Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET DECEMBER 2014

Timgad – en bortglömd stad ser dagens ljus

Timgad – en bortglömd stad ser dagens ljus

DEN modige upptäckaren kunde knappt tro sina ögon. Framför honom, delvis begravd i den algeriska ökensanden, stod en romersk triumfbåge! När skotten James Bruce gjorde upptäckten år 1765 hade han ingen aning om att den största romerska koloni som någonsin byggts i Nordafrika låg under hans fötter. Han befann sig på platsen för den antika staden Thamugadi, i dag känd som Timgad.

Mer än hundra år senare, år 1881, började franska arkeologer gräva fram Timgads välbevarade ruiner. De kom fram till att stadens invånare en gång i tiden hade levt ett bekvämt och lyxigt liv, den karga och ogästvänliga omgivningen till trots. Men hur kom det sig att romarna etablerade en koloni på en sådan plats? Och finns det något vi kan lära av den här staden och dess invånare?

EN DOLD AGENDA

När romarna utvidgade sitt imperium till Nordafrika under det första århundradet f.v.t. fick de möta hårt motstånd från nomadstammar. Hur skulle romarna hantera relationen till den fientliga lokalbefolkningen? Inledningsvis byggde soldater från den tredje augustinska legionen många befästa läger och vaktposter i de vidsträckta bergsområdena i det som i dag är norra Algeriet. Men staden Timgad, som byggdes senare, hade ett helt annat syfte.

Officiellt grundades Timgad för romerska soldater som hade avslutat sin militärtjänstgöring. Men egentligen var målet att försvaga motståndet från de lokala stammarna. Och deras plan fungerade. Det bekväma livet i Timgad blev snart ett lockande alternativ för dem som kom in till staden för att sälja sina varor. Men det var bara romerska medborgare som fick bo där. Många tog därför värvning i den romerska legionen för en period på 25 år i hopp om att säkra medborgarskap för sig själva och sina söner.

En del afrikaner hade större ambitioner än att bara bli medborgare och fick med tiden framträdande positioner i Timgad och andra kolonistäder. Romarnas utstuderade plan för att integrera lokalbefolkningen var så framgångsrik att nordafrikanerna var i majoritet bara 50 år efter att staden hade grundats.

ROM ANVÄNDER SIN CHARM

Ruinerna av en marknadsplats med ståtliga kolonnader i Timgad.

Hur lyckades romarna charma de inhemska folken på så kort tid? För det första främjade  de jämlikhet mellan medborgare. Det var en princip som hade framförts av den romerske statsmannen Cicero. Landytan delades lika mellan afrikaner och krigsveteraner. Stadsplaneringen var genomtänkt och konsekvent; smala gator delade in staden i kvarter, som alla var 20 meter i kvadrat. Ett sådant välordnat och jämlikt system var utan tvekan något som tilltalade invånarna.

Precis som i många andra romerska städer fanns det ett forum, dvs. ett torg, där man under hektiska marknadsdagar kunde spela spel och ta del av de senaste nyheterna. Livet i Timgad måste ha känts som en dröm för folk från de karga omgivande bergstrakterna. Tänk att en het sommardag få strosa omkring i skuggan av kolonnaderna eller att till ljudet av porlande vatten spendera dagen på ett av alla offentliga badhus. De kunde säkert se sig själva sitta runt en uppfriskande fontän och småprata med sina vänner.

En gravstele med en triad av gudomligheter.

Amfiteatern måste också ha fascinerat många. Med kapacitet för över 3 500 åskådare kunde den rymma publik från både Timgad och närliggande städer. Från scenen bjöd skådespelarna den livliga publiken på romersk underhållning, som ofta var både obscen och våldsam.

Romersk religion var också en viktig faktor. Golven och väggarna i badhusen var rikt dekorerade med färgstarka mosaiker med motiv hämtade från hednisk mytologi. Eftersom badhusbesöken var en del av vardagen blev invånarna undan för undan bekanta med romarnas gudar och religion. Planen att få afrikanerna att bli en del av den romerska kulturen lyckades så bra att gravstelar ofta pryddes med triader av både romerska och inhemska gudomligheter.

DEN VACKRA STADEN FALLER I GLÖMSKA

Efter att kejsar Trajanus grundat staden år 100 v.t. understödde romarna produktionen av spannmål, olivolja och vin i hela Nordafrika. Regionen blev en kornbod som försåg hela romarriket med de här oumbärliga produkterna. Timgad blomstrade under det romerska styret, precis som många andra kolonistäder. Med tiden ökade folkmängden, och staden bredde ut sig långt bortom de befästa murarna.

Medborgarna och jordägarna levde gott tack vare handeln med Rom, men bönderna fick sällan sin beskärda del. Under 200-talet gav sociala orättvisor och höga skattenivåer upphov till en rad uppror från böndernas sida. En del av de bönder som hade konverterat till katolicismen anslöt sig till donatisterna, en kyrklig rörelse som tog avstånd från korruptionen inom katolska kyrkan. (Se rutan ” Donatisterna – ingen ’sann kyrka’”.)

Efter hundratals år av religiösa konflikter, inbördeskrig och barbarinvasioner tappade Rom greppet om Nordafrika. Under 500-talet brändes Timgad ner till grunden av araber och föll i glömska i över 1 000 år.

”DET ÄR LIVET!”

Latinsk inskription vid stadens forum som lyder: ”Jaga, bada, spela spel och skratta – det är livet!”

Arkeologerna som grävde fram Timgads ruiner roades av en latinsk inskription som de hittade vid stadens forum. Den löd: ”Jaga, bada, spela spel och skratta – det är livet!” En fransk historiker sa att det här ”ger eko av en livsfilosofi som möjligen saknar ambition, men som många skulle anse vara vishetens hemlighet”. (Timgad: Antique Thamugadi)

Faktum är att romarna hade levt efter det mottot under lång tid. Under det första århundradet talade den kristne aposteln Paulus om människor vars livsfilosofi löd: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” Trots att romarna var religiösa levde de helt för stunden utan att ägna en tanke åt livets djupare mening. Paulus varnade sina medkristna: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korinthierna 15:32, 33)

Timgad föll i glömska för nästan 1 500 år sedan, men invånarnas livssyn lever kvar än i dag. De flesta människor i vår tid lever bara för stunden. De delar romarnas syn på livet och tänker inte på vad det kan få för konsekvenser. Men Bibeln ger en koncis och realistisk analys när den säger: ”Den här världens skådeplats förändras.” Därför är det viktigt, precis som Bibeln framhåller, att vi ”inte gör fullt bruk av” världen. (1 Korinthierna 7:31)

Timgads ruiner är ett tydligt bevis på att man inte får ett lyckligt och meningsfullt liv av att leva efter den inskription som så länge låg begravd i den nordafrikanska öknen. Det handlar snarare om att komma ihåg Bibelns konstaterande: ”Världen försvinner, och även dess begär, men den som gör Guds vilja består för evigt.” (1 Johannes 2:17)

Ta reda på mer

Hur ser du på framtiden?

Vilka skäl finns det att tro på Bibelns löften om en ljus framtid?