Melkisedek: I de hebreiska skrifterna nämns Melkisedek första gången i 1Mo 14:17, 18, där hans möte med Abraham (Abram) beskrivs. Ungefär 900 år efter den händelsen förutsade David att Messias skulle vara ”präst för evigt på samma sätt som Melkisedek”. (Ps 110:1–4) Jesus citerade från Psalm 110 den 11 nisan år 33 v.t. (Mt 22:42–45; Mk 12:35–37; Lu 20:41–44) Några veckor senare, vid pingsten år 33 v.t., sa Petrus att Davids profetia hade gått i uppfyllelse. (Apg 2:33–36) I de kristna grekiska skrifterna är det bara i Hebréerbrevet som Melkisedek nämns. (Heb 5:6 och studienot) På hebreiska betyder namnet Melkisedek ”rättfärdighetens kung”. (Heb 7:2)

kung i Salem: Enligt 1Mo 14:18 var det i staden Salem som Melkisedek tjänade som kung och präst. I judisk tradition identifieras Salem med Jerusalem, och den hebreiska stavningen av Salem ingår i namnet Jerusalem. Även de hebreiska skrifterna antyder att Salem syftar på Jerusalem. Till exempel mötte Abraham Melkisedek i ”Kungadalen”, som tydligen låg nära Jerusalem. (1Mo 14:16, 17; 2Sa 18:18) I Ps 76:2 använder psalmisten ”Salem” parallellt med ”Sion”. Det verkar alltså som att Melkisedek tjänade som kung och präst på samma plats som kungarna i Davids släktlinje och de levitiska prästerna tjänade långt senare. Det var också där Jesus Kristus, som var utvald att vara kung och präst ”på samma sätt som Melkisedek”, offrade sitt liv. (Heb 3:1; 7:1–3, 15–17; 10:12)

präst åt den högste Guden: Melkisedek är den första person i Bibeln som kallas ”präst”. (1Mo 14:18) Han tillbad inte en hednisk gud, utan den Gud som Abraham tillbad. Både Abraham och Melkisedek säger att Jehova är ”den högste Guden” och att han hade skapat himlen och jorden. (1Mo 14:18–20, 22) Det var Jehova själv som förordnade Melkisedek som präst. (Ps 110:4; Heb 7:17)

Salems kung, det vill säga ”fredens kung”: De hebreiska skrifterna säger inte vad namnet Salem betyder (1Mo 14:18), men här förklarar Paulus under inspiration att det betyder ”fred”. Det verkar som att han kopplar ihop Salem med det hebreiska ordet för ”fred” (shalọ̄m). ”Fredens kung” är en passande titel för Melkisedek, som Paulus kopplar samman med Jesus. (Heb 6:20; 7:3) Och i Bibeln är fred ofta förknippat med Jesus styre som den utlovade Messias. Ett exempel på det finns i Jes 9:6, 7, där han kallas ”Fredsfurste”, dvs. en furste som arbetar för fred. (Se också Ps 72:1, 3, 7; Sak 9:9, 10; läs mer om grundorden för ”fred” i studienot till Mk 5:34.)

har varken … släktregister: Som alla andra människor måste Melkisedek ha haft föräldrar, och han kan ha haft avkomlingar. Därför måste han ha haft ett släktträd. Men eftersom Bibeln inte nämner några detaljer om Melkisedeks förfäder eller avkomlingar, kunde Paulus säga att Melkisedek inte hade ett släktregister. Den syriska Peshitta (en översättning som användes från och med 400-talet v.t.) återger Heb 7:3 så här: ”Det står inte skrivet i släktregistren vem hans far eller mor var, när han föddes eller när han dog. Hans prästadöme står i stället för evigt på samma sätt som för Guds son.” Jesus prästadöme är inte beroende av vilka mänskliga förfäder han hade. Han föddes inte i präststammen Levi. I stället blev han förordnad som överstepräst direkt av Gud, precis som Melkisedek blev. (Heb 5:10; 7:15, 16) Men lagarna som styrde det levitiska prästadömet byggde på ”härstamning”, så för de prästerna var det otroligt viktigt med korrekta släktregister. (Heb 7:16; 4Mo 3:10, 15, 16; Neh 7:63, 64)

