Första Samuelsboken 13:1–23
13 Saul var ...* år gammal när han blev kung,+ och han regerade i två år över Israel.
2 Saul valde ut 3 000 man ur Israel. Av dem stod 2 000 under Sauls befäl i Mikmas och i Betels bergstrakt, och 1 000 stod under Jonatans+ befäl i Gịbea+ i Benjamin. Resten av männen lät han gå hem* igen.
3 Sedan besegrade Jonatan filistéernas+ garnison i Geba,+ och filistéerna fick höra det. Och Saul lät blåsa i horn+ över hela landet för att underrätta alla hebréer.
4 Så hela Israel fick höra nyheten: ”Saul har besegrat en filisteisk garnison, och nu har filistéerna börjat hata Israel.”* Och folket sammankallades till Gilgal+ för att följa Saul.
5 Filistéerna samlade sina styrkor till strid mot Israel: 30 000 stridsvagnar, 6 000 ryttare och lika många krigare som sandkornen på havets strand.+ De drog upp och slog läger i Mikmas, öster om Bet-Aven.+
6 Israeliterna mötte hårt motstånd, och situationen blev så svår att de gömde sig bland klippor och i grottor,+ hålor, källare* och cisterner.
7 Några hebréer korsade rentav Jordan och tog sig till Gads och Gileads land.+ Men Saul stannade i Gilgal, och alla som följde honom darrade av rädsla.
8 Han väntade sju dagar, den tid som Samuel hade sagt. Men Samuel kom inte till Gilgal, och männen började skingras och överge Saul.
9 Då sa han: ”Hämta brännoffret och gemenskapsoffren.” Och så offrade han brännoffret.+
10 Men precis när Saul hade offrat brännoffret kom Samuel, och Saul gick ut för att välkomna honom.
11 ”Vad är det du har gjort?” sa Samuel. Saul svarade: ”Jag märkte att männen höll på att överge mig,+ och du kom ju inte inom den bestämda tiden, och filistéerna samlades i Mikmas.+
12 Därför tänkte jag: ’Nu är filistéerna på väg mot mig i Gilgal, och jag har inte sökt Jehovas stöd.’* Så jag kände mig tvingad att offra brännoffret.”
13 Då sa Samuel till Saul: ”Du har betett dig som en dåre. Du har inte gjort som Jehova, din Gud, befallde dig.+ Om du hade gjort det skulle Jehova ha låtit dig och dina avkomlingar regera som kungar över Israel för evigt.
14 Men nu kommer din kungamakt inte att bestå.+ Jehova ska hitta en man som gläder hans hjärta,+ och Jehova ska göra honom till ledare för sitt folk,+ för du följde inte Jehovas befallning.”+
15 Sedan gav sig Samuel av från Gilgal för att gå till Gịbea i Benjamin. Och Saul mönstrade männen som fortfarande var med honom, och de var omkring 600.+
16 Saul, hans son Jonatan och deras män höll till i Geba+ i Benjamin. Men filistéerna hade slagit läger i Mikmas.+
17 Från filistéernas läger drog det ut tre grupper på plundringståg. Den första gruppen tog vägen till Ofra, till Suals land,
18 den andra tog vägen mot Bet-Horon+ och den tredje tog vägen som går fram till gränsen mot Sẹboimdalen, mot vildmarken.
19 På den tiden fanns det ingen smed i Israel, för filistéerna ville inte att hebréerna skulle kunna tillverka några svärd eller spjut.
20 Så israeliterna var tvungna att gå till filistéerna så fort de ville ha sina plogskär, skäror, hackor eller yxor slipade.
21 Det kostade en pim* att få plogskär, hackor och tretandade redskap slipade eller att få en oxpik fastsatt.
22 När det var dags för strid var det ingen av Sauls eller Jonatans män som hade några svärd eller spjut,+ det var bara Saul och hans son Jonatan som hade vapen.
23 En filisteisk garnison* hade nu dragit ut till passet vid Mikmas.+
Fotnoter
^ Antalet saknas i den hebreiska texten.
^ Ordagrant ”till sina tält”.
^ Eller ”har Israel blivit en stank för filistéerna”.
^ Eller ”valv”.
^ Eller ”inte blidkat Jehovas ansikte”.
^ Gammal viktenhet, ca två tredjedelar av en sikel.
^ Eller ”förpost”.