Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET MARS 2010

Kan vi lita på evangelierna i Bibeln?

Kan vi lita på evangelierna i Bibeln?

”De har gjort enorm succé. De har legat till grund för filmer i mångmiljonklassen ... och storsäljande böcker ... De har börjat användas av kristna sekter. De har gett upphov åt konspirationsteorier och nya religioner.” (SUPER INTERESSANTE, EN BRASILIANSK TIDSKRIFT)

VAD handlar det här om? Det är det nyväckta intresset för den samling pseudoevangelier, brev och apokalypser som upptäcktes i Nag Hammadi och på andra platser i Egypten i mitten av 1900-talet. De här dokumenten och andra av samma slag brukar kallas gnostiska eller apokryfiska skrifter. *

En konspiration?

I en tid då folk i allmänhet har en cynisk inställning till Bibeln och de etablerade religionerna, har de gnostiska eller apokryfiska skrifterna skapat stor fascination. De har påverkat mångas syn på Jesu läror och själva kristendomen. En tidskrift säger: ”Tomasevangeliet och andra apokryfer tilltalar en grupp som blir allt större i vår tid: de som längtar efter andlighet men misstror religionen.” Man beräknar att enbart i Brasilien ”finns det åtminstone 30 grupper som grundar sina trosuppfattningar på apokryferna”.

En populär teori går ut på att katolska kyrkan på 300-talet konspirerade för att dölja sanningen om Jesus, att apokryfernas skildringar av hans liv hemlighölls och att de fyra evangelierna i Bibeln ändrades. Religionsprofessorn Elaine Pagels uttrycker det så här: ”Vi börjar nu se att det vi kallar kristendom och det vi identifierar som den kristna traditionen egentligen endast representerar ett snävt urval  av särskilda källor, valda bland dussintals andra.”

Forskare som Pagels anser alltså att Bibeln inte är den enda källan till den kristna tron. I ett tv-program producerat av BBC sades det att apokryferna framställer Maria Magdalena som ”en lärare och andlig vägledare för de andra lärjungarna. Hon är inte bara en lärjunge – hon är en apostel för apostlarna.” (Bible Mysteries, ”The Real Mary Magdalene”) I den brasilianska tidningen O Estado de S. Paulo gjorde Juan Arias följande kommentar kring Maria Magdalenas påstådda roll: ”Allt pekar i dag på att den tidiga kristna rörelsen ... i grunden var ’feministisk’, eftersom de första kyrkorna etablerades i kvinnors hem och kvinnor tjänstgjorde som präster och biskopar där.”

Många anser att de apokryfiska källorna väger tyngre än Bibeln. Men detta väcker några viktiga frågor: Är apokryferna en legitim källa för den kristna tron? Vilken källa ska vi tro på när apokryferna motsäger tydliga läror i Bibeln? Ägde verkligen en konspiration rum på 300-talet där man hemlighöll apokryferna och ändrade de fyra bibliska evangelierna? För att besvara de här frågorna ska vi se närmare på ett av Bibelns fyra evangelier, Johannesevangeliet.

En granskning av Johannesevangeliet

Ett värdefullt fragment av Johannesevangeliet upptäcktes i Egypten i början av 1900-talet och är känt som Papyrus Rylands 457 (P52). Det innehåller det avsnitt som motsvarar Johannes 18:31–33, 37, 38 i våra dagars biblar, och det förvaras i John Rylands-biblioteket i Manchester i England. Det här är det äldsta kända fragmentet av en handskrift till de kristna grekiska skrifterna (”Nya testamentet”). Många forskare tror att den här avskriften gjordes omkring år 125, bara ca 25 år efter Johannes död. Det intressanta är att den nästan exakt stämmer överens med senare handskrifter. Att Johannesevangeliet redan vid den här tiden hade nått Egypten stöder slutsatsen att det verkligen skrevs under det första århundradet och av Johannes själv, precis som Bibeln anger. Johannesevangeliet är med andra ord en ögonvittnesskildring.

Samtliga apokryfiska böcker är däremot författade på 100-talet eller senare, dvs. 100 år eller mer efter det att händelserna de skildrar ägde rum. En del experter försöker hävda att de bygger på äldre skrifter eller traditioner, men det finns inga bevis som stöder den teorin. Frågan uppstår därför: Vem skulle du tro på mest – ett ögonvittne eller någon som levde hundra år senare? Svaret är självklart. *

Papyrus Rylands 457 (P52), ett fragment av Johannesevangeliet som dateras till 100-talet v.t. Det skrevs bara några årtionden efter originalet.

