Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad har de upptäckt i Jisreel?

Vad har de upptäckt i Jisreel?

Vad har de upptäckt i Jisreel?

I ÅRHUNDRADEN har platsen för den forntida staden Jisreel legat öde. En gång i tiden var denna stad framträdande i den bibliska historien. Men dess tidigare prakt har tagits bort, och täckt av jordlager har den nu förvandlats till en jordhög, en tell. På senare år har arkeologer börjat undersöka lämningarna i Jisreel. Vad uppenbarar dessa lämningar och ruiner om de bibliska redogörelserna?

Jisreel i Bibeln

Jisreel låg i den östra delen av Jisreels dal, ett av de bördigaste områdena i det forntida landet Israel. På andra sidan dalen, i norr, ligger Morekullen, där midjaniterna slog läger medan de förberedde sig för att anfalla domaren Gideon och hans styrkor. Något åt öster, vid foten av berget Gilboa, ligger Harodsbrunnen. Det var här som Jehova minskade Gideons styrka på flera tusen till endast 300 män för att visa sin förmåga att befria sitt folk utan en mäktig militärstyrka. (Domarna 7:1–25; Sakarja 4:6) På det närbelägna berget Gilboa blev Saul, Israels förste kung, besegrad av filistéerna i en dramatisk strid, då Jonatan och två av Sauls andra söner dödades och Saul begick självmord. — 1 Samuelsboken 31:1–5.

När vi granskar vad Bibeln har att säga om den forntida staden Jisreel, finner vi slående kontraster. Där beskrivs det hur Israels olika härskare missbrukade sin makt och hur de avföll, men också hur Jehovas tjänare var trofasta och nitiska. Det var i Jisreel som kung Ahab — härskare i det norra tiostammarsriket, Israel, under senare hälften av 900-talet f.v.t. — lät uppföra sitt kungliga residens, trots att Samaria var den officiella huvudstaden. (1 Kungaboken 21:1) Det var från Jisreel som Ahabs utländska hustru, Isebel, skickade bud med dödshot till Jehovas profet Elia. Hon var vred därför att Elia oförskräckt hade avrättat Baals profeter efter det att han hade genomfört ett prov på berget Karmel för att avgöra vem som var den sanne Guden. — 1 Kungaboken 18:36–19:2.

Sedan begicks ett brott i Jisreel. Jisreeliten Nabot blev mördad. Kung Ahab hade haft begär till Nabots vingård, men när han begärde att få den, hade Nabot i lojalitet svarat: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle ge dig mina förfäders arvsbesittning.” Detta på principer grundade svar misshagade Ahab mycket. När drottning Isebel såg att kungen var missmodig, arrangerade hon en skenrättegång och anklagade Nabot för hädelse. Den oskyldige Nabot förklarades skyldig och stenades till döds, och kungen tog hans vingård i besittning. — 1 Kungaboken 21:1–16.

På grund av denna onda handling profeterade Elia: ”Hundarna, de kommer att äta upp Isebel på Jisreels jordbit.” Elia förklarade vidare: ”Den av Ahabs släkt som dör i staden kommer hundarna att äta upp. ... Ingen, utan undantag, har visat sig vara som Ahab, som sålde sig till att göra vad som var ont i Jehovas ögon och som Isebel, hans hustru, eggade upp.” Men Ahab ödmjukade sig när Elia uttalade Jehovas dom, och därför förklarade Jehova att detta straff inte skulle komma i Ahabs livstid. (1 Kungaboken 21:23–29) I den bibliska redogörelsen sägs det vidare att Jehu blev smord till kung över Israel på Elias efterträdares, Elisas, tid. När Jehu red in i Jisreel, befallde han att Isebel skulle kastas ut från ett fönster i sitt palats, och sedan trampade hästarna på henne. Senare fann man att asätande hundar hade ätit upp henne och lämnat kvar endast huvudskålen, fötterna och handflatorna. (2 Kungaboken 9:30–37) Den sista händelsen i Bibeln som har direkt samband med Jisreel inträffar efter det att 70 av Ahabs söner har avrättats. Jehu lade deras huvuden i två stora högar vid Jisreels stadsport, och sedan slog han ihjäl andra ledande män och präster som var verksamma i Ahabs avfälliga regim. — 2 Kungaboken 10:6–11.

Vad har arkeologer funnit?

