Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET DECEMBER 2013

”Du kommer att bryta koppar”

”Du kommer att bryta koppar”

I mars 1961 sökte ett arkeologiskt team igenom klyftor och grottor i den judeiska vildmarken. En dag upptäckte de en grotta högt uppe på en brant klippa. Skulle de hitta något värdefullt, kanske forntida artefakter eller handskrifter i stil med Dödahavsrullarna? Till sin stora förvåning hittade de en riktig skattgömma, numera känd som Nahal Mishmar-skatten.

SKATTEN låg gömd i en spricka och var inlindad i en vävd matta. Den bestod av över 400 föremål, och de flesta var gjorda av koppar. Bland annat fann man huvudkronor, spiror, verktyg och vapen, till exempel klubbor. Fyndet är särskilt intressant med tanke på det som sägs i 1 Moseboken 4:22 i Bibeln. Där talas det om Tubal-Kain, ”som smidde alla slags verktyg av koppar och järn”.

Det är fortfarande mycket man inte vet om ursprunget och bakgrunden till skattgömman. Men den visar i alla fall en sak – att man bröt, utvann och göt koppar i Bibelns länder redan tidigt i historien.

KOPPARBRYTNING I DET UTLOVADE LANDET

När israeliterna skulle gå in i det utlovade landet sa Mose till dem: ”Jehova, din Gud, för dig in i ett gott land ... ur vars berg du kommer att bryta koppar.” (5 Moseboken 8:7–9) Arkeologer har hittat ett antal platser i Israel och Jordanien där man i forna tider bröt och smälte malm, till exempel i Faynan, Timna och Khirbat en-Nahas. Vad visar de här fynden?

Landskapet vid Faynan och Timna är fullt av grunda gropar där man utvann koppar under en period på minst 2 000 år. Än i dag kan man hitta grönfläckiga kopparhaltiga stenar på marken. Kopparn fick man fram genom att bearbeta en synlig åder i klippan med hjälp av stenverktyg. När alla sådana ytliga källor var uttömda högg man sig längre in i berget med hjälp av metallverktyg och utvidgade grottor och gjorde schakt och tunnlar. I bibelboken Job finns en beskrivning av den tidens gruvdrift. (Job 28:2–11) Det här var ett hårt arbete. Från 200-talet till 400-talet efter Kristus använde romarna faktiskt grova brottslingar och andra fångar som arbetskraft i koppargruvorna i Faynan.

Vid Khirbat en-Nahas (som betyder ”Kopparruiner”) finns det enorma slagghögar som antyder att man smälte koppar i stor skala där. Forskarna tror att man förde dit malm från närbelägna gruvor i exempelvis Faynan och Timna.  För att skilja kopparn från malmen använde man koleldar som hettades upp till omkring 1 200 grader med hjälp av blåsrör och fotbälgar. De kunde hålla värmen i åtta till tio timmar. Det krävdes ofta 5 kilo malm för att framställa 1 kilo koppartackor, som sedan kunde gjutas till olika föremål.

ANVÄNDNINGSOMRÅDEN I DET FORNTIDA ISRAEL

Vid berget Sinai gav Jehova Gud specifika anvisningar om att koppar, som bröts där i området och hade en fin glans, skulle användas när man gjorde tältboningen. När man senare byggde templet i Jerusalem följde man samma mönster. (2 Moseboken, kapitel 27) Israeliterna kan ha haft viss kunskap i metallbearbetning innan de kom till Egypten, eller också kan de ha lärt sig det där. Vid tiden för uttåget kunde de gjuta en kalv. De kunde också tillverka de många kopparföremål som behövdes i tjänsten vid tältboningen – som grytor, pannor, skovlar, gafflar och det stora tvättkaret. (2 Moseboken 32:4)

När israeliterna längre fram vandrade omkring i vildmarken och kanske befann sig vid Punon (troligen dagens Faynan), ett område rikt på koppar, klagade de på mannat och på att de hade ont om vatten. Som straff sände Jehova giftormar, och många dog. När israeliterna hade ångrat sig bad Mose för dem, och Jehova sa till honom att göra en kopparorm och resa upp den på en påle. Bibeln säger: ”Om en orm hade bitit en man och han fäste blicken på kopparormen, så förblev han vid liv.” (4 Moseboken 21:4–10; 33:43)

KOPPAR PÅ KUNG SALOMOS TID

Många delar av templet i Jerusalem var gjorda av koppar.

Kung Salomo använde enorma mängder koppar till templet i Jerusalem. Mycket kom från hans far Davids erövringar i Aram. (1 Krönikeboken 18:6–8) Det stora tvättkar av koppar som prästerna tvättade sig i, ”det gjutna havet”, kunde rymma 66 000 liter och kan ha vägt uppemot 30 ton. (1 Kungaboken 7:23–26, 44–46) Det stod också två enorma kopparpelare vid ingången till templet. De var 8 meter höga, och upptill satt kapitäl som var hela 2,2 meter höga. Pelarna var ihåliga, hade 7,5 centimeter tjocka väggar och var 1,7 meter i diameter. (1 Kungaboken 7:15, 16; 2 Krönikeboken 4:17) Det är en svindlande tanke hur mycket koppar som måste ha gått åt bara för att göra de här föremålen.

Koppar användes också till många vardagsföremål på Bibelns tid. Vi läser till exempel om musikinstrument, vapen, rustningar, bojor och dörrar som var gjorda av koppar. (1 Samuelsboken 17:5, 6; 2 Kungaboken 25:7; 1 Krönikeboken 15:19; Psalm 107:16) Jesus talade om kopparpengar, och aposteln Paulus nämnde ”kopparsmeden Alexander”. (Matteus 10:9; 2 Timoteus 4:14)

Mycket forskning återstår fortfarande innan man vet var de stora mängderna koppar på Bibelns tid kom ifrån och innan man har löst mysteriet med skatten från Nahal Mishmar. Men fakta bekräftar det som Bibeln säger, att det land israeliterna tog i besittning verkligen var ”ett gott land” ur vars berg de kunde ”bryta koppar”. (5 Moseboken 8:7–9)