När kärleken är blind

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I SPANIEN

FÖRESTÄLL dig att du letar efter någon att gifta dig med. Problemet är att du är mycket närsynt, och de som kan tänkas vara lämpliga kommer ut bara när det har blivit mörkt. Så är det för hanen av den lilla påfågelspinnaren. Denna formsköna insekt har emellertid vissa ”hjälpmedel” som gör att den till synes omöjliga uppgiften går att genomföra.

Under sommarmånaderna tillbringar vår blivande friare sina dagar som en fet larv som proppar i sig all mat den kan hitta. När den nästföljande vår förvandlas från puppa till praktfull fjäril, har den ett matförråd som gör att den klarar sig resten av sitt korta liv.

Eftersom problemet med mat är löst, kan den lilla påfågelspinnaren koncentrera sig på uppgiften att hitta en maka. Och vore det inte för en sinnrik och mycket användbar anordning som han bär med sig, skulle detta att hitta en hona i enbart månens sken vara lika svårt som att hitta en nål i en höstack.

De två antennerna på insektens lilla huvud ser ut som två små spröda ormbunksblad som har skjutit upp. Detta kan mycket väl vara det känsligaste luktorganet som existerar på jorden. Det kan uppfatta de allra minsta spår av ett feromon, ett slags ”parfymdoft” som honan välvilligt ger ifrån sig.

Även om det kan vara långt mellan honorna, så fungerar deras könsferomon som en mycket effektiv doftsignal. Hanens antenner är så känsliga att de kan upptäcka en hona på över 10 kilometers håll. Så har då till slut alla hinder övervunnits, och hanen får äntligen sin hona. Kärleken har råd att vara blind i insektsvärlden, åtminstone i det här fallet.

Guds skaparverk är fyllt av fantastiska detaljer och ger prov på utomordentlig formgivning! Psalmisten skrev: ”Hur många är inte dina verk, o Jehova! Med vishet har du gjort dem alla.” — Psalm 104:24.

[Bildkälla på sidan 10]

© A. R. Pittaway