År 1990 inleddes ett gemensamt projekt för att gräva ut platsen där Jisreel låg. Det arkeologiska institutet vid universitetet i Tel Aviv (representerat av David Ussishkin) och British School of Archaeology i Jerusalem (representerad av John Woodhead) deltog i detta arbete. I sju säsonger (varje säsong varade sex veckor), under åren 1990–1996, var det mellan 80 och 100 frivilliga som arbetade på platsen.

Modern arkeologi innebär att man undersöker bevisen på en plats efter deras egna förtjänster — utan att hålla fast vid förutfattade meningar och teorier. Arkeologer som studerar Bibelns länder betraktar därför inte Bibelns redogörelse som slutgiltigt avgörande. Alla andra källor och fysiska bevis måste tas i beaktande och bedömas noggrant. Men som John Woodhead påvisar finns det inga forntida skriftliga vittnesbörd om Jisreel förutom några få kapitel i Bibeln. Bibelns redogörelser och kronologi borde alltså vara en del av varje undersökning. Vad har arkeologernas arbete uppdagat?

När befästningar och lerkärl grävdes fram, rådde inga tvivel om att ruinerna var från den så kallade järnåldern — helt och hållet inom tiden för det bibliska Jisreel. Men under det att utgrävningarna fortsatte fick man många överraskningar. Den första var platsens storlek och dess väldiga befästningar. Arkeologerna hade tänkt sig en plats med befästningar jämförbara med dem i det forntida Samaria, huvudstaden i kungariket Israel. Men medan utgrävningen fortsatte blev det uppenbart att Jisreel var mycket större. Murarnas långsidor var ungefär 300 meter och kortsidorna ungefär 150 meter, vilket gör att den sammanlagda ytan innanför befästningarna var mer än tre gånger så stor som i någon annan i Israel upptäckt stad från den tiden. Staden var omgiven av en torr vallgrav som åstadkom ett fall på 11 meter från befästningarna. Enligt professor Ussishkin var dessa vallgravar en hittills okänd företeelse för Bibelns tid. Han sade: ”Det förekom inte något som detta i Israel förrän på korsfararnas tid.”

Frånvaron av väldiga byggnadsverk i stadens centrum var också något oväntat. Stora mängder rödbrun jord som förts in när staden byggdes hade använts till att skapa en upphöjd, jämn yta — ett slags stort podium eller en plattform — inom inhägnaden. I Second Preliminary Report, en rapport som handlar om utgrävningarna i Jisreel, talas det om att detta framträdande podium kan vara bevis på att Jisreel var mer än ett kungligt residens. I den hette det: ”Vi vill påvisa möjligheten att Jisreel var den centrala militärbasen för den kungliga israelitiska hären på den tid då Omri och hans avkomlingar var kungar ... där den kungliga stridsvagnshären och rytteriet hölls och tränades.” Storleken på detta podium och på själva inhägnaden får Woodhead att spekulera om att detta kan ha varit en sorts paradplats där den största stridsvagnshären vid den tiden i Mellanöstern skrytsamt kunde visa upp sin militärmakt.

De utgrävda lämningarna av stadsporten är av särskilt intresse för arkeologer. De visar att det funnits en port med åtminstone fyra kamrar. Men platsen har plundrats på stenar under århundradenas gång, och därför är fynden ofullständiga. Woodhead menar att lämningarna tyder på en port med sex kamrar. Porten har ungefär samma storlek som de portar som har upptäckts i Megiddo, Hasor och Geser. *

De arkeologiska fynden tyder på att denna stad existerade en förvånansvärt kort tid med tanke på att den var så idealiskt belägen — både militärt och geografiskt sett. Woodhead framhåller att Jisreel var en stor befäst stad endast under en viss tidsperiod — den användes under bara några få årtionden. Detta står i skarp kontrast till många andra viktiga bibliska platser i Israel, till exempel Megiddo, Hasor och huvudstaden Samaria, som alla upprepade gånger återuppbyggdes, utökades och beboddes under olika perioder. Varför slutade man att använda denna idealiska plats så snart? Woodhead förmodar att Ahab och hans dynasti nästan orsakade ett ekonomiskt sammanbrott på grund av att de slösade med nationens resurser. Detta framgår tydligt av Jisreels överdrifter i storlek och befästningar. Den nya regimen under Jehu ville antagligen utplåna minnet av Ahab och övergav därför staden.

