Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET MAJ 2014

Visste du?

Visste du?

Varför krossades benen på dem som avrättades?

När Johannes evangelium talar om hur Jesus och två brottslingar avrättades på tortyrpålar sägs det: ”Därpå begärde judarna av Pilatus ... att deras ben skulle krossas och kropparna tas bort.” (Johannes 19:31)

Enligt judisk lag kunde en avrättad brottsling hängas upp på en påle, men han fick ”inte vara kvar över natten på pålen”. (5 Moseboken 21:22, 23) När romarna senare använde pålar som avrättningsredskap verkar judarna fortfarande ha tillämpat den här principen. I samband med Jesus avrättning behövde man begrava kropparna innan sabbaten började, vid solnedgången. För att förkorta processen beordrade man därför att deras ben skulle krossas.

Vid många sådana här avrättningar spikade man fast den dömdes händer och fötter vid pålen. När man sedan reste pålen vilade hela kroppstyngden på spikarna, med fruktansvärda plågor till följd. För att kunna andas var han tvungen att ta spjärn mot den spik eller de spikar som satt i fötterna. Men om man krossade hans ben kunde han inte göra det. Det ledde till att han ganska snart dog av kvävning, om han inte redan hade dött av medicinsk chock.

Hur användes slungor i forntida krigföring?

David använde en slunga när han dödade jätten Goljat. Han lärde sig tydligen att bemästra det här vapnet under sina unga år som herde. (1 Samuelsboken 17:40–50)

En relief av assyrier med slungor som attackerar en judisk stad.

Slungan finns avbildad i både egyptisk och assyrisk konst från Bibelns tid. Den bestod av ett skålformat läder- eller tygstycke med två remmar eller rep. I slungskålen lade man en slät, rund sten, som var fem till åtta centimeter i diameter och vägde runt ett kvarts kilo. När man svingade slungan över huvudet och släppte ena remmen flög stenen i väg med stor kraft och precision.

Vid arkeologiska utgrävningar i Mellanöstern har man funnit ett stort antal slungstenar från forntida krig. Skickliga stridsmän kunde slunga stenar i en hastighet av 160 till 240 kilometer i timmen. Om slungan kunde mäta sig med pilbågen i fråga om räckvidd råder det delade meningar om, men den kunde vara minst lika dödlig. (Domarboken 20:16)