En forntida ed med tidsenligt innehåll

OMKRING år 400 f.v.t. skrev Hippokrates, en grekisk läkare som också kallas läkekonstens fader, den hippokratiska eden. Denna förträffliga samling av etiska föreskrifter är fortfarande vägledande för läkarkåren. Är det vad du har fått lära dig? I så fall är du inte ensam. Men är det egentligen så?

Det finns fakta som talar för att det kanske inte var Hippokrates som skrev den ed som bär hans namn. Dessutom är det så att dagens läkarkår inte alltid samtycker till allt som ursprungligen stod i den.

Vet vi vem som egentligen skrev den här forntida eden? Och även om vi vet det, har den någon betydelse för oss i dag?

Skrev Hippokrates eden?

Det finns flera skäl till att ifrågasätta om det var Hippokrates som skrev eden. Ett skäl är att den inleds med en åkallan av ett antal gudar och gudinnor. Ändå anses Hippokrates vara den förste som skilde läkekonsten från religionen och som sökte naturliga snarare än övernaturliga orsaker till sjukdomar.

Flera av de saker som enligt eden var förbjudna stod inte heller i strid med det sätt som läkekonsten utövades på under Hippokrates dagar. (Se rutan på sidan 21.) Det var till exempel inte förbjudet med abort och självmord, vare sig enligt lag eller enligt de flesta av de religiösa normer som fanns på Hippokrates tid. Den som svär eden lovar dessutom att överlåta kirurgiska ingrepp åt kirurger. Ändå utgör beskrivningen av kirurgiska metoder en del av den hippokratiska samlingen, den samling medicinska skrifter som ofta tillskrivs Hippokrates och andra forntida författare.

Så även om frågan fortfarande är föremål för debatt bland forskare, verkar det ganska troligt att det egentligen inte var Hippokrates som skrev Hippokrates ed. Filosofin som kommer till uttryck i eden tycks stämma bättre med den som pytagoréerna hade på 300-talet f.v.t., vilka hyllade idealen i fråga om livets helgd och var emot kirurgiska ingrepp.

En ny blomstringstid

Vad som inte kan ifrågasättas, oavsett vem som egentligen är författare till eden, är den betydelsefulla inverkan som den har haft på läkekonsten i Väst, i synnerhet inom det etiska området.  Den har sagts vara ”höjdpunkten av utvecklandet av strikta etiska normer inom läkekonsten”, ”grunden till kontakten mellan läkare och patient i den industrialiserade världen” och ”yrkesmoralens högvattenmärke”. Redan 1913 sade sir William Osler, en känd kanadensisk läkare: ”Det är av underordnad betydelse om den är från Hippokrates tid eller inte. ... Under tjugofem århundraden har den varit läkarkårens ’trosbekännelse’, och vid många universitet är det fortfarande den som avläggs av blivande läkare.”

Men under en period i början av 1900-talet var eden inte särskilt populär, vilket möjligen berodde på de vetenskapliga framsteg som gjordes då. I ett allt mer rationalistiskt klimat kan eden ha uppfattats som omodern och ologisk. Men trots vetenskapliga framsteg kommer det alltid att finnas behov av etisk vägledning. Det kanske är därför som eden under de senaste årtiondena har blivit populär igen.

För många läkare har det återigen blivit viktigt att avlägga en ed, antingen när de påbörjar eller när de avslutar sina medicinska studier. Enligt en undersökning som gjordes 1993, och som omfattar medicinska skolor i USA och  Canada, var det i 98 procent av skolorna vanligt att studenterna avlade någon form av ed. År 1928 gjorde man det bara vid 24 procent av skolorna. I Storbritannien visade en liknande undersökning att det för närvarande är i omkring 50 procent av skolorna som studenterna avlägger ed eller avger sanningsförsäkran. I Australien och på Nya Zeeland är siffran också ungefär 50 procent.

Förändringens vindar

Hippokrates ed har inte bevarats i sin ursprungliga form. Under århundradenas lopp har den förändrats för att återspegla kristenhetens förhärskande trosuppfattningar. En del andra ändringar kunde till exempel gälla hur pestsmittade skulle behandlas. På senare tid har den förändrats för att vara i linje med nutida tänkesätt.