Allt som hittills har grävts fram bekräftar att platsen där Jisreel låg var ett stort israelitiskt centrum under järnåldern. Stadens storlek och befästningar stämmer överens med hur den beskrivs i Bibeln — ett framträdande kungligt residens för Ahab och Isebel. Tecknen på att det var få som bodde där under denna period stämmer överens med det Bibeln berättar om staden: Den steg snabbt i bemärkthet under Ahabs regim, och sedan, på Jehovas befallning, drogs det tydligen vanära över den när Jehu ”fortsatte ... att slå ihjäl alla som var kvar av Ahabs hus i Jisreel och alla hans förnäma män och hans bekanta och hans präster, tills han inte hade låtit någon överlevande som tillhörde honom finnas kvar”. — 2 Kungaboken 10:11.

Jisreels kronologi

”Det är mycket svårt att få en exakt grundval för datering inom arkeologin”, medger John Woodhead. När arkeologerna granskar resultaten av sju års utgrävningar, jämför de därför dessa resultat med fynd från andra arkeologiska platser. Detta har lett till debatt och att man har fått göra nya bedömningar. Varför det? Därför att många i arkeologivärlden menar att det är bekräftat att den israeliske arkeologen Yigael Yadin upptäckte befästningar och stadsportar från kung Salomos tid vid utgrävningar av Megiddo under 1960-talet och början av 1970-talet. De befästningar, lerkärl och portar som man har hittat i Jisreel får nu några att ifrågasätta dessa slutsatser.

Som exempel kan nämnas att de lerkärl som man har hittat i Jisreel är identiska med dem som man har hittat i det jordskikt i Megiddo som Yadin förknippar med Salomos regim. Portarnas konstruktion och de två platsernas dimensioner är likartade — nästan identiska. Woodhead säger: ”Alla bevis tyder antingen på att Jisreel är från den tid då Salomo levde, eller också är fynden vid de andra platserna [Megiddo och Hasor] från Ahabs tid.” Eftersom Bibeln klart och tydligt förknippar platsen där Jisreel låg med Ahabs tid, ser Woodhead det som rimligare att godta att dessa jordskikt återspeglar den tid då Ahab härskade. David Ussishkin instämmer: ”Bibeln säger att Salomo byggde Megiddo — den säger inte att han byggde just dessa portar.”

Kan man få insikt i Jisreels historia?

Gör dessa arkeologiska fynd och den påföljande debatten att man bör tvivla på Bibelns redogörelser om Jisreel eller Salomo? Den arkeologiska tvisten har faktiskt föga direkt betydelse för Bibelns redogörelse. Arkeologin undersöker historia från en annan utgångspunkt än Bibelns berättelse. Arkeologin ställer andra frågor och lägger tonvikten på andra faktorer. Man kan jämföra bibelforskaren och arkeologen med två som färdas på någotsånär parallella vägar. Den ene kör bil på gatan, den andre går på trottoaren. Det den ene koncentrerar sig på och intresserar sig för skiljer sig från vad den andre uppmärksammar. Men deras perspektiv är ofta kompletterande snarare än motsägande. När man jämför deras intryck, kan man få fascinerande insikter.

Bibeln innehåller en skriven redogörelse om forntida händelser och människor; arkeologin försöker ta fram information om dessa händelser och människor genom att undersöka de spår av dem som fortfarande kan finnas i jorden. Men dessa lämningar är ofta ofullständiga, och man kan tolka dem på olika sätt. Med avseende på detta skriver författaren Amihai Mazar följande i sin bok Archaeology of the Land of the Bible—10.000−586 B.C.E.: ”Arkeologiskt fältarbete ... är till stor del en konst, men även en kombination av övning och professionell skicklighet. Ingen fastslagen metod kan garantera att man lyckas, och de som leder fältarbetet måste vara flexibla och kreativa. Arkeologens karaktär, begåvning och sunda förnuft är inte mindre viktigt än hans utbildning och de resurser han har.”

Arkeologin har bekräftat att det fanns ett stort kungligt och militärt centrum i Jisreel. Detta centrum existerade under en förvånansvärt kort tid — en historisk period som sammanfaller med Ahabs regim — precis som Bibeln berättar. Många andra spännande frågor har förts på tal — frågor som arkeologer kan komma att undersöka i åratal. Men Guds ord, Bibeln, fortsätter att klart och tydligt ge oss hela berättelsen på ett sätt som arkeologer aldrig kan.

[Fotnoter]

^ § 13 Se artikeln ”Portarnas hemlighet” i Vakttornet för 15 augusti 1988.

[Bilder på sidan 26]

Arkeologiska utgrävningar i Jisreel

[Bild på sidan 28]

Kanaaneisk avgud från Jisreel