Hans dagar har ingen början och hans liv inget slut: Paulus menar inte att vare sig Melkisedek eller Jesus bokstavligen inte hade någon början. Melkisedek föddes på vanligt sätt. Jesus skapades som en andevarelse. Han var ”den förstfödde av allt skapat” och ”början på Guds skapelse”. (Kol 1:15 och studienot; Upp 3:14) Poängen är helt enkelt att Melkisedek, precis som Jesus, inte blev präst genom arv. Och eftersom det inte heller står något om när han dog kunde Paulus använda det för att belysa att Jesus skulle vara präst för evigt.

gjordes han lik Guds son: Paulus säger alltså inte att Gud gjorde Jesus lik Melkisedek, utan att det var tvärtom. Gud gjorde på sätt och vis Melkisedek lik Jesus. Jehova såg till att berättelsen i 1 Moseboken om kungen och prästen Melkisedek inte innehöll några detaljer om hans bakgrund, familj, födelse eller död. (1Mo 14:18–20) Utformningen av den här berättelsen gjorde att Melkisedek kunde bli en profetisk förebild – en präst som var förordnad direkt av Gud.

förblir präst för alltid: Det står inget i Bibeln om att Melkisedek hade någon föregångare eller efterträdare i sitt prästämbete. Därför sägs det att han är präst ”för alltid” eller ”för evigt”. ”På samma sätt som Melkisedek” hade Jesus ingen föregångare. (Heb 5:5, 6, 10; 6:20; 7:15–17) Och ”ingen [ska] efterträda honom som präst” eftersom han är präst för evigt. (Heb 7:24 och studienot)

Det var åt honom som Abraham … gav en tiondel av sitt bästa byte: Moses lag krävde att israeliterna skulle ge en tiondel av landets avkastning för att försörja Levis stam, men den lagen kom ungefär 500 år efter Abrahams tid. (4Mo 18:21, 24) När Abraham gav Melkisedek en tiondel av bytet gjorde han alltså inte det för att lagen krävde det, utan för att han erkände att Jehova hade gett Melkisedek myndighet att tjäna som ”präst åt den högste Guden”. (Heb 7:1) I skildringen i 1 Moseboken står det att Abraham gav Melkisedek ”en tiondel av bytet” från sin seger över fyra kungar. (1Mo 14:9, 18–20) Paulus tillägger här detaljen att Abraham gav ”en tiondel av sitt bästa byte”. Abraham ville tydligen göra sitt allra bästa för att ära Melkisedek.

Abraham, familjeöverhuvudet: I många översättningar förekommer här ordet ”patriark” (från det grekiska ordet patriạrchēs, som Paulus använder här), vilket betyder ”far till en stam eller nation”. (Se studienot till Apg 7:8.) Abraham var både överhuvud och religiös ledare för sin stora familj. Hela Israels nation med de prästerliga och kungliga släktlinjerna kom från honom. Abraham var därför större än de levitiska prästerna som härstammade från honom. Men Paulus visar här att patriarken Abraham ödmjukt ärade Melkisedek och erkände att han, som kung och präst, var större. (Heb 7:1, 2) Paulus drar sedan slutsatsen att den kung och överstepräst som Melkisedek förebildade, Jesus Kristus, måste vara ännu större. (Se studienot till Heb 4:14.)

Levis söner: Medlemmar av Levis stam som inte var präster hade ingen egen mark, så de fick tionde från resten av folket. (4Mo 18:21) De här icke-prästerliga leviterna gav i sin tur en tiondel av det som de hade fått till prästerna i stammen. De gav ”det allra bästa” av det som de själva hade fått. (4Mo 18:25–29) De hjälpte också prästerna i deras arbete. (Se Ordförklaringar under ”Levi, levit”.)

laglig rätt att ta emot tionde: Se Ordförklaringar under ”Tionde”.

