Hur det första fotografiet såg dagens ljus

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SVERIGE

DET SÄGS ATT DE SOM VAR PÅ BESÖK HOS DEN ITALIENSKE FYSIKERN GIAMBATTISTA DELLA PORTA (1535?– 1615) BLEV ALLDELES CHOCKADE. PÅ VÄGGEN FRAMFÖR DEM RÖRDE SIG BILDER AV SMÅ UPP OCH NERVÄNDA MÄNNISKOR. GÄSTERNA RUSADE PANIKSLAGNA UT UR RUMMET, OCH DELLA PORTA BLEV ANKLAGAD FÖR HÄXERI!

DELLA PORTA hade bara tänkt underhålla sina gäster genom att visa bilder med hjälp av en hålkamera, en camera obscura, som är latin och betyder ”mörkt rum”. Principen för hur kameran fungerar är enkel, men resultatet kan bli mycket effektfullt. Hur fungerar den?

Om ljus släpps in i en mörk låda eller ett mörkt rum genom ett litet hål, projiceras en upp och nervänd bild av motivet på väggen mitt emot. Det som della Portas gäster såg var inget annat än några skådespelare som rörde sig utanför rummet. Camera obscura var en föregångare till våra dagars kameror. I dag kanske du är en av de miljoner  människor som äger en kamera eller åtminstone har använt den lättillgängliga och billiga engångskameran.

Camera obscura var inte ny ens i della Portas dagar. Den byggde på en enkel princip som observerades redan av Aristoteles (384–322 f.v.t.). Den lärde araben Alhazen (965–ca 1040 v.t.) gjorde en livfull beskrivning av samma princip. Och 1400-talsmålaren Leonardo da Vinci skrev om den i sina anteckningsböcker. Någon gång på 1500-talet satte man en lins i kameran för att ge den projicerade bilden bättre skärpa. Många konstnärer använde camera obscura för att få rätt perspektiv och skala. Men trots att det gjordes många försök lyckades man inte få bilderna som framträdde att fästa permanent på något underlag förrän på 1800-talet.

Världens förste fotograf

Den franske litografen och uppfinnaren Joseph-Nicéphore Niepce försökte antagligen framställa permanenta fotografier redan 1816. Men hans verkliga genombrott kom när han gjorde litografiska experiment och använde en sorts ljuskänslig asfalt som kallades syriskt beck. Någon gång i mitten av 1820-talet placerade han en tennplåt täckt med asfaltsemulsion i en camera obscura. Han ställde sin camera obscura i ett fönster i sitt hus och lät plåten exponeras i åtta timmar. I dag skulle inte ens en mycket oerfaren amatörfotograf känna sig stolt över resultatet: en suddig bild där man kunde ana en byggnad, ett träd och en lada. Men Niepce hade all anledning att känna sig nöjd. Hans bild var förmodligen det första fotografi som någonsin tagits.

För att utveckla den här metoden började Niepce 1829 samarbeta med en företagsam entreprenör som hette Louis Daguerre. Under åren som följde efter Niepces död 1833 gjorde Daguerre några viktiga framsteg. Han använde kopparplåtar med ett skikt av silverjodid, som visade sig vara mycket mer ljuskänsligt än asfalt. Av en händelse upptäckte han att om plåten behandlades med kvicksilverångor efter exponeringen, så blev den latenta bilden synlig. Detta minskade exponeringstiden avsevärt. När Daguerre senare upptäckte att man kunde skölja plåten i en saltlösning för att förhindra att bilden blev mörkare, så var fotografin redo att ta världen med storm.

Fotografins genombrott

När Daguerres uppfinning, som kallades dagerrotyp, presenterades för allmänheten 1839, fick den ett enastående mottagande. Helmut Gernsheim skriver i sin bok The History of Photography-From the Camera Obscura to the Beginning of the Modern Era: ”Det är kanske inte någon annan uppfinning som i så hög grad har fångat allmänhetens intresse och så snabbt lagt världen för sina fötter som dagerrotypen.” Ett ögonvittne beskrev reaktionen hos allmänheten när dagerrotypen presenterades: ”En timme senare rådde trängsel i alla optikerbutiker, men det fanns inte tillräckligt med instrument för att tillmötesgå alla dem som snabbt ville lära sig konsten att göra sina egna dagerrotyper. På alla Paris torg stod trebenta svarta lådor uppställda framför kyrkor och palats. Alla huvudstadens fysiker, kemister och lärde polerade försilvrade kopparplåtar, och inte ens de bättre bemedlade specerihandlarna kunde neka sig nöjet att offra en del av sina tillgångar på framgångens altare, låta dem konsumeras av silverjodid och försvinna i kvicksilverångor.” Dagstidningarna i Paris döpte snabbt den här flugan till daguerréotypomanie.

Dagerrotypernas höga kvalitet fick den brittiske fysikern John Herschel att skriva: ”Det är knappast någon överdrift att kalla dem underverk.” Vissa menade att uppfinningen till och med besatt magiska krafter.

