Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  November 2014

”Nu är ni Guds folk”

”Nu är ni Guds folk”

”En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1 PETR. 2:10)

1, 2. På vilket sätt var pingsten år 33 v.t. historisk, och vilka blev medlemmar av Jehovas nya folk? (Se bilden i inledningen.)

PINGSTEN år 33 v.t. var en historisk händelse för Jehovas folk. Då grundade Jehova en ny nation, det andliga Israel, som också kallas ”Guds Israel”. (Gal. 6:16) Jehova använde sin heliga ande för att välja ut dem som skulle ingå i den nya nationen. Nu var inte längre fysisk omskärelse ett krav för att få vara en del av Guds folk. I stället skulle medlemmarna av den nya nationen genomgå ”hjärtats omskärelse genom ande”. (Rom. 2:29)

2 Vilka utvaldes som de första medlemmarna av Jehovas nya folk eller nation? Det var apostlarna och mer än hundra andra lärjungar som hade samlats i ett rum i Jerusalem. (Apg. 1:12–15) Där fick de helig ande och blev smorda som Guds söner. (Rom. 8:15, 16; 2 Kor. 1:21) Det här var ett bevis på att Jehova hade tagit emot Jesus offer och ersatt det gamla lagförbundet med ett nytt förbund. (Luk. 22:20; läs Hebréerna 9:15.) De smorda apostlarna och lärjungarna fick dessutom helig ande för att kunna predika på många olika språk. Judar och proselyter hade kommit till Jerusalem från hela det romerska riket  för att fira veckohögtiden, dvs. pingsten. Medlemmarna av Jehovas nya folk kunde förkunna om ”Guds storslagna gärningar” för besökarna på deras språk. (Apg. 2:1–11)

JEHOVAS NYA FOLK

3–5. a) Vad sa Petrus till judarna på pingstdagen? b) Beskriv i vilka steg den nybildade nationen växte till.

3 Som första steg fick Petrus uppdraget av Jehova att inbjuda judar och proselyter att ansluta sig till den nybildade nationen, det andliga Israel. På pingstdagen sa Petrus modigt och utan omsvep till judarna att de hade dödat Jesus men att de nu måste tro på honom, eftersom Gud hade gjort honom till ”både Herre och Kristus”. Folkskaran fick dåligt samvete och frågade vad de behövde göra. Petrus svarade: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” (Apg. 2:22, 23, 36–38) Samma dag fick det andliga Israel 3 000 nya medlemmar. (Apg. 2:41) Apostlarna fortsatte att vittna med glädje, och många fler tog emot sanningen. (Apg. 6:7) Den nya nationen växte.

4 I nästa steg var det samarier som fick samma möjlighet som judar och proselyter. Många tog emot sanningen och blev döpta av Filippus, men de fick inte helig ande omedelbart. Den styrande kretsen i Jerusalem skickade Petrus och Johannes till de nydöpta samarierna. Petrus och Johannes lade ”sina händer på dem, och de fick helig ande”. (Apg. 8:5, 6, 14–17) Nu var också samarier smorda medlemmar av det andliga Israel.

Petrus predikade för Cornelius och hans hushåll. (Se paragraf 5.)

5 År 36 v.t. fick Petrus inbjuda ytterligare en grupp av människor till den nya nationen – oomskurna icke-judar. Han predikade för den romerske officeren Cornelius och hans släktingar och vänner. (Apg. 10:22, 24, 34, 35) Bibeln berättar: ”Medan Petrus ännu talade ... föll den heliga anden på alla [icke-judar] som hörde ordet. Och de trogna som hade kommit tillsammans med Petrus och som hörde till de omskurna blev förundrade, därför att den heliga andens fria gåva nu blev utgjuten också över folk av nationerna.” (Apg. 10:44, 45) Från och med då fick alltså hedningar möjlighet att bli medlemmar av den nya nationen.

”ETT FOLK FÖR SITT NAMN”

6, 7. På vilket sätt skulle medlemmarna i den nya nationen vara ett folk för Jehovas namn, och hur levde de upp till sitt uppdrag?

