Bibelns svar

 Det är synder som Gud inte kan förlåta därför att den som syndat har fel inställning. Vad skulle kunna leda fram till det?

 Gud förlåter alla som ångrar sina synder, lever efter hans principer och tror på Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 3:19, 20) Men en persons inställning kan göra att han aldrig kommer att ångra sig och ändra sitt levnadssätt. Bibeln säger att en sådan människa har ”ett ont hjärta”, och att han har blivit ”förhärdad genom syndens bedrägliga makt”. (Hebréerna 3:12, 13) Lera som har härdats i en brännugn går inte att forma om, och på samma sätt kan en människa bli så förhärdad i sitt motstånd mot Gud att han inte kan formas om. (Jesaja 45:9) Det kommer aldrig att finnas någon grund för Gud att förlåta en sådan person. Det är alltså fråga om en oförlåtlig synd. (Hebréerna 10:26, 27)

 På Jesus tid fanns det religiösa ledare som gjorde sig skyldiga till oförlåtlig synd. Trots att de visste att det var Guds heliga ande som låg bakom Jesus underverk, så påstod de att Jesus fick sin kraft från Djävulen. (Markus 3:22, 28–30)

Synder man kan få förlåtelse för

•  Hädelse på grund av okunnighet. Aposteln Paulus hade en gång i tiden varit en hädare, men senare sa han: ”Likväl har barmhärtighet visats mig, eftersom jag var okunnig och handlade i brist på tro.” (1 Timoteus 1:13)

•  Otrohet. Bibeln nämner personer som begick äktenskapsbrott men som senare ändrade sitt levnadssätt och blev förlåtna av Gud. (1 Korinthierna 6:9–11)

”Har jag begått en oförlåtlig synd?”

 Om du uppriktigt ångrar ditt tidigare sätt att leva och vill göra en förändring, då har du inte begått en oförlåtlig synd. Gud kan förlåta även upprepade återfall i samma synd, så länge du inte har gjort ditt hjärta hårt och oemottagligt för honom. (Jesaja 1:18)

 En del tror att de har begått en oförlåtlig synd eftersom de fortsätter att plågas av skuldkänslor. Men Bibeln visar att vi inte alltid kan lita på våra känslor. (Jeremia 17:9) Gud har inte gett oss befogenhet att döma någon – inte ens oss själva. (Romarna 14:4, 12) Till och med när vi har svårt att förlåta oss själva, så kan Gud förlåta oss. (1 Johannes 3:19, 20)

Begick Judas Iskariot en oförlåtlig synd?

 Ja, det gjorde han. Hans girighet fick honom att stjäla pengar som hade skänkts till Jesus och apostlarna. Dessutom låtsades han skenheligt bry sig om de fattiga bara för att kunna stjäla mer pengar. (Johannes 12:4–8) De här dåliga dragen förstärktes med tiden, och till slut fanns det inte längre något gott i Judas. Det gick så långt att han förrådde Jesus för 30 silverstycken. Jesus visste att Judas aldrig uppriktigt skulle ångra sina synder och kallade honom därför ”tillintetgörelsens son”. (Johannes 17:12) Det här betydde att Judas inte skulle få någon uppståndelse efter sin död, utan skulle bli tillintetgjord. (Markus 14:21)

 Judas visade inte uppriktig ånger för vad han hade gjort. Han bekände visserligen sin synd, men inte för Gud, utan för de religiösa ledarna som var hans medbrottslingar. (Matteus 27:3–5; 2 Korinthierna 7:10)