Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET FEBRUARI 2013

Vad är egentligen Judasevangeliet?

Vad är egentligen Judasevangeliet?

I APRIL 2006 spreds nyheten i dagstidningar över hela världen att en grupp forskare skulle publicera en relativt nyupptäckt forntida text med namnet ”Judasevangeliet”. I artiklarna hänvisade man till forskare som menar att fyndet kullkastar bilden av Judas, den lärjunge som förrådde Jesus. Man hävdar att Judas egentligen var en hjälte, den apostel som förstod Jesus bäst, och att det var på Jesu begäran som Judas förrådde honom och fick honom avrättad.

Är den här texten äkta? Och i så fall, avslöjar den något nytt om Judas Iskariot, Jesus Kristus eller de första kristna? Påverkar innehållet vår uppfattning om Kristus och det han lärde?

UPPTÄCKTEN AV JUDASEVANGELIET

Det är något av ett mysterium hur Judasevangeliet såg dagens ljus. Fyndet gjordes inte av arkeologer som kunde dokumentera det. Texten dök plötsligt upp på marknaden i slutet av 1970-talet eller början av 1980-talet. Den påträffades förmodligen i en sedan länge övergiven grav i Egypten 1978. Den här texten var en av fyra separata texter som utgjorde en kodex. Texten var skriven på koptiska, ett språk som härstammar från fornegyptiskan.

När den läderinbundna kodexen togs från det torra egyptiska klimatet, där den hade bevarats i århundraden, började den snabbt brytas ned. Några forskare fick kasta ett öga på kodexen 1983 i samband med en eventuell försäljning, men det begärda priset var astronomiskt och det blev ingen affär. Ytterligare år av olämplig hantering och förvaring påskyndade nedbrytningsprocessen. År 2000 köptes den av en schweizisk antikvitetshandlare. Hon beslutade sig till sist för att överlämna den till ett internationellt expertteam, som arbetade under ledning av Maecenas Foundation for Ancient Art och National Geographic Society. Det här teamet fick ta sig an den komplicerade uppgiften att restaurera och rekonstruera kodexen, som nu var i så dåligt skick att vissa delar endast bestod av fragment. De skulle dessutom fastställa åldern och översätta och tolka innehållet.

 Med kol-14-metoden kom man fram till att kodexen troligen är från 200- eller 300-talet v.t. Men forskarna tror att texten i Judasevangeliet översattes från grekiska till koptiska långt före den tiden. Så när sammanställdes Judasevangeliet?

JUDASEVANGELIET – ETT GNOSTISKT EVANGELIUM

Första gången ett verk med namnet Judasevangeliet omnämns är i kyrkofadern Irenaeus skrifter från slutet av 100-talet v.t. I Adversus haereses, ett verk där Irenaeus kritiserar lärorna hos ett flertal rörelser, sägs det: ”De kungör att förrädaren Judas var väl medveten om dessa ting, och att han ensam, i full visshet om sanningen som ingen av de övriga, lyckades med förräderiets mysterium. Genom honom har allting, både jordiskt och himmelskt, blivit försatt i förvirring. De framställer en uppdiktad historia av det slag som de kallar Judasevangeliet.”

”Det är inte ett evangelium som skrevs under Judas livstid av någon som verkligen kände honom.”

Irenaeus var fast besluten att motbevisa kristna gnostiker, som påstod att de var i besittning av särskilda kunskaper. Gnosticism är ett paraplybegrepp som omfattar många olika grupper, var och en med sin egen tolkning och förståelse av vad de uppfattade som sanning. Gnostikerna propagerade för tolkningar grundade på egna skrifter, som fick stor spridning under 100-talet.

I sådana gnostiska ”evangelier” påstås det ofta att Jesu apostlar missförstod honom och att det fanns ett dolt, hemligt budskap i hans undervisning som bara några få utvalda förstod. * Vissa gnostiker såg den fysiska världen som ett fängelse där människors själar hölls i fångenskap. De betraktade Gamla testamentets skapargud som undermålig, en som var underlägsen deras mäktigare gudar. Och den som hade sann kunskap skulle förstå det hemliga budskapet och söka befrielse från sin fysiska kropp.

Judasevangeliet återspeglar det här synsättet. De inledande orden lyder: ”Den hemliga berättelsen om den uppenbarelse som Jesus berättade om i samtal med Judas Iskariot under åtta dagar, tre dagar innan han firade påsk.”

Innehöll den här kodexen just den text som Irenaeus hade kritiserat, som man under hundratals år trodde hade gått förlorad? Marvin Meyer, som ingick i expertteamet som analyserade och översatte kodexen, säger att Irenaeus ”korta beskrivning stämmer ganska bra in på den koptiska text som bär namnet Judasevangeliet”.