6 Vid ett möte med den styrande kretsen år 49 kommenterade Jakob utvecklingen under de senare åren och sa: ”Simeon [Petrus] har ingående berättat om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna  för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” (Apg. 15:14) Både judar och icke-judar ingick i det nya folk som bar Jehovas namn. (Rom. 11:25, 26a) Längre fram påminde Petrus: ”En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” Han beskrev också deras uppgift: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’ – han som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petr. 2:9, 10) Deras uppgift var att modigt stå upp för Jehovas namn och offentligt vittna om att han är den högste i universum.

7 Jehova hade nu ett nytt folk med andliga israeliter. Den här nya nationen passade verkligen in på Jehovas beskrivning: ”Det folk som jag har format åt mig, för att de skall förkunna mitt lov.” (Jes. 43:21) De första kristna förkunnade modigt att Jehova är den ende sanne Guden och avslöjade att alla andra gudar var falska. (1 Thess. 1:9) De vittnade om Jehova och Jesus ”i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:8; Kol. 1:23)

8. Vilken varning gav Paulus till Jehovas folk under det första århundradet?

8 En som verkligen visade att han ville vara ett vittne för Jehova och stå upp för honom var Paulus. Han försvarade till exempel modigt Jehova inför filosofer i Athen och sa att Jehova är ”den Gud som har gjort världen och allt som är i den, han som verkligen är Herre över himmel och jord”. (Apg. 17:18, 23–25) Under sin tredje missionsresa varnade Paulus de kristna som bar Jehovas namn: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er, och de skall inte behandla hjorden skonsamt, och ur er egen krets skall det träda fram män som skall förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apg. 20:29, 30) Situationen bland de kristna mot slutet av det första århundradet visade att hans ord uppfylldes mer än väl. (1 Joh. 2:18, 19)

9. Vad hände med Jehovas folk efter apostlarnas död?

9 Efter apostlarnas död fortsatte de kristna att avfalla från den sanna läran, och kristenhetens kyrkor började ta form. I stället för att vara ett folk för Jehovas namn har avfälliga kristna tagit bort hans namn ur många av sina bibelöversättningar. De har tagit över hedniska traditioner och dragit vanära över Jehovas namn genom obibliska läror, förtryck, omoral och krig. Under flera hundra år hade inte Jehova något organiserat ”folk för sitt namn”. Det fanns bara ett fåtal trogna tjänare på jorden.

JEHOVAS FOLK FÖDS PÅ NYTT

10, 11. a) Vilken liknelse använde Jesus för att belysa vad som skulle hända i ändens tid? b) Hur gick det i uppfyllelse, och vad bidrog det till?

10 I sin liknelse om vetet och ogräset förutsade Jesus hur avfallet från sanningen skulle orsaka andligt mörker. ”Medan människorna sov” skulle Djävulen så ogräs på den åker där Människosonen hade sått vete. Båda skulle växa tillsammans fram till ”avslutningen på tingens ordning”. Jesus förklarade att ”den utmärkta säden” representerar ”kungarikets söner” och att ”ogräset är den ondes söner”. Under ändens tid skulle Människosonen sända ut ”skördefolket”, dvs. änglar, för  att skilja det symboliska vetet från ogräset. Kungarikets söner skulle samlas in. (Matt. 13:24–30, 36–43) Hur uppfylldes det här? Och hur bidrog det till att Jehova kunde få ett organiserat folk på jorden igen?

11 ”Avslutningen på tingens ordning” började 1914. Under första världskriget som bröt ut det året bestod ”kungarikets söner” bara av några få tusen smorda män och kvinnor, och de var i andlig fångenskap i det stora Babylon. Jehova befriade dem 1919 och skilde de smorda från ”ogräset”, de falska kristna. Jehova samlade in ”kungarikets söner” och organiserade dem som ett folk, och på det sättet uppfylldes Jesajas profetia: ”Kan ett land framfödas under födslosmärtor på en enda dag? Eller kan en nation födas på en enda gång? Ty Sion fick födslosmärtor och födde också sina söner.” (Jes. 66:8) Sion är här en bild av Jehovas stora skara av änglar. Att Sion ”födde” är en bild av något efterlängtat – att de smorda på jorden organiserades som Jehovas folk, hans nation.

