Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  Oktober 2015

Tjäna Jehova utan att låta dig distraheras

Tjäna Jehova utan att låta dig distraheras

”Maria ... lyssnade oavlåtligt till hans [Jesus] ord. Marta ... var fullt upptagen av många bestyr.” (LUK. 10:39, 40)

SÅNGER: 94, 134

1, 2. Varför älskade Jesus Marta, och vad visar att hon var ofullkomlig som alla andra?

VAD får du för associationer när du tänker på Marta i Bibeln? När vi läser om henne ser vi att hon var en mycket god vän till Jesus, och det sägs att Jesus älskade henne. Hon var naturligtvis inte den enda kvinna som han älskade och respekterade. Han var även nära vän med Martas syster, Maria. Och han älskade också sin egen mor, Maria. (Joh. 11:5; 19:25–27) Vad var det då som gjorde att Jesus älskade Marta?

2 Det var inte bara för att hon var omtänksam, generös och flitig, utan framför allt för att hon var andlig. Hon trodde på allt som Jesus lärde och var helt övertygad om att han var den utlovade Messias. (Joh. 11:21–27) Men precis som alla andra var hon ofullkomlig. Vid ett tillfälle när Jesus var på besök tog hon sig friheten att säga åt honom vad han skulle göra för att rätta till något som hon tyckte var fel. Hon sa: ”Herre, betyder det inget för dig att min syster har lämnat mig ensam att bestyra allt? Säg då till henne att hon skall vara med och hjälpa mig.”  (Läs Lukas 10:38–42.) Vad kan vi lära oss av den här berättelsen?

MARTA BLEV DISTRAHERAD

3, 4. På vilket sätt valde Maria ”den goda delen”, och vad lärde sig Marta vid det här tillfället? (Se den inledande bilden.)

3 Jesus uppskattade att Marta och Maria hade bjudit hem honom, och därför ville han passa på att ge dem en andlig gåva. Maria tog vara på möjligheten att få bli undervisad av den store läraren. Hon ”satte sig vid Herrens fötter och lyssnade ... till hans ord”. Marta kunde ha gjort samma sak, och Jesus skulle säkert ha berömt henne för det.

4 Men Marta var fullt upptagen med att förbereda en fin måltid och gjorde allt hon kunde för att Jesus skulle trivas. Allt det här gjorde att hon stressade upp sig i onödan, och när hon såg att Maria inte hjälpte till blev hon irriterad. Jesus såg att Marta försökte göra alldeles för mycket, så han sa vänligt: ”Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många ting.” Han sa sedan att det hade räckt med en enkel måltid, kanske en enda maträtt. Därefter berömde han Maria och sa: ”Vad Maria angår, så har hon valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” Förmodligen skulle Maria längre fram inte komma ihåg vad hon hade ätit vid det här speciella tillfället. Men hon skulle säkert alltid minnas vad hon hade lärt sig av Jesus och att han hade berömt henne. Mer än 60 år senare skrev aposteln Johannes att Jesus ”älskade ... Marta och hennes syster”. (Joh. 11:5) Av de här orden förstår vi att Marta måste ha tagit till sig av Jesus kärleksfulla tillrättavisning och gjort sitt bästa för att tjäna Jehova troget resten av sitt liv.

5. Varför är det särskilt svårt i vår tid att vara fokuserad på sådant som verkligen är viktigt, och vilken fråga uppstår med tanke på det?

5 Vi inser att det i dag finns mycket mer som kan distrahera oss i vår tjänst för Jehova än det gjorde på Bibelns tid. I en artikel i Vakttornet för 15 mars 1959 citerade man vad en grupp studenter i USA hade fått höra i en föreläsning några år tidigare: ”Aldrig förr i historien har mänskligheten berömt sig av mera överlägsna meddelelsemedel än nu: snabbgående tryckpressar, rikt illustrerade tidskrifter, radion, filmen, televisionen. ... De bombarderar oss dagligen med nya distraherande ting. ... För inte alltför länge sedan tänkte man sig gärna vår tid som ’upplysningens tidsålder’. Men den blir mer och mer ’distraktionens tidsålder’.” I artikeln konstaterades det: ”De distraherande faktorerna kommer sannolikt att öka, allteftersom denna världen närmar sig sin undergång.” Verkligen sanna ord! Med tanke på det uppstår en viktig fråga: Vad kan vi göra för att inte bli distraherade utan i stället hålla oss fokuserade på andliga ting, precis som Maria gjorde?

GÖR INTE ”FULLT BRUK” AV VÄRLDEN

6. Hur har Jehovas folk använt modern teknik för att sprida de goda nyheterna?

6 Jehovas folk har alltid använt den moderna teknik som funnits tillgänglig för att nå ut med de goda nyheterna. Tänk till exempel på ”Skapelsedramat i bilder”. Genom att kombinera rörlig film, ljudinspelningar och ljusbilder i färg kunde man före och under första världskriget ge tröst åt miljontals människor världen över. ”Skapelsedramat” avslutades med en beskrivning av hur fridfullt allt kommer att bli när Jesus styr över jorden under de tusen åren. Längre fram spreds budskapet via radioutsändningar, som  miljontals människor jorden runt lyssnade på. Och i dag använder vi datateknik och internet för att sprida de goda nyheterna till jordens alla hörn, till och med till avlägsna öar.