I många versioner av eden har begrepp som inte längre är representativa för modern sjukvård tagits bort, medan andra ideal som är viktiga i dagens samhälle har tillkommit. Ett exempel är patienträtten, som kan sägas vara en viktig del av dagens sjukvård, men som det inte fanns någon motsvarighet till i den forntida grekiska läkekonsten och som inte fanns med i Hippokrates ed. Principerna som gäller en patients rättigheter utgör en viktig del av många versioner som nyligen har börjat användas.

Dessutom har relationen mellan patienter och vårdpersonal förändrats i och med att sådana begrepp som informerat samtycke blivit allt viktigare. Det är därför inte förvånande att det bara är i ett fåtal medicinska skolor som Hippokrates ed fortfarande förestavas i sin ursprungliga form.

Andra ändringar i eden kanske är mer förvånande. Av de eder som förestavades i USA och Canada 1993 var det bara 43 procent som innehöll ett löfte om att läkare skulle hållas ansvariga för sina handlingar, samtidigt som det i de flesta moderna versioner av eden inte föreskrivs något straff för överträdelse av villkoren. Att vägra att ge dödshjälp, utföra abort och åkalla en gudom var till och med ännu ovanligare, och att svära att inte ha några sexuella kontakter med patienterna fanns bara med i 3 procent av de versioner som användes i de skolor som kartlagts.

Värdet av en ed

Trots alla ändringar som gjorts i Hippokrates ed betraktas ofta bruket av eder som viktigt för en yrkesgrupp som ålagt sig att följa grundläggande goda och moraliska värderingar. I den undersökning från 1993 som det hänvisades till tidigare visade det sig att de flesta eder som används i första hand gäller läkarnas åtaganden mot sina patienter, och det innebär att blivande läkare förbinder sig att göra sitt bästa när det gäller att sörja för sina patienter. Genom att göra en sådan deklaration riktas uppmärksamheten på de berömvärda moraliska föreskrifter som är grundläggande för läkarkåren.

I en ledarartikel i The Medical Journal of Australia skrev professor Edmund Pellegrino: ”För många är kanske läkareden numera ett fragment av en gammal sprucken föreställning. Men ändå finns tillräckligt mycket av den här föreställningen kvar inom yrkeskåren för att påminna oss om att den, om den glömdes bort helt och hållet, skulle göra läkaryrket till ett kommersiellt, industriellt eller proletärt företag.”

Om Hippokrates ed eller nyare versioner som grundar sig på den är relevanta i dag eller inte kommer förmodligen att fortsätta att vara ett akademiskt debattämne. Men oavsett vad det leder fram till, är läkarnas åtagande att sörja för de sjuka något som alltid är värt att uppskatta.

[Ruta på sidan 21]

HIPPOKRATES ED

Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Asklepios, vid Hygieia och Panakeia samt vid alla gudar och gudinnor och jag tar dem till vittnen på att jag i mån av krafter och förstånd skall hålla denna min ed och förpliktelse:

Den som lärt mig min konst skall jag ära lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid behov hjälpa honom; hans söner skall jag anse som mina bröder och om de vill lära min konst, skall jag undervisa dem däri utan lön eller bindande avtal; föreskrifter, muntliga råd och allt som i övrigt kan höra till undervisningen skall jag meddela mina och mina lärares barn samt de lärjungar som avlagt skriftlig ed enligt läkarsed, men inte åt någon annan.

Efter omdöme och förmåga skall jag föreskriva diet till nytta för de sjuka och skydda dem mot all skada och oförrätt. Jag skall icke ge någon gift, ens på begäran, eller råda någon att använda sådant; ej heller skall jag ge en kvinna fosterfördrivande medel till inläggning. I renhet och med god vandel vill jag tillbringa mitt liv och utöva min konst.

Stensnitt skall jag förvisso icke göra utan överlåter det åt dem som befattar sig därmed.

När jag går in i ett hus, är det för de sjukas välfärd och jag skall avhålla mig från varje medveten orätt och särskilt från sexuellt umgänge med kvinna eller man, såväl fri som slav.

Vad jag under utövande av mitt yrke och även utom yrket under umgänge med mina medmänniskor sett eller hört och som kanske ej är lämpligt att spridas skall jag förtiga som om det icke hade sagts.

Om jag obrottsligt håller denna min ed, så må det förunnas mig att få njuta av livet och min konst, alltid ärad och aktad: kränker jag den och blir menedare, må motsatsen bli mitt öde!

[Bild på sidan 20]

En sida ur den hippokratiska samlingen

[Bildkälla på sidan 20]

Hippokrates och sidan ur samlingen: Genom tillmötesgående från National Library of Medicine