12. Hur visar de smorda att de är ett folk för Jehovas namn?

12 Alla smorda i dag är vittnen för Jehova, precis som de första kristna. (Läs Jesaja 43:1, 10, 11.) Som vittnen utmärker de sig genom sitt kristna uppförande och sitt arbete med att predika ”goda nyheter om kungariket ... till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matt. 24:14; Fil. 2:15) Tack vare det här arbetet har miljoner människor lärt känna Jehova och blivit sanna kristna. (Läs Daniel 12:3.)

”VI VILL GÅ MED ER”

13, 14. Vad behöver de som inte är smorda göra för att kunna tjäna Jehova, och hur är det förutsagt i Bibeln?

13 I det forntida Israel var andra folk också välkomna att tillbe Jehova, men på villkoret att de gjorde det tillsammans med Jehovas folk. (1 Kung. 8: 41–43) Det är på samma sätt i dag. De som inte själva är smorda måste tjäna Jehova tillsammans med hans utvalda folk, ”kungarikets söner”, alltså Jehovas smorda vittnen.

14 För mer än 2 000 år sedan förutsade två av Bibelns profeter att många människor i vår tid skulle ansluta sig till Jehovas folk för att tjäna den sanne Guden. Jesaja skrev: ”Många folk skall gå i väg och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi vill vandra på hans stigar.’ Ty lag skall gå ut från Sion och Jehovas ord från Jerusalem.” (Jes. 2:2, 3) Och profeten Sakarja förutsade: ”Många folk och mäktiga nationer skall komma och söka härarnas Jehova i Jerusalem för att blidka Jehovas ansikte.” Han sa att de här människorna skulle komma från ”alla språk bland nationerna”. De vill tjäna Jehova tillsammans med de andliga israeliterna och säger: ”Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.” (Sak. 8:20–23)

15. Vilket arbete utför de andra fåren tillsammans med de andliga israeliterna?

15 Vilka syftar de här orden i Sakarja på? Det är de andra fåren. De ”vill gå med” de andliga israeliterna och predika de goda nyheterna om riket. (Mark. 13:10) På det sättet blir de en del av Guds folk, och de blir ”en enda hjord” tillsammans med de smorda och leds av Jesus Kristus, ”den rätte herden”. (Läs Johannes 10:14–16.)

SÖK BESKYDD HOS GUDS FOLK

16. Vad blir upptakten till Harmageddon?

16 Hur ser framtiden ut för oss? När det stora Babylon har gått under kan vi förvänta ett angrepp mot Guds folk. Då behöver vi det beskydd som Jehova erbjuder sina tjänare. Det är Jehova själv som styr händelseutvecklingen på jorden som kommer att resultera i det här angreppet. Det i sin tur utlöser slutfasen av den stora vedermödan, dvs. Harmageddon. (Matt. 24:21; Hes. 38:2–4) Då kommer Gog att angripa Jehovas folk ”som är hopsamlat från nationerna”. (Hes. 38:10–12) Själva angreppet är alltså signalen som får Jehova att verkställa domen över Gog och dem som står på hans sida. Jehova kommer att rentvå sitt namn och visa att han är universums högste, för han säger: ”Jag skall ... helga mig och göra mig känd inför många nationers ögon; och de skall inse att jag är Jehova.” (Hes. 38:18–23)

Under den stora vedermödan måste vi hålla oss nära vår församling. (Se paragraf 16–18.)

17, 18. a) Hur får Jehovas folk hjälp när Gog angriper dem? b) Vad måste vi göra för att få Jehovas beskydd?

17 När Gog inleder sin attack kommer Jehova att säga till sitt folk: ”Gå, mitt folk, gå in i dina innersta kamrar, och stäng dina dörrar efter dig. Göm dig endast för ett ögonblick, till dess fördömelsen drar förbi.” (Jes. 26:20) Jehova kommer att ge oss vägledning som hjälper oss genom det här kritiska skedet, och det som kallas ”innersta kamrar” har förmodligen en koppling till våra respektive församlingar.

18 Om vi vill få Jehovas beskydd under den stora vedermödan måste vi inse att Jehova har ett folk på jorden och att det här folket är organiserat i församlingar. Vi måste välja sida och hålla oss nära Jehovas folk och vår församling. Vi kan hålla med psalmisten av hela vårt hjärta: ”Räddning tillhör Jehova. Din välsignelse är över ditt folk.” (Ps. 3:8)