Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Stora Artesiska Bäckenet – Vad är det?

Stora Artesiska Bäckenet – Vad är det?

Stora Artesiska Bäckenet – Vad är det?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I AUSTRALIEN

NÄR vi flyger västerut över bergskedjan som löper längs Australiens ostkust, möts vi av en fascinerande syn. Ovanför oss en klarblå himmel som välver sig mot horisonten. Under oss en flack slätt så långt ögat kan nå. Gröna sädesfält och gyllene grässlätter ersätts snart av ett kargt landskap – ett landskap av röd jord och utspridda fläckar av brunt gräs.

Det låter otroligt, men under markytan finns en vattenmassa med en ytvidd motsvarande två tredjedelar av Medelhavet. Denna gigantiska vattensamling under jord är känd som Stora artesiska bäckenet.

Den här underjordiska ”oceanen” är livsviktig för dem som förtjänar sitt uppehälle i kontinentens avlägsna, varma inre delar. För att kunna förstå hur den här underjordiska skatten bildades och varför den är så viktig måste vi lära oss lite om kontinenten.

Torr på ytan

Australien kallas med rätta för ett förtorkat land. Av världens fem kontinenter är Australien den minsta men hyser likväl världens näst största öken. Här finns en av världens längsta floder, Darling River, men ändå innehåller Australiens floder inte mycket vatten. I USA tömmer Mississippifloden ensam ut nästan 60 procent mer vatten i havet varje år än vad alla floder och vattendrag i Australien gör tillsammans. Varför regnar det så lite i detta land?

Det beror bland annat på kontinentens läge. Den sträcker sig längs södra halvklotets 30:e breddgrad och har därför ett klimat som domineras av kraftiga högtryck. Dessa varma högtryck sveper in över kontinentens flacka inre, där det inte finns några höga bergskedjor som kan kyla av luften så att det bildas nederbörd. Den enda betydande bergskedjan finns på ostkusten. Dess högsta topp reser sig endast 2 228 meter över havet, en dvärg med internationella mått mätt. All fuktig luft som strömmar in från Stilla havet i öster stöter på dessa berg och fäller det livgivande regnet över en smal kustremsa. Avsaknaden av höjder, den höga medeltemperaturen och de fåtaliga bergens läge gör tillsammans Australien till jordens torraste kontinent – åtminstone på ytan.

Under ytan

Under Australiens förtorkade markyta finns 19 stora bäcken med grundvatten. Det största, Stora artesiska bäckenet, ligger under en femtedel av kontinenten. Det här bäckenet är 1,7 miljoner kvadratkilometer stort och sträcker sig från Kap York i norr till Eyresjön i söder. Vattenvolymen är 8 700 miljarder kubikmeter, tillräckligt för att överfylla Michigansjön och Huronsjön i Nordamerika.

Men till skillnad från vattnet i Stora sjöarna i Nordamerika är vattnet i Stora artesiska bäckenet relativt svåråtkomligt. Vattentillförseln sker genom att regnvatten tränger ner i marken och genomdränker vattenbindande lager av sandsten. Omkring 300 miljoner liter vatten varje dag finner sin väg till bäckenet på detta sätt. Vad händer med allt detta vatten?

Suger åt sig som en svamp

Stora artesiska bäckenet är som en gigantisk svamp. Svampliknande lager av sandsten, som är alltifrån 100 meter till nästan 3 kilometer tjocka, ligger mellan lager av täta bergarter som inte släpper igenom något vatten. Dessa svängda plattor sluttar neråt och västerut, med sin östra kant ovan jord längs bergskedjan Great Dividing Range. Regnvatten som sugs upp här sipprar sakta västerut, med en fart på bara 5 meter per år.

Om man borrar en brunn vid bergskedjans fot, genom det översta skiktet av täta bergarter och ner i sandstenen där vattnet är lagrat, kommer gravitationen att tvinga det instängda vattnet upp till ytan. Eftersom övertrycket gör att vattnet stiger, är detta en så kallad artesisk brunn, ett uttryck som härstammar från den gamla franska provinsen Artois, där den första brunnen av det här slaget borrades. När Australiens artesiska skatt hade upptäckts, borrades tusentals hål ner till detta forntida vattendrag.