är Abrahams avkomlingar: Ordagrant ”har utgått från Abrahams länd”. Ett liknande uttryck (ordagrant ”hans länds frukt”) återges med ”avkomlingar” i Apg 2:30. (Se studienot.)

den mindre välsignas av den större: Paulus använder denna princip för att visa att Melkisedeks prästadöme är överlägset Levis. Eftersom Melkisedek välsignade Abraham, måste han ha varit större än Abraham och alla hans ättlingar, inklusive Levi och de levitiska prästerna. (Heb 7:1, 6)

välsignas: I Bibeln kan en människa välsigna en annan människa genom att erkänna hennes fina egenskaper eller goda arbete. (2Mo 39:43) Eller så kan hon uttrycka en önskan om att Gud ska visa den andre välvilja, alltså vädja till Gud att han ska välsigna den personen. (Rut 3:10) Men mer var inbegripet när Melkisedek välsignade Abraham. Han var präst med auktoritet att tala på Guds vägnar, och hans ord var profetiska. Han bekräftade för Abraham att Jehova skulle välsigna honom och hans ofödda avkomlingar. (1Mo 14:18–20)

en som fortsätter leva, vilket Skrifterna vittnar om: Melkisedek var en ofullkomlig människa och dog med tiden. (Rom 5:12) Men här framhåller Paulus att Skrifterna inte säger något om hans död. På så sätt vittnar Skrifterna om att han ”fortsätter leva”. (Heb 7:3 och studienot)

Levi … har gett tionde genom Abraham: Paulus menar här att när Abraham erkände Melkisedek som Jehovas präst och ärade honom genom att betala tionde, så var det som att alla Abrahams ofödda avkomlingar ärade Melkisedek. Man kan säga att Abraham agerade som representant för alla sina avkomlingar. Två av hans avkomlingar var Levi, ett barnbarnsbarn, och Aron, som härstammade från Levi. Paulus ger därigenom mer tyngd åt sitt påstående att Melkisedek var större än Abraham. Med undantag av Jesus måste Melkisedek också ha varit större än alla Abrahams avkomlingar, även alla präster som tjänade vid templet i Jerusalem på Paulus tid. Så de prästerna kunde aldrig jämföras med Jesus, som var ”överstepräst på samma sätt som Melkisedek”. (Heb 5:10; Ps 110:4)

en framtida avkomling till Abraham: Ordagrant ”i sin förfaders länd”. (Se studienot till Heb 7:5.)

Om det hade varit möjligt att uppnå fullkomlighet: En fullkomlig person har ett helt rent samvete. Han vet att han är syndfri inför Jehova. (Jämför Heb 10:1, 2.) Men ingen människa kunde bli fullkomlig genom Moses lag och det levitiska prästadömet. (Heb 7:19) De prästerna frambar offer som påminde folket om vad synd är och hur allvarligt det är att synda. (Heb 10:3) Offren pekade också fram emot det större offer som Kristus Jesus skulle frambära ”en gång för alla”. (Heb 9:12; 10:10) Det var bara ett fullkomligt offer, som exakt motsvarade det liv som Adam hade förlorat, som kunde leda till fullständig förlåtelse av synder. (1Ti 2:6 och studienot; Heb 10:4) När Kristus gav sitt liv som ett lösenoffer blev han ”slutet på lagen”, och som överstepräst öppnade han vägen för att människor till slut skulle kunna bli fullkomliga. (Rom 10:4; Heb 10:14 och studienot)

var en del av lagen: Den här frasen kan också återges ”var grundvalen för lagen”. Israels prästadöme var en av de viktigaste delarna av lagen som Jehova gav till israeliterna. När prästerna frambar offer bidrog de till att fullgöra ett grundläggande syfte med lagen, nämligen att påminna Guds folk om att det var allvarligt att synda och att de behövde försoning. (Se studienot till Heb 5:1.) En hel bibelbok, 3 Moseboken, handlar faktiskt bara om prästadömet, tälthelgedomen och olika offer.

prästadömet ändras: Jehova hade svurit en ed på att göra Messias till både kung och präst på samma sätt som Melkisedek. (Ps 110:2, 4; Heb 7:11) Denna ed visade att det levitiska prästadömet skulle förändras och faktiskt ersättas. Jesus, som härstammade från Juda, kunde inte bli överstepräst enligt Moses lag, eftersom den krävde att präster skulle komma från Levis stam. (Mt 2:6; Upp 5:5; se studienot till Heb 7:14.) Men eftersom Jesus blev förordnad direkt av Gud, precis som Melkisedek, kunde han vara både kung och präst. (Heb 7:15, 21 och studienot)

