Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET OKTOBER 2012

Bibeln förändrade deras liv

Bibeln förändrade deras liv

HUR kunde en man som hade en tragisk barndom bli en bra pappa och få ett lyckligt äktenskap? Vad hjälpte en kvinna som levde mycket destruktivt att få rätsida på livet? Läs deras egna berättelser.

”Jag kände mig värdelös.” – VÍCTOR HUGO HERRERA

  • FÖDD: 1974
  • HEMLAND: CHILE
  • BAKGRUND: MISSBRUKADE ALKOHOL

MITT FÖRFLUTNA:

Jag föddes i staden Angol i ett vackert område i södra Chile. Jag träffade aldrig min pappa. När jag var tre år tog min mamma mig och min bror och flyttade in till huvudstaden, Santiago. Vi hamnade i ett litet rum på ett härbärge för hemlösa. Vi använde ett offentligt utedass och hämtade vatten från en brandpost.

Efter ungefär två år fick vi ett litet hus av myndigheterna. Men i det området var det tyvärr många som missbrukade droger och alkohol. Brottsligheten var hög och prostitutionen var utbredd.

Sedan träffade mamma en ny man, och efter ett tag gifte de sig. Min styvfar drack ofta och mycket. Han slog mamma och mig. Jag brukade gråta när jag var ensam och önskade att jag hade haft en pappa som skyddade mig.

Mamma arbetade hårt för att försörja oss, men vi var ändå mycket fattiga. Ibland hade vi inget annat att stilla hungern med än mjölkpulver och socker. Det enda nöjet jag och min bror hade var att smyga i väg och titta på tv genom grannens fönster. Men en dag fick grannen syn på oss, och så var det slut på det roliga.

När min styvfar var nykter, och det var inte ofta, brukade han köpa lite mat åt mig och min bror. En gång köpte han faktiskt en liten tv till oss, och det är ett av mina få lyckliga minnen.

Jag var 12 när jag lärde mig läsa, och ett år senare slutade jag skolan och började jobba heltid. Efter jobbet brukade jag följa med mina vuxna jobbarkompisar till fester där vi söp oss fulla och använde droger. Jag blev snabbt beroende.

När jag var 20 träffade jag Cati, och så småningom gifte vi oss. Först hade vi det bra, men sedan var jag tillbaka i samma gamla hjulspår igen. Jag blev faktiskt ännu värre än tidigare. Till slut gick det upp för mig att jag antingen skulle hamna i fängelse eller dö. Men värst av allt var att jag utsatte min son, Víctor, för samma  saker som jag själv hade fått uppleva under min egen barndom. Jag var ledsen och besviken på mig själv, och jag kände mig värdelös.

Jag tror att det var 2001 som två Jehovas vittnen kom hem till oss och började studera Bibeln med Cati. Hon brukade berätta för mig vad hon lärde sig. Jag blev nyfiken och började också studera. Cati blev döpt som ett Jehovas vittne 2003.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV:

En dag läste jag Rut 2:12 där det sägs att Jehova belönar dem som handlar i tro och söker sig till honom för att få trygghet. Jag insåg att om jag gjorde förändringar så skulle det göra Gud glad, och han skulle belöna mig. Jag tänkte på hur ofta Bibeln fördömde att man dricker för mycket. Orden i 2 Korinthierna 7:1 påverkade mig starkt. I den versen får vi uppmaningen att ”rena oss från varje förorening”. Därför började jag ta itu med mina dåliga vanor. I början blev mitt humör ännu sämre, men Cati slutade aldrig stötta och hjälpa mig.

Pressen att röka och dricka var mycket stark på jobbet, så efter ett tag sa jag upp mig. Under perioden då jag var arbetslös hade vi inte så mycket pengar att röra oss med. Men samtidigt fick jag mer tid att studera Bibeln. Nu började jag göra andliga framsteg på allvar. Cati krävde aldrig mer än vi hade råd med, och hon klagade aldrig på mig för att vi fick leva så enkelt. Det är underbart med hennes kärlek och stöd.

Jag började gå mer på Jehovas vittnens möten och fick bra vänner där. De hjälpte mig att förstå att Jehova värdesätter att jag vill tjäna honom, trots min begränsade skolutbildning. Den kärlek och enhet vi upplevde i församlingen påverkade hela familjen starkt. En sådan frid hade vi aldrig känt tidigare. I december 2004 blev jag också döpt.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG:

Jag har själv upplevt hur sanna Jehovas ord i Jesaja 48:17 är. Det står: ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig.” Min mamma och bror blev så imponerade av förändringarna i mitt liv att de också började studera Bibeln. Till och med mina grannar har lagt märke till att jag förändrats och att vi är en lycklig familj.

Min fru älskar Gud, jag har hennes förtroende och vi är nära vänner. Jag har aldrig träffat min pappa, men tack vare Bibeln har jag ändå kunnat uppfostra mina tre söner. De respekterar mig. Men det viktigaste är att Jehova är verklig för dem och att de älskar honom.

”Jag har aldrig träffat min pappa, men tack vare Bibeln har jag ändå kunnat uppfostra mina tre söner.”

Min egen uppväxt var olycklig, men Jehova har hjälpt mig att bli en lycklig man. Det är jag oerhört tacksam för.

