Första Samuelsboken 3:1–21
3 Pojken Samuel gjorde tjänst+ för Jehova hos Eli. På den tiden kom det sällan ord från Jehova, och det var ovanligt med syner.+
2 En dag låg Eli och sov där han brukade. Hans ögon hade blivit så svaga att han inte kunde se.+
3 Guds lampa+ var ännu inte släckt, och Samuel låg i Jehovas tempel,*+ där Guds ark var.
4 Då ropade Jehova på Samuel, som svarade: ”Här är jag!”
5 Han sprang bort till Eli och sa: ”Här är jag! Du ropade på mig.” Men Eli sa: ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Då gick han och lade sig.
6 Jehova ropade en gång till: ”Samuel!” Så Samuel steg upp och gick till Eli och sa: ”Här är jag, du ropade ju på mig.” Men Eli sa: ”Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen.”
7 (Samuel hade inte lärt känna Jehova än, och Jehova hade ännu inte börjat uppenbara sitt ord för honom.)+
8 Sedan ropade Jehova för tredje gången: ”Samuel!” Och han steg upp och gick till Eli och sa: ”Här är jag, du ropade ju på mig.”
Då förstod Eli att det var Jehova som ropade på Samuel.
9 Därför sa han: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig igen ska du säga: ’Tala, Jehova, för din tjänare lyssnar.’” Och Samuel gick och lade sig igen.
10 Jehova kom och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel, Samuel!” Då sa Samuel: ”Tala, för din tjänare lyssnar.”
11 Jehova sa till Samuel: ”Jag ska göra något i Israel som får det att ringa i öronen på alla som får höra om det.+
12 Den dagen ska jag låta Eli drabbas av allt jag har sagt om hans släkt, från början till slut.+
13 Du ska berätta för honom att domen över hans släkt står fast för all framtid, eftersom han har varit medveten om allt det orätta som hänt.+ Hans söner förbannar Gud,+ men han har inte ens tillrättavisat dem.+
14 Därför har jag svurit en ed på att synden som vilar över Elis släkt aldrig någonsin ska kunna sonas genom slaktoffer eller offergåvor.”+
15 Samuel låg kvar tills det blev morgon. Då öppnade han dörrarna till Jehovas hus. Men han var rädd för att berätta om synen för Eli.
16 Men Eli ropade på honom och sa: ”Samuel, min son!” Han svarade: ”Här är jag.”
17 Eli frågade: ”Vad sa han till dig? Dölj inget för mig. Må Gud straffa dig hårt om du döljer ett enda ord av det han sa.”
18 Då berättade Samuel allt för honom och dolde ingenting. Eli sa: ”Det är Jehova. Låt honom göra det som är gott i hans ögon.”
19 Samuel växte upp, och Jehova var med honom+ och lät allt han sa gå i uppfyllelse.*
20 Och det stod klart för hela Israel, från Dan till Beershẹba, att Samuel hade blivit utvald att tjäna som Jehovas profet.
21 Och Jehova fortsatte att visa sig i Silo. Där uppenbarade sig Jehova för Samuel genom Jehovas ord.+