Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hur man dricker te på kinesiskt vis

Hur man dricker te på kinesiskt vis

Hur man dricker te på kinesiskt vis

HUR vill du ha ditt te? Där jag växte upp, i Storbritannien, serverades det med mjölk och ibland med socker och var starkt och väldoftande. Vi brukade faktiskt skoja med mamma och säga att hon gjorde det så starkt att skeden flöt i det! Det svarta te hon bryggde kallades indiskt te, eftersom det kom från Indien eller Sri Lanka. I vårt hem fanns det även en burk med svart te från Kina, men det hade en annan smak och doft. Själv tyckte jag inte alls om te, trots att mamma alltid hällde lite te i min mjölk.

Längre fram i livet smakade jag ett mycket annorlunda te hos en japansk vän. Han bjöd på ett ljusgrönt te i små koppar utan öron, och det smakade inte som det te jag var van vid. Det här teet tyckte jag om! Men en väninna till mig som var med förvånade värden genom att fråga efter mjölk och socker till teet! Vår värd förklarade att man inte dricker japanskt te på det sättet. När jag längre fram bodde i Japan var jag glad över att man där alltid bjöd vänner och besökare på rikligt med japanskt te.

Sedan flyttade jag till Taiwan. Jag undrade om majoriteten av kineserna där drack sådant te som min mamma bjöd på. Så glad jag blev över att man drack grönt te också på Taiwan, även om smaken skilde sig något från det te man drack i Japan. Det finns också oolongte (halvgrönt te). Det smakar helt annorlunda och är också mycket omtyckt. Du kanske undrar hur dessa tre helt olika tesorter framställs och varför de smakar så olika.

Varifrån kommer teet?

Te, som har det latinska namnet Camellia sinensis, är ett vildväxande träd i Kina och Japan och blir uppemot 10 meter högt. Som du kanske redan anar på grund av det latinska namnet är den vackra och dekorativa kamelian (Camellia japonica), med mörkgröna, blanka blad och utsökta rosa, vita eller röda blommor, en närbesläktad art. Det kinesiska namnet på kamelian är cha hua, som faktiskt betyder ”teblomma”.

Men var kommer det te vi känner till ursprungligen ifrån? Enligt The Encyclopedia Americana förekommer det äldsta säkra omnämnandet av te i en biografi över en kinesisk ämbetsman som dog 273 v.t. Men i ett verk av Konfucius, som levde från omkring 551 till 479 f.v.t., nämns en växt som antas vara te. Te nämns för första gången i europeisk litteratur 1559 av G. B. Ramusio, en italiensk författare. Det nederländska ostindiska kompaniet förde med sig det första partiet kinesiskt te till Europa 1610.

Tebusken odlas i många olika delar av världen. Holländarna tog med sig den till Java 1826, och britterna, som är kända för att älska te, tog med sig tebusken till Indien omkring 1836. När en svamp tog död på kaffeträden på Sri Lanka på 1870-talet, planterades tebuskar i stället.

Teodling på Taiwan

Trots att ön Taiwan inte är så stor, har den blivit en betydande teproducent. Det bergiga området kring Nant’ou är särskilt känt, eftersom tekvaliteten blir bättre på hög höjd. Följ med och besök ett av de områden där man odlar te i de här vackra, gröna bergen.

Vi besöker ett temuseum i LuGu (Hjortdalen). Vi blir förvånade när vi får reda på att oolongte och grönt te rullas innan det torkas. Förr i tiden lade man teet i en säck och rullade den med fötterna. Nu för tiden görs det naturligtvis maskinellt. Nu förstår vi varför en liten mängd kinesiskt te kan veckla ut sig och fylla tekannan när man häller på varmt vatten. Vi blir förvånade när vi får reda på att te av hög kvalitet kan vara väldigt dyrt. Vi blir bjudna på ett utsökt oolongte som kostar ungefär 800 kronor kilot. Ett dyrare te kan kosta 1 000 kronor kilot, och ett prisbelönt te kan säljas för omkring 25 000 kronor kilot.

Olika tesorter

Svart te är fortfarande det vanligaste teet i västvärlden. Österländska tedrickare kallar det ofta rött te på grund av färgen på drycken. Det här teet framställs genom att bladen får jäsa fullt ut sedan de vissnat och rullats. Därefter torkas det.