vår Herre kom från Judas stam: För att Jesus skulle ha laglig rätt att regera som den förutsagde messianske kungen var han tvungen att komma i Judas släktlinje. (1Mo 49:10) Under det första århundradet v.t. fanns det troligen noggranna släktregister tillgängliga i offentliga arkiv. Sådana register visade att Jesus var en avkomling till Juda genom Davids kungliga släktlinje. Tydligen förstördes de här dokumenten under judarnas uppror mot romarna år 66–70 v.t. Men Jesus släktregister har bevarats i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet. (Mt 1:1, 3, 16; Lu 3:23, 33) Däremot behövdes inget släktregister för att bekräfta Jesus kvalifikationer som överstepräst. Han behövde inte härstamma från Levi. I stället hade Gud svurit en ed på att Messias skulle vara kung och präst på samma sätt som Melkisedek och vara direkt förordnad av Gud. (Ps 110:1–4; Mk 12:35, 36; Heb 7:15–17; se studienot till Heb 7:12.)

lagens krav på en viss härstamning: Ordagrant ”ett köttsligt buds lag”. Paulus syftar här på föreskrifterna i Moses lag som gäller prästadömet, till exempel föreskriften om att alla präster ska vara födda i Levis släktlinje.

kraften som ger honom ett oförstörbart liv: Jesus kunde bli ”präst för evigt på samma sätt som Melkisedek” eftersom Jehova gav honom ”kraften som ger honom ett oförstörbart liv”. (Heb 7:3, 17) Jesus fick den här fantastiska belöningen när hans Far uppväckte honom från döden. (Apg 13:33–37; 1Ti 6:16 och studienot) Jehova gjorde det då möjligt för sin son att vara ”präst för evigt” och uppfyllde därigenom sin ed. (Ps 110:4) Jesus är nu odödlig, vilket betyder att han har ett liv som inte kan förstöras eller brytas ner. Ingen behöver därför efterträda honom som överstepräst, eftersom ”han alltid är vid liv och kan vädja för” dem som tror på honom så att de kan få liv. (Heb 7:24, 25)

”Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek”: Se studienoter till Heb 5:6; 7:1.

upphävs de tidigare buden: Sammanhanget visar att ”de tidigare buden” särskilt syftar på föreskrifterna om det levitiska prästadömet. (Heb 7:15, 16) Det grekiska ord som återgetts med ”upphävs” användes ibland i juridiska sammanhang och betyder ”annullera”, ”göras ogiltig”. Så Paulus visar här att de här viktiga föreskrifterna i lagen inte längre gällde. (Heb 7:11 och studienot, 12) I slutändan visade sig de föreskrifterna vara svaga och inte till någon hjälp eftersom ingen ofullkomlig präst som frambar djuroffer kunde göra människor fullkomliga. (Se studienoter till Rom 8:3; Heb 5:2.) Men nu hade Gud förordnat sin son att vara präst på samma sätt som Melkisedek. Så ”de tidigare buden” ersattes av ”ett bättre hopp” som var grundat på Jesus Kristus lösenoffer. (Heb 7:19 och studienot, 22–27)

lagen gjorde ju inget fullkomligt: De djuroffer som prästerna frambar under Moses lag gjorde att syndiga människor kunde närma sig Gud och hoppas på att han skulle förlåta deras synder. (3Mo 1:3, 4; Ps 65:2–4) Men anordningarna i lagen med präster och offer kunde aldrig ta bort synden fullständigt. (Rom 8:3 och studienot; Heb 10:4) Lagen kunde därför inte göra att en ofullkomlig människa fick den relation till Jehova som det var tänkt från början.

men införandet av ett bättre hopp gjorde det: Jehova införde ”ett bättre hopp” när han sände Jesus Kristus till jorden. Jesus tillhandahöll ett bättre offer och ett prästadöme som var överlägset det som beskrivs i Moses lag. I det här hoppet ingår möjligheten för ofullkomliga människor att bli räddade med hjälp av Jesus lösenoffer, vilket gör att de kan närma sig Gud och få den fullkomliga relation till honom som det var tänkt från början. (Heb 6:18, 19; 7:25)

skedde inte utan en svuren ed: Gud förordnade Jesus till överstepräst och svor samtidigt en högtidlig ed. (Ps 110:1, 4; Heb 7:21 och studienot) Med denna ed som grund skapade Jehova ”ett bättre förbund” – ett förbund som till och med överträffar det mosaiska lagförbundet. (Heb 7:22)