OMTVISTAD BESKRIVNING AV JUDAS

I Judasevangeliet skrattar Jesus hånfullt när lärjungarna brister i kunskap. Judas däremot är den ende av de 12 apostlarna som har insikt om Jesu sanna natur. Därför berättar Jesus enskilt för honom om ”kungarikets mysterier”.

Experterna som rekonstruerade texten påverkades starkt av Irenaeus beskrivning av evangeliet. Av deras översättning får man intrycket att Jesus såg Judas som den lärjunge som förstod mysterierna och kunde ”stiga upp till kungariket”. De vilseledda apostlarna skulle utse en ersättare till Judas, som då skulle bli den ”trettonde anden” och ”överskugga dem alla”, dvs. de andra apostlarna. Varför skulle Judas bli upphöjd? Jesus säger till honom: ”För du kommer att offra den man som bär mina kläder.”

Författarna Bart Ehrman och Elaine Pagels, som också är framträdande forskare inom tidig kristendom och gnosticism, publicerade snabbt sina egna analyser och kommentarer om Judasevangeliet. De överensstämde i allt väsentligt med det första expertteamets rekonstruktion av texten. Men kort därefter uttryckte andra forskare sin oro, bland dem April DeConick och Birger  Pearson. De menade att National Geographic Society hade påskyndat publiceringen av texten för att få vara först med nyheten. Dessutom hade man inte följt den publiceringsprocess med noggrann analys och granskning som krävs för att få en akademiskt meriterad text, eftersom forskarna hade varit tvungna att underteckna sekretessavtal.

Ingen av de forskare som analyserade evangeliet hävdar att det innehåller tillförlitlig historisk information.

DeConick och Pearson arbetade oberoende av varandra, men båda drog slutsatsen att viktiga bitar av den fragmentariska texten hade blivit felaktigt översatta av det första forskarteamet. Enligt DeConicks rekonstruktion av texten använder Jesus uttrycket den ”trettonde demonen” när han tilltalar Judas och inte den ”trettonde anden”. * Hon menar att det är svårt att misstolka innebörden när Jesus säger till Judas att han inte ska stiga upp till kungariket. Och i stället för att säga att Judas skulle ”överskugga” de andra apostlarna sa Jesus till honom: ”Du kommer att handla värre än de alla. För du kommer att offra den man som bär mina kläder.” DeConick betraktar Judasevangeliet som en forntida gnostisk parodi som går ut på att driva med apostlarna. Både DeConick och Pearson drar slutsatsen att Judasevangeliet inte framställer Judas som en hjälte.

VAD KAN VI LÄRA OSS AV JUDASEVANGELIET?

Ingen av de forskare som analyserade evangeliet hävdar att det innehåller tillförlitlig historisk information, vare sig de har uppfattningen att Judas var en hjälte eller en demon. Bart Ehrman förklarar: ”Det är inte ett evangelium som skrevs av Judas, och det gör inte ens anspråk på att ha Judas som författare. ... Det är inte ett evangelium som skrevs under Judas livstid av någon som verkligen kände honom ... Det är därför inte en text som kommer att ge oss ytterligare information om vad som hände på Jesu tid.”

Judasevangeliet är en gnostisk text som ursprungligen skrevs på grekiska någon gång på 100-talet v.t. Om den text som kallas Judasevangeliet är identisk med den text som Irenaeus hänvisade till, är en fråga för forskarvärlden att fortsätta debattera. Men den här texten visar tydligt att det fanns en period i historien då falska kristna införde sina egna läror, vilket medförde att den ursprungliga kristendomen sönderföll och splittrades i många olika sekter och grupper. Så i stället för att undergräva Bibelns trovärdighet bekräftar Judasevangeliet apostlarnas varningar, till exempel Paulus varning i Apostlagärningarna 20:29, 30 om det som skulle hända efter hans död: ”Ur er egen krets skall det träda fram män som skall förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig.”

^ § 11 De här evangelierna fick ofta namn efter dem som påstods ha större förståelse av Jesu läror, som i fallet med Tomasevangeliet och Maria Magdalenas evangelium. I dag finns omkring 30 sådana forntida texter.

^ § 18 De forskare som menar att Judas i den här texten beskrivs som en demon – en som hade större insikt om Jesu sanna natur än de övriga lärjungarna – ser likheten med hur demoner vid några tillfällen helt korrekt tillkännager Jesu identitet i Bibelns evangelier. (Markus 3:11; 5:7)