Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Zeppelinare – lufthavets imponerande jättar

Zeppelinare – lufthavets imponerande jättar

Zeppelinare – lufthavets imponerande jättar

”MIN far var radiotelegrafist på en zeppelinare, och han njöt av det varenda minut”, berättade Ingeborg Waldorf för Vakna! Under det tidiga 1900-talet var många förbluffade och imponerade av de här jättelika luftskeppen. Vart de än flög betraktades de som en sensation.

De stora luftskeppens era inföll under det tidiga 1900-talet. De överskuggade allt annat på världsscenen på grund av sina spektakulära prestationer – som uppvägdes av lika spektakulära olyckor. När luftskeppet Hindenburg kraschade i Lakehurst i New Jersey i USA 1937, fick eran ett abrupt slut. Men dess historia är fascinerande.

Från varmluftsballonger till luftskepp

I flera hundra år försökte uppfinnare komma på ett sätt för människan att flyga. Fransmännen Joseph-Michel och Jacques-Étienne Montgolfier, som levde på 1700-talet, lade märke till att rök stiger uppåt och drog slutsatsen att rök måste ha en särskild egenskap som kanske kunde användas för att hjälpa människan att flyga. De tillverkade därför en stor påse av papper och tyg och höll den över en rykande eld. Bybor som samlades för att titta på experimentet häpnade när påsen steg till väders. Detta hände i juni 1783, och bröderna Montgolfier hade därmed uppfunnit varmluftsballongen. Fem månader senare ägde den första bemannade flygningen rum i en av bröderna Montgolfiers ballonger.

Nackdelen med ballonger var att de drev med vinden och inte kunde styras i någon särskild riktning. För att göra ballongen styrbar krävdes en framdrivningsmetod. Den förste som kombinerade lyftförmåga med framdrivning var fransmannen Henri Giffard, som flög med ett ångdrivet luftskepp år 1852. I stället för att använda varmluft för att åstadkomma lyftkraft använde han vätgas, som är lättare än luft.

Ungefär tio år senare begav sig en tysk officer till Nordamerika för att som observatör följa det nordamerikanska inbördeskriget, där båda sidor använde sig av ballonger för att spana efter fiendens positioner. Den här officerens första ballongfärd högt ovanför Mississippifloden gjorde ett så starkt intryck på honom att hans namn för alltid skulle komma att förknippas med luftskepp. Den tyske officeren var greve Ferdinand von Zeppelin.

Zeppelins jättelika luftskepp

Enligt några redogörelser skaffade sig von Zeppelin ritningar till ett luftskepp med aluminiumram från en kroatisk uppfinnare vid namn David Schwarz. Idén med luftskepp som var stora nog för att kunna transportera ett stort antal passagerare eller tung last fascinerade von Zeppelin. Hans luftskepp var karakteristiska på grund av sin enorma storlek och cigarrliknande form. ”Zeppelinarna” var uppbyggda av ett fackverk av metall som täcktes av ett ytterhölje av tyg. * På undersidan fanns en gondol, eller kabin, för besättningen. Passagerare fick plats antingen i gondolen eller i luftskeppets inre. Lyftkraft åstadkoms med hjälp av vätgas i ett antal avdelningar – gasbehållare eller gasceller – innanför stommen. Drivkraften kom från motorer som satt monterade på stommen. När greve von Zeppelin experimenterade med luftskepp, betraktades han som en dumdristig excentriker. Men hans tid skulle komma.

Greve von Zeppelin lämnade armén och inriktade sig på att konstruera och bygga luftskepp. Hans första luftskepp gjorde sin jungfrufärd nära Friedrichshafen i Tyskland i juli 1900. Bodensjön kantades av åskådare när den 128 meter långa cylinderformade farkosten flög över vattnet i 18 minuter. Luftskeppsbolaget Luftschiffbau Zeppelin GmbH grundades, och andra luftskepp byggdes. Greven betraktades inte längre som en excentriker. Nu var han världsberömd. Den tyske kejsaren kallade honom ”1900-talets störste tysk”.

Världens första passagerarflyg

Greve von Zeppelin såg sina gigantiska luftskepp som ett sätt att ge Tyskland luftherravälde. Under första världskriget använde den tyska krigsmakten zeppelinare för att spana över fientligt territorium och även för att släppa bomber. Den luftattack som ställde till med störst förödelse under det kriget genomfördes faktiskt av en zeppelinare som flög över London.

