Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET JULI 2015

Visste du?

Visste du?

Hur användes handkvarnar förr i tiden?

Handkvarnar användes för att mala säden till mjöl, som man sedan använde till att baka bröd. Malning ingick i de dagliga sysslorna för kvinnorna eller tjänarna i praktiskt taget alla hem. Förr i tiden var ljudet av handkvarnar en del av vardagen. (2 Moseboken 11:5; Jeremia 25:10)

Artefakter från det forntida Egypten visar hur kvarnarna användes. Säden placerades på en lätt konkav, horisontell understen. Den som malde ställde sig på knä framför understenen och förde en mindre malsten fram och tillbaka med båda händerna över den horisontella ytan. Enligt Biblical Archaeology Review kunde de mindre malstenarna väga mellan två och fyra kilo. Om de användes som vapen var de direkt dödliga. (Domarboken 9:50–54)

Malningen var så viktig för en familj att Bibeln förbjöd att man tog en malsten i pant. ”Ingen får ta en handkvarn eller den övre kvarnstenen i pant, ty då tar han själva själen [dvs. medlet till livets uppehälle] i pant”, står det i 5 Moseboken 24:6.

Vad betyder det att befinna sig vid någons bröst?

Bibeln säger att Jesus ”befinner sig på platsen vid Faderns bröst”. (Johannes 1:18) Det här uttrycket syftar på den nära och kärleksfulla relation som Jesus har till Gud. Formuleringen anspelar på hur det såg ut vid en judisk måltid.

På Jesus tid låg judarna till bords på vilobäddar. Man hade huvudet riktat mot bordet och fötterna bort från det, samtidigt som man stödde sin vänstra armbåge på en kudde. Den här ställningen frigjorde högerarmen. Eftersom man låg på sin vänstra sida bredvid varandra ”hade en man sitt huvud nära bröstet på den som låg bakom honom”, enligt A Cyclopædia of Biblical Literature. ”Det kunde därför sägas att han låg vid den andres bröst.”

Det sågs som ett särskilt privilegium att få ligga vid ett familjeöverhuvuds eller en värds bröst. Det är därför inte konstigt att det var aposteln Johannes, ”den lärjunge som Jesus älskade”, som låg vid Jesus bröst under hans sista påsk. Det kan förklara varför Johannes kunde luta sig ”tillbaka mot Jesu bröst” och ställa en fråga. (Johannes 13:23–25; 21:20)