präster utan en svuren ed: Jehova sa till Mose att installera Aron som den förste översteprästen i Israel, och Jehova utsåg Arons söner till underpräster. (2Mo 28:1; 29:35) Efter det var Arons avkomlingar präster i Israel, och resten av männen från Levis stam var deras medhjälpare. (2Mo 29:9; 4Mo 3:6–10) Så prästerna i Israel fick sin ärofulla ställning ”utan en svuren ed”. De fick den i stället på grund av ”en viss härstamning”. (Heb 7:16) Paulus slår här fast att ett prästadöme som är grundat på Guds egen svurna ed är långt överlägset ett som är grundat på en viss härstamning.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 110:4, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Därför används Guds namn i huvudtexten här. (Se Tillägg C1 och C2.)

Jehova har svurit en ed: Paulus citerar igen från Ps 110:4, men den här gången tar han med en del som han inte har citerat förut: ”Jehova har svurit en ed, som han inte ska bryta.” (Se studienoter till Heb 5:6.) Paulus hade redan slagit fast att Jehovas svurna ed är oföränderlig. Det är den mest pålitliga garanti som finns. (Se studienoter till Heb 6:17, 18.) Så den ed som Jehova svor om Jesus – ”du är präst för evigt” på samma sätt som kungen och prästen Melkisedek – är ett personligt förbund mellan Jehova och Jesus. (Heb 7:17) Det var tydligen det förbundet Jesus nämnde när han själv ingick ett förbund ”om ett rike” med sina efterföljare. (Lu 22:29 och studienot)

garantin för ett bättre förbund: Jesus är inte bara en ”medlare” för det nya och bättre förbundet (Heb 8:6 och studienot), utan också ”garantin” (eller ”den som getts i pant”) för det förbundet. Det grekiska ordet för ”garanti” var en juridisk term som syftade på någon som tog på sig ansvaret för att en juridisk skyldighet skulle uppfyllas. Jesus blev en juridisk garanti för att ”ett bättre hopp” skulle bli verklighet. (Heb 7:19 och studienot, 20 och studienot; jämför Rom 8:32.)

förbund: Se Ordförklaringar.

många blev präster och efterträdde varandra: Paulus syftar på raden av överstepräster. År 1512 f.v.t. utsåg Jehova Aron till den förste översteprästen. När Aron dog vid 123 års ålder var det hans son Eleasar som blev överstepräst. (4Mo 20:25–28; 33:39) När Eleasar dog efterträddes han i sin tur av sin son Pinehas. (Jos 24:33; Dom 20:27, 28) På Paulus tid, cirka 1 500 år senare, hade många blivit överstepräster och efterträtt varandra. Det verkar som att mer än 80 män hade varit överstepräster när templet i Jerusalem förstördes år 70 v.t.

behöver ingen efterträda honom som präst: Eller ”är hans prästadöme permanent”. Alla överstepräster i Arons släktlinje dog till slut, så de behövde efterträdare. (Heb 7:23) Men Jesus Kristus ”lever för evigt”, så han behöver ingen efterträdare. (Se studienot till Heb 7:25.)

kan han också fullständigt rädda: Till skillnad från de ofullkomliga översteprästerna som frambar djuroffer år efter år frambar Jesus sitt fullkomliga offer ”en gång för alla”. (Heb 7:27) Dessutom är Jesus odödlig, så han kan genomföra arbetet med att rädda syndiga människor från början till slut. (Rom 6:9; Heb 7:23, 24) Han räddar ”fullständigt” eftersom han hjälper alla sina lojala efterföljare att få evigt liv, antingen odödligt liv i himlen eller evigt liv på jorden. (1Kor 15:54, 55; Upp 21:3, 4)

vädja: Innebörden i det grekiska ordet är att vädja till någon för en annan persons räkning. Ingen ofullkomlig människa kan närma sig Gud direkt, och därför vädjar Jesus för sina efterföljare och företräder dem inför Gud. (Heb 2:18 och studienot) De kristna kan alltid närma sig Gud i Jesus namn, för de vet att Jesus är redo att hjälpa dem. (Joh 16:23; Heb 4:15, 16 och studienot) Paulus menar såklart inte att Gud förlåter motvilligt och att han kräver att Jesus ska bönfalla honom om att visa barmhärtighet. Jehova är medkännande och förlåter villigt. (2Mo 34:6, 7; Ps 86:5) Det är faktiskt han som har sett till att Jesus vädjar för vår skull, så att vi kan närma oss honom och få barmhärtighet och hjälp. (Rom 3:24, 25; 2Kor 5:18, 19; 1Jo 2:1, not; 4:10)

