. De lovade att hjälpa mödrar och fäder i deras kamp med barnuppfostran.

Teoretisk barnuppfostran

Men vad har då de här experterna uträttat? Är dagens föräldrar mindre ängsliga och bättre rustade att uppfostra sina barn än tidigare generationers? Inte enligt en nyligen gjord undersökning i Storbritannien. Den undersökningen visar att omkring 35 procent av föräldrar med små barn fortfarande söker tillförlitliga råd. Andra menar att det enda de kan göra är att följa sin egen intuition.

I sin bok Raising America: Experts, Parents, and a Century of Advice About Children granskar Ann Hulbert facklitteratur om barnuppfostran. Hulbert, som själv är tvåbarnsmor, påpekar att mycket få av experternas slutsatser grundar sig på vetenskapliga fakta. Deras råd verkar i stället mer ha påverkats av deras egen erfarenhet av livet. När man ser tillbaka verkar mycket av det som de skrev ha varit modenycker och motsägande och ibland fullständigt bisarrt.

Hur är då situationen för föräldrar nu? Med fler råd, uppfattningar och debatter än någonsin tidigare är många nu förvirrade. Men det är inte alla föräldrar som känner det så. Föräldrar runt om i världen har nytta av en forntida källa till vishet som fortfarande visar sig ge tillförlitliga råd, vilket följande artikel skall visa.