Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET NR 1 2017

 EFTERLIKNA DERAS TRO | ENOK

”Han hade behagat Gud”

”Han hade behagat Gud”

ENOK hade haft ett långt liv. Det kan vara svårt att föreställa sig, men den här mannen var så mycket som 365 år. Det är mer än fyra gånger så länge som en människa lever i dag. Men ändå räknades han inte som gammal. För över 5 000 år sedan levde människor mycket längre än vi gör i vår tid. Den första människan, Adam, hade redan levt i mer än 600 år när Enok föddes, och han levde sedan i ytterligare 300 år. Några av Adams ättlingar levde till och med ännu längre. Så vid 365 års ålder kan Enok ha framstått som en man vid god vigör med många år framför sig. Men verkligheten skulle bli en annan.

Enoks liv hängde på en skör tråd. Hans budskap hade verkligen inte gått hem. Föreställ dig hans flykt. Folkets reaktion hade etsat sig fast på näthinnan. Deras ansikten hade förvridits av ilska, och hatet hade brunnit i deras ögon. De avskydde hans budskap och föraktade den Gud som sänt honom. De kunde inte angripa Gud, men Enok kunde de minsann ge sig på. Kanske undrade Enok om han någonsin skulle få se sin familj igen. Vad skulle hända med hans fru, hans döttrar, sonen Metusela och barnbarnet Lemek? (1 Moseboken 5:21–23, 25) Var det ute med Enok nu?

Bibelns skildring om Enok är tämligen kortfattad. Han nämns bara på tre ställen i Bibeln. (1 Moseboken 5:21–24; Hebréerna 11:5; Judas 14, 15) Men utifrån dem kan vi ändå måla upp en bild av en man med otroligt stark tro. Har du också en familj att försörja? Får du kämpa för att stå upp för det som är rätt? Då kan Enoks fina exempel hjälpa dig.

”ENOK HÖLL I MED ATT VANDRA MED DEN SANNE GUDEN”

Enok föddes i den sjätte generationen i Adams släktlinje. Mänskligheten var i ett bedrövligt tillstånd. Människorna levde visserligen länge eftersom de var mycket närmare den fysiska fullkomlighet som Adam och Eva hade förlorat, men den andliga och moraliska hälsan var allt annat än bra. Våldet fick sin början i den andra generationen när Kain mördade sin bror Abel, och sedan dess hade brutaliteten bara eskalerat. En av Kains efterkommande skröt till och med över att han var mer våldsam och hämndlysten än Kain. I den tredje generationen nådde ondskan nya höjder när folk började missbruka och skända Jehovas namn. Det sägs att de ”anropade” Guds heliga namn, men tydligen inte för att tillbe eller ära honom. (1 Moseboken 4:8, 23–26)

På Enoks tid fanns det troligen gott om den typen av depraverad religion. Som ung ställdes Enok inför ett val. Tänkte han försöka passa in i mängden? Eller tänkte han följa den sanne Guden, Jehova, som skapat himlen och jorden? Han blev säkert motiverad av att tänka på Abel, som hade dött som martyr för att han hade tillbett  Jehova på rätt sätt. Enok bestämde sig för att ställa sig på samma sida som honom. I Första Moseboken 5:22 sägs det att Enok ”fortsatte ... att vandra med den sanne Guden”. Av det uttrycket förstår vi att Enok var unik på sin tid; han ville göra Guds vilja trots att alla andra levde som om Gud inte fanns. Han är den förste som Bibeln beskriver på det sättet.

Bibelversen säger att Enok fortsatte att vandra med Jehova efter att han hade fått sin son Metusela, så vid 65 års ålder var han gift och hade barn. Bibeln nämner inte namnet på hans fru, men den säger att de fick ett okänt antal ”söner och döttrar”. En troende familjefar förstår att han måste ta hand om familjen på det sätt som Gud vill. Enok insåg att Jehova förväntade att han skulle vara trogen mot sin fru. (1 Moseboken 2:24) Och han gjorde helt säkert sitt bästa för att undervisa sina barn om Jehova. Hur gick det för hans familj?

