Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET MARS 2013

Visste du?

Visste du?

Hur tog judarna under det första århundradet hand om sina döda?

Judarna var snabba med att begrava sina döda, oftast redan samma dag. Det fanns två anledningar till det. För det första förmultnar kroppar väldigt snabbt i det varma klimatet nere i Mellanöstern. För det andra ansåg man på den tiden att det var respektlöst mot den döde och hans familj att vänta flera dagar med att begrava kroppen.

I evangelierna och Apostlagärningarna berättas det om åtminstone fyra begravningar som ägde rum på dödsdagen. (Matteus 27:57–60; Apostlagärningarna 5:5–10; 7:60–8:2) Flera hundra år tidigare, när Jakob och hans familj var på resande fot, dog hans älskade hustru Rakel. I stället för att ta med hennes kropp till familjegraven, begravde han henne längs ”vägen till ... Betlehem”. (1 Moseboken 35:19, 20, 27–29)

Bibeln visar att judarna lade stor vikt vid att förbereda den avlidnes kropp inför begravningen. Familj och vänner tvättade den, smorde in den med kryddor och fin olja och band om den med bindlar. (Johannes 19:39, 40; Apostlagärningarna 9:36–41) Grannar och andra sörjande kom för att visa sitt deltagande och trösta familjen. (Markus 5:38, 39)

Fick Jesus en typisk judisk begravning?

Många judiska familjer begravde sina döda i grottor och gravar som var uthuggna ur de mjuka klippor som är vanliga på många platser i Israel. På det viset följde de traditioner från patriarkernas tid. Abraham, Sara, Isak, Jakob och andra blev begravda i Makpelagrottan nära Hebron. (1 Moseboken 23:19; 25:8, 9; 49:29–31; 50:13)

Jesus begravdes i en klippgrav. (Markus 15:46) Vanligtvis hade sådana gravar en smal öppning. Inuti fanns nischer, ett slags hyllor, uthuggna i väggarna, där de anhörigas kroppar kunde läggas. När kroppen hade förmultnat brukade man på Jesu tid lägga benen i stenkistor, så kallade ossuarier. På så sätt kunde man skapa nytt utrymme i graven inför framtida begravningar.

Moses lag föreskrev en sabbatsvila, och på den dagen kunde inte judarna göra några begravningsförberedelser. Eftersom Jesus dog tre timmar innan sabbaten började, tvingades Josef från Arimatea och de andra att begrava honom utan att ha gjort i ordning hans kropp fullt ut. (Lukas 23:50–56) Av den orsaken återvände några av Jesu vänner till graven efter sabbaten i hopp om att kunna fullfölja det hela. (Markus 16:1; Lukas 24:1)