Nästan så att man vill ta en munsbit!

Från Vakna!:s medarbetare i Japan

DIN BLICK är fäst på något som ser ut att vara en läcker maträtt. Den ser verkligen aptitretande ut, och det börjar vattnas i munnen. Men märkligt nog har den här ”maträtten” varken någon doft eller smak och inte heller något näringsvärde. Den kommer aldrig att bli skämd, och den behöver inte förvaras kallt. Vad talar vi om? I Japan kan det bara finnas ett svar på den frågan – en plastmodell av en maträtt. Sådana här modeller i vinylplast hittar man ofta på restauranger, och de är kopior av de maträtter som finns på menyn. Plastmaten har exakt samma storlek, form och färg som de riktiga anrättningarna.

Matkopiorna finns i alla möjliga modeller – från traditionella japanska rätter, som sushi, till västerländska favoriter, som pizza och spaghetti. Det görs också kopior av drycker, förrätter och desserter. Utbudet är enormt. En producent tillverkar faktiskt över 10 000 olika artiklar!

Plastmodellerna är mycket naturtrogna. Alla små detaljer är mästerligt utformade,  till exempel det knottriga skinnet på en grillad kyckling, de oregelbundet placerade kärnorna i en vattenmelonklyfta eller den svaga böjningen på ett salladsblad. Men hur kom det sig att plastmodeller av mat blev så populära i Japan?

Mot slutet av 1800-talet satte en del restauranger fram skyltexemplar av sina maträtter i fönstret för att introducera utländska maträtter för den japanska befolkningen. Förbipasserande kunde på så sätt få en förhandsglimt av maten utan att behöva gå in. Naturligtvis var det inte bara människor som lockades dit, utan även flugor och andra djur. Värmen och fuktigheten gjorde att maten blev dålig, och dessutom var det dyrt att göra i ordning de här skyltexemplaren varje dag.

Med tiden ersatte man de riktiga maträtterna med kopior av målat vax. Men det fanns en hake – vaxkopiorna blev förstörda när det blev för varmt. Till slut ersatte man vaxet med vinylplast. Äntligen hade man en produkt som var både hållbar och värmetålig och som lockade till sig det rätta slaget av restauranggäster – människor! Men hur tillverkar man plastmat?

Först gör man en gjutform av själva matvaran. En biff, till exempel, placeras i en fyrkantig form. Sedan häller man på silikon tills biffen är helt täckt. När gjutformen har stelnat, vänder man på den, tar ur biffen och häller färgad vinylplast i det avtryck som bildats. Därefter härdas plasten i ungefär 80 grader. När biffkopian väl har svalnat tar man bort den ur formen. Den är nu färdig att målas.

För att göra en sandwich måste man tillverka alla delar – bröd, kött, ost och sallad – var för sig. Sedan gör man ungefär på samma sätt som när man gör i ordning en riktig sandwich. Man lägger de olika påläggen ovanpå varandra mellan två brödskivor. Men i plastsandwichen måste alla delarna limmas fast.

På sätt och vis är tillverkningen av plastmat en konstart. ”Hemligheten bakom att göra naturtrogen plastmat är att undersöka riktig mat väldigt noga”, säger Katsuji Kaneyama, som har varit i branschen i 23 år. ”Folk betraktar mat som något att äta. Vi betraktar mat som något att tillverka.”

Om man tittar närmare på en skål med nykokt japanskt ris, lägger man märke till att varje enskilt riskorn har sin egen unika placering i förhållande till de övriga riskornen. Riset ”höjer sig försiktigt inifrån och bildar en upphöjning i mitten”, förklarar Kaneyama. För att skapa den här effekten måste varje korn tillverkas separat. Man kan inte bara hälla ner plastriset i en skål, för då ligger det bara platt. I stället måste alla korn omsorgsfullt limmas fast på ett sätt som gör att ”riset” ligger i en hög precis som på riktigt. Ju mer verklighetstrogna modellerna är, desto mer aptitretande blir de i betraktarens ögon.

Det krävs åratal av övning för att man skall bli riktigt skicklig i att tillverka plastmat. En nybörjare kanske får ägna de första åren åt att lära sig grundläggande färdigheter och börja med enklare föremål, till exempel svamp. Man behöver omkring tio års erfarenhet för att kunna göra en verklighetstrogen kopia av en nyfångad fisk med dess färger och invecklade struktur. Det kan ta upp till 15 år innan man anses vara en fullfjädrad expert.

Om du någon gång passerar en restaurang i Japan och får se de aptitretande maträtterna i skyltfönstret, tänk då på vilken möda som lagts ner på att tillverka dem. Kanske det får dig att fundera över vad som kräver mest skicklighet – att laga mat på riktigt eller att tillverka plastmat.

[Ruta på sidan 27]

Mat i kameraljuset

Nästa gång du ser mat på film, på TV eller i ett reklaminslag, ta dig då en närmare titt. Maten kanske inte är äkta. Med tanke på att det kan ta en sådan oerhörd tid att spela in en enda scen är plastkopior av mat det perfekta alternativet, enligt Chris Oliver, matstylist i Los Angeles. ”De är dyrare än riktig mat, men mycket mer praktiska”, säger han. Ja, i det stekheta kameraljuset fungerar plastmat som utmärkt ersättning för äkta vara.

[Bild på sidan 26]

Kan du säga vilken mat som är äkta? Svar på sidan 27)

Svar: Kvinnan håller brickan med den äkta maten i sin högra hand.

[Bildkälla på sidan 26]

Foton längst ner: Hachiman Town, Gujyo City, Gifu Prefecture, Japan