sådan överstepräst vi behöver: lojal: Paulus nämner den här egenskapen som en viktig anledning till att Jesus är överlägsen alla judiska överstepräster i Israel. Ingen av dem kunde mäta sig med honom när det gällde att vara fullständigt lojal mot Gud. Det grekiska ord som återgetts med ”lojal” kan förmedla tanken på att vara ”helig” eller ”gudfruktig” (och det är så det återges i vissa översättningar), men det finns goda skäl att översätta det med ”lojal”. Det här grekiska ordet förekommer till exempel ofta i Septuaginta som en översättning av ett hebreiskt ord som betyder ”lojal” eller ”den lojale”. David skrev i Ps 16:10: ”Du tillåter inte att din lojale hamnar i jordens djup.” Petrus och Paulus citerade den psalmen och tillämpade den på Jesus i skildringarna i Apg 2:27 och 13:35, och där förekommer samma grekiska ord som Paulus använder här. (Jämför studienot till Tit 1:8.) Av alla personer som Jehova har skapat är Jesus den mest lojale, och därför kan han med rätta kallas Guds ”lojale”.

avskild från syndarna: Jesus var avskild från, eller annorlunda än, alla andra människor – också alla andra överstepräster – i det avseendet att han aldrig syndade. (1Pe 2:22) Han hade inga syndiga impulser. Jehova använde sin heliga ande för att se till att Jesus inte ärvde synd från sin ofullkomliga mamma, Maria. (Lu 1:35) Men uttrycket ”avskild från syndarna” betyder inte att Jesus undvek alla syndiga och ofullkomliga människor. Han är en medkännande överstepräst, så han umgicks med människor och hjälpte dem att bli vänner med Jehova och att följa hans normer. (Mt 9:11, 12) Paulus säger att det är ”en sådan överstepräst vi behöver” som ofullkomliga människor. (Jämför Heb 2:10 och studienot.) När Paulus skrev Hebréerbrevet hade Jesus dessutom länge varit ”avskild från syndarna” på ett annat sätt: han var då i himlen.

upphöjd över himlarna: Jehova upphöjde sin son när han satte honom på sin högra sida. Jesus fick då en ställning som är mycket högre än allt i den fysiska himlen och mycket högre än syndiga människor. (1Ku 8:27; Heb 1:3 och studienot; 4:14 och studienot) Jesus prästadöme var därför upphöjt över leviternas, för de tjänade i ett tempel som inom kort skulle förstöras. I Bibeln används dessutom ordet ”himlen” ofta på ett bildligt sätt om styren, makter eller regeringar. (Jes 65:17; Dan 4:26; 2Pe 3:13; Upp 21:1) Som kung och präst på samma sätt som Melkisedek sitter Jesus på sin tron på Guds högra sida och är upphöjd över alla regeringar och myndigheter i himlen och på jorden. (Mt 28:18; 1Kor 15:27; Ef 1:20, 21; Flp 2:9; 1Ti 6:14–16; Heb 1:4 och studienot; jämför Kol 1:16 och studienot.)

en gång för alla: Det här uttrycket visar att det finns en tydlig skillnad mellan det offer som Jesus frambar som överstepräst och de offer som de aronitiska översteprästerna i Israel frambar. De ofullkomliga översteprästerna var tvungna att frambära offer för sina egna synder och för folkets synder. (3Mo 4:3, 13–16) De offrade år efter år på försoningsdagen. (Heb 10:1) De kunde också välja att delta när andra offer frambars dagligen. Men Jesus frambar bara ett offer. Det var ett fullkomligt och slutgiltigt offer som är giltigt för alla människor för all framtid. Tack vare det offret kan synden tas bort en gång för alla. Det offret behöver aldrig någonsin frambäras igen. (Heb 9:12 och studienot, 26, 28; 10:1, 2, 10; 1Pe 3:18)

gjorts fullkomlig: Se studienoter till Heb 2:10; 5:9.