Låt inte mindre viktiga saker komma i vägen för andliga aktiviteter. (Se paragraf 7.)

7. a) Vad är faran med att göra fullt bruk av världen? b) Vad måste vi vara särskilt uppmärksamma på? (Se fotnoten.)

7 Bibeln varnar oss för att göra ”fullt bruk” av världen, dvs. att försöka utnyttja allt den har att erbjuda. (Läs 1 Korinthierna 7:29–31.) Vi skulle lätt kunna slösa bort en massa tid på sådant som inte är fel i sig självt. Vi kanske har en hobby, eller så tycker vi om att läsa böcker, titta på tv, besöka intressanta platser, shoppa eller kolla upp de senaste elektroniska prylarna eller lyxartiklarna. Vi skulle också kunna lägga onödigt mycket tid på socialt nätverkande och på att sms:a, mejla och hela tiden kolla de senaste nyheterna och sportresultaten. För en del har sådana saker nästan blivit som ett beroende. * (Pred. 3:1, 6) Om vi inte begränsar den tid vi använder till mindre viktiga saker kanske vi börjar slarva med det som är allra viktigast – vår tillbedjan av Jehova. (Läs Efesierna 5:15–17.)

8. Varför är det så viktigt att vi inte älskar det som finns i världen?

8 Satan har specialdesignat den här världen så att den ska fånga vår uppmärksamhet och distrahera oss i vår tjänst för Jehova. Så var det i det första århundradet, och det är ännu värre i dag. (2 Tim. 4:10) Därför är det viktigt att vi följer rådet: ”Älska inte ... det som finns i världen.” Vi måste hela tiden granska oss själva och göra de justeringar som behövs. Då undviker vi att bli distraherade, och vi får en starkare kärlek till Jehova. Det i sin tur gör det lättare för oss att vara lydiga mot honom och hålla oss nära honom. (1 Joh. 2:15–17)

VAR FOKUSERAD PÅ DET SOM ÄR VIKTIGAST

9. Vad lärde Jesus sina lärjungar att fokusera på, och hur gick han själv före med gott exempel?

9 Jesus vänliga råd till Marta var helt i linje med det han lärde och hur han själv levde. Han uppmuntrade sina lärjungar att vara helt inriktade på sin tjänst för Jehova och att sätta riket främst. (Läs Matteus 6:22, 33.) Jesus hade inte en mängd ägodelar; han hade inget hus och ägde ingen mark. (Luk. 9:58; 19:33–35)

10. Hur var Jesus ett fint exempel redan tidigt under sin tjänst?

 10 Det var mycket som hände kring Jesus medan han var här på jorden som hade kunnat få honom att tappa fokus, men han lät sig aldrig distraheras. I början av sin tjänst undervisade han en folkskara i Kapernaum och utförde underverk, så människorna där ville inte att han skulle lämna staden. Hur reagerade han på det? Han sa: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Luk. 4:42–44) Ja, Jesus färdades kors och tvärs i Palestina för att predika de goda nyheterna och undervisa så många som möjligt. Men även om han var fullkomlig var han ändå människa, och ibland kände han sig väldigt trött efter att ha ansträngt sig i tjänsten för Jehova. (Luk. 8:23; Joh. 4:6)

11. Vad sa Jesus till en man som var inblandad i en familjetvist, och vilken varning gav Jesus?

11 Vid ett senare tillfälle talade Jesus med sina lärjungar om hur man kan hantera motstånd. Plötsligt blev han avbruten av en man som sa: ”Lärare, säg till min bror att dela arvet med mig.” Men Jesus vägrade att bli inblandad i den här tvisten och sa: ”Människa, vem har satt mig till domare eller utskiftare över er?” Sedan fortsatte Jesus med att undervisa och varnade dem som lyssnade för faran med att låta materiella saker distrahera dem i deras tjänst för Gud. (Luk. 12:13–15)

12, 13. a) Varför ville några grekiska proselyter träffa Jesus? b) Vad gjorde Jesus i den här situationen för att inte bli distraherad?