 Men hur är det då med påståendet att man ändrade Bibelns evangelier på 300-talet för att dölja vissa fakta om Jesu liv? Finns det något som tyder på att Johannesevangeliet ändrades? En av de främsta källorna till den nutida bibeln kan hjälpa oss att besvara de här frågorna. Det rör sig om Codex Vaticanus 1209, en handskrift från 300-talet. Om vår bibel innehåller ändringar som utfördes på 300-talet borde de återspeglas i den här handskriften. Intressant nog finns det även en annan handskrift som innehåller merparten av Lukas och Johannes evangelier och som är skriven någon gång mellan 175 och 225 v.t. Den är känd som Papyrus Bodmer XIV, XV (P75). Enligt experter är texten mycket lik den i Codex Vaticanus 1209. Med andra ord har inga betydande ändringar gjorts i Bibelns evangelier, och de här handskrifterna bekräftar det.

Det finns inga bevis av något slag för att Johannesevangeliet eller något av de andra evangelierna ändrades på 300-talet. Doktor Peter M. Head vid universitetet i Cambridge undersökte en samling handskrifter från Oxyrhynchos i Egypten. Han skrev: ”Generellt sett bekräftar dessa handskrifter texten i de betydelsefulla uncialhandskrifter * som utgör grunden för de nutida utgåvorna av den grekiska bibeltexten. De innehåller inget som dramatiskt förändrar vår bild av hur NT [Nya testamentet] vidarebefordrades under den första tiden.”

Codex Vaticanus 1209 från 300-talet visar att evangelierna har bevarats praktiskt taget oförändrade.

Vad blir slutsatsen?

De fyra kanoniska evangelierna – Matteus, Markus, Lukas och Johannes – var allmänt accepterade bland de kristna redan i mitten av 100-talet. Tatianos vitt spridda Diatessaron, som utarbetades mellan 160 och 175 v.t., byggde enbart på de fyra kanoniska evangelierna och inget av de gnostiska. (Se rutan  ”Ett tidigt försvar av evangelierna”.) Det är också intressant att lägga märke till en kommentar Irenaeus gjorde under senare delen av 100-talet. Han menade att det måste finnas fyra evangelier, precis som det finns fyra stora vindar och precis som jorden har fyra hörn. Även om jämförelsen är högst tvivelaktig, bekräftar hans ord att det bara var fyra evangelier som betraktades som äkta vid den tiden.

Vad visar alla dessa fakta? Att ”Nya testamentet”, däribland de fyra evangelierna, har bevarats praktiskt taget oförändrat från 100-talet och framåt. Det finns inga egentliga skäl att tro på en konspiration där man ändrade eller dolde någon del av den inspirerade Bibeln. Tvärtom. Bibelforskaren Bruce Metzger skriver: ”Vid slutet av 100-talet ... hade man uppnått stor enighet kring större delen av Nya testamentet bland de mycket olika och utspridda församlingarna av troende kring  Medelhavet och i ett område som sträckte sig ända från Britannien till Mesopotamien.”

Apostlarna Paulus och Petrus försvarade sanningen i Guds ord. Båda varnade kraftfullt sina medkristna för att tro på något annat än den ursprungliga läran. Paulus skrev exempelvis till Timoteus: ”Timoteus, bevaka det som har anförtrotts åt dig och vänd dig bort från det tomma prat som kränker det som är heligt och från motsägelserna i den ’kunskap’ som med orätt kallas så. På grund av att somliga har velat lysa med sådan kunskap har de avvikit från tron.” Petrus intygade: ”Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro, utan vi hade blivit ögonvittnen till hans storhet.” (1 Timoteus 6:20, 21; 2 Petrus 1:16)

För flera tusen år sedan blev profeten Jesaja inspirerad av Gud att säga: ”Det gröna gräset har förtorkat, blommorna har vissnat; men vår Guds ord består till oöverskådlig tid.” (Jesaja 40:8) Vi kan lita på att den som har inspirerat Bibelns böcker också har bevarat dem genom århundradena så att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Timoteus 2:4)

^ § 3 ”Gnostisk” och ”apokryfisk” kommer från grekiska ord som kan användas i betydelsen ”hemlig kunskap” respektive ”omsorgsfullt fördold”. Uttrycken används om oäkta, så kallade icke-kanoniska, skrifter som försöker efterlikna evangelierna, Apostlagärningarna, breven och uppenbarelserna i ”Nya testamentet”.

^ § 11 Ett annat problem när det gäller de apokryfiska skrifterna är att det finns så få exemplar bevarade. Det enda som finns kvar av ”Maria Magdalenas evangelium”, som skapat många spekulationer kring hennes roll, är två små fragment och ett längre där halva den ursprungliga texten tycks saknas. Dessutom finns det betydande skillnader mellan dessa texter.

^ § 13 Detta syftar på handskrifter som är skrivna med versaler och som dateras till 300-talet och framåt.