Från våra läsare

Mod vid katastrof Tack för artikelserien ”Mod när katastrofen var ett faktum – Dagen då tvillingtornen kollapsade”. (8 januari 2002) Jag blev djupt rörd av de här artiklarna, och de kom mig att inse att tid och oförutsedd händelse kan påverka vem som helst av oss. Jag känner sorg när jag tänker på de många liv som gick förlorade.

S. B. R., Danmark

Tack för att ni publicerade ”Tatianas bön”. Jag hade redan gråtit medan jag läste artikelserien, men när jag läste den rutan tjöt jag högt. Jag vill be om att de barn som förlorade en förälder vid terroristangreppet må växa andligen, så att de återigen kan möta sin förälder i den nya världen. Genom den här artikeln kunde jag också fördjupa min uppskattning för att jag som ett Jehovas vittne har ett strålande hopp för framtiden.

T. A., Japan

Trots att jag bor i Tyskland, var händelserna den 11 september förskräckande för mig och min familj. Tre månader senare ritade min nioåriga dotter fortfarande bilder av ett flygplan som flög in i ett höghus. Vi ser framåt mot den dag då sådana tragedier skall höra det förgångna till.

E. G., Tyskland

Då jag såg vad som hände i New York, bad jag till Jehova att han skulle skänka kraft åt de överlevande och hopp åt offrens familjer. När jag läste dessa artiklar, såg jag hur mina böner jämte många andras blev hörda. Att jag visste att en tragedi kan komma när som helst ledde mig till att på nytt granska mitt liv.

M. V., Italien

Vi uppskattar särskilt att få veta hur människor tänker som personligen upplevde det som hände. De överlevandes uttalanden framkallade tårar i våra ögon. Vi ber Jehova hjälpa alla som är drabbade och att de genom Vakna! må få tröst. Eftersom vi är unga, uppmuntras vi av frågorna som får oss att tänka på vårt levnadssätt och vad vi sätter främst. Vår önskan är att ni aldrig skall sluta ge ut den här tidskriften.

T. M. och A. P., Slovenien

Jag är en 14-årig skolelev som går tredje året på mellanstadiet. När jag läste den här serien, förstod jag den fruktan som är förbunden med det inträffade. Jag såg hur människor gav sitt liv för att rädda andras. Jag visste genom att jag lyssnat på nyheterna att många brandmän hade förlorat livet, men jag hade aldrig känt det så personligt förut. Jag grät när jag läste rutan ”Tatianas bön”. Under mitt första år på mellanstadiet förlorade jag också min far, som dog på grund av sjukdom. Rutan fick mig att tänka: ”Är den nya världen lika verklig för mig som den är för Tatiana?” Jag vill ge det här numret till mina lärare i skolan och till många av mina vänner. Jag ber er att fortsätta att trycka dessa underbara tidskrifter!

H. T., Japan

Ny design Det är ett nöje att se hur designen av Vakna! har förbättrats sedan jag först började läsa tidskriften 1978. När jag granskade numret för 8 januari 2002, fångade sidorna verkligen min uppmärksamhet. Artikelrubrikerna framträder, och bilderna får en nästan att tappa andan. Layouten gör läsningen ännu angenämare. Jag är säker på att det här nya utseendet skall dra många fler uppriktiga människor till Jehova.

V. P. L., Brasilien