12 Den sista veckan i Jesus liv här på jorden var oerhört påfrestande. (Matt. 26:38; Joh. 12:27) Han visste att han hade en förödmjukande rättegång framför sig som skulle leda till en plågsam död. Dessutom var det så mycket han skulle hinna få uträttat innan han dog. Tänk till exempel på vad som hände söndagen den 9 nisan år 33 v.t. Precis som det var förutsagt red Jesus in i Jerusalem på en ungåsna, och folkskarorna hyllade honom och sa att han kom ”som Kungen i Jehovas namn”. (Luk. 19:38) Nästa dag gick han till templet och drev modigt ut alla giriga affärsmän som sålde varor till överpriser och pressade folk på pengar. (Luk. 19:45, 46)

13 Bland folket i Jerusalem fanns det några grekiska proselyter som tydligen var imponerade av det Jesus hade gjort. Därför frågade de aposteln Filippus om de kunde få träffa Jesus. Men med tanke på de viktiga händelser som låg framför Jesus lät han sig inte distraheras. Han försökte inte vinna popularitet och omge sig med folk som kunde stödja honom och försvara honom mot hans fiender. Efter att ha förklarat att han snart skulle dö sa han till Andreas och Filippus: ”Den som håller av sin själ tillintetgör den, men den som hatar sin själ i den här världen skall bevara den för evigt liv.” Så i stället för att stilla de här grekernas nyfikenhet sa han att de som ville följa honom behövde ha samma självuppoffrande inställning som han hade. Och han lovade: ”Om någon vill tjäna mig, så skall min Fader ära honom.” Filippus tog säkert med sig de här uppmuntrande tankarna tillbaka till de grekiska proselyterna. (Joh. 12:20–26)

14. Vad visar att Jesus var balanserad?

14 Men även om Jesus var helt inriktad på det viktiga predikoarbetet, så tänkte han inte bara på arbete. Han var med på åtminstone ett bröllop, och där bidrog  han till den trevliga stämningen genom att förvandla vatten till vin. (Joh. 2:2, 6–10) Han var också med vid middagsbjudningar hemma hos goda vänner och hos sådana som var positivt inställda till de goda nyheterna. (Luk. 5:29; Joh. 12:2) Men ännu viktigare var att han planerade in tillräckligt med tid för bön, begrundan och välbehövlig vila. (Matt. 14:23; Mark. 1:35; 6:31, 32)

LÄGG AV ”VARJE TYNGANDE BÖRDA”

15. Vilket råd gav Paulus, och hur var han själv ett gott föredöme?

15 Aposteln Paulus liknade livet som kristen vid ett långdistanslopp. Därför skrev han: ”Låt oss ... lägga av varje tyngande börda.” (Läs Hebréerna 12:1.) Paulus levde verkligen som han lärde. Han hade lämnat en lovande karriär inom judendomen som kunde ha gjort honom både rik och berömd. Nu var han i stället inriktad på ”de viktigare tingen”, och han lade ner hela sin själ i predikoarbetet och färdades fram och tillbaka mellan Syrien, Mindre Asien, Makedonien och Judeen. Han såg fram emot att få belöningen evigt liv i himlen och skrev: ”Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och jagar fram emot målet efter segerpriset.” (Fil. 1:10; 3:8, 13, 14) Paulus var också ogift, och därför kunde han ”ständigt ... [stå] till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”. (1 Kor. 7:32–35)

16, 17. Hur kan vi alla efterlikna Paulus? Berätta en erfarenhet som belyser det.

16 Precis som Paulus väljer en del vittnen att inte gifta sig för att helt och hållet kunna inrikta sig på tjänsten för Jehova. (Matt. 19:11, 12) Ofta är det så att de som är ogifta har färre familjeförpliktelser än de som är gifta. Men oavsett om vi är gifta eller inte kan vi alla ”lägga av varje tyngande börda” som skulle kunna distrahera oss i vår tjänst för Jehova. Det kan kräva att vi skär ner på den tid vi lägger på mindre viktiga aktiviteter och i stället söker efter möjligheter att öka vår insats i sanningen.

17 Vi kan ta Mark och Claire från Wales som exempel. Båda började som pionjärer efter skolan och fortsatte sedan i pionjärtjänsten som gifta. Men de ville göra mer. Mark säger: ”Vi kunde förenkla livet ytterligare. Vi sålde vår bostad och sa upp vårt deltidsjobb så att vi kunde satsa på internationell byggverksamhet.” Under de senaste 20 åren har de rest över hela Afrika och hjälpt till med att bygga Rikets salar. Vid ett tillfälle hade de inte mer än 15 dollar, men Jehova tog hand om dem. Claire säger: ”Det känns så bra att få använda varje dag i tjänsten för Jehova. Vi har fått så många vänner under de här åren, och vi saknar inte något. Det lilla vi lämnade bakom oss går inte att jämföra med den glädje vi får av att tjäna Jehova på heltid.” Många i heltidstjänsten har haft liknande erfarenheter. *

18. Vad skulle vi kunna fråga oss själva?

18 Men hur är det med oss personligen? Känner vi att vi har tappat lite av den glöd vi tidigare haft i sanningen? Finns det saker som distraherar oss i onödan? I så fall kanske vi kan göra justeringar för att vår personliga bibelläsning och vårt studium ska bli mer intressant och givande. Hur kan vi göra det? Det ska vi se på i nästa artikel.

^ § 17 Se också Hadyn och Melody Sandersons levnadsskildring ”Att veta vad som är rätt och handla därefter” i Vakttornet för 1 mars 2006. De lämnade en lönsam affärsrörelse i Australien för att börja i heltidstjänsten. Läs om vad som hände när de var missionärer i Indien och pengarna tog slut.