När man framställer det mycket populära oolongteet, får tebladen jäsa på naturligt sätt sedan de plockats och lagts i stora korgar. När de har jäst i önskad utsträckning hettas de upp till ungefär 120 grader, vilket avbryter jäsningsprocessen. Detta utsökta te dricks utan socker, mjölk eller citron.

Det te som jäst minst är grönt te. I Japan, Indien och på Sri Lanka steriliseras bladen med ånga för att de skall jäsa så lite som möjligt. Kineserna däremot steriliserar bladen med torr värme. Grönt te dricks utan tillsatser.

Hur man dricker te i Kina

Familjen Tsai har bjudit hem oss på te. Det stora bordet är gjort av en tjock, vacker skiva av en trädstam, som har polerats så att den är mycket blank. Framför vår värd, Tsai Sheng Hsien, står en bricka med en kokplatta och en kanna som används för att koka upp vatten. ”Så annorlunda”, tänker vi. ”Tekannan är inte ens en decimeter hög, och det finns två olika sorters små koppar.” Vi undrar varför, och det får vi snart se. För att värma upp tekannan och de små kopparna hälls kokande vatten över dem, och det rinner genom hålen på den lilla bricka de står på. Sedan läggs tebladen i kannan, så att de täcker botten, och hett vatten hälls på. Vattnet hälls sedan bort. Vår värd berättar att man gör så för att skölja tebladen och frigöra aromen.

Värden häller nu nytt vatten i tekannan, och när han har låtit teet stå och dra en knapp minut häller han över det i ett litet krus. Med hjälp av kruset häller han det heta teet i de högre cylinderformade ”doftkopparna”, som bara är drygt två centimeter i diameter. Sedan häller han över teet från ”doftkopparna” till de koppar man dricker ur genom att hålla dryckeskoppen över ”doftkoppen” och vända på kopparna. Sedan säger han åt oss att ta de nu tömda ”doftkopparna” och njuta av doften! ”En ljuvlig doft”, säger vi.

Kopparna är heta och utan öra, så vi lyfter dryckeskoppen försiktigt genom att hålla den längst upp vid kanten, och vi smuttar på teet. ”Utsökt!” säger vi. Nu förstår vi att kineserna anser att man skall njuta av både doften och smaken. Så fort vi har druckit ur den lilla mängden te i våra koppar fylls de på, gång på gång. Smaken avtar efter sjätte eller sjunde omgången, och vår värd slänger tebladen. ”Skulle ni vilja smaka en annan sorts te?” frågar han. Det är nästan läggdags, så vi tackar respektfullt nej. Eftersom te innehåller koffein, kan det ha en uppiggande verkan, och vi kanske får svårt att somna sedan vi druckit flera koppar av det här prima oolongteet.

Te i ett tehus

Vi har aldrig varit i ett tehus och bestämmer oss för att pröva på även det. Vissa tehus har en vacker trädgård som kunderna kan njuta av när de dricker te. Andra tehus ligger vid ett berg, och det underbara landskapet gör tedrickandet ännu mer njutbart.

Vi bestämmer oss för att köra upp i ett av bergen som omger Taipei för att dricka te i ett trevligt tehus med en mycket kinesisk atmosfär. I golvet på övervåningen slingrar sig vattenkanaler med guldfiskar, och där finns stenar som man får kliva på för att komma in i det lilla paviljongliknande rum där vi skall dricka vårt te. Som tilltugg kan vi välja mellan söta bönkakor (röda eller vita bönor som mosats med socker), melonkärnor, torkad tofu (sojabönost), riskakor och inlagd eller torkad frukt. Vi tar vattenmelonkärnor, torkad mango och inlagda plommon med teblad. De söta tilltuggen passar bra till teet. När vårt te hälls upp känns det nästan som om vi var i det forntida Kina!

Teets goda verkningar

Enligt många kineser smälter man maten snabbare om man dricker te till maten eller efteråt. Det hindrar i viss utsträckning att man går upp i vikt, sägs det. Om det stämmer är det verkligen positivt! Forskare har på sistone även gjort gällande att grönt te kan minska risken för cancer. En annan fördel med att dricka oolongte och grönt te är att de ger en frisk och angenäm eftersmak.

Så tillbaka till frågan: ”Hur vill du ha ditt te?” Nu när du har lärt dig mer om te kanske du inte är lika säker. Varför inte prova på något annorlunda och själv dricka te på kinesiskt vis? – Från en av våra läsare.

[Bild på sidan 21]

Oolongte

[Bild på sidan 21]

Kvinnor som plockar te

[Bildkälla]

Taiwans turistbyrå