 ”Jag blev arg och aggressiv.” – NABIHA LAZAROVA

  • FÖDD: 1974
  • HEMLAND: BULGARIEN
  • BAKGRUND: NARKOTIKASMUGGLARE

MITT FÖRFLUTNA:

Jag föddes i Sofia i Bulgarien i en medelklassfamilj. Pappa lämnade familjen när jag var sex år. Det var en stor chock, och det var mycket traumatiskt för mig. Jag kände mig förkastad och trodde inte att jag var värd att bli älskad. De här känslorna fick mig att göra uppror, och jag blev arg och aggressiv.

När jag var 14 rymde jag hemifrån första gången. Jag stal ofta pengar från mamma och mormor och morfar. Jag hade så svårt med mitt humör att jag jämt hamnade i problem, och jag skickades till fem olika skolor på bara några år. Tre år innan jag skulle ta studenten hoppade jag av skolan. Jag levde mycket omoraliskt och var beroende av cigaretter och marijuana. Jag drack mycket och festade konstant. Dessutom började jag smuggla knark. Jag tyckte det kändes fruktansvärt att leva i en värld med så mycket lidande och död. Därför ville jag bara leva för dagen.

År 1998, då jag var 24, greps jag på flygplatsen i São Paulo i Brasilien när jag smugglade knark. Jag dömdes till fyra års fängelse.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV:

År 2000 började Jehovas vittnen komma en gång i veckan till fängelset där jag satt. En av dem, Marines, var mycket vänlig mot mig. Hon gjorde mig nyfiken på Bibeln. Jag hade aldrig hört talas om Jehovas vittnen, så jag frågade några andra fångar vad de visste. Till min förvåning var de flesta jag pratade med negativa. En fånge sa att jag kunde gå med i vilken religion som helst, utom Jehovas vittnen. Det gjorde mig ännu mer nyfiken. Jag ville ta reda på varför de var så illa omtyckta. Jag insåg att det berodde på att de hade den sanna religionen. Bibeln säger faktiskt att alla som försöker gå i Jesu fotspår ska bli förföljda. (2 Timoteus 3:12)

Under den här tiden arbetade jag i fängelsets administrationsbyggnad. En dag hittade jag en låda med gamla nummer av Vakttornet och Vakna! * i ett förråd. Jag tog med dem till cellen och började läsa. Ju mer jag läste, desto mer kändes det som om jag hade varit i en het öken och nu hittade en oas med kallt vatten. Eftersom jag hade så gott om tid studerade jag Bibeln flera timmar varje dag.

En dag blev jag uppkallad till fängelseledningen. Jag trodde att jag skulle bli frigiven, så jag samlade snabbt ihop mina få ägodelar, sa hej då till de andra fångarna och sprang upp till kontoret. Men där fick jag veta att man hade inlett en ny process mot mig,  bland annat för att jag hade använt falska dokument. Det slutade med att mitt straff förlängdes med två år.

Först blev jag förkrossad. Men några dagar senare började det gå upp för mig att det här egentligen var en förklädd välsignelse. Jag hade lärt mig mycket från Bibeln, men innerst inne ville jag fortsätta med mitt gamla liv när jag blev fri. Jag behövde mer tid att förändra mig.

Ibland kändes det som att Gud aldrig skulle kunna välkomna mig som en av sina tjänare. Men jag tänkte på bibelavsnitt som 1 Korinthierna 6:9–11. De verserna visar att några av de första kristna hade varit ”tjuvar”, ”drinkare” och ”utsugare” innan de började tjäna Jehova. Men med Jehovas hjälp ändrade de sig. Deras exempel var mycket uppmuntrande.

En del dåliga vanor var inte så svåra att bli av med. Jag hade till exempel inga större problem att sluta med droger. Men det var inte lika lätt att sluta röka. Jag fick kämpa över ett år innan jag lyckades. En sak som hjälpte mig var att jag tog reda på hur rökning skadar hälsan. Men det som hjälpte mig mest var att be ofta och innerligt till Jehova.

”Jag hade lärt känna den bästa pappa man kan ha, en som aldrig skulle överge mig.”

Ända sedan pappa övergav oss hade jag känt mig förkastad, men i takt med att jag lärde känna Jehova bättre började jag komma över den känslan. Orden i Psalm 27:10 gick rakt till hjärtat. Det står: ”Om så min egen far och min egen mor övergav mig, skulle Jehova ta mig till sig.” Jag hade lärt känna den bästa pappa man kan ha, en som aldrig skulle överge mig. Mitt liv hade fått mening. I april 2004, sex månader efter min frigivning, blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG:

Nu är jag en lycklig människa. Eftersom jag har övervunnit mina dåliga vanor mår jag mycket bättre fysiskt och känslomässigt än när jag var yngre. Jag har ett bra äktenskap och ett nära förhållande till min himmelske far, Jehova. Bland hans tjänare har jag fått många pappor och mammor, bröder och systrar. (Markus 10:29, 30) Jag är tacksam för att de trodde på mig, fast jag inte gjorde det själv.

Ibland när jag tänker på mitt förra liv sköljer skuldkänslor över mig. Men i Guds nya värld ”skall man inte mer komma ihåg” dåliga minnen, och det löftet ger mig tröst. (Jesaja 65:17) De svårigheter jag varit med om hjälper mig att känna starkt för människor som måste kämpa med liknande problem. På det sättet har jag nytta av mitt gamla liv. När jag är ute och förkunnar har jag ganska lätt att prata med missbrukare, alkoholister och kriminella utan att hindras av fördomar. Om jag kunde förändra mitt liv för att tjäna Jehova, så kan vem som helst göra det!

^ § 29 Utgivna av Jehovas vittnen.