Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet  |  april 2010

Visste du?

Visste du?

 Visste du?

Vilka vittnesbörd förutom de som finns i Bibeln bekräftar att Jesus var en verklig, historisk person?

Ett antal profana skribenter som levde nära Jesu tid nämnde honom uttryckligen. Bland dem var Cornelius Tacitus, som nedtecknade Roms historia under kejsarna. En brand ödelade Rom år 64 v.t., och Tacitus berättar om de rykten som cirkulerade om att Nero anlagt den. Tacitus säger att Nero försökte lägga skulden på en grupp som den stora massan kallade kristna. Tacitus skriver: ”Deras ledare Kristus hade under Tiberius regering korsfästs av prokuratorn Pontius Pilatus.” (Annaler, XV, paragraf 44, B. Cavallins översättning)

Den judiske historikern Flavius Josephus nämner också Jesus. Josephus behandlar händelser som ägde rum mellan den romerske ståthållaren Festus död omkring år 62 v.t. och hans efterträdares, Albinus, tillträde som ståthållare. Han skriver att översteprästen Ananus (Hannas) ”lät församla et råd, för hwilket han framkallade JACOB som war Broder med JESUS, hwilken ock kallades CHRISTUS”. (Flavii Josephi Judiska historia, 1749, tredje delen, tjugonde boken, åttonde kapitlet, första stycket)

Varför kallades Jesus också Kristus?

Evangelierna berättar att när ängeln Gabriel visade sig för Maria för att tala om att hon skulle bli gravid, sade han till henne att hon skulle ge sin son namnet Jesus. (Lukas 1:31) Det var ett ganska vanligt namn bland judarna på Bibelns tid. Den judiske historikern Josephus skrev om 12 personer, andra än dem som är nämnda i Bibeln, som hette så. Marias son kallades ”nasarén”, för att visa att han var den Jesus som kom från Nasaret. (Markus 10:47) Han kom också att bli känd som ”Messias”, eller ”Kristus”. (Matteus 16:16, fotnoten) Vad betyder detta?

Det svenska ordet ”Kristus” kommer från grekiskans khristọs, motsvarigheten till hebreiskans mashịach (Messias). Båda orden betyder ordagrant ”(den) Smorde”. Det uttrycket användes med rätta om andra än Jesus. Så till exempel sades det om Mose, Aron och kung David att de var smorda i betydelsen att de var förordnade till ställningar av ansvar och myndighet som Gud gett dem. (3 Moseboken 4:3; 8:12; 2 Samuelsboken 22:51; Hebréerna 11:24–26, fotnoten) Jesus, den förutsagde Messias, var Jehovas allra främste representant. Därför kallades Jesus passande ”Messias [eller Kristus], den levande Gudens Son”. (Matteus 16:16; Daniel 9:25)

[Bild på sidan 15]

En konstnärs återgivning av Flavius Josephus.