Men entusiaster för civila luftskepp såg vilka möjligheter det fanns att bedriva passagerartrafik. Därför grundades 1909 Deutsche Luftschiffahrts-Aktien-Gesellschaft (Tyska luftskeppstrafikbolaget), världens första flygbolag med passagerartrafik. Med tiden utvidgades trafiken och sträckte sig även utanför Europa. Luftskeppen Graf Zeppelin och Hindenburg gjorde tur- och returresor från Tyskland till Rio de Janeiro och till Lakehurst.

USA drabbades av zeppelinfeber. Vid Graf Zeppelins första färd över Atlanten från Friedrichshafen till USA:s östkust 1928 – under vilken luftskeppet skadades – sprang president Coolidge ut på gräsmattan utanför Vita huset för att titta på kolossen som passerade ovanför. Entusiasmen i New York visste inga gränser, och staden hedrade besättningen med en storslagen parad.

Välkommen ombord på Hindenburg

Att glida fram i ett luftskepp är något helt annat än att resa med ett modernt flygplan. Tänk dig att du går ombord på Hindenburg, som var mer än tre gånger så långt som en jumbojet och lika högt som en trettonvåningsbyggnad. Du blir hänvisad, inte till ett säte, utan till en hytt med bädd, toalett och tvättställ. Vid starten behöver du inte spänna fast något säkerhetsbälte. Du kan i stället stanna i hytten eller gå längs ett promenaddäck och titta ut genom fönster som till och med kan öppnas. Alla dessa passagerarutrymmen var inbyggda i luftskeppets enorma skrov.

Enligt boken Hindenburg—An Illustrated History kunde 50 passagerare äta sina måltider i matsalen vid bord dukade med fint silver och porslin på vita dukar. På en typisk resa över Atlanten använde kökspersonalen 200 kilo kött, 800 ägg och 100 kilo smör när de lagade mat i ett kök som var utrustat med elspis, ugnar, ismaskin och kylskåp. En liten flygel livade upp i sällskapsrummet, där en kvinnlig steward tog hand om passagerarna.

Hindenburg byggdes för att vara komfortabel, inte snabb. Med en marschfart på närmare 130 kilometer i timmen och på 200 meters höjd gjorde Hindenburg år 1936 sin snabbaste resa över Nordatlanten på knappt 43 timmar. Färden gick för det mesta lugnt och fint. På en resa från Lakehurst var en kvinnlig passagerare så trött när hon gick ombord på luftskeppet att hon stannade i sin hytt för att sova. Senare kallade hon på stewarden och krävde att få veta när luftskeppet äntligen skulle lyfta. Den förbryllade stewarden förklarade då att de hade varit uppe i luften i mer än två timmar. ”Jag tror dig inte”, sade hon. Den här kvinnan blev inte övertygad förrän hon gick till sällskapsrummet och tittade ut genom fönstren och såg New Englands kust ett par hundra meter nedanför.

Den mest berömda luftfarkosten någonsin

Luftskeppens era nådde sin höjdpunkt 1929 när Graf Zeppelin flög jorden runt. Luftskeppet startade i Lakehurst och flög jorden runt från väst till öst på 21 dagar. Det landade i Friedrichshafen, i Tokyo – där det välkomnades av 250 000 åskådare – och även i San Francisco och Los Angeles. Två år senare skrev Graf Zeppelin historia igen genom att flyga och möta en rysk isbrytare i Norra ishavet. I boken Hindenburg—An Illustrated History sägs det: ”Vid det laget hade Graf Zeppelin uppnått ett närmast mystiskt anseende. Vart det än kom väckte det sensation. Man kan lugnt säga att det är den mest berömda luftfarkost som någonsin har flugit – inräknat våra dagars Concorde.”

Även andra länder såg en lysande framtid för stela luftskepp. Storbritannien planerade för en flotta med silverglänsande jättar som skulle knyta delarna i det vidsträckta imperiet närmare varandra genom reguljära flygningar till Indien och Australien. Det amerikanska luftskeppet Shenandoah var det första stela luftskepp som använde helium som bärande gas i stället för den brandfarliga gasen väte. Luftskeppen Akron och Macon hade båda möjligheten att under flygning ta emot och sända i väg små flygplan, vilka kunde förvaras i en särskild hangar inuti skeppets skrov. Med sin radionavigeringsutrustning blev Macon världens första fungerande luftburna ”hangarfartyg”.