Reservoaren torkar ut

I slutet av 1800-talet var nybyggare ivriga att få utnyttja Queenslands och New South Wales vidsträckta slätter. De tappade Stora artesiska bäckenet på vatten i tron att det var en obegränsad vattentillgång. År 1915 strömmade det varje dag ut 2 miljarder liter vatten (1 000 stycken 50-meters simbassänger) ur 1 500 brunnar. Man tappade av mer vatten än vad som strömmade till, och många brunnar sinade.

Av de 4 700 artesiska brunnar som har borrats flödar i dag bara 3 000 av sig själva. Ytterligare 20 000 brunnar tar vatten från denna jättelika svamp genom pumpar som drivs av vindhjul, som vi ser lite varstans i landskapet under oss. Oroade myndigheter har vidtagit åtgärder för att skydda den här reservoaren, eftersom 95 procent av allt artesiskt vatten som i dag förs upp till ytan dunstar bort.

Det är inte svårt att inse nödvändigheten i att bevara denna naturresurs, när man tänker på att grundvattnet är den enda tillförlitliga vattentillgången i över 60 procent av Australien. Många städer och industrier i landets inre delar är helt beroende av detta vatten. Hur smakar det förresten? Jason, som växte upp på en gård i Queensland där man var helt beroende av artesiskt vatten, säger: ”Smaken är lite salt, och finns det regnvatten så dricker jag hellre det. Fast boskapen älskar det.” Den salta smaken kommer från mineral som har lösts upp och lagrats i vattnet när detta har sipprat genom berglagren. Vid bäckenets kanter är vattnet nästan smaklöst, men längre in mot mitten kan det vara outhärdligt salt, och då kan endast får och nötkreatur dricka det. Vatten som inte har letts upp och använts av människan fortsätter västerut mot de torra inre delarna.

En ömtålig jätte

När vi flyger vidare mot den nedgående solen, ser vi långt där nere små glittrande vattensamlingar, utspridda som knappar i öknen. Efter det att regnvattnet har färdats hundratals kilometer under marken, en färd som har tagit tusentals år, når det slutligen bäckenets sydvästra kant och sipprar upp till markytan och bildar de naturliga källor som vi ser där nere. När vatten avdunstar från källorna avsätts mineral. På dessa avlagringar fastnar vindburen sand, och sakta reser sig brunnen över det omgivande landskapet.

Här trivs djur och växter, men till och med här har människan orsakat skada. I boken Discover Australia kan man läsa: ”Införandet av boskap, kaniner och, på senare tid, turister har förstört många av de ömtåliga källorna. ... Det kanske mest ödesdigra är att allt vatten som har tagits upp till boskapen markant har minskat strömningshastigheten i många källor, i vissa fall till endast en rännil.”

Detta gamla vattendrag är en ömtålig jätte – gigantisk men ändå sårbar för mänsklig påverkan. Som fallet är med alla jordens naturtillgångar krävs det god skötsel för att bevara det enorma underjordiska vattensystem som kallas Stora artesiska bäckenet.

[Karta på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

STORA ARTESISKA BÄCKENET

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 25]

En symbol för Australiens vildmark – vindhjulet och pumpen ger öknen liv

[Bild på sidan 26]

Precis som människorna på den här isolerade gården är 60 procent av Australien helt beroende av grundvatten

[Bild på sidan 26]

Ur naturliga källor bubblar det upp vatten som är flera tusen år gammalt

[Bildkälla]

Courtesy of National Parks and Wildlife South Australia

[Bild på sidan 26]

En saltsjö vid Stora artesiska bäckenets sydvästra kant

[Bild på sidan 26]

Den långsamma uppbyggnaden av mineralavlagringar runt källorna har höjt dem ända upp till 15 meter

[Bildkälla]

Courtesy of National Parks and Wildlife South Australia