Bibeln innehåller ytterst få detaljer om det. Den berättar att Enoks son Metusela är den människa som levt längst, men den säger inget om hans tro. Metusela dog samma år som den stora översvämningen inträffade. Men före det fick han en son som hette Lemek, som i över hundra år levde samtidigt som sin farfar Enok. Lemek visade tro, och han fick uttala en profetia om sin son Noa. Den profetian uppfylldes efter översvämningen. Noa gick i sin gammelfarfar Enoks fotspår och beskrivs också som en som vandrade med Gud. Noa träffade aldrig Enok, men Enok hade lämnat efter sig ett fint exempel på tro. Noa kan ha hört om Enoks tro från sin pappa Lemek, från sin farfar Metusela eller till och med från Enoks pappa Jared, som dog när Noa var 366 år. (1 Moseboken 5:25–29; 6:9; 9:1)

Det var verkligen stor skillnad mellan Enok och Adam. Adam var till en början fullkomlig, men han syndade mot Jehova och lyckades inte lämna efter sig något annat än ett dåligt exempel och mycket problem. Enok däremot var ofullkomlig, men han vandrade med Gud och lyckades ge sina efterkommande ett strålande exempel på tro. Adam dog när Enok var 308 år. Sörjde Enoks familj över sin otroligt själviske förfader? Det vet vi inte. Men vi vet att han ”höll i med att vandra med den sanne Guden”. (1 Moseboken 5:24)

Om du har familj kan du säkert lära dig mycket av hur Enok visade tro. Det är såklart viktigt att ta hand om familjens fysiska behov, men det är ännu viktigare att se till familjens andliga behov. (1 Timoteus 5:8) Det kan du göra i ord, men också i handling. Välj att vandra med Gud, och låt hans normer vägleda dig i livet. Då kan även du, precis som Enok, ge din familj något värdefullt – ett gott exempel att ta efter.

”ENOK PROFETERADE”

Enok kan ha känt sig ensam i en så trolös värld. Men Jehova brydde sig om honom. Han gav Enok ett budskap och uppgiften att predika.  Enok blev alltså den förste profet vars budskap finns nedtecknat i Bibeln. Det vet vi tack vare att Judas (Jesus halvbror) flera hundra år senare skrev ner Enoks profetiska ord. *

Enok profeterade följande: ”Se! Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ord som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Judas 14, 15) Det är intressant att det Enok sa står i dåtid, som om Gud redan hade gjort det som profetian beskriver. Många andra profetior har följt samma mönster. Det var så säkert att profetiorna skulle uppfyllas att de skrevs som om de redan hade uppfyllts. (Jesaja 46:10)

Enok förkunnade modigt Guds budskap i en hemsk värld.

Hur kändes det för Enok att predika ett sådant budskap? Det var en kraftfull varning till samhället omkring honom; fyra gånger används ordet ”ogudaktig” för att döma folket och deras gärningar och förfarande. Det var ord och inga visor – den värld de hade byggt upp sedan syndafallet var genomrutten. Och den skulle få ett katastrofalt slut eftersom Jehova skulle låta sina ”heliga myriader”, hans stora armé av mäktiga änglar, ta itu med den. Enok gick modigt ut med det här budskapet, och han gjorde det alldeles själv! Vi kan tänka oss att den unge Lemek såg på sin modige farfar med stor beundran. Om det var så kan vi förstå varför.

Enoks tro kan få oss att fundera på om vi ser den värld vi lever i som Gud ser den. Enoks fördömande kan tillämpas på vår värld också. På Noas tid straffade Jehova den ogudaktiga världen, precis som Enok hade varnat. En stor översvämning ödelade hela den dåtida världen, och det förebildade en större ödeläggelse i framtiden. (Matteus 24:38, 39; 2 Petrus 2:4–6) Nu som då står Gud redo med sina heliga myriader för att döma en ond värld efter sina rättfärdiga normer. Vi behöver ta till oss av Enoks varning och själva varna så många som möjligt. Vår familj och våra vänner kanske inte står på vår sida, och vi kanske känner oss ensamma ibland. Men Jehova övergav aldrig Enok, och han kommer aldrig att överge sina trogna tjänare i dag heller.