Spektakulära olyckor

”Ja, min far älskade verkligen att flyga”, sade Ingeborg Waldorf, som nämndes i inledningen. ”Men riskerna oroade honom.” Hennes far flög luftskepp under första världskriget, då det naturligtvis var farligt, men även i fredstid var det riskfyllt att flyga i ett luftskepp – trots alla landvinningar. Vad berodde det på?

En av luftskeppens värsta fiender var vädret. Av de 24 första luftskepp som greve von Zeppelin och hans företag byggde gick 8 förlorade på grund av väder och vind. År 1925 bröts det amerikanska luftskeppet Shenandoah sönder av en våldsam storm medan det var uppe i luften. Två ytterligare luftskeppskrascher orsakade av oväder – Akron år 1933 och Macon mindre än två år senare – betydde slutet på eran för stora stela luftskepp i Amerika.

I Storbritannien hade man stora förväntningar på luftskeppet R101. År 1930, när R101 var på sin första resa från England till Indien, kom det inte längre än till Frankrike, där det råkade in i ruskväder och kraschade. En skribent rapporterade att ”ingen olycka sedan katastrofen med Titanic år 1912 hade varit en lika stor chock för den brittiska allmänheten”. De brittiska stela luftskeppens glansdagar var över.

Men inom den tyska luftskeppsindustrin var tron på luftskeppen oförändrat stark. Då inträffade katastrofen som skakade världen. I maj 1937 hade Hindenburg flugit från Frankfurt till New Jersey och höll just på att manövrera sig i rätt läge för landning vid flottans luftbas i Lakehurst. Plötsligt slog en liten eldsflamma ut upptill, strax framför övre stjärtfenan. Vätet i gascellerna förvandlade på ett ögonblick luftskeppet till ett brinnande inferno. Trettiosex människor omkom.

För första gången fanns fotografer på plats så att katastrofen kunde dokumenteras samtidigt som den inträffade. En journalfilm om den 34 sekunder långa katastrofen – tiden från den första eldsflamman till det att luftskeppet kraschade mot marken – spelades upp runt hela världen tillsammans med den chockade reporterns kommentarer: ”Den brinner, den exploderar i ett hav av flammor. ... Åh! ... alla dessa människor!” De stora luftskeppens era varade i mer än 30 år, och tog på sätt och vis slut på 34 sekunder.

En ny generation luftskepp

I Friedrichshafen slutade man aldrig att fascineras av luftskepp. På Zeppelin-museet tas besökarna med tillbaka i tiden och ges en chans att gå ombord på en rekonstruerad sektion av Hindenburg. En av guiderna, som såg det riktiga Hindenburg vid de olympiska spelen i Berlin 1936, berättade för Vakna!: ”Det går inte att beskriva hur det kändes att se en zeppelinare. Det var överväldigande.”

En ny generation luftskepp som bygger på modern teknik tycks nu vara på gång. De nya luftskeppen, som inte är lika stora som sina kolossala föregångare, är utformade för ”exklusiv, tyst och miljövänlig turism”. Kommer de att nå samma höjder som sina äldre ”syskon”? Det får tiden utvisa.

[Fotnot]

^ § 9 De här luftskeppen är kända som stela luftskepp, eftersom de har en stel stomme som ger skeppet dess form. Det mjuka luftskeppet – ibland kallat blimp – har ingen stomme, utan består helt enkelt av ett ballongliknande hölje som behåller formen genom trycket från gasen inuti. Det tredje slaget är det halvstela luftskeppet, som påminner om det mjuka luftskeppet, men som har en stel köl under det gasfyllda höljet. Det som är gemensamt för alla luftskepp och som skiljer dem från ballonger är att de har motorer, så att de kan styras.

[Bild på sidan 10]

Greve Ferdinand von Zeppelin

[Bildkälla]

Foton på sidan 10: Archiv der Luftschiffbau Zeppelin GmbH

[Bilder på sidan 11]

Boeing 747

Hindenburg

Titanic

[Bilder på sidorna 12, 13]

Från vänster till höger: Graf Zeppelin över Philadelphia; manövergondolen; passagerarnas sällskapsrum

[Bildkälla]

Archiv der Luftschiffbau Zeppelin GmbH

[Bilder på sidan 14]

Hindenburgkatastrofen i Lakehurst 1937 var en av orsakerna till det dramatiska slutet på de stora luftskeppens era

[Bildkälla]

Foton: Brown Brothers