Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  Maj 2015

 UR VÅRT ARKIV

Han såg att kafeterian drevs av kärlek

Han såg att kafeterian drevs av kärlek

FESTMÅLTIDER vid Jehovas bord har alltid varit riktiga höjdpunkter. Och när vi samlas till en andlig fest brukar även den bokstavliga maten bidra till glädjen.

I september 1919 höll bibelforskarna en åtta dagar lång sammankomst på Cedar Point i Ohio i USA. Man hade planerat att sammankomstdeltagarna skulle få mat och logi på hotell, men det kom tusentals fler än väntat. Servitörerna och servitriserna blev helt förskräckta över den stora anstormningen, så de gick helt sonika hem. I desperation frågade därför kafeteriaföreståndaren om några av de yngre sammankomstbesökarna kunde tänka sig att hjälpa till, och det var många som ställde upp. Sadie Green var en av de frivilliga. Hon sa: ”Jag hade aldrig prövat på serveringsarbete, men vi hade roligt tillsammans.”

Sierra Leone, 1982.

Under de följande åren kunde mängder av glada vänner hjälpa till i matserveringen på våra sammankomster för att betjäna sina bröder och systrar. Många unga som har samarbetat med vännerna på det här sättet har blivit motiverade att sätta upp andliga mål. Gladys Bolton var en av de frivilliga i kafeterian på en sammankomst 1937. Hon sa: ”Jag träffade människor från andra platser som berättade hur de hade övervunnit sina problem. Det var då jag för första gången började hoppas på att själv kunna bli pionjär.”

Beulah Covey sa så här om en sammankomst hon var med vid: ”Alla som hjälpte till var så engagerade, och det gjorde att allt gick som på räls.” Men arbetet hade ändå sina utmaningar. När Angelo Manera anlände till sammankomsten på Dodger Stadium i Los Angeles 1969, fick han veta att han hade fått ansvaret för matserveringen. Han erkände: ”Det var kanske den största chocken jag varit med om!” Före sammankomsten behövde man bland annat hinna gräva ett 400 meter långt dike för en gasledning till köket.

Frankfurt, Tyskland, 1951.

År 1982 fick de flitiga volontärerna i Sierra Leone börja med att röja upp på sammankomstplatsen och sedan bygga kafeterian med det material som fanns att tillgå. Vid en sammankomst i Frankfurt 1951 hyrde påhittiga bröder ett ånglok för att få ånga till 40 stora kokkärl. De kunde servera 30 000 måltider i  timmen. För att underlätta för de 576 frivilliga arbetarna på diskavdelningen bad man sammankomstbesökarna ta med sig sina egna bestick. Och på en internationell sammankomst i Rangoon i Burma var kockarna vänliga nog att använda mindre chili än vanligt när de lagade mat till de utländska delegaterna.

”DE STÅR UPP NÄR DE ÄTER”

Under en sammankomst i USA 1950 fick Annie Poggensee stå i gassande sol i en lång kö till matserveringen. Men det förde med sig en oväntad välsignelse. Hon sa: ”Jag blev helt uppslukad av ett härligt samtal mellan två systrar som hade rest dit med båt från Europa.” Båda två berättade om hur Jehova hade hjälpt dem att kunna vara med på sammankomsten. Annie fortsatte: ”Ingen annan var gladare än de här två systrarna. Att de fick stå så länge i kön i hettan gjorde dem ingenting.”

Seoul, Sydkorea, 1963.

På många av de större sammankomsterna ställde man upp jättestora mattält med långa rader av ståbord för att besökarna snabbt skulle kunna äta färdigt och lämna plats åt andra. Hur skulle tusentals personer annars hinna få mat under lunchpausen? En man som inte var ett vittne påpekade: ”Vilken märklig religion. De står upp när de äter.”

Både militära och civila myndigheter var imponerade av hur effektivt och välorganiserat allt var. Efter att representanter från amerikanska armén hade sett hur matserveringen fungerade vid en sammankomst på Yankee Stadium i New York, uppmanade de major Faulkner på brittiska krigsministeriet att göra ett liknande besök. Han och hans fru kom därför till sammankomsten ”Triumferande Riket” i Twickenham i England 1955. Han sa att det syntes tydligt att kafeterian drevs av kärlek.

I många år tillhandahöll frivilliga arbetare bra och billig mat till sammankomstbesökarna. Men det var ett omfattande arbete som ofta krävde att volontärerna jobbade långa dagar och missade delar av programmet, och ibland missade de kanske till och med hela programmet. I slutet av 70-talet förenklades matanordningen på många platser, och från och med 1995 bad man vännerna ta med sig sin egen mat till sammankomsterna. Det här gjorde att de som tidigare hade hjälpt till med att laga och servera mat i stället kunde njuta av det andliga programmet och umgänget med vännerna. *

Jehova måste verkligen uppskatta alla som arbetade så hårt för att betjäna sina bröder och systrar. Några av dem kanske längtar tillbaka till den gamla goda tiden när de hjälpte till i matserveringen. Men en sak är säker: Kärlek är fortfarande huvudingrediensen vid våra sammankomster. (Joh. 13:34, 35)

^ § 12 Givetvis finns det fortfarande möjlighet att hjälpa till på andra sätt vid våra sammankomster.

Ta reda på mer

EVENEMANG

Minnen från ”Världen runt”-sammankomsten

För 50 år sedan gav sig 583 Jehovas vittnen ut på en tio veckor lång resa som skulle ta dem runt hela jorden.

EVENEMANG

Höjdpunkter från 1963 års internationella sammankomster

Se klipp från tvåtimmarsfilmen om de internationella sammankomsterna 1963.

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN)

Jehova församlar sitt lyckliga folk

Hur liknar högtiderna i Bibeln Jehovas vittnens sammankomster? Varför är det bra att vi är med vid dem?