”FÖRFLYTTAD FÖR ATT HAN INTE SKULLE SE DÖDEN”

Hur slutade Enoks liv? Hans död är på ett sätt mer anmärkningsvärd än hans liv. Första Moseboken säger bara: ”Enok höll i med att vandra med den sanne Guden. Sedan var han inte mer, ty Gud tog bort honom.” (1 Moseboken 5:24) Hur gjorde Gud det? Aposteln Paulus skrev senare: ”På grund av sin tro blev Enok förflyttad för att han inte skulle se döden, och han stod ingenstans att finna därför att Gud hade förflyttat honom; före sin förflyttning fick han nämligen vittnesbördet att han hade behagat Gud.” (Hebréerna 11:5) Vad menade Paulus med ”förflyttad för att han inte skulle se döden”? En del bibelöversättningar säger att Gud tog Enok till himlen. Men så kan det inte ha varit. Bibeln säger att Jesus var den förste som kom till himlen. (Johannes 3:13)

På vilket sätt blev då Enok ”förflyttad” för att inte ”se döden”? Det verkar som att Jehova varsamt  överförde Enok från livet till döden och besparade honom all eventuell smärta. Men före det fick Enok veta ”att han hade behagat Gud”. Precis innan han dog kan han ha fått en syn från Gud, kanske en syn där han fick se jorden som ett paradis. Med den synen för ögonen somnade Enok stillsamt in. Aposteln Paulus skrev om Enok och andra trogna män och kvinnor: ”I tro dog alla dessa.” (Hebréerna 11:13) Enoks fiender kanske letade efter kroppen, men den ”stod ingenstans att finna”. Jehova hade kanske fått den att försvinna för att förhindra att de skulle skända den eller använda den i falsk tillbedjan. *

Med de bibliska detaljerna i åtanke kan vi försöka måla upp hur Enoks liv slutade, men kom ihåg att vi inte kan veta helt säkert. Enok flyr med andan i halsen och känner hur benen börjar ge vika. Hans fiender kokar av ilska. Enok lyckas hitta ett ställe där han kan gömma sig och hämta andan, men han vet att det förmodligen inte dröjer länge innan de hittar honom. Det verkar som att en våldsam död går honom till mötes. Enok sluter ögonen och ber till sin Gud. Då känner han hur ett inre lugn kommer över honom, och han får en syn som är så verklig att han glömmer tid och rum:

Enok var troligen nära ett våldsamt slut när Jehova tog bort honom.

En värld helt olik den han är van vid. Den verkar lika underbar som Edens trädgård, men det finns inga keruber som håller människor borta. Det är lugnt och skönt, människorna är friska och starka och där finns inte ett spår av det hat eller den religiösa förföljelse som varit Enoks verklighet. Han känner att Jehova godkänner, lugnar och älskar honom. Han är trygg och säker. Här hör han hemma, här ska han bo. I denna sinnesstämning sjunker Enok ner i en djup sömn utan drömmar.

I det tillståndet är han än i dag. Han sover i döden, trygg i Jehovas gränslösa minne. Jesus lovade att det kommer en dag när alla som vilar i Guds minne ska höra Jesus röst och vakna upp till en ny, vacker och fridsam värld. (Johannes 5:28, 29)

Vill du också vara med då? Tänk vad kul det skulle vara att få träffa Enok. Vi skulle säkert kunna lära oss många spännande saker från honom. Då skulle vi också kunna be honom att berätta hur nära sanningen den här skildringen av slutet på hans liv faktiskt var. Men vi kan lära oss något värdefullt av honom redan nu. Efter att Paulus hade nämnt Enok konstaterade han: ”Utan tro är det omöjligt att behaga [Gud].” (Hebréerna 11:6) Vi har därför all anledning att efterlikna Enok och ta efter hans mod och tro!

^ § 14 En del forskare menar att Judas citerade från Henoksböckerna, som är ett fantasifullt, apokryfiskt verk med okänt ursprung. De innehåller en exakt återgivning av Enoks profetia, och man påstår falskeligen att de skrevs av Enok. Men återgivningen kan ha härstammat från en gammal källa som nu gått förlorad, till exempel ett skrivet dokument eller något som förts vidare genom muntliga traditioner. Judas kan ha använt den källan eller fått information av Jesus, som hade följt Enoks liv från himlen.

^ § 20 Något liknande hände förmodligen med Moses kropp och Jesus kropp. Gud såg till att ingen kunde komma åt dem för sådana onda syften. (5 Moseboken 34:5, 6; Lukas 24:3–6; Judas 9)

Ta reda på mer

Kan vi verkligen bli godkända av Gud?

Svaret får vi om vi läser om Job, Lot och David, som alla begick allvarliga misstag.