 Men det var inte alla som hyllade den nya uppfinningen. År 1856 förbjöd kungen i Neapel fotografering, kanske för att fotografering hade förknippats med ”onda ögat”. När den franske konstnären Paul Delaroche såg en dagerrotyp utbrast han: ”Från och med i dag är måleriet dött!” Uppfinningen spred oro bland konstnärer som såg den som ett hot mot sitt uppehälle. En kommentator uttryckte den rädsla som vissa kände när han sade: ”Fotografiets obestridliga trohet mot verkligheten kan omintetgöra individens egen uppfattning om skönhet.” Och fotografierna blev rentav kritiserade för att med obönhörlig realism krossa omhuldade illusioner om skönhet och ungdom.

Daguerre mot Talbot

William Henry Fox Talbot, en engelsk pionjär inom fotografin, trodde att han hade uppfunnit konsten att fotografera och blev helt ställd när han hörde talas om Daguerres uppfinning. Talbot hade placerat papper överstrukna med silvernitrat i en camera obscura. Resultatet blev ett negativ som han vaxade och placerade över ett annat överdraget papper. Sedan exponerades det för solljus. På det viset framträdde en positiv bild.

Även om Talbots metod till en början inte var lika populär och till en början gav sämre resultat än Daguerres, visade den sig med tiden ha större potential. Den gjorde det möjligt att framställa många kopior av ett och samma negativ, och papperskopior var både billigare och enklare att hantera än de ömtåliga dagerrotyperna. Våra dagars foton är fortfarande baserade på Talbots metod, medan dagerrotypen, trots sin popularitet, visade sig vara en återvändsgränd.

Men Niepce, Daguerre och Talbot var inte de enda som gjorde anspråk på titeln ”fotografins fader”. Sedan Daguerre hade presenterat sin uppfinning 1839 hävdade åtminstone 24 män – från Norge i norr till Brasilien i söder – att de hade uppfunnit konsten att fotografera.

Fotografins genomslagskraft

Fotografen och journalisten Jacob August Riis såg tidigt möjligheten att ta kameran till hjälp för att göra allmänheten uppmärksam på fattigdom och lidande. År 1880 började han fotografera slumkvarteren i New York på kvällstid. För att belysa motivet behövdes en blixt, och då använde han magnesiumpulver som han antände i en stekpanna. Det var inte en helt riskfri metod. Två gånger antändes huset som han arbetade i, och vid ett tillfälle började hans egna kläder brinna. Hans bilder sägs vara en av anledningarna till att Theodore Roosevelt genomförde ett antal sociala reformer när han blev president. Och den övertygande kraften i en serie natursköna bilder av fotografen William Henry Jackson fick den amerikanska kongressen att 1872 göra Yellowstone till världens första nationalpark.

Ett nöje för alla

Ända in på 1880-talet gjorde kostnaderna och de komplicerade metoderna att många som ville fotografera ändå tvekade. Men när George Eastman 1888 presenterade sin Kodak, en liten, bärbar och lättanvänd lådkamera som var färdigladdad med en rulle film, banade han väg för amatörfotografin.

När rullen hade tagit slut skickade kunden hela kameran till fabriken. Där framkallades filmen, och kameran försågs med en ny rulle innan kunden fick den i retur tillsammans med sina bilder, och detta till en relativt låg kostnad. Kodaks slogan ”Ni trycker på knappen, vi gör resten” var ingen överdrift.

Nu hade fotografering blivit något för den breda allmänheten, och i dag tas miljarder bilder varje år. Intresset för fotografering har knappast svalnat, det har rentav ökat i och med digitalkameran. En digital bild byggs upp av miljoner pixlar – små bildpunkter, och bilderna lagras på ett litet minneskort som kan rymma hundratals bilder. Kopior av hög kvalitet kan göras hemma med hjälp av en dator och en skrivare. Fotografin har varit med om en revolutionerande utveckling.

[Bild på sidan 20]

En dagerrotyp med en vy över Paris, omkring 1845

[Bild på sidan 20]

Det första fotografiet, omkring 1826

[Bild på sidan 20]

Många konstnärer använde camera obscura

[Bild på sidan 21]

Niepce

 [Bilder på sidan 23]

En dagerrotyp från 1844 på Louis Daguerre. Bredvid visas hans kamera

[Bilder på sidan 23]

William Talbots studio, omkring 1845, och hans kameror

[Bilder på sidan 23]

Ett foto från 1890 på George Eastman med kameramodellen Kodak No. 2, och hans Kodak No. 1, som var utrustad med rullfilm

[Bild på sidan 23]

Ett panorama över det som skulle bli nationalparken Yellowstone. Foto av W. H. Jackson 1871

[Bild på sidan 23]

I digitalkameror registreras bilderna i form av megapixlar, miljoner små punkter

[Bildkällor på sidan 20]

Vy över Paris: Foto av Bernard Hoffman/Time Life Pictures/Getty Images; Niepces fotografi: Foto av Joseph Niepce/Getty Images; camera obscura: Culver Pictures

[Bildkällor på sidan 22]

Sidan 23: Talbots studio: Foto av William Henry Fox Talbot & Nicholaas Henneman/Getty Images; Talbots kamera: Foto av Spencer Arnold/Getty Images; Kodakfoto, Kodakkamera och dagerrotypkamera: Genom tillmötesgående från George Eastman House; Yellowstone: Library of Congress, Prints & Photographs